2008-04-29 09:39 #0 av: [Mariann]

Hur själslig förståelse och inkoppling kan skapa en expanderad psykologi och fler terapeutiska redskap för ökad hälsa och utveckling. Av Mikael Matthis

Denna artikel är en del av ett större arbete som belyser hur vi kan använda fler dimensioner av livet och oss själva för att frigöra vår potential och vår djupare själsliga riktning. Denna expanderade psykologi är viktig för alla människor intresserade av sin större utveckling, inte minst verksamma inom dessa områden, alla slags terapeuter, psykologer, läkare, behandlare, konsulter etc.
Mikael Matthis är verksam som terapeut och författare. Han arbetar med metoden SoulWork, ett resultat av många års arbete med människor och längre perioder av själsligt uppvaknande och omvandling.


Min grundtanke har under många år varit att den traditionella psykologin och samhällets förståelse för och tillämpning av psykologi, terapi och hälsa överlag, skulle kunna berikas enormt genom att öppna sig för ett utbyte med ett större existentiellt perspektiv.
Detta perspektiv återfinns på olika sätt idag inom flera olika terapiskolor, hälsometoder och själsliga redskap som t ex meditation. Men det skulle kunna förstås ännu mer och användas ännu mer effektivt och läkande genom att rikta fokus mot själens innebörder, framförallt i termer av energier.

Ny utveckling i världen idag
Att vårt samhälle och hela vår värld allt mer går in i en större, egentligen själslig (eller "andlig" i bemärkelsen "helhetsomfattande") utveckling är något som vissa anser är otänkbart, andra ser det som ett hot eller en flykt. Man säger: "Men se på hur världen ser ut! Hur kan det finnas plats för en god, sund själslig utveckling här?".
Många kreativa, starka och duktiga människor tycks leva efter ett måtto av att det är bra med goda, sunda tankar, men att göra något åt situationen är "omöjligt", även i sitt eget liv.


Just därför behövs den själsliga synen så väl idag, i rent praktiska termer. Just därför utvecklas också så många människor så fort idag, för de ser världen, de ser sig själva, på helt nya sätt. De ser att de har stora behov av att förändras mot något nytt. Och de tar tillvara den möjlighet som idag erbjuds, som är unik i mänskligheten historia.


Denna utveckling tar plats i världen på grund av många olika skäl, men det viktigaste är att människor idag är mogna för den. Oavsett de många skillnaderna i form, uttryck och språkbruk, finns en röd tråd genom de helhetsinriktade, mer omvandlande metoderna idag.
Detta behov av förändring skapas av en i grunden andlig impuls som jag ser det. Det finns ingen speciell grupp eller någon "ledare" som formulerar och "styr" denna utveckling. Det är en kollektiv händelse och samtidigt en individuell process hos var och en.


Jag tror att människans kommande psykologi och terapi kommer att breddas enormt den närmsta framtiden, något jag tycker se många tecken på redan nu.
Jag tror också detta är/kan vara en del av psykologins större funktion, att gå i bräschen för ett mer humanistiskt och själsligt synsätt där människans större helhet och förmågor till det goda och sanna bejakas och tillvaratas, oavsett vilken skola eller riktning man väljer att arbeta med.


Detta perspektiv är extra viktigt idag tycker jag, i förhållande till den till synes outsinliga, men ändå kortsiktiga och förmodligen snart utdöende våg av våldsuttryck och fördumning som tar sig uttryck i vårt samhälle, genom massmedia och andra utbud och stilbildare.


Denna självcentrerade, ofta egoistiska och förtryckande mentalitet ser jag som uttryck dels för de starka reaktioner som vill och försöker hindra en större utveckling att ta plats idag, dels uttryck för den mänskliga kollektiva skuggan som nu möter oss alla allt mer tydligt, både individuellt och allmänmänskligt. Att detta egentligen är en positiv utveckling och tecken på att mänsklighetens energinivå nu kan klara denna "konfrontation" kan vara svårt att se hela tiden, men egentligen är det ett tillfälle för oss alla att ta nya steg.

En själslig grund
En stor grupp klienter och kursdeltagare som jag arbetat med under årens lopp har genomgått transformerande andliga upplevelser och hur de behövt stöd i olika slags krissituationer som en följd av deras större utveckling.
Eftersom jag och min fru Nina under många år själva genomgick många olika faser av andlig och psykisk bearbetning och transformation, både tillsammans och var och en för sig innan, har jag fått lära mig genom många olika tillstånd och symtom som kan uppstå i dessa omvandlingar, som uppstår i kontakten med ett "större jag", med "själens verklighet", och med de högre dimensioners energier som själen fungerar som en "port" för.


Jag har också arbetat under lång tid med att skapa en själslig terapeutisk utvecklingsform, en energibaserad processform som nu kallas SoulWork-metoden. Denna metod bygger på förlösning, inre kontakt och integrering. Både av jag-kärnan i det personliga livsfältet och med ett större själsjag genom ökad inkoppling med högre medvetandenivåer.


Denna behandlingsform kan användas mycket fritt både med människor som har en större andlig längtan och strävan, men också med människor med framförallt personliga behov. Den kan användas som en kombination inom flera inriktningar; terapi, coaching, relationsutveckling och familjefrågor, chefsstöd och organisationsarbete. Metoden Konstellationsarbete (Hellingers Familjearbete) ingår här också till viss del.

Historisk värdegemenskap
Jag kan se att denna form av behandling ingår i ett bredare skikt av nydanande psykologi. Denna psykologi har inte uppstått ur "tomma intet" utan har en sorts gemensamhetsbakgrund, en historisk värdegemenskap.
Denna utvecklingsform tycks ha uppstått genom många olika fristående företrädare och metoder inom den humanistiska psykologin under 1900-talets första hälft. Många har också kommit till under den andra hälften av 1900-talet, då med ännu tydligare samröre eller utbyten med andliga eller direkt medvetandeexpanderande synsätt och tekniker.


Denna del av psykologin kallas ibland för termer som Existentiell psykologi eller Transpersonell psykologi. Andra namn, som jag själv ibland använder, kan vara Själspsykologi.


Som jag tolkar den själsliga psykologin har den ett extra, avgörande perspektiv. Detta perspektiv ser möjligheten i att inte bara "bota personligheten" genom att balansera och "trassla ut" individens egen historia och dess symtom. Denna utökade metodik ger en rad olika praktiska arbetsredskap och visar oss också hur vi kan befria vår personlighet genom att uppleva en direkt transformativ kontakt, som påverkar och förändrar vårt eget liv och vår förståelse för människans plats i ett större existentiellt sammanhang.

En spontan utveckling
När det mänskliga psyket upplever hur personligheten egentligen ingår i en större helhet får man en transformerande upplevelse. Transformationen innebär att gå "bortom" det som vanligtvis utmärker mänsklig aktivitet och mänskliga ramar. Dessa upplevelser skiljer sig på många sätt, både i form och i hur djupt de förändrar en människa. En djupare transformerande upplevelse förändrar personen i ett ögonblick, hon blir aldrig mer densamme. Sedan kan det ta månader eller år att förstå och införliva upplevelsen (ofta fler, som en rad insikter, sammansmältanden etc) med det vardagliga livet.


Dessa stadier av själslig utveckling hos människan framträder i många fall på ett spontant sätt, men kan också utlösas av en personlig kris. Upplevelser som tangerar dessa transcendenta tillstånd, där det mänskliga psyket ser sig ingå i en större helhet, kan också uppstå på forcerad väg, t ex genom starkt förlösande terapi eller genom vissa andliga tekniker.


Ibland forcerar människor sin andliga utveckling, endera på grund av nyfikenhet eller på grund av ett djupt sökande behov. Dessa behov bottnar inte alltid i den egna integreringen, varför de kan utlösa kriser av olika slag som leder till många svårigheter som eventuellt skulle kunna undvikits genom en lugnare utveckling.
Kriserna är inte negativa i sig, men är ofta mycket svåra, och de kan ibland underlättas av en sann mental förståelse. Denna förståelse grundar sig inte bara på teoretiska kunskaper, t ex att ha läst böcker, utan innefattar egentligen en djupare själslig förståelse för processen.


Denna förståelse innebär bland annat: Att processen är god och att processens styrs av en inre visdom. Att denna process ofta "ställer allt på ända" därför den har en transformerande och förvandlande effekt på människans både inre och yttre liv. Att processen ingår i en naturlig utveckling, men förflyttar människans medvetandefokus till en helt ny "plats" inom sig och i världen som hittills inte förståtts eller erkänts av henne. Den har framförallt inte förståtts eller undersökts på en kollektiv nivå och upplevs därför som hotfull och motarbetas eller fördunklas på ett omedvetet sätt i många fall.

Broar mellan traditionell och själslig psykologi
Sedan tonåren, då jag läste bl a C. G. Jung, Fritz Perls´ gestaltterapi, R. D Laings behandlings-former och den då nyskapade terapiformen Primal och fick väldiga aha-upplevelser, har jag sökt efter synteser och utbyten mellan andliga värden och den humanistiska, mer helhetsinriktade psykologin.


Att det blev så tror jag hade mycket att göra med att jag tidigt, runt 15-års åldern, fick uppleva starka själsliga uppvaknanden som tog plats helt spontant. Sedan dess har jag genomgått olika faser av själslig omvandling som inbegriper både fysisk, psykisk och mental transformation. Under flera år från när jag var 23 år levde jag i ett så gott som konstant tillstånd av uppkoppling i mitt medvetande genom högre energier. Jag fick uppleva hur vi människor är delaktiga i en större, universell utveckling på ett mycket konkret sätt.


Flera av dessa faser utmärks av tillstånd som är mycket djupgående i sin psykiska och existentiella omvandling. Flera delar av detta har jag beskrivit i mina tidigare böcker, speciellt Uppstigningens tid. Min fru, Nina, har beskrivit sina upplevelser i boken Befruktelsen, som ger en genuin och spännande skildring av hur dessa processer kan ta form, utan att man själv sökt dem eller tänkt i de banorna.


Själen som lösningsmodell
Själen är den potential vi alla utgör, även om det inte syns eller avgörs i fysiska, biologiska termer. Själen är också den energi- och visdomskälla vi på sikt lär oss använda för att lösa våra problem, våra livs- och utvecklingsproblem. Uttryck som "våga vara dig själv" eller "allt lyckas för den som kan lyssna på sitt eget inre" är förenklade, men i grunden sanna uttryck för hur den själsliga existensen inom oss ger oss redskap för att leva bättre liv helt enkelt. Liv där våra förmågor kan utvecklas och slå ut. Där det vi vill ge till andra lättare och mer sant kan ges energi, innehåll och form.


I mitt behandlingsarbete utgår jag från själen i varje människa. Inte som en tro eller en symbol, utan som en avläsning och inkoppling av just den själskvaliteten och dess energier hos den människan och vad som hindrar dess uttryck.


Själen är inte en avgränsad del av oss, avlägsen i någon "himmel" eller något "nirvana". Själen är vårt sanna jag, vårt inre jag, vår inre visdom och intuition, källan för vår kärlek, våra förmågor och kvaliteter.
Själen är en utvecklingsväg som vi alla delar, men som vi har frihet att välja uttryck för så som det passar oss själva.


Själen är inte bunden till en religion eller en filosofi, utan fristående alla tolkningar. Direkt kontakt med själens verklighet upplever vi genom energi, genom ljus, genom intuition, genom inre bilder, genom insikt, förståelse, kärlek. Detta språk finns på alla nivåer, men vi kan bara ta emot och förstå det om vi upplever enheten. Det gör vi genom vårt hjärta. Genom hjärtat kan vi direkt och konkret förstå att vi är del av en upplevelse, ett möte, en vidarebefordran. Detta skapar spontan glädje, sanning, förståelse. Dessa upplevelser genererar frihet, kraft, förverkligande i våra liv.


Många människor har mer själslig kontakt och själslig kunskap än vad de ofta tror. Detta beror på att många av oss inte värdesätter oss själva som själsliga varelser, dvs varelser av kärlek, kraft och glädje. Att vi inte förstår att uppskatta oss så som vi är. Vi tror ofta att vi är mer separerade och utelämnade än vad vi är. Vi styrs ofta av vårt förflutnas tankeformer som regerar vårt medvetande genom att ockupera våra medvetandefält och styra vår uppmärksamhet.


Känslor av oro, rädsla, hat etc, är dessa tankeformers "mat". De är på sätt och vis parasiter och tillhör inte vår sanna utveckling egentligen. Genom att möta dessa inkapslade upplevelser som vi bär på inom oss på ett horisontellt plan, kan vi få större tillgång till vårt vertikala plan, dvs vår högre själsliga inkoppling och dess energikanal. På så sätt arbetar jag oftast med både människors personliga frigörelse och integrering, samtidigt som deras själsliga process kan tydliggöras och genom att förstås och uppmärksammas av klienten/gruppen, kan de energierna aktiveras och tas emot. Var och en vet bäst själv hur dessa tillstånd sedan ska användas förstås, det är inte min sak.

Transpersonell psykologi
På senare år har jag sett hur många metoder inom det nytänkande medvetande-expanderande området kan ses som delar av en transpersonell psykologi.
Transpersonell psykologi innebär att man i mötet med klienter och i metodisk behandling utgår från att en människa utgör mer än bara den fysiska historien och dess fysiska, biologiska och kemiska bakgrund.
Det finns en hel del likheter inom den nya psykologin med olika andliga metoder och helhetsinriktade utvecklingssystem. Dessa likheter tycks finnas på främst erfarenhetsbasis men också i vissa arbetsmetoder. Man kan iaktta likheter främst i det allmängiltiga helhetsbaserade seendet och förståelsen för fler nivåer, dimensioner och uttryckssätt än den traditionella psykologin och psykiatrin hittills har kunnat erkänna eller ens börjat uppmärksamma.


Det finns många vedertagna namn inom psykologisk forskning som fungerar som inspirationskällor till den transpersonella psykologin. Där finns Abraham Maslow som revolutionerade 1900-talets tidiga psykologi med sin forskning om "peak-experience". Hans insikter lade en teoretisk grund för förståelsen inom psykologin för människans flerdimen-sionalitet.


C. G. Jungs arbete var förstås banbrytande och mycket betydelsefull. Idag kan man ändå fråga sig om inte Jungs arbete framförallt utgör mer av en viktig allmänmänsklig filosofisk kunskapsgren än ett effektivt terapeutiskt instrument? Jung betonade i vilket fall den själsliga dimensionens vikt inom människan (Självet, och från nyplatonismen, begreppet Daimon). Dessa insikter hade också stor inverkan på hans analytiska arbete.
Där finns också Viktor Frankls existensanalys, Otto Ranks arbete med "viljan", Wilhelm Reich och förståelsen för kroppens betydelse, Eric Fromms sociala engagemang. R. D. Laings ibland märkliga, gränslösa men ändå djupt humanistiska psykosarbete, Poul Bjerres "själsliga" syn. Där finns också Familjeterapins föregångare som t ex Virgina Satir med sin fysiska kontakt och direkta gestaltande och Carl Whittakers överraskande, "galna" upptåg och utspel för att nå fram igenom klientens fastlåsta självfientliga bilder. Assagioli och Perls var två stora pionjärer, om än med olika fokus. Assagioli skapade den terapeutiska metoden Psykosyntes, och även om det inte kommer fram i metoden i sig, så finns ett stort andligt arv med här, eftersom Assagioli själv deltog i djup esoterisk träning under sitt liv.


En stor pionjär i detta sammanhang tycks Carl Rogers också vara, känd amerikansk psykoterapeut under 60- och 70-talen och sedan även mycket känd för sitt globalt humanitära förespråkande. Han anses av många som banbrytande för den så kallade klient-centrerande psykoterapin. Han uppmärksammade det "friska" hos individen och utgick från människans naturliga vilja till godhet och utveckling.


Rogers tangerar på flera sätt den själsliga psykologin som jag ser det. Ett citat från honom, som många terapeuter säkert kan känna igen: "När jag är nära mitt eget inre, intuitiva själv upplever jag terapin och mig själv som full av helande". Han beskriver erfarenheter som handlar om hur den terapeutiska relationen kan transcendera och bli en del av något större.


Dessa banbrytare inom psykologin har alla sökt ett större jag. Många av dem var elever till Freud, men bröt med hans teorier, eftersom de tycktes tvinga in människan i ett schematiskt, begränsande förhållningssätt snarare än att utforska människans möjligheter till växande Många av både gårdagens och dagens psykoterapeuter av olika slag har insett det bristfälliga och därmed det ibland direkt skadliga att använda Freuds teorier. Man kan därför undra varför Freud fortfarande (tvångsmässigt?) används som en portalfigur för psykologin, t ex inom utbildning? Ett synsätt som i grunden förmedlar en så begränsad och egentligen inte konstruktiv människobild kan väl inte vara ett mål, och knappast en god förebild?


Det arbete som företrädarna för den humanistiska psykologin skapade har, oavsett vad man tycker om deras olika metoder, bidragit till en uppöppnande verkan i vår värld. Många av dem har bildat skolor och metodriktningar, som snarast ska ses som steg på vägen tycker jag, inte att målet har nåtts. Det är en ständigt pågående process där många metoder kan korsbefrukta varann i olika former, och idag också gör det mer och mer.


Jag har under många år sett en bild av att vi är på väg mot en större genomslagskraft för det gemensamma och ändå metodiskt olika, inom "läkandets gemensamma skola".

 


Metoden Familjekonstellationer
Den nydanande och själsligt inriktade familjeterapeuten Bert Hellinger har gett en rad konkreta instrument som han har införlivat från sina erfarenheter av etniskt arbete och olika upplevel-seinriktade terapiformer. Detta arbete innebär ofta förlösningar i människors liv; konkreta, omruskande existentiella och synnerligen djupgående i all sin enkelhet och avskalade räckvidd. Där finns en inriktning på att följa, förstå och synliggöra "det dolda" i människors hindrande mönster, som jag upplever är unikt inom det terapeutiska fältet.


Här handlar det främst om det "fenomenologiska", dvs att se det som "är", det som sker i stunden. Genom att inte blunda för det som saknas, det som varit smärtsamma misstag och svårigheter inom en familj, ofta i flera generationsled, kan man läka och återskapa de band av kärlek och kontakt som egentligen finns i grunden mellan alla människor, i alla relationer.


Detta synsätt, som genom denna metod tagit form under 30 års arbete och fortplantat sig över hela världen, ger en direkt intuitiv förståelse för hur själens grund finns i alla våra relationer. Det är en mycket stark och effektiv metod som jag själv fått väldigt mycket befrielse av att lära mig. Jag använder också metoden på olika sätt i mitt terapeutiska arbete, och även i vårt arbete med organisationer, som stöd för "utbrända" och i grupp- och chefsutveckling bland annat.

Utvecklingen av medvetandet genom en ytterligare dimension
När jag studerat och undersökt olika terapeutiska skolor och metoder, och i mitt arbete med många olika slags terapeuter, har det blivit tydligt för mig att "den själsliga kunskapen" eller "det själsliga seendet" finns ofta där, men omedvetet eller ovilligt att erkännas. Det gäller även terapeuter inom de helhetsinriktade terapiformerna.


En väg att uppmärksamma denna egentliga inre visdom som tas i bruk av terapeuten i mötet med sin klient eller grupp, är den frigörande kvalitet eller intelligens som är inneboende i vår livsenergi, som kan ta sig uttryck genom vår fysiska kropp och i vårt psyke. Jag tror många terapeuter, även psykiatriker och analytiker, kan känna igen moment av djup enhet och förundran, kanske respekt blandad med viss bävan, inför den "högre" eller mer omfattande, till synes oförståeliga situation av läkning som kan uppstå i behandling. Ibland av sig självt eller från ett helt oväntat håll. Som tycks finnas där hela tiden, en osynlig dimension av "lösningar"; inspiration, befruktelse, integrering, förnyelse. Som ger oss lösningar om vi tillåter denna "medverkan" att uppmärksammas, om vi lär oss dess språk.


Som psykoterapeut eller läkare verkar många samtidigt vara rädda om sitt rykte, sin prestige, sin materiella position. Det gäller även ofta inom de humanistiska skolorna. Man tycks därför ha en ovilja mot att tala om detta på ett öppet direkt sätt, som en inom oss alla pågående större verklighet av "andlighet" i våra liv. Det kan vara förståeligt på ett sätt, men är samtidigt lite märkligt eftersom dessa läkande samband dels blir allt mer uppmärksammade i vår värld idag, dels ju faktiskt är något som stödjer klientens växande. Och är inte det själva syftet?


Samtidigt blir det allt tydligare, kanske främst i de amerikanska och europeiska klimaten av terapi och behandling, att själsperspektivet tar mer självklar plats, i alla fall som begrepp sett. Exempel på korsbefruktningen mellan traditionell psykologi och existentiella frågor är ett snabbt växande område. Där finns t ex "klassiker" som psykologen Raymond Moodys arbete med människor med nära-döden-upplevelser, Elisabeth Kübler-Ross´ arbete med döende, eller psykiatern Brian Weiss hypnosarbete med tidigare-liv, som han har beskrivit i flera populära och engagerande böcker. Där finns många andra namn, t ex Leonard Orrs sociala samhällsmodell där andlighet och terapeutisk frigörelse kombineras på ett ovanligt och intressant sätt, eller Grofs arbete med "spiritual emergency". Inom familjeterapin händer saker där korsbefruktningar sker (bl a Mia Anderssons arbete med "kärlek" som en läkande kraft i terapin), och Gestaltterapin på vissa håll experimenterar friskt med olika andliga och terapeutiska grepp. Oavsett vad man tycker om dessa metoder och föregångare mer i detalj, så ger de en viktig impuls av hur en ökad större, praktisk kontakt med en expanderad människo- och verklighetssyn börjar ta mer tydlig form.


Den psykiska hälsan inneboende i våra "fält"
Inom vissa delar av psykologin talar man om "fält" och inom systemteorin talar man om människans "självorganiserande system". Många terapeuter talar om denna kraft som läker det skadade inom t ex en familj om man bara låter den komma fram och kan förstå att lyssna på den. Det handlar om att lita på "en större process". Jag kallar dessa fält ibland för "självgenererande fält" eller, mer direkt, för kontakt med vår egen "själsenergi".


I den själsliga helhetsmodellen är människan inte begränsad till ett enbart fysiskt fält, och heller inte bara till ett känslomässigt eller tankemässigt fält. Snarare använder vi flera fält eller nivåer av medvetande som också har en energimässig form.


Begreppet "självgenererande fält" innebär att något finns inom oss som läker våra psykiska smärtor, om vi kan låta det ske. Dessa fält vill man naturligtvis nå kontakt med och skapa förstå-else för. Det är ett av terapins mål, som jag ser det. Ett annat av terapins mål är att hjälpa klienten våga se igenom de ofullständiga och ofta direkt hindrande och destruktiva "ersättningsfält" (eller mönster, tankeformer etc) som vi skaffat oss. Där vi avbrutit kontakten med vår mer fullständiga energi, vår frihet att välja vår egen medvetenhet.


Terapin kan inte och ska inte ersätta livet, den essentiella energi som vi egentligen redan har inneboende inom oss, som vi egentligen redan består av. Terapin och psykologins uppgifter borde därför istället vara att skapa metoder och redskap som passar olika typer av människor i deras olika processer att uppfatta, förstå och lita till sin egen livsessens som en frigörande kraft.
Denna själsliga läkande dimension kan ses som ett outforskat hav av nya möjligheter. Det är kontakten med själsenergin som finns potentiellt och ofta latent inom varje människa. En mer omfattande energinivå som verkar direkt befriande och läkande men som fungerar på ett helt annat sätt än våra vanliga begreppsramar.
Där finns en latent kunskap om hur förlösning sker genom att utveckla, integrera och frigöra personligheten och därmed skapa kontakt med den helhet som personligheten egentligen består av.


Likadant som dessa "fält" (som här också kan kallas "grundläggande livsenergier") fungerar uppbyggande för oss, finns olika ämnen i vår fysiska organism som skapar och också kan öka hälsa och balans i vår fysiska kropp. Idag talar man även inom den medicinska forskningen därför mycket om "kroppens egna läkandekraft". Ett exempel är att för bara några år sedan trodde forskarna att hjärncellernas antal var permanenta och att hjärncellerna inte kunde förnyas. Senare rön har helt ändrat den bilden. Idag vet man att nya hjärnceller skapas kontinuerligt. (DN, nov. 1998) Det sker bl a genom att ämnet endorfin uppstår, något som psykiska och existentiella processer skapar underlag för snarare än de rent fysiska mekanismerna som snarare utför processen. Endorfiner och andra uppbyggliga ämnen skapas bl a genom att vi har livskontakt, upplever harmoni och är i kontakt med vår inre kärna. Att vi känner mening och livsglädje, gemenskap och närhet, att vi skrattar och njuter.

Hur tillvaratas den helhetsinriktade psykologin i samhället?
Det som de flesta psykologiska metoder överlag missar eller inte vill beakta, är de bakomliggande livs- och medvetandeprinciperna inom en människa. Det är klart, har man ingen egen erfarenhet av dessa uttryck som möjliga utvecklingsmodeller, är det omöjligt att sätta in dem i ett klargjort logiskt sammanhang av psykologisk och livsmässig behandlingsmetodik.


Samtidigt kunde man ju önska sig att klimatet för korsbefruktning och en mer ödmjuk, undersökande attityd skulle kunna öka. Främst för att stötta människors problem idag. För "problemet" idag med dagens behandlingsformer, är att många människor reagerar inte konstruktivt på de gamla systemens sätt att tänka och handla, utan kan dras in i spiraler av onödigt försvårande omständigheter (t ex mediciners biverkningar, sociala problem genom samhällets struktur, obekräftade eller osedda tillgångar som istället ses som problem eller "sjukdom" etc). Det kan också gälla traditionell samtalsterapi (oavsett skola) där människor inte får möjlighet att hitta en större utveckling genom sina problem. Att intellektuellt förstå och orientera sig i sina problem är en god start, men räcker ofta inte för dagens människa. Många människor har en djupare existentiell förståelse latent verksam eller groende inom sig. Man behöver praktiska lösningar, att själv få uppleva en större livskontakt t ex. Dessa lösningsmodeller sker enklast genom egen direkt upplevelse, t ex genom att direkt koppla samman fler medvetandenivåer inom sig.

 

© Mikael Matthis, Stockholm augusti 2003/feb 2004/ uppdat feb 2008.

Kontakt för mer info: Herkules Utbildning - utbildning/kurser i soulWork, behandling/terapi/coaching, böcker etc. E-post: info@herkules.nu  hemsida www.herkules.nu