Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Andlig utveckling

Själskontakt - Vår livskälla

2008-03-25 07:33 #0 av: [Mariann]

En bakgrund till den själsliga läkande energin. Av MIKAEL MATTHIS. Jag har en grundläggande upplevelse som jag ständigt återkommer till. Denna upplevelse kan också fungera som ett konkret redskap när jag är obalanserad eller på fel väg.

 

 

Förenklat kan den sammanfattas så här: Ju mer vi kan utveckla vår egen inre kontakt (hur vi än vill benämna den), desto mer kommer vi i balans.
Denna balans, harmoni eller avstämdhet med en större livskanal inom oss, ökar vår energi. Detta i sin tur bildar grunden för vårt förverkligande.
Förverkligande är ett ord bland många andra utvecklingsbeskrivningar som missbrukats en hel del i det kollektiva, omedvetna användandet. Att förverkliga sig innebär inte att tillfälligt syssla med någon medvetenhetsträning under några månader, gå några kurser eller ägna sig åt sin hobby. Förverkligande är heller inte att skapa materiellt överflöd åt sig själv. Jag möter många människor och noterar hur en del lägger all sin energi och tid och sin vackra, genuina längtan på att kunna utmärka sig genom ägodelar, dyra kläder, fina hus etc,eller genom att bli kända eller vinna status genom inflytande. Allt detta ska ge oss mycket frihet, det är något vi fortfarande blir lärda att "tro". Men är det sant? Det beror helt på vilken medvetenhet du har uppnått inom dig själv, hur du kan använda de materiella formerna. Annars blir du bara mer fångad.
Förverkligande avser egentligen att den vi är, vår inre essens, blir allt mer styrande och tar plats i vårt dagliga liv som vår kontinuerliga medvetenhet. Det är en lång process, och den tar sig många uttryck.
Det kan handla om, på en nivå, hur vi kan skapa våra livsmål, leva mer sant i våra relationer, följa de inre impulser som visar oss vår egen väg i livet. Det kan också handla om något mer djupgående, mer direkt transformerande upplevelser och förändringar.
Som jag ser det går alla terapiformer och olika andliga utvecklingsmetoder egentligen ut på något liknande i grund och botten: Att skapa underlag för denna kontakt hos människan. Att visa henne hur hon kan ta mer ansvar och vinna mer kraft, från sitt eget inre. Därmed blir hon på sikt medveten om att hon inte är separerad från sitt större ursprung. Hon är inte ensam, övergiven, lämnad åt sina egna villfarelser och fruktan, sin utsatthet och sina egenhändigt skapade "demoner" - egentligen.

 

 


Den själsliga konflikten
Dilemmat är, att vi människor har mycket svårt att lita på vår egen inre kontakt.
Vi tenderar att överge oss själva, överge vår egen kärna, oftast helt omedvetet. Det är nästan som en naturlig impuls som är "nedärvd" eller inrotad i vårt psyke. Denna reflex har också sin grund i människans personliga bakgrund, t ex vad som präglat henne som barn, men också vad hon bär med sig för tendenser i ett större perspektiv.
Du har kanske lagt märkte till detta i olika situationer, att ibland när du mår som bäst, vet vad du vill, är på rätt spår, allt känns minst sagt bra, så dyker plötsligt något upp som ur "tomma intet" som får dig ur balans, som tar din energi. Det kan vara något genom det yttre, en reaktion, ett möte, även något materiellt som inte fungerar som det brukar annars. Men det är inte där orsaken finns. Utan i ditt eget inre, hur du bemöter detta, hur du påverkas. Ofta är detta som en sorts "sabotagemekanism".
Den uppstår inte ur "tomma intet". Den uppstår i konflikten mellan vårt sanna, högre jag, och den tillbakahållande kraft som finns i människans nedärvda psyke, men också i människans förankring i den materiella formen.
En del kallar denna del för "det lägre sinnet", "egot", "skuggan", "negativa mönster", "reptilhjärnans nedärvda flykt- och försvarsinstinkter" (som en del forskare uttrycker den biologiska delen) m fl benämningar.
Inom den uråldriga visdomens undervisning beskriver man hur människans personlighet är uppbyggd på fiktioner och egoism och hur denna mänskliga konstruktion samtidigt är vår väg till ökat medvetande när vi kan rena och omforma den. Detta är vår största utmaning, som kräver allt av oss för att kunna genomgå vår egen förvandling. Denna lägre natur inom oss vill nämligen stänga ute vårt sanna jag och både "ha och äta kakan själv". Detta är dess inneboende kommando.
Inom en mexicansk, andlig tradition som till viss del sägs härstamma från Toltecernas tid, förmedlad av författaren och antropologen Carlos Castaneda, kallar man människans uppbyggda struktur med dess vanor, åsikter, sorger, försvar osv, för "inventarien". Det är vårt falska jag, som ständigt ger oss kommandon om hur vi ska tvingas följa dess begränsade verklighet.
Denna nedärvda impuls, denna svårbemästrade konflikt, har inte bara sin rot i hur vi behandlades som barn, den är äldre än så. Den är del av människans uppbyggnad, men också jordens historia och människans förhållande till fysiska formens kraft. I terapier av olika slag kan vi reda ut och förlösa hindrande psykiska band olika djupt (beroende på terapeutens och metodens inre kunskaper). Men den här konflikten jag talar om ligger djupare och är snarast existentiell på ett mer omfattande plan.
Den rör människans hela grundläggande natur som person och den konflikt som utspelar sig mellan vår sanna natur och den mekanism som hela tiden vill locka oss bort från vår egen kärna.
Många människor tror att denna konflikt finns utanför dem själva. De lägger "skulden" på andra, på sin barndom, på sin partner, på sina olyckliga omständigheter. De ser inte att deras egna lägre personlighet är en del i detta. Det är delvis något som de egentligen skapat själva, delvis är det en del av människans livsvillkor.
Att kunna se och urskilja denna mekanism ger mig mycket värdefulla redskap när vi arbetar med människor inom den metod som jag utvecklat under många års erfarenheter, som idag kalas SoulWork.

 

 


Läkandet av oss själva
All utveckling tycks utspela sig i denna kontakt med vårt eget inre, och det som hindrar denna kontakt att ta plats och fortsätta utvecklas.
Jag (och många andra) kallar detta för själskontakt. Det är delvis ett otillfredställande namn, eftersom många associerar "själ" till den kristna tron eller andra religiösa begrepp.
Detta är dock felaktigt. Denna kunskap är bortanför vår trosuppfattning. Det handlar om en praktisk livssyn där vi kan skapa och använda redskap för utveckling snarare än att förlita oss på en tro (både i religiös, ideologisk, vetenskaplig och psykisk bemärkelse).
Vi kan lära oss använda denna utökade livskontakt genom oss själva. Inte för att "isolera oss", leva i något världsfrånvänt tillstånd. Utan tvärtom, bli mer genuint öppna, givande och mottagande i världen.
Denna själsliga kontakt inom oss genererar i sig en mängd allmänt utvecklande tillstånd och förlopp, som t ex energi, kärlek och kunskap, vilja, glädje och livsförståelse, syfte, ljus och kraft.

 

 


Omvandla de "svarta hålen"
Det saknas en större förståelse för hur själens egen energi kan frigöra olika behov och sidor inom vår personlighet och skapa nytt liv. De flesta människor har olika "svarta hål" i sig som suger energi. Dessa hål tenderar många av oss att vilja försöka täppa till, övergöda eller undvika, så de inte ska besvära oss.
En del äter sig till denna "känsla av mättnad". Andra använder droger eller alkohol. Några (ganska många i vår tid) arbetar till de formligen stupar. Många arbetar upp sig till en fasad, en roll, där de kan "känna sig trygga och duktiga" - och sen då?. Andra skapar makt över andra, i det lilla eller stora, som ett sätt att ha kontrollen. En del flyr på olika sätt in i religion eller terapi. Andra fastnar i sin egen martyriska utsatthet och ältar trauman. Osv.
"Lycka" är därför något mycket relativt, i alla fall sett ur vår hittills allmänt uppnådda förståelse av detta tillstånd. Många framgångsrika, uppskattade och lyckosamma individer har i många sammanhang, förr och idag, vittnat om deras saknad av just "lycka" i deras till synes så perfekta liv. Många kända artister, skådespelare, konstnärer, författare, vetenskapsmän, företagsledare och individer inom andra yrkesgrenar, har många gånger omtalat hur de trots all framgång, rikedom och bekräftelse ändå lider av "dåligt självförtroende", "rädsla att misslyckas", "en känsla av att inte vara något värd" etc.
Hur många inte bara lider av dessa känslolägen på ett personligt sätt, utan också verkligen upplever att det är sant, och att därför livet, trots dess många uppenbara gåvor, ändå tycks på många sätt tomt, meningslöst eller till och med deprimerande?
Detta till synes märkliga och motsägelsefulla förhållande är vanligt bland många människor, men kanske extra synligt bland de emotionellt sensitiva och kreativa grupperna i vårt samhälle. Där anses dessa "själskval" i många fall vara en förutsättning för inspiration och skapande, och kanske även som något beundransvärt eller i alla fall självklart. Detta är förstås, nämnt här som en parantes, helt felaktigt, och inte bara en myt, utan också det omedvetna kollektivets problematik och brist på ansvarstagande.
Själens inflytande genom det jag kallar direkt energikontakt och omvandling, är något som många kastas in i på ett spontant sätt. Så var det för mig själv och jag har mött många som har haft sådana erfarenheter eller genomgår sådana faser nu. Dessa faser av intensiv förnyelse, men också starka konflikter, utmaningar och rening, kan vara svårförstådda, speciellt om man inte har med sig dessa själsliga perspektiv mer tydligt. De är också svåra

 

 


Livets källa finns inom oss
Själskontakt är vår grundläggande kontakt med essensen i våra liv.
Den finns alltid där, även då vi inte vet om den eller kan ta emot den. Samtidigt är den så subtil, att vi behöver ganska mycket träning och egentligen genomgå olika faser av transformation för att kunna restaurera denna kontakt inom oss.
Vet vi hur den fungerar, kan vi ändå förlora den temporärt. Det är en ständig träning för oss att bibehålla och förfina kontakten.
Av olika skäl, bl a genom den mer omfattande mänskliga historien med "fallet"  har människan tappat denna egentligen självklara instinkt för utveckling, som gynnar vårt egna genuina bästa och våra medmänniskors bästa.
Vi har glömt den och istället ersatt den kontakten med en rad trosföreställningar om vad som är framgång. När det inte räcker med dessa materiella måttstockar, använder många dämpande medel av många olika slag, som leder till missbruk och olycka.
Oavsett våra olika upplevelser av "vad allt detta handlar om", som vi kallar våra liv, tycks vi alla vara del av en väldig opersonlig källa till liv.
För mig är det en levande kunskap, egentligen ett flöde, en verklighet som jag lär mig om bara mer och mer, och som jag ser är läkande för många människor.
En klient som jag arbetade med gick in i en helt ny kontakt för honom under en behandling. Han berättade att han upplevde det som att se in i en helt ny rymd. Han var chockad och starkt berörd över den energi han anade där. "Det var som något tog tag i mig och drog upp mig, som i en virvlande spiral", berättade han. "Jag både ville och inte ville möta det." Denne man var en erfaren terapeut med många upplevelser av utveckling bakom sig. Det här var ändå ett helt nytt steg för honom, som berikade, men ännu mer utmanade honom.
Jag har mött många som haft liknande upplevelser i denna början till "själskontakt". Det är tydligt att denna livskälla har en enorm energi, kärlek och intelligens. Det är också tydligt att den kan verka skrämmande på oss. Det är lätt hänt att vi då tror att denna kontakt är skrämmande i sig. Vi ser inte att vår upplevelse är begränsad av vårt fasthållande i en designad verklighet som vi tror är den enda.
Genom denna ökade kontakt upplever vi nya perspektiv och lösningar på våra livs- och utvecklingsproblem. Vi kan lära oss kommunicera med denna större energi inom oss. Det är ingen mänsklig kommunikation. Det handlar snarare om att kunna lyssna och förstå dess språk.

 

 


Själens natur - vår essens
Vår egen odödliga del av denna helhet kallar jag vår själ. Jag ser själen som vår kärna av ljus, av en högre energi. I den kontakten kan själens närvaro expandera och omfatta en helt annan livsnivå. Andra benämningar på själen och dess högre energier kan vara vårt högre jag, vårt sanna själv, Kristusjaget, Buddhajaget osv.
Själen är en länk mellan vår person och ett större livsfält. Det sker i direkt kontakt med vår fysiska kropp, i vår kända fysiska värld med alla dess kända upplevelser.
Själens språk ligger bortom vårt inlärda intellektuella kunnande, våra roller, våra tankeformer, men inbegriper samtidigt vårt mentala sinne, precis som själen kan uttrycka sig genom känslor men till sin essens inte är en känsla.
Samtidigt finns detta själsfält precis i vår närhet. Vi har nämligen det "runtomkring" oss. Egentligen är det fel ord. Vi snarare genomströmmas av detta fält. Vi är uppbyggda av det. Vi är det - egentligen.
Men vi vet inte om det. Vi har nämligen också andra fält som instrument och inform-ationsvägar runtomkring oss, som vi använder och upplever att vi "är". Problemet är att vi fastnar i de "tankeformer" som vi byggt där och som tar plats där. Vi tror att vi bara är dessa mer närliggande, invanda material, minnen, reaktioner, känslor, tankemönster.
Själen är vår essens, alla våra egenskaper. De vi har utvecklat, och de som väntar på att vi ska utveckla mer.
Det vi kallar människans genuina intelligens bygger på dessa själsliga förmågor, hur väl vi kan använda dem och utveckla dem alltmer. Själen är skapande i sin essens. Detta är i sin förlängning ett uttryck för hur själen skapar genom sin inkarnation, jaget i formen med sina personliga uttryck i form av tankar, känslor och fysisk handling.
Människans egen vardagliga intelligens (intellektet) ska inte sammanblandas med själens. Människans egen, mer isolerat uppfattade intelligens, räcker oftast väldigt kort. Den har olyckligtvis blandats ihop helt felaktigt med bland annat akademiskt kunnande; att "vara duktig" i skolan eller i en karriär, att vara "smart", lära utantill och repetera, ha "läshuvud", framåtanda etc. Dessa kvaliteter är positiva i sig, inget fel på det, men det själsliga tillståndet innebär så mycket mer. Själens aktiverade energier och ljus genomlyser människan, ger henne en ny förankring i världen genom en större medvetenhet, en större delaktighet.
Själens grundläggande natur är samtidigt kärlek. Det är en opersonlig förklarande energi som egentligen inte vänder sig till någon person eller något ting, utan existerar som en enhet mellan och i alla livsformer. Det är inte en känsla, men känslor kan fyllas av kärleksenergi och återspegla kärlek, på en emotionell nivå. Det är heller inte en tanke, men tanken kan fungera som en kanal för denna förklarande och enande energi.
Själen tycks också vara vilja, den energi som mest grundläggande skapar och påverkar oss att utvecklas. Vår vilja att leva, vår vilja att medverka och skapa, vår vilja att frammana och växa.
Vi kan på sikt i vår utveckling av större enhet uppfatta något av denna enorma energi som bygger upp hela vårt universum. Att länka oss samman med dess intentioner med vår själsliga helhet är ytterst befruktande och egentligen det som skapar mening och delaktighet i sin essens.


© Mikael Matthis, Herkules Utbildning, 2006 (uppgraderad feb 2008)

Hemsida: www.herkules.nu  
Herkules Utbildning - SoulWork-träningen - terapi/konsultation/böcker-artiklar

 

Relaterade länkar

 

 

Datum för publicering

  • 2008-03-25

Anmäl
2008-03-25 23:10 #1 av: camillal777

Dethär är verkligen intressant.

Rädsla/ego är en energikälla som sinar (tack och lov!), att få hitta sig livskälla,själen är en pånyttfödelse....så var det ju en gång.....när man var barn. Brinnande inre liv och kärlek.

Spännande resa att utifrån hjärtats vilja hitta en sann ren drivkraft. En som inte kostar energi från någon eller något. En energi som bara ger och växer.

Helt klart lättare sagt än gjort, haha 

 

 

Anmäl
2008-03-26 15:43 #2 av: [Mariann]

Personlighetens sökan efter den rena energin...

dvs förnyelsebar energikälla Glad

 såg bara en liknelse i detta, med skitig energi och ren energi...

Anmäl
2008-03-26 20:11 #3 av: camillal777

Ja vi snackar nog sol, vind och vatten energi här va? ;) Hihi

Anmäl
2008-03-27 07:15 #4 av: [Mariann]

Precis!!

Den blev liksom lite tydlig den bilden när jag läste vad du skrev

Undra om det är så att ju renare mänsklighetens hjärta blir... ju renare energi får vi fatt på....

eller är det att ju renare mänskligheten som helhet blir ju renare energi och till ingen kostnad...

dessa båda olika scenarierna tål att funderas över...

Anmäl
2008-03-27 11:49 #5 av: Hoppfull

Väldigt intressant... som du skriver Camilla, att hitta en inre, egen, ren och stark energikälla... hm, det vore nå't det!!

Anmäl
2008-03-27 14:00 #6 av: [BigMama]

Det här med själskontakt är ju precis vad jag och många söker. Förmodligen är jag helt utan kontakt (nja, inte helt då) eftersom jag länge känt mig håglös och utan energi.

Tack och lov har jag en underbar lärare, som efter en dag med företagsekonomi låter oss få se på Kay Pollak en stund!!!

Det Kay sa kom jag att tänka på när jag läste den här texten. Nämligen:  Vi är vad vi tänker!

Det är så solklart att det är "det lägre sinnet", "egot", "skuggan" som dominerar mig just nu och blockerar min själsliga kontakt. Det säger till mig: I´m not good enough.

När jag förminskar mina tankar om mig själv förlorar jag all spontanitet. Jag blir ofri. All närvaro och äkthet försvinner.

Du har kanske lagt märkte till detta i olika situationer, att ibland när du mår som bäst, vet vad du vill, är på rätt spår, allt känns minst sagt bra, så dyker plötsligt något upp som ur "tomma intet" som får dig ur balans, som tar din energi. Det kan vara något genom det yttre, en reaktion, ett möte, även något materiellt som inte fungerar som det brukar annars. Men det är inte där orsaken finns. Utan i ditt eget inre, hur du bemöter detta, hur du påverkas. Ofta är detta som en sorts "sabotagemekanism".

 Ett exempel på detta kan vara att någon gäspar när jag håller ett föredrag. Tanke: I´m not good enough. Åh, va han tycker jag är tråkig!!! Tänker skuggan. Men vad vet jag hur hans natt har varit? Jag valde att göra mig själv till ett offer... Min uppfattning av verkligheten är inte likamed verkligheten. Någon som gäspar bestämmer hur jag ska må?!!

Mina tankar är skapande. Mina tankar påverkar min upplevelse, min känsel. Som jag tänker - så blir det.

Det är mina tankar som gör mig sårbar. Jag är tränad att vara ett offer. Just nu bor jag i Offer och Jämmerdalen!

Så hur tar man sig från Gråter--------------------till--->Glad

Jag vill välja lycka. Den jag är ämnad att vara vill jag vara i kontakt med jämt!!

Jag är trött på att stå i garderoben och stirra mig i naveln och försöka hitta mitt inre! Flört

Kramelikram..... BigMama - the explorer

Anmäl
2008-03-27 14:13 #7 av: [Mariann]

För mig finns det bara en väg och det är att påkalla själen. När man gör det så måste själen svara!

För mig har det enklaste sättet varit genom meditation, att helt enkelt prioritera det som det viktigaste jag gör just nu. Jag gjorde detta i flera år kontinuerligt varje dag. Först ljusmeditationen sedan Kristusmeditationen, efterhand så har det ju blivit andra...

Att prioritera sådant arbete ger ALLTID resultat. Mina barn var mkt små när jag började, min minsta var då bara 2 år och de andra 4 o 10. jag gjorde det sent på kvällen efter de lagt sig. Då satte ajg mig med hörlurar och musik och guidade mig själv.

Det fanns inte just då någon guidning på cd att få tag på.

Så jag vidhåller att det man ska göra är att få till en meditationspraktis. Att man lägger sitt största fokus där och ev läser lite andliga litteratur/artiklar.

Så lär själen se till att personligheten rensas och dörrar öppnas...

 

Anmäl
2008-03-27 14:24 #8 av: Hoppfull

Jag tror även att man behöver börja med att söka bakåt till vart känslan av otillräcklighet kommer ifrån. När man hittar ursprunget så går man in i känslan och förlåter dem som åstadkommit den, plus att man förlåter sig själv för att man "lät det hända". Det har för mig varit det allra största och mest betydelsefulla steget hittills, innan jag gjorde det satt jag fast i min otillräcklighet och inget jag gjorde hjälpte.

Anmäl
2008-03-27 17:07 #9 av: [BigMama]

#7 Mediterar och läser!

#8 Har inget jag kan säga i min barndom eller uppväxt som skulle ställt till dessa mindre-värdes-känslor. Jag har faktiskt haft en lycklig barndom, även om jag redan då hade "djupa" funderingar...

Så det känns rätt och slätt som att jag själv satt mig i denna position!

Anmäl
2008-03-27 17:16 #10 av: [Mariann]

Det är typisk ängla identitet att  ha dåligt självkänsla/ mindervärde

Men som sagt genom att rensa sig från skiten så kommer din riktiga identitet fram. Men det tar ju tid.... är  ju tyvärr inget som stormar fram på en dag....

Du får putsa av din änglavingar på ryggen och sträcka ut dom i full längd!! Glad

Så jobba på bara!!

Anmäl
2008-03-27 20:40 #11 av: camillal777

Big Mama, funderar nu på vad det är som gör att man ibland får en så stark kontakt med själen så att man inte påverkas av vad andra tycker eller gör. Vet inte!

Det är säkert många bitar som måste ligga på plats, men meditation, morgonpromenader, läsning och bra sömn är nog viktigt. 

Är ju en typisk ängel när det gäller självkänsla...puuh ett evigt jobb. Egot där som vrider fokus inåt istället för att se ut, irriterande svårt att ändra på.

Hoppas du lyckas, BigMama, tipsa mig sen ;) Kram 

Anmäl
2008-03-27 22:02 #12 av: [BigMama]

Irriterande svårt!

Jag hoppas det blir lite bättre när jag har ett jobb att gå till. Fast man borde ju vara trygg i sig själv ändå förstås.

Just nu ägnar jag mig bara åt läsning, meditationen kämpar jag på med, idag gjorde jag den ostörd! =) Men övrig tid smiter det in ett barn i sovrummet, eller så somnar jag när jag gör den vid läggning! Så snart jag är frisk börjar jag med promenaderna, saknar dem! Och sömnen.... Ja, ja.

Gud, ge mig tålamod - men skynda dig!

 

Anmäl
2008-03-27 22:11 #13 av: Gronstedt

#11: Är dålig självkänsla typiskt för inkarnerade änglar?

Anmäl
2008-03-27 22:32 #14 av: [BigMama]

I så fall finns det många inkarnerade änglar......

Anmäl
2008-03-27 22:48 #15 av: camillal777

#13  ja,skulle tro det. Att ta plats och se sina egna behov tror jag änglar är "dåliga" på....

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.