Annons:
Läst 8667 ggr
[Mariann]
2008-08-12 15:00

Det subtila andliga egot

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Finns det ett sådant? På den andliga resan mot att förvandla egot och förfina personligheten så kan man mer o mer skönja ett andligt ego. Detta ego är mycket svårupptäckt, därav min benämning subtilt ego.

Efter lång tids andlig och personlig utveckling så vet man att man ska vara positiv, inte kritisera och dömma mm. Man vet eller i alla fall har en föreställning om hur en andligt utvecklad människa ska vara och att det är det man strävar efter. Eftersom egot också vet om detta så blandar sig egot även in i detta. Egot vill ju gärna vara bra, om inte bäst. Så därför bör man på den andliga vägen hålla mer utkik efter just det andliga lite mer subtila egot.

Det som bör tilläggas här är att detta ego, som vi alla mer eller mindre har, fyller en mycket viktig funktion. Egot får oss att handla, den ger oss drivkraft mm. Om man som en människa har ett svagt ego, kan det få oss att bli lite handlingsförlamade och också ge oss dåligt självförtroende. Så att ha ett andligt ego på den andliga vägen kan vara helt nödvändigt ibland och faktiskt vara helt avvgörande att det blir något tjänande gjort överhuvudtaget.

Man skulle också kunna kalla detta ego för tröskelväktaren eller väktaren på tröskeln. Vad vaktar denna tröskelväktare?
Den vaktar så att vi inte kan komma till nästa nivå innan vi är redo och våra kroppar kan tåla den vibration som är på den nivån. Som man också brukar säga att; rätt mått och vikt måste uppnås innan dörren öppnas. Tröskelväktaren ser till att dörren inte öppnas för tidigt. Tröskelväktaren är också en stor hjälp till utveckling av just dessa "mått och vikter". Det är ju genom vårt ego att vi utvecklas. Utan ego ingen utveckling skulle man förenklat kunna säga.

Om man skulle ge sig till att sätta lite ord på vilket sätt denna tröskelväktare på den andliga vägen kan yttra sig, så skulle det kunna se ut som nedan. Läs varje siffra för sig, för alla t.ex. treor hänger ihop.

Var är det svårt att upptäcka tröskelväktaren?

1. Andliga upplevelser och ljusupplevelser
2. Önskan om att förstå sin identitet
3. Val av uppgifter
4. Förhållningssättet till passiva kvaliteter som varan, frid, skönhet och glädje
5. Förhållningssättet till aktiva kvaliteter och världstjänst

Hur känns glamour igen?

1. Personligheten behöver "gåvor" och söker därför upplevelser. Vill också gärna berätta om dem.
2. Önskan om att vara något - eventuellt via roll i tidigare liv eller på de inre planen. Söker efter bekräftelse. Vill också görna berätta andra om sin dolda identitet.
3. Söker uppgifter som önskas av personligheten, men som ska förstås givna av Gud. Inte redo till att släppa uppgifter som ger identitet av att vara betydelsefull.
4. Projicerar personlighetens önskan om att komma in i ett tillstånd i Guds rike, men utan möjlighet att skilja på kvaliteten i de två världarna. Har en idé om att man först kan vara aktivt tjänande när man har ett överskott av de passiva kvaliteterna.
5. Martyr "se hur mycket jag gör" vågar inte släppa uppgifter av rädsla för att få dåligt betyg av Gud eller mindre prestige hos människor.

När är man fri från inflytande av tröskelväktaren?

1. Det intresserar inte personligheten att få upplevelser bortsett från att få bekräftat om att vara på rätta vägen eller att tjäna optimalt. Berättar bara för andra om det är till gagn för dem.
2. Accepterar att vara inget. Kan försöka förstå sin träning och kvaliteter för att tjäna optimalt. har balans mellan att se förmågor och uppgifter som viktiga och ändå obetydliga.
3. Söker uppgifter som en del av den inre gruppens projekt. har ingen personlig önskan om att få uppgiften. Tränar vidhållande under svårigheter och utmaningar. Kan lätt släppa uppgifter när det är önskvärt.
4. Skiljer mellan varan, frid, glädje och skönhet på personlighetens plan och själens plan. Ser dessa kvaliteter som ett resultat av ett liv i tjänst och inte en förutsättning för det. Riktar asprirationen mot tjänst och inte mot Guds Rike.
5. Låter aktivitet utgå från inre inspiration och levande källa. Aktivitet präglas av själens glädje. Önskar inte ära, prestige eller belöning, man ser sig som tjänare.
(Utdrag ur undervisning av Asger Lorentsen, Avancerat Solprogram.)

Detta är ju definitivt inte menat som någon kritik till någon, utan detta ska mer ses som en möjlighet för de av oss som gärna vill genomskåda sitt ego och sin tröskelväktare och vill jobba på att även förvandla dessa subtilare delar.

Låt oss vandra vidare på den andliga utvecklingens väg och inte begära frånvaro av ett ego hos någon annan än oss själva!

Mariann

Annons:
Hoppfull
2008-08-12 15:22
#1

Hur är det med detta med tjänande och medvetenhet? Många tjänar ju men utan att se det så… för det medvetna tjänandet hör väl mer ihop med egot än det omedvetna?

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

[Mariann]
2008-08-12 15:41
#2

Någonstans i Bailey böckerna står det att själens tjänst är den "spontana handlingen i kärlek" något i den stilen är det det står iaf…

Jag tror nog det handlar om var man är på vägen och på vad man lägger sitt fokus i en given inkarnation, dvs vissa inkarnation är vi sådana som befattar oss med andliga studier, läser Bailey o andra… vissa liv tjänar vi utan att läsa och tänka i sådana här banor…

men som sagt även Einstein läste esoterik…. så vad som sker i stugorna bakom gardinerna vet vi ju inget om….

Men det är många 2 invigda som tjänar inom Röda Korset, Läkare utan gränser, Amnesti mm som gör insatser utan egen vinning och lön…. bara för att de inget annat kan… de måste bara avhjälpa nöden och inte läser Bailey o andra…. skulle kanske inte förstå ett dyft om vad som babblas om här på sajten t.ex.

Inte se det som viktigt, det viktiga för dom är att göra skillnad på jorden, att avhjälpa nöden (vad nu nöden är för dem)….

[Mariann]
2008-08-13 09:05
#3

Hmm… de flesta kanske inte har ett sådant ego… att dömma av respons (ingen)… kanske är samma ego som inte vill kännas vid detta Flört eller kanske mer rätt, ingen jobbar med sitt ego… Obestämd

ja hur som så…

tyvärr besitter jag ett iaf… och jag har de senare åren måst bli uppmärksam på just dessa subtilare delar. Min träning ligger där just nu….

Det var också en diskussion på annat forum om ärligheten när man svarar på frågor, för just även där kunde jag själv märka var egot skulle vilja sätta ett x och var jag visste var mer ärligt att egentligen sätta det… jag gjorde testen verkligen ärligt och satte x där jag var 100 ärlig och sedan gjorde jag om testet och satte där jag kunde känna att mitt ego gärna hade viljat sätta det. Det blev ju skillnad om man säger så… Skäms

Ja som sagt detta ego som är specialist på att lura oss… så vi själva tror det är sant…

MEN

till saken…

Jag har grunnat över punkterna 4…

Gronstedt
2008-08-13 11:13
#4

Hmmmm … jag har på senare år gått från att vara komplett igelkott till att söka mig utåt och söka kontakt, men det känns liksom inte heller bra. Jag är inte bekväm i att vara synlig och jag tycker jag brer ut mig alldeles för mycket. Beskrivningen ovan av hur glamour känns igen känns otäckt närliggande - som om jag upplever/utövar glamouren men i alla fall känner igen att det är olämpligt. Men hur göra annars?

Exempel: Ett par av hästarna på riskolan har varit halta och jag har trattar välgörande örter i dem, utan att egentligen fråga om lov, hara bara gjort det och nämnt det i förbifarten för stallägaren, som sade typ "Jasså, jaja." Det känns inte riktigt bra, för jag vill helst inte pilla med andras saker sådär utan ett tydligt tillstånd. Nu vill jag gärna lägga upp ett träningsprogram för den ena hästen, som blev friskförklarad igår, men det känns ohyggligt skrytsamt och förmätet att breda ut mig om det, som om jag visste bäst. Å andra sidan är det förmodligen bättre för hästen att jag engagerar mig, eftersom den annars får "standardbehandling" av personalen - alltså precis vad veterinären rekommenderat, men inga extra knorrar.

Men å tredje sidan kanske det är något slags inkrökt falsk blygsamhet att inte breda ut sig och ta befälet och bestämma, eftersom hästkraken blir mindre mångsidigt behandlad om jag inte gör det. Men å fjärde sidan så vet väl veterinären och ägaren (som har 27 års yrkeserfarenhet av hästar) bättre. Men å femte sidan …

BLÄ! Jag står i en vägkorsning IGEN och velar …

[Mariann]
2008-08-13 11:56
#5

EXAKT… det finns ett sådant ego också som ska vara så ödmjuk och inte "vilja vara någon" eftersom det för vissa också är en andlig egenskap…

så visst ska vi ta plats för att hjälpa…

det är ju faktiskt det bakomliggande syftet som är det som avslöjar…

och det gäller minsan att gräva… för syftet av att vilja synas å vara någon kan ligga djupt ner… medans det för andra är viktigt att träna sig i att synas…

precis som jag skrev att det får oss att handla… så de av oss som tränas i att synas och handla och de av oss som gärna gör detta med ett egoistikst syfte, vi måste ju göra det som ligger i vår träning

Men det är inte utan att många av punkterna kan man fundera över iaf…

Hoppfull
2008-08-13 12:21
#6

Det tog mig lite tid att komma igenom texten men jag känner nog att jag fastnade för punkterna två. Förutom det om att berätta för andra… något sådant behov har jag aldrig haft och jag frågade mannen för att kolla om det var egot som ville att det skulle vara så eller om det verkligen var så och han höll med mig om att jag är snarare tvärtom.

Den sista tvåan är kanske i så fall det jag jobbar med nu :) jag har ju sannerligen gått från att vara spindeln i nätet, både på jobb, fritid och hemma till att ha tappat all ork och inte kunna vara något alls! Det är nog det svåraste och sorgligaste jag varit med om hittills, värdet i vårt samhälle ligger ju i våra prestationer så jag är ju det absolut minst värda i det avseendet. Att försöka hitta livsglädje och känna att man är värd att leva när man inget tillför är verkligen inte det lättaste.

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Annons:
gyllenehjartljuset
2008-08-13 14:40
#7

Shit, tycker det är svårt att se var man är, en del har jag lämnat annat kämpar jag vidare med,speciellt trean, val av uppgifter. Min latamask vill bara vara i frid och harmoni, samtidigt har jag inget behov av att synas och få beröm, jag bara gör, fast jag helst bara vill vara, det blev komplicerat, jag brukar inte ge mig in i de här diskussionerna för å ena sidan är det så och å andra sidan är det åt andra hållet. Jag är en velpotta för jag tycker att allt kan vara bra på sitt sätt, ser olika sidor av det mesta. Nu slutar jag innan jag trasslar in mig ännu mer.

kram

[Mariann]
2008-08-13 14:46
#8

Svårt ja!!! bara förnamnet….

men det är inte fel att få ord på det så man kan vara vaken om den lilla "osynliga" andliga egot dyker upp bäst man anar… om man nu är villig att kika på den vill säga…

jag tycker nog att många andliga sliter med punkt 4 förstås…

Blissis
2008-08-13 15:15
#9

Ja, det här var nåt att bita i! Tyvärr är jag en fyra som bara vill sitta under korkeken och lukta på blommorna. Får verkligen rycka upp mig!! I min inställning, för utåt syns det inte så mycket Glad Det var bra att få läsa om det och förstå det bättre, tack för det!

gyllenehjartljuset
2008-08-13 17:11
#10

Glad#8 menar fyran, sen det där med att sätta ord på allt, det är just det som jag tycker är svårt. jag vet vad jag känner, men förklara det är knivit

#9 vill åxå bara sitta under korkeken, bra liknelse

[Mariann]
2008-08-13 20:30
#11

det är otroligt många som har svårt att få "ändan ur vagnen"…

Men det är faktiskt många som ser andlig utveckling som att söka varan/harmonin och "parkera" sig där… då har man nått vägs ände (tror man)… vilket är fel… iaf om man får tro Asgers ord om tröskelväktaren i punkt 4.

Aspirationen ska som jag också ser det riktas mot tjänande av mänskligheten och inte mot Gud… dvs näras av Själen/Gud inifrån och tjäna mänskligheten = planen = evolutionen

och som det står på annat håll på sajten… då kommer den inre andliga identiteten fullt ut fram!

Därmed inte sagt att det är lätt… men det är vägen… Skäms

Eremitha
2008-08-14 16:21
#12

Nu har jag funderat länge på det här, eftersom jag känner igen mig både i två-processen och tre-processen.

Jag tycker det är lite missledande att begreppet ego nästan alltid används i sin negativa betydelse, och därför är den här artikeln viktig. Den djupa inre aspekt av egot som förser oss med drivkraft att använda våra gåvor i ljusarbetets tjänst, och med tillfredsställelse och glädje över att kunna göra det, är inte bara positivt utan helt nödvändigt.

Det finns ingen handling, hur god, självuppoffrande och tjänande den än är, som är fri från ego. Den som lever ett sådant liv har "bara" lärt sig att lyssna till de högre aspekterna av sitt ego, och göra sig fri från de lägre.

Det är en sann utmaning att sträva efter detta befriade tillstånd! Att vara medveten om processen är väl en bra start, men samtidigt blir man (jag) också medveten om hur långt det är kvar. Det räcker inte med att veta, tänka och känna - det är agerandet som visar var man är någonstans.

Fair Winds and Following Seas!

gyllenehjartljuset
2008-08-14 17:14
#13

Det ena man vill, det andra gör man, jag vill sitta under korkeken, men jag gör det inte. Jag utmanar mig själv hela tiden med nya svårare uppgifter. Åker till Dk imorgon på solprogrammet, det är åxå en utmaning, även om den är trevlig, sitter det inte utanpå. Det är hårt arbete som gäller, vidhållande, tjänstearbete, mm.

Annons:
[Mariann]
2008-08-14 18:59
#14

#12 Det är ju oerhört viktigt att veta om att egot är nödvändigt… livsnödvändigt långa tider… för annars bleve det inget med nått… Glad

men att ändå vara medveten om det och anstränga sig att förvandla de delar i en när man är redo… Skrattande

#13 Sedan känner jag också igen det du beskriver, jag har många många gånger fått slita mig iväg till Dk…. Skäms

Blissis
2008-08-15 10:47
#15

Jag tänker så här. Ego betyder jag på grekiska. Ego är ett jag, utan värderingar. Dock består vi att ett lägre jag och ett högre jag. Eller ett själviskt mänskligt jag och ett andligt sant jag. Min väg är att omvandla det själviska jaget för att komma till mitt sanna jag. När jag har lyckats omvandla och släppa det själviska jaget, då har jag lyckats manifestera det som står i punkt 4 i detta fallet (som gäller för mig, det andra är jag klar med):

4. Skiljer mellan varan, frid, glädje och skönhet på personlighetens plan och själens plan. Ser dessa kvaliteter som ett resultat av ett liv i tjänst och inte en förutsättning för det. Riktar asprirationen mot tjänst och inte mot Guds Rike.

Alltså behövs kultivering av jaget för att komma dit, enligt  min mening. Det räcker inte med att bara göra tjänst. Då blir det som vilket arbete som helst. Det behövs både kultivering och tjänst eftersom vi alla har det lägre jaget i oss som behöver omvandlas inom olika områden. En del är vi bättre i, en del sämre. Precis som i exemplen ovan; 1-4.

[Mariann]
2008-08-16 12:50
#16

Vi har en annan artikel om tröskelväktaren som kan vara värd att läsa om man vill sätta sig mer in i detta.

Tröskelväktaren är själva den innersta personlighetskärnan, den del i oss som vill vara avskiljda, inte vill mista sig själv, som kan både känna sig mindrevärd och även mervärde… "problemet" uppstår när denna del vet att vara andlig är bra och det då uppstår ett andligt ego.

Man kan få ett "frälsarsyndrom" och tro att man ska frälsa världen med sina förståelser, och dessa insikter/uppgifter har man fått av Gud eller en mästare/guide. Men det är personlighetens glamour om att uppgiften är från högre ort och inte något självvalt.

Men som sagt förut, ibland är det bättre att man gör något än inget. Men den som kämpar med ett mervärde som andligt ego bör se upp lite, för hur som så skapar det negativ karma och som man måste ta hand om senare. Det positiva är ju också att det skapar tillfälle för andra att öva sig i urskiljning!

Om man lider av mindervärde så är ju risken uppenbar, att man inte får gjort något, man tror inte man är värd något, kan inget och att Gud o andra inte bryr sig om mig för jag duger inget till.

Så det finns massor att jobba med för alla sorter!

Blissis
2008-08-16 12:55
#17

Men är det fortfarande inte det lägre jaget som utnyttjar andligheten för egna syften? Oavsett vad det kallas för?

[Mariann]
2008-08-16 12:57
#18

Absolut!

Mitt inlägg var allmänt riktat och man kan kalla det för mkt.

Jag ser det som ego o tröskelväktare. För mig är det högre jaget, mer åt själshållet och det väsen jag är mellan inkarnationerna. Mitt lägre jag är personlighet/ego /tröskelväktare…

men det är ju bara ord, så man kan kalla det vad som…

Blissis
2008-08-16 13:02
#19

Så du menar att du inte tror att du kan vara ditt högre jag i en inkarnation?

[Mariann]
2008-08-16 13:03
#20

Det är alltså jätte svårt att skilja dem åt, eftersom man ju är i processen själsintegration… så de glider ju in i varandra så att säga alla dessa benämningar…

men jag tror ändå alla även om man använder andra ord för står innebörden i tröskelväktare, den negativa separatistiska personlighetskärnan.

Annons:
[Mariann]
2008-08-16 13:05
#21

#19 Jo till viss del, men det är ju ytterligt svårt innan iaf 2 invigningen och eftersom vi har den där kärnan som blandar sig i ända fram till 3 inv och egentligen inte försvinner förrän vid 4 så….

Eremitha
2008-08-16 13:51
#22

Jag läste om den här processen i någon Baileybok, kan ha varit Invigningar. Benämningen tröskelväktaren förekom inte, men det beskrevs ungefär som att det sista och svåraste hindret i vår utveckling från människor till gudomliga varelser är instinkten att hålla fast vid jagmedvetandet.

Det är inte nog att klara att släppa taget vid inkarnationens slut och "dö i frid". Man måste nå fram till det totala överlämnandet, till en villighet att för alltid och evinnerligen ge upp all identitet, alla minnen från alla inkarnationer, allt som har med jaget (även det högre jaget!) att göra. Detta överlämnande måste vara totalt och genomärligt.

När man klarar detta, äger den fjärde invigningen rum. Och allt man tidigare känt rädsla inför att förlora - det vill säga sitt Själv - träder fram i ljus och helhet. Identiteten som ett Jag fösvinner inte, utan återkommer tillsammans med alla insikter och all kunskap man tillägnat sig under inkarnationskedjan, samt ett övergripande helhetsperspektiv med full förståelse för varför liven formades som de gjorde.

Samtidigt uppnås enhetsmedvetenheten helt och hållet. Paradoxen är manifesterad: hel individ och helt integrerad i enheten samtidigt!

Jag tycker att denna beskrivning stämmer väl överens med den om tröskelväktaren.

Fair Winds and Following Seas!

[Mariann]
2008-08-16 18:35
#23

#22 jag tror det ofta benämns Väktaren på tröskeln egentligen…. Obestämd

Men du gjorde en kanon beskrivning där!!!

Blissis
2008-08-16 19:15
#24

Ja, det var en väldigt bra beskrivning i #22. Jag har för mig att du Mariann en gång beskrev Väktaren på tröskeln som någon som hindrar jaget för att komma till en nivå den inte är klar för?

Allt har en mening och i österlandet är kultivering lika självklart som att andas när det gäller genuina andliga metoder. Varför? Jo för att det är endast genom kultivering som du kan nå ditt andliga jag och integrera det mer och mer med ditt jordiska väsen (för mig likamed de olika invigningarna). Olika metoder har olika sätt att kultivera, även klosterlivet innebar detta här i västerlandet i en genuint riktad kristendom. Nu vid denna tid har det kommit ner högt utvecklade själar och jag är övertygad om att med rätt ledning i kultivering så kan de göra de olika invigningarna relativt snabbt, t om inom en livstid om ens själ är redo för det. Men tröskelväktaren är där för att skydda dig.

Så jag tror på succesiv integrering av själsenergin genom kultivering och att den inte har någon begränsning idag om man är villig att släppa och ge upp allt som inte är ens högre jag tills man står inför att även släppa det för stunden i 4:e invigningen.

[Mariann]
2008-08-16 19:30
#25

Att gå från 1 invigningen till en 4 inv på en livstid anser jag omöjligt. Eftersom det handlar om ett sådan enorm medvetandeutvidgning och byggande av hjärteblad respektive egoisk lotusblad från  6 till 12 blad (hjärtat) och från 6 till 9 + 3 blad (egoisk lotus), de tre som gömmer juvelen i lotusen ( om jag nu minns rätt). Så det är oerhört mkt mer utveckling i intelligens, kärlek och vilja som ska utvecklas, att för mig så går inte det.

Att ha integrerat 10% själ vid 1 inv till 100% vid 4-5 inv på ett liv?? Det håller jag för mkt otroligt.

Man brukar prata om 20 inkarnationer minst mellan 1 o 2 därefter ca 3 liv för att nå 3 och 4 inv kan ibland tas i samma liv som 3. Det tycker jag låter mer troligt och logiskt i mina öron.

Att det om ca 50-100 år kommer att gå fortare genom att invigningstempel kommer att finnas på jorden, där man tar sin invigning offentligt i templet. Men det handlar ändå om fler liv mellan 1 o 2 än ett. Eftersom det är en sådan enorm utveckling som ska till, och utvecklas gör man ju genom erfarenheter.

Det enda jag kan tänka mig som accellerarar utvecklingen är tjänanade och att få  en 1 invigd att tjäna 100% går nog inte med ett så förhållandesvis stor personlighet o ego kvar som 90%…

Så ser jag saken iaf….

Blissis
2008-08-16 19:53
#26

Jag visste att jag skulle stöta på patrull från dig Glad Nu är ju inte detta en mental process i annat än att släppa taget Glad Och har man varit med om detta och vet vad det innebär så kan jag bara säga att det inte är så svårt som det låter. Medvetandehöjningen finns bara där, den är inte en mental kunskaps- och inlärningsprocess, den är något helt annat.

De som jag talade om som kunde göra detta på en livstid var inte den stora massan utan de som kommit hit och som är långt komna redan från början.

[Mariann]
2008-08-16 19:59
#27

Joo… jag har ju mina ideer precis som du! Flört Skrattande

Om man kommit långt från början och om man då syftar till en nivå av 3 inv så går det ju på ett liv… kanske att man kan som 2 invigd om man är på rätt stråle, kan man kanske fixa det också.

Det är så oerhört komplicerat detta… men helt klart så ska de tre aspekterna i monaden vara fullt utvecklade till 100% annars är inte rätt "mått och vikt" uppnådd.

Annons:
Lionadh
2008-08-16 20:04
#28

#26 Jag tror nog också så som Mariann. Och om man läser White Eagles böcker så står där att kan man ta delinvigningar på olika nivåer men den slutliga invigningen är entydig.

Jag tror att man i så fall gått igenom delinvigningar i de närmaste tidigare liven, för att sen ta flera små kompletterande i sitt 4 inv liv.

"När eleven är redo kommer läraren att uppenbara sig." Tibetanskt ordspråk.

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

Blissis
2008-08-16 20:09
#29

Berätta lite mer om kring detta att de tre aspekterna av monaden ska vara fullt utvecklade till 100%. Vad innebär de fullt utvecklade delarna?

Blissis
2008-08-16 20:16
#30

#28

Vad i mitt resonemang motsäger delinvigningar? Jag talade om succesiv upplysning, för mig är det samma sak som delinvigningar. Men sedan finns det också plötslig upplysning enl. Li Hongzhi, där man inte märkt något speciellt tills alla låsen helt plötsligt sprängs upp. Om man är på en kultiveringsväg dvs.

Och visst uppenbarar sig läraren när tiden är inne Glad

[Mariann]
2008-08-16 20:20
#31

de tre aspekterna är vilja, intelligens och kärlek/visdom. Precis de 3 aspekterna som Är Gud och alla monader=anden i oss är skapade av. De aspekterna ska utvecklas i den egoiska lotusen som befinner sig på det högre mentala planet.

Så det är alla viljesblad och alla kärleksblad och också då alla intelligensblad som ska vara utvecklade 3 av varje…

Man får själv studera vad varje blad innebär, förslagsvis i inlägget mänsklighetens utveckling i 9 stadier… det är lite att sätta sig in i… jag har själv inte närstuderat den Egoiska lotusen, jag är mer insatt i hjärtebladen som går före den Egoiska lotusen.

mer om den Egoiska lotusen kommer när vi fått översatt första kapitlet i boken Hjärtats Visdom, ev ska vi prioritera den…

Blissis
2008-08-16 20:31
#32

#31

Som jag förstått det så utvecklas detta automatiskt vid kultivering. Om jag kultiverar genuint så behöver jag inte ens känna till detta rent teoretiskt, bara motta frukterna av det och upplysas till det genom den inre visionen.

Lionadh
2008-08-16 21:09
#33

Jag tänker på det H.H. Dalai Lama sa på en teaching i Köpenhamn 2003, där jag deltog, om detta med new age syn på snabb utveckling. Andlig utveckling tar många, många liv, sa han då.

Syster Lena hos fransiskanersystrarna i Klaradal, Sjövik Lerum, föreslog tre saker för att utvecklas andligt. Bön, meditation och andlig läsning.

Så ser jag på det också. Meditation och studier leder oss framåt.

När vi är klara vette gudarna?

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

Blissis
2008-08-16 21:52
#34

Ja, andlig utveckling tar många liv säkert. Och det har säkert många av oss levt…

Bön, meditation och andlig läsning…

För mig betyder det

bön: att överlämna sig till det högre
meditation: kontemplation
andlig läsning: att påminnas om högre sanningar som leder oss på kultiveringsvägen

Jag såg ett program på TV om fyra män som skulle leva med munkar i Storbrittannien nånstans. De fyra männen var vanliga människor med olika bakgrund från olika miljöer och man fick se den inre förändring dessa genomgick när de var där. Jag hörde munkarna undervisa om andliga principer som var en vägledning för dem och som de samtalade med dessa män om. Och jag såg att det var kultivering de talade om och genomgick. Det var så vackert att se.

Annons:
[Mariann]
2008-08-17 08:52
#35

#33

Där tror jag Dalai Lama var mkt mkt klok, det tar åtskilliga liv med andlig utveckling… saken är väl den att andlig utveckling är mkt mkt missförstådd….

Jag också som systrarna sa, att meditation o studier leder oss framåt, en bra bit…

men om man bara använder det till sig själv för egen utveckling och inte lyfter blicken och ger av sig själv, så kommer man bara till en viss punkt. Kikar man då på de flesta munkar o nunnor så har de flesta att aktivt tjänande liv utan för murarna. Det är ju bara de som lever i klausul som inte är utanför murarna.

Ville bara flika in det, och självklart kan alla inte bli tjänande, vem är det… inte jag heller i någon större utsträckning…. det krävs ju att man passerat 2 invigningen iaf…

#34 Det program såg jag också och följde, det fanns också en serie med kvinnor som var flera veckor i ett Nunnekloster.

Det händer mkt med människor när man börjar att se saker från annat håll.

Lionadh
2008-08-17 08:59
#36

Jag tror också på att andlig utveckling kan ske helt genom självförglömmande tjänst.

Men för att integrera vissa förståelser, behövs inte en andlig vägledning då?

Hur ska vi annars etiskt orientera oss åt rätt håll om vi inte tänker igenom de värdenormer vi försöker skapa/uppnå?

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

[Mariann]
2008-08-17 09:13
#37

Absolut… de tre ihop är väl antagligen det ultimata… meditation, andliga studier o tjänst… Skrattande det är ju det Tibetanen säger iaf…

det ena utesluter ju inte det andra… jag vill bara flika in det ordet också Flört

Det är antagligen därför att jag själv strävar mot det… som jag tjatar om det…det är min process i detta livet att sträva mot större o större tjänande.. fast jag kommer ingenstans känns det som ibland… Rynkar på näsan

Andriel
2008-08-18 23:02
#38

Jag vill göra en kommentar om upplevelser. Jag vill påpeka att det är skillnad på upplevelser och upplevelser. I texten ovan betraktas frågan om andliga upplevelser närmast som ett övergående behov som försvinner med ökad utveckling. Så är inte fallet. Vi bör som varelser under utveckling vara intresserade av vår egen förmåga att orientera oss i världarna. Detta gör vi med våra successivt vaknande sinnen som hör till våra kroppar bortom den fysiska. Detta beskrivs i all esoterisk litteratur och det finns inget skamligt i att glädjas åt sina uppvaknande sinnen. Att däremot framhäva sin utvecklingsnivå genom att berätta om sina upplevelser i tid och otid bär ju egoistisk glamourös prägel. Men som sagt att använda sina redskap för att hitta vägen och ibland lysa upp den för andra kan inte vara fel. Det är klart att uppvaknade sinnen har med utvecklingsnivå att göra. Vad skulle annars vara förklaringen. Sedan finns det ju en annan slags andliga upplevelser som är mer emotionala och subjektiva till sin karaktär och därför saknar allmänt intresse. När man har nått fram till tröskelväktaren så handlar det nog mer om den syn man har på sig själv i stort. Upplevelser kommer man att ha en enorm rikedom av på den nivån. Man kommer att se annorlunda på dem bara. Jesus tog inte 4:e invigningen för att han tonade ner betydelsen av sina upplevelser. VI ÄR BEROENDE AV ATT KUNNA FÖRNIMMA VÄRLDARNA SINNLIGEN FÖR ATT KUNNA SANNGÖRA DEN HÄR KUNSKAPEN.

[Mariann]
2008-08-19 14:29
#39

Nu vet inte jag om jag misstolkar ditt inlägg eller om du misstolkar texten…

Men de upplevelser som det här är tal om är tex ljusupplevelser och det som det syftas till är ju att personligheten gärna söker upplevelser för upplevelsens skull. Man ska kunna gå genom ett liv och vara andlig och tjänande utan att vara i behov av upplevelser för att kunna gå vidare, det är det det handlar om.

Självklart så hade Jesus upplevelser och självklart tog han inte 4 invigningen FÖR att han tonade ner betydelsen av dem… det står inte i texten om det alls och det menas det inte heller, utan här tolkar du efter eget huvud.

Men OM det var så att han inga upplevelser hade av andlig natur eller av ljus, så skulle jag tro att Jesus hade utfört sin uppgift ändå….

Jag anser absolut att man inte ska vara beroende av upplevelser, för är man det så är det personligheten och egot som har begäret o behovet.

Om man har beroende av att få dessa upplevelser i meditation o liknande så blir det lätt att det är därför man mediterar. Man mediterar inte för meditationens skull utan för upplevelsernas skull. Då kan man lätt fastna i ett sådant begär.

Man lär då få inkarnationer där man får leva utan sådant, för att komma i en balans och nå insikter om den riktiga betydelsen av upplevelser…

Andriel
2008-08-19 15:11
#40

Jag tror inte att det är helt självklart för alla att det är subjektiva upplevelser som menas. Ljusupplevelser förenade med en salighetskänsla eller omnipotens från emotionalplanet. Snart sagt alla astrala upplevelser är mer eller mindre förvrängningar och bedrägeri. Jag håller fullständigt med dig om att ett beroende av astrala upplevelser är som vilket beroende som helst. Men de signaler som de vaknande energiorganen förmedlar till oss är avsedda att uppfattas och tolkas efter förmåga. Efter hand som de clairvoayanta förmågorna vaknar så ökar vår förmåga att se genom begränsningar av alla slag och se större bilder av helheten.

Det är möjligt att jag överbetonar det här men jag tycker det är så viktigt att bejaka sin utveckling på den här punkten av den anledning som jag skrev versaler ovan. Vi behöver visshet. Annars blir det för många av oss pseudoverkligheter som vi inte riktigt kan relatera till annat än på ett abstrakt plan.

Att ha ett uppväckt energiseende eller kännande innebär långt ifrån alltid upphöjda salighets eller ljusupplevelser. Det kan vara krävande påfrestande och skrämmande också. Dessutom är det inte förknippat med stora möjligheter att inhämta glamournäring från omgivningen, eftersom man sällan hittar en omgivning som är beredd att ta emot ens beskrivning av intrycken utan att fnysa och fördömma. Alltså är man hellre tyst.

För egen del så har jag inte några andra skäl att berätta om förnimmelser än vetskapen att vittnesbörd är viktiga som stöd för alla på vägen och att den fysikalistiska världsbilden håller sitt grepp om människorna med ojusta metoder. Behöver punkteras.

Vi ska glädjas åt våra sinnen i såväl 3D 4D 5D etc men inte leva för och vara beroende av upplevelserna.

[Hukanson]
2009-03-07 20:10
#41

Men vilken bra tråd ! Här fanns det gosaker minsann . Om det låga ego (det lilla jaget) har jag bara en sak att säga : - Sitt ner i båten och ro kraftfullt som alla andra !! Tids nog får du ansvar och plikter som visar hur mycket du kan och har lärt dig leva med . Sann andlighet tar den tid det tar och under tiden får du hjälpa de andra .

Annons:
szirius
2009-03-07 22:41
#42

Jag tycker att det här är krångligt jag…hur goda gärningar likväl kan få negativa konsekvenser pga egot.

Jag tänker tex på om en mkt arg människa med stort ego jobbar med djurrättsfrågor.Personen får säkert mkt till stånd genom sin "eld" men ilskan bildar ringar på vattnet, den smittar av sig och hela organisationen andas dömande,hat, provokation och aggression.( I tonåren hade jag bekanta som var djurrättsaktivister, och jag märkte hur kärleken och det goda syftet försvann i deras gemenskap, till slut såg jag bara en massa egon som tagit sig an olika roller i nåt maktkampsspel , ett krig " mot alla andra".)

Att tjäna för att vilja vara god innan man är redo att göra det med rent hjärta, tror jag kan få konsekvenser.

Man kan inte komma ifrån, anser jag, att det största arbetet gör man inom sig, för den inre energin genomsyrar allt arbete, oavsett hur gott syftet är.

Vissa "upplysta" menar ju med bestämdhet att alla försök att rädda planeten kommer att falla platt så länge inte hjärtat är integrerat och man frigjort sig från att vara personligt bunden till frågan.Är inte intentionen fullkomligt ren, så uppfattas det av universum.

Vad tror ni om det?

[Hukanson]
2009-03-07 23:43
#43

Det skulle kunna vara så att det som för ögat ser ut som en otrevlig missbruk av kamratlig arbetsgemenskap , i sann andlig analys har helt andra aspekter . Vi kan inte prata om det andliga som en egoproblematik , det blir ju en helt annan sajt . Självklart blir det problem i vårt energifulla samhälle när en chef lever sitt låga eldiga ego . Men om han är en eldänglamänniska kanske vi börjar fråga oss hur akut hjälpbehovet är ?

[Mariann]
2009-03-08 07:41
#44

#42 jag är övertygad om att det uppfattas om intentionen är smutsig…

men

jag är också lika övertygad om att det är ok och tom ibland önskvärt kanske att människor med kraftfulla egon (isynnerhet de som är på de hårda strålarna) agerar, de får saker gjort och de går framåt.

i ett samhälle så kan man ju se att några få är sådana och resten håller tillbaka. Så för att det alls ska gå framåt överhuvudtaget måste det finnas dessa pionjärer inom alla grenar, som bryter vägen osv, inte alltid med rent motiv, men de gör det och efterhand som de får ta karman för motivet, så renas motivet som efterhand då blir renare och renare.

Så tänker jag…

[Mariann]
2009-03-08 07:43
#45

#43 och man kan visst prata om det andliga som en egoproblematik, för det finns ju där och ingår som en problemtik och möjlighet i alla andlig utveckling.

och som därför måste medvetandegöras….

[Hukanson]
2009-03-08 08:51
#46

#45  jo menar att om vi ska hålla pratet på "jag tycker" och "jag såg i tidningen" eller "ring mig så ska jag hjälpa dig" -nivån så blir det inte mycket Gyllene Esoterik . Men om man med ett småleende erkänner sina fel och brister utifrån ett Försöker Bättre så är det bättre ordning .

Att prata om det andliga är ju att prata om vår egen högre osynliga aspekt och då behöver vi ett språk , gemensamma begrepp och teorier , som förhoppningsvis ligger så nära sanningen som möjligt .

Lionadh
2009-03-08 11:29
#47

Att diskutera världshändelser har nog sin plats i att tjäna andligt syfte också, som jag ser det.

Eller ska vi gå med skygglappar och önska oss upplysning bara?

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

hatchepsut
2009-03-08 12:00
#48

Heter inte denna sidan ; Andlig Utveckling? Står det någonstans kriterier för var i utvecklingen man ska befinna sig för att delta? Jag ser det så här; De som kommit "långt" får testa sina kunskaper genom att delge dem och utav reaktionerna ses resultatet, de som är "nybörjare" får möjlighet att pröva sina kunskaper och utifrån sin "plats" gå framåt. Är jag helt fel på det?

Annons:
[Hukanson]
2009-03-08 12:02
#49

#47  men jag tycker att egoproblematiken kan ses som en skala ex -50 till +50  där negativa tal är helt orienterade till den yttre fysiska världens relation till "jaget" medans positiva tal är den inre upplevelsen av Det Högre Självets Jag .

Det innebär att vi ibland relaterar till varandra både positivt och negativt  typ -15/+20 . Denna sajten är väl sån .

Talen ovan borde vara +20/-15 för det andliga borde väl komma först , eller ? Ingen kritik , jag bara skrev fel i hastigheten .

Lionadh
2009-03-08 12:08
#50

#49 Efter andra invigningen är den själsgenomströmmade personligheten mer och mer inställd på ett tjänande i det yttre, t ex inom Röda Korset, att delta i frivilligarbete av olika slag och ta t ex Nelson Mandela, 2a-gradsinvigd, som hela sitt liv ägnat sig åt rättvisefrågor på bekostnad av eget välbefinnande.

Andlig utveckling kan vara många saker, men att blunda för sanningen om den värld vi lever i ingår inte i ett upplyst medvetande.

Så ser jag på det.

#48 Naturligtvis, vi bygger där vi står just nu och vi lär oss som mest av dem som går ett eller ett par steg framför oss. Vad beundrar du hos andra? Hur skulle du kunna förändra dig för att bli mer lik de egenskaperna?

Det är ett exempel på hur man kan tänka.

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

hatchepsut
2009-03-08 12:24
#51

"Problemet" för dem som kommit långt kan då vara att de får större utmaningar av egot så att detta "lilla" monster gärna vill skina igenom och ta äran åt sig av den tillförskansade kunskapen. Ett slags test att passera för att kunna gå vidare i ödmjukhet…

[Mariann]
2009-03-08 14:18
#52

#51Då är det ytterst trevligt att ha ett gäng författare och böcker att hänvisa till Flört så inte människor tror att man själv uppfunnit allt, alternativt tar åt sig äran av andras klokskap…

Inte till någon:

men vi bör hålla i minnet att ända fram tom 3 invigingen brottas man med ett ego/tröskelväktare, som ser olika ut för olika människor (beroende på strålen), när man är mellan 2 o 3 är det mer ett tröskelväktarsapekt än ett rent ego som finnes på de lägre nivåerna.

kanske också bör påminnas eftersom vi är inne på "nivå snack" (så ingen i onödan bli upprörd) att ingen här (på AU) är mellan 2 o 3 inv…

fler av oss är däremot i farten med att försöka förstå utvecklingens gång och därför är somliga av oss intresserade av hur det hela verkar gå till, nivåer och liknande.Oskyldig

hatchepsut
2009-03-08 14:37
#53

#52 Ja,eftersom allt redan är sagt någon gång under evolutionens gång får man använda sig av "andras" sanningar när de överensstämmer med den "egna"…Flört

hatchepsut
2009-03-08 15:43
#54

Har en bön jag brukar inleda min dagliga meditation med(självgjord tror jag?!). Den går så här; Tack för all kunskap jag får ta del av varje dag, tack för att jag får behålla min ödmjukhet så att jag kan ta emot denna kunskap, tack för att jag får fortsätta utvecklas och växa i anden…När jag nu sitter här och läser igenom gamla inlägg ser jag att det jag kämpar för att bespara andra ifrån; Förhävelse, utsätter jag andra för som "jag" anser har denna karaktär och eftersom min ängel för dagen är Responsibility är det mitt ansvar att delge denna insikt. Så nu tar jag på mig "ödmjukhetens tofflor" och går vidare på"vägen". Thank You

[Hukanson]
2009-03-08 15:44
#55

Intressant detta att som Kristen delta i esoteriska diskussioner .  Det sägs som vishet att en omvänd människoandesjäl berömmer sig av Herren för allting . Att de tankar , ord och gärningar som människan förmedlar speciellt om andliga frågor är en del av teosofin som berömmer sig av Herrens barmhärtighet och sanning .

Så i det perspektivet är egodiskussionen  ett personligt vägval - döpt eller icke-döpt . Antingen tror man sig själv för egen armstyrka eller så bärs man av sin lydnad inför himmelsk Föräldragud .

Men jag tror rent allmänt att människans situation är ett dubbelproblem . Det högre Jaget kan vara rent eller orent . Det lägre jaget kan vara rent eller orent . Därmed sagt att det är möjligt att dra på sig orenheter både andligt och mentalt och då blir egoproblemet ; hur blir man av med orenheter ?

Annons:
szirius
2009-03-08 19:53
#56

#44  mmm,där gjorde du ngt klarare för mig!  Just därför är det så bra att kunna diskutera, så får jag syn på saker Tungan utetada! Med ER hjälp!Skrattande

#45 om man inte kan säga "jag tycker " eller "jag tänker" vad blir det kvar då?…JAG kan iaf inte förhålla mig utanför mig själv och mitt ego ännu och bara prata gyllene esoterik, för vi är likväl HÄR, i form av massa människor med egoproblematik.Det är just att erkänna mina brister jag gör…kanske iom mina inlägg, eller hur?Ja, vi behöver ett gemensamt språk och det är väl det som detta forum skapar -tex att jag kan förstå vad du menar med en eldänglamänniska.Jag kan inte förhålla mig på en högre nivå än den jag faktiskt står på - och just dessa frågor är högst relevanta i MIN andliga utveckling.Ska jag inte bli inkluderad då, för att jag håller det på för låg nivå, eller vad?

Det som Marianne skriver på #52, att alla av oss slåss med denna egoproblematik -varför kan man då inte prata om den, och upplysa varandra om hur den kan se ut( både i sitt egna liv och det man uppfattar runt sig) och vad man har funnit för sätt att frigöra sig lättare?Andras erfarenhet är av enormt värde!Och de som har kunskapen och kan dela med sig ( tack till er alla!) gör ju i sin tur en god gärning som kan visa vägen för de( mig) som kommer efter.

Telos
2009-03-08 22:09
#57

#54 Tack för att du delar med dig av din vackra bön.

Telos

[Hukanson]
2009-03-08 23:42
#58

#56  andlig utveckling handlar om verklighet - teori - samtal - praktik , och vår gemensamma prövning handlar om det låga egots renhet och vår förmåga att överge separationen och acceptera ordningen och varandra .  

Matchen börjar kl 9 och slutar när något gör 1-0 . Hur får man biljetter ?

Precenseintheroom
2009-03-10 15:07
#59

Hej!

Nu kommer jag in sent omsider med en tolkning…

För mig är egot och Gud motsatt. Egot är alltid dysfunktionellt därför att det binder oss vid formens värld och förhindrar oss från att vara närvarande och utföra medvtena handlingar. När vi handlar utifrån vårt ego är det alltid för att tillfredställa en egen önskan, att tillfredställa sitt ego spm ständigt hungrar efter mer och aldrig blir nöjd. Egot frossar i allt som kan göra mig speciell och ge mig en yttre falsk identitet. Det hindrar oss från att vara ett verkligt redskap för Guds syfte med oss.

Höjden av Ego för mig är det självcentrerade pratet i huvudet som hela tiden är säker på att det jag bestämmer mig för är dödsviktigt. Ska jag verkligen göra si eller ska jag verkligen göra så, tänk om den eller den kommer att tycka si eller så om mig då eller om… bla bla bla. Allt handlar om MIG, MITT Ego. Går jag in i mina tankar upptäcker jag att allt handlar om Mig. Jag blir nästan paralyserad och förlorar min förmåga att Ge och naturligt handla efter det syfte som Gud har med mig.

Att vara fri från Ego betyder inte på något sätt att man är passiv, det innebär att de handlingar och uppgifter man får till sig blir laddade med en annan kraft och en annan äkthet. De blir till gagn och inspiration för andra utan att jag behöver forcera. De är inte i strid med andra eller livnär sig på andras misslyckanden. Att de har fel och jag rätt t.ex.

Egot frossar i alla misslyckanden från förr och gottar sig i oro för framtiden. Egot förhindrar vår sanna närvaro från att vara i nuet och vara nöjd med situationer som de är. Tro handlar just om förtröstan tycker jag, att LITA på att rätt handling kommer till mig när den behövs och att den är en del i Guds stora fantastiska plan.

/Precense in the room

Loet_old
2009-03-11 12:15
#60

Vill fylla på lite självförtroende som det pratas väldigt mycket om idag.För mig så är självförtroende någonting som egot äger.

Bygger man sin grund på självskänsla så står man stadigt,man behöver inte skryta om någonting man inte kan. Däremot så är självförtroende en ideal för egot.Jag vet,jag är bäst, fast man i verkligheten är väldigt bräcklig och svag innerst inne är väldigt osäker.

[Hukanson]
2009-03-11 12:38
#61

Utan att vilja framstå som en väckelsepredikant säger jag ändå som min mening att ego är att likna vid vårt inre barn . Har det inte fått all det beröm kärlek stöd uppmuntran undervisning det behöver så känner det sig oälskat bortglömt osynligt separerat både från gud och mänskligheten . Då har det bara sig självt och sina speciella relationer , och det är ju det viktigaste som finns , det enda intressanta . Att bli frälst är att uppleva att ljuset helar till enhet igen , att gemenskapen med gud och medmänniskor känns verklig och äkta igen och det inre barnet får åter känna kärlek , välvilja , undervisning , trygghet .

Det finns många människor som går omkring med en liten separation och bygger upp ett helt universum i sina separationstankar , vilket personen själv kommer att bekräfta med sina varseblivningar , kanske i akutvården . Hoppas att vi alla hittar ut i solen och luften och jorden och ser hur den allsmäktige älskar allt och alla jämlikt och utan undantag , vi är alla en familj , så vi ska bry oss .

szirius
2009-03-11 16:52
#62

# 60 Håller absolut med.Man kan ha gott självförtoende, dvs veta vad man kan prestera, och ändå ha dålig självkänsla, dvs känna att man inte duger förutom om man ständigt presterar.

"Sök ej bekräftelse utifrån, då sår du rötter i jord och tippar så fort det blåser.Stadigt står du då bekräftelsen kommer inifrån.Det ger djupa rötter."

Och då behöver man inte skryta om nåt man KAN hellerFlört:

" En människa med sann självkänsla har inget behov av att skryta."

# 61 Det känns aningen förenklat i mina ögon.Man kan ge sitt barn oändligt med beröm, kärlek, stöd,undervisning och uppmuntran utan att barnet av ngn anledning kan ta till sig det.Med ditt antagande lägger man allt på föräldern - vart försvinner då barnets egna väg och val i livet?Kanske var det inte så du menade?

Men att egot hör ihop med tron på att vi är separerade är jag fullständigt överens om.Glad

Annons:
[Hukanson]
2009-03-11 18:26
#63

#62  självförtroende kan vara en egogrej , något ego ständigt söker för att fotsätta att tro på sig själv som separerad , framgångsrik , oövervinnlig .

Barn behöver för'ldrar . Familjen är vår första en-het . En del familjer ser barns behov och det är ingen skillnad mellan vad de får och vad de kan ta till sig . De barnen växer upp med ett autentisk självbild .

Andra barn växer upp i dysfunktionella familjer som kanske splittras och de barnen kan behöva hjälp med att få den värme i själen de behöver . Hur får man då det ? Tonårskult ,  musikkult , kärlekskult -  är det inte för det syftet ??

szirius
2009-03-11 20:11
#64

# 63 En del familjer ser barns behov och det är ingen skillnad mellan vad de får och vad de kan ta till sig .

Jag är inte lika övertygad som dig om detta.Du menar att alla människor utan autentisk självbild kommer från dysfunktionella familjer och att ett kärleksfullt hem som ser sina barns behov ger automatiskt trygga,lyckliga barn med autentisk självbild?Förvånad

Det är en sån inställning som kan få människors liv att gå i spillror om deras barn "hamnar snett" nån gång…man tar genast på sig ansvaret och skulden.Och om man å andra sidan har ett tryggt, "oproblematiskt" barn så klappar man sig på ryggen och tycker att man gjort ett bra jobb, medans "alla andra" har misskött sig.Tyst

(Jag menar inte att du påstår det…)

vissa delar arv och miljö,vissa delar karma o själsliga utmaningar tänker jag…

Precenseintheroom
2009-03-12 15:18
#65

Det här var ju mäkta intressant! :)

Jag har funderat jättemycket på det där, framför allt i det läget där man ser hur olika individer, barn eller inte, med precis lika stor misär hemifrån utvecklas när de blir äldre.

Jag tror faktiskt att människans inneboende själsliga kraft är långt mycket större än vad vi tror, större än arv, större än miljö, större än sociala regler.

MEN - det verkar helt uppenbart som att vissa människor verkar ha en helt mirakulös styrka och vilja att ta sig ur det där när de blir vuxna, av egen kraft. Medan vissa andra med liknande förhållande förblir bittra och trasiga resten av livet.

Jag har hört 100-tals alkoholister och narkomaner dra sina lifestorys och allihopa har gemensamt att de har gått igenom ett veritabelt helvete, tills de slutligen nådde sin personliga botten och fick ett andligt uppvaknande. Det som fascinerar mig är att det är SÅ olika hur deras familjer och föräldrar har varit. Det är en enorm spridning och massvis börjar just med orden: "Nej - jag hade ingen dysfynktionell familj. Mamma och pappa var hur kärleksfulla och snälla som helst. Så dem kan jag inte skylla på!"

Jag har också lång erfarenhet från brottmål på tingsrätten där jag hört människor från massvis med olika ställen, bakgrunder, etniskt ursprung och olika klasser. Erfarenheten jag fick därifrån var att det finns inga onda människor, det finns bara miserabla liv, och alla har gått sin väg. Ingen mening med att värdera! Vi har ingen om vilka val de stått inför som har tagit dem dit de är idag. Vi har ingen aning om hur framtiden ter sig för dem heller.

Till syvene och sist är vi alla en och densamma. Att ge sig på att försöka förklara någon slags orsak och verkan är alldeles för komplext tycker jag. Vi följer alla Guds plan och vi kan inte värdera det som händer som bra eller dåligt. ( jag vet - Eckhart igen :) )

Kram till alla!

szirius
2009-03-12 18:56
#66

#65 visst är detta intressant, hur olika det är och hur lite man kan säga vad det beror på.Att en människa "väljer" att bli bitter av sina upplevelser, medans en annan använder sina upplevelser till att växa och ge vidare…

Jag tror faktiskt att människans inneboende själsliga kraft är långt mycket större än vad vi tror, större än arv, större än miljö, större än sociala regler.

Så ser jag det också.Kärnan verkar vara att man själv behöver UPPLEVA och TRO PÅ sin själsliga kraft för att kunna bli fri från olika mönster som man identifierat sig med.

Kram tillbaks!

hatchepsut
2009-03-12 23:01
#67

#65 Här skulle man kunna dra sin egen "livshistoria" som ett levande exempel men det skulle bli ett väldigt långt inslag så jag nöjer mig med att hålla med dig på alla punkter, kunde inte formulerat det bättre.( Eckhart är en vis man!)Glad

Upp till toppen
Annons: