Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
* Hjärtats healande ljus

Hjärtats healande ljus VI

2008-10-18 11:17 #0 av: [Mariann]

Andlig utveckling band 1, kapitel 1. Egots tre faser

 

Hjertets healende lys

Egots tre faser

Den större cykeln i utvecklingen och uppbyggandet av egot tyckst kunna beskrivas i tre faser som är präglade av i första hand gruppmedvetande, individualitet och inre trivsel.

GRUPPMEDVETANDETS FAS

Den första fasen är karaktäriserad av en form av gruppmedvetande där det bara finns lite individualitet och där det finns en grundläggande trygghet och glädje som i en jungiansk psykologi beskrivs som en öppenhet inför det kollektiva omedvetna. Denna fas har varit mycket vanlig i forntiden. Idag representeras den av de stamsamhällen och andra grupper som ännu inte virvlats in i den moderna tidens dynamik och komplicerade utmaningar. Den representeras också av de religioner och politiska system som ger så enkla förståelser av verkligheten att det uppstår en trygghet när blott man anpassar sig till samhällets och det sociala livets normer och tankevanor.

INDIVIDUALITETENS FAS

I den andra fasen individualiseras medvetandet så mycket att den gamla harmonin bryts. I denna andra fas uppstår en individuell drivkraft med att göra upp med gruppens normer, med religionens normer och med de värderingar som övertagits av andra. Samtidigt kommer det en drivkraft till att ta fatt i fler av livets utmaningar. Vi finner här vikingamentaliteten som säger att även om det kostar mycket arbete, utrygghet och kanske till och med det fysiska livet, så verkar det som en spännande utmaning att bygga båtar, resa över havet, kämpa mot de främmande och återvända berikad av upplevelser, av spänning och kanske av materiellt gods.

I den moderna tiden slog denna fas igenom med den så kallade renässansmänniskan som stod på sina egna ben, som sökte att tänka fritt och som sökte att realisera sig själv och sina potentialer. Människa efter människa bröt ut ur det trygga landsbysamhället, bosatte sig längre och längre bort från familjen och sökte ofta att skapa sig en tillvaro i främmande länder och på främmande kontinenter. Med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen fick denna fas en väldig grokraft, för det även i början av det 21 århundrade fortsättningsvis inte tycks finnas gränser för livets utmaningar, förändringar och förnyelser.

Det är i individualitetens fas som personligheten får sin karaktär och vågar markera sina synpunkter, sina värderingar och sina önskningar även om grupptryggheten och familjetryggheten därmed blir mindre och även om det sociala och religiösa sammanhanget försvinner. Den moderna individuella människan är således redo till att släppa mycket av det konventionella tankesättet och konformitet, även om det bla kan betyda att tryggheten i storfamiljsgruppen och tryggheten genom att ha säkrat sig en religionsbild om det eviga livet försvinner.

Det 20 århundrade har varit rik på arketypiska modeller för denna fas. I Danmark kan vi tänka på människor som Karen Blixen, Johannes V. Jensen och Klaus Rifbjerg som på var sitt sätt demonstrerar de individuella människornas styrka och behov av att verka när utmaningarna inte längre ligger på det materiella planet utan i den intellektuella världen. På det globala planet hittar vi de speciella uttrycken för denna fas bland konstnärer, musiker och skådespelare. Vi kan här tänka på människor som Elvis Presley, Mick Jagger, Picasso, Ernest Hemmingway och skådespelare som Marlon Brando och Madonna som har haft ett stort inflytande på att ge människor mod till att våga realisera sig själva utifår sina önskningar och drömmar. Det är karaktäristiskt för alla dessa modeller av den individaulistiska fasen att de säger ifrån inför konventionellt tänkande, att de går nya vägar, att de älskar livets utmaningar och att de har släppt religionernas trygghet. I förhållande till en andlig livsförståelse kan de emellertid befinna sig i jagets tomrum som är karaktäriserat av att det saknas den form av inre trygghet, inre varan och inre glädje som uppstår när självupptagenheten släpps. Idealet har varit att uttrycka sig själv och priset har för många av individualismens pionjärer har varit alkoholism, ensamhet och självmordstendenser.

Den stora frågan är om alla människor ska fortsätta individualitetens fas ut i de extrema avprövningarna som vi har sett så många exempel på i det 20. århundradet. När vi tar den långa evolutionen med i beräkningen som innefattar en förståelse av att en människa fortsätter sin utveckling genom att återvända till det fysiska planet i senare inkarnationer för att fullända de djupare livsbehoven så är det ett svar att vi fortsätter med en utveckling tills vi blir mätta av den. För några människor uppstår denn punkt av mättnad först efter att de har upplevt extremerna och många former av olycklighet eller nederlag under dessa extremer. Men för andra människor kan mättnaden uppstå vid en långt tidigare tidpunkt. Det andra andevetenskapliga svaret är att vi människor är beroende av större kollektiva cykler. Detta betyder att vi här på jorden är beroende av när det uppstår en kollektiv mättnad av jag-utvecklingen.

Tidpunkten för den kollektiva mättnaden av den individualistiska livstörsten kommer i hög grad bero på när vi upptäcker att det finns för mycket lidande och svårigheter vid den individualistiska fasen. Det är således spännande att iaktta att det har lyckats för nästan halvdelen av den europeiska befolkningen att nå ett stort miljömedvetande redan efter ganska få årtiondens erfarenheter med de negativa verkningarna av våra individuella önskningar om snabb rikedom. Nästa våg kommer att vara karaktäriserad av en begynnande kollektiv mättnad av den individualistiska fasen och visar sig vid en växanda mättnad av materialsimen. Den så kallade New Age-vågen och den långsamma nyorienteringen mot trivsel och inre växt visar att den tredje fasen nu börjat att infinna sig i många av de länderna har dominerat i längst tid.

DEN INRE TRIVSELN FAS

Den tredja fasen är karaktäriserad genom att vi bibehåller de positiva kvaliteerna från den andra fasen men kombinerar den med den tredje fasens värderingar. Den tredje fasens människor vänder inte tillbaka till grupptrygghet, konformitet eller snäva religiösa världsbilder. Människorna i den tredje fasen är karaktäriserade genom en förmåga att värdera och tänka relativt oberoende av samhällets och andra människors uppfattningar. Och samtidigt släpps drivkraften om att bli något och om att kämpa för lyckan.

Den första grundläggande skillnaden till den andra fasen visar sig i en önskan om större varan, vila i sig själv och inre frid. Den rastlösa handlingen för att uppnå fler och fler tillgångar eller för att bli duktigare i konkurensen med andra eller med sig själv tonar bort, för den verkar mer och mer syfteslös och tom, och för att människan har konkluderat att lycka och trivsel kommer innifrån. Med dessa erkännanden kan vi igen prioritera att slappna av, njuta livet som det är, ge oss tid till det nära, ge oss tid till att trivas och ge oss tid till att vara tillsammans med människor som vi håller av. Vi kan fortsättningsvis engagera oss i vissa materiella förnyelser, i resor och i intellektuella utmaningar, men samtidigt är vi medvetna om att vi också kommmer att vara i stånd till att trivas även om vi inte tog fatt i dessa engagemang. Vi tror inte längre på att lyckan finns precis om hörnet eller att vi blir mer lyckliga om vissa av de olika behoven uppfylls. Denna nya hållning ger förmågan till ett större vila i oss själva, en större accept av oss själva och en större accept av livet som det är.

Det nästa ledet i den tredje fasen kan bestå i att vi får en lust till och ett överskott till att forska djupare i livet i sig själv. Denna utforskning kan ske genom ett intresse för vetenskapens gränsområden, genom ett intresse för djuppsykologi eller genom ett intresse för andevetenskapliga förståelser. det är i detta sökande som vi börjar bli medvetna om att det finns en djupare nivå i vårt medvetande och att vi kan få hjälp att få kotakt med denna djupare nivå genom avslappning, meditation, healing, medvetandeövningar eller annat engagemang som vänder vår uppmärksamhet mot själva livets inre resurser och möjligheter. För några människor kommer denna period att bli mycket långvarig för den präglas av inre kriser ( se nästa kapitel), och för att önskan om att leva utifrån den nästa nivåns medvetande ännu inte är så stark. För andra kommer denna period att bli mycket kortvarig för att medvetandet snabbt får ett engagemang riktad utåt mot en större helhet, mot medmänniskornas trivsel, eller mot förbättringar i samhället.

När omställningen är förbi upptäcker vi att vi har förmågan att trivas under alla livsomständigheter. Därmed kan vi få en större och större önskan om att använda vårt överskott och våra inre resurser till gang för en större helhet. Det kommer här att vara den skillnaden gentemot tidigare fasers engagemang att vi har fått en avslappnand hållning mot vår egen roll. När vi söker at hjälpa har vi inte längre ett motiv om att visa hur duktiga vi är. Dvs. att tjänande nu kommer innfrån som en naturlig orsak till en önskan om att avhjälpa lidandet i världen. Samtidigt kan vi upptäcka att genom att engagera oss i en större helhet följer vi medvetandets naturliga önskan om att ta upp utmaningarna som inte berör oss själva men som berör något mycket mer spännande: att uppleva glädjen av att hjälpa människor och djur, att uppleva glädjen av att stödja människor av att växa innifrån och att upptäcka glädjen av att hjälpa med att experimentera sig fram till nya samhällsformer, efter hand som de gamla samhällsformerna faller isär. Vår nya skaparbehov kan yttra sig i alla riktiningar beroende på vårt livsbehov och våra förmågor. Vi ser således miljoner av människor representera detta sätt att verka och skapa på inom det politiska livet, sociala engagemang, ekonomi, vetenskap, konstnärligt område, hälsoområdet och religiösa och spirituella verksamhetsområden.

Fullkomliggörelsen av den tredje fasen blir när själva jag-kraften har integrerats i den nästa nivåns uppfattande medvetenhet. Vi kan här beskriva den tredje fasens fullkomliggörelse på sätt som kan påminna om beskrivningen av hemuniversumet. Dvs. att vi i den inre trivselns fas kan sträva efter att leva utan att vara upptagen av oss själva och vårt eget välbefinnande, för vi befinner oss alltid gott oberoende av andra människors meningar om oss, oberoende av vår materiella standard och oberoende av om vi lyckas eller inte lyckas efter de olika måttstockar som finns i egonas värld. Det betyder inte att vi är hundra procent osjälviska utan det betyder att de själviska drivkraftrne har minskat så mycket att det i det dagliga livet är underordnat de mer universella drivkrafterna som berör trivsel och skapande aktivitet till gagn för helheten.

I kulminationen av den tredje fasen är det naturligt att uppleva en inre vila i en form av djupare varan, en vila i det gudomliga och en vila i ljus och kärlek. Det är också naturligt att uppleva att vi är förbundna med en skapande kraft som önskar att uttryckas genom oss. Vi upptäcker således att den största livsglädjen uppstår när vi inte bara vilar i en inre varan utan när vi samtidigt ger efter för livets inre skapande strömmar. I ett bestämt språkbruk kan vi säga att vi ställer oss till förfogande för ljuset och för en större plan av gudomlig utveckling på Jorden. Människor som menar att de kan komma ihåg att de har varit i ljusuniversum innan de kommit till Jorden kommer i denna fas känna att de har funnit sig själva igen och att de nu ger sig själva lov att leva som de var vana med innan de inkarnerade på Jorden.

Om vi ska följa medvetandets utveckling fram till det som vi i mänskligt förstånd skulle kalla för fullkomligt kärleksmedvetande måste det indras en fjärde fas. Denna fjärde fas är karaktäriserad av ett övermänskligt medvetande som ibland kan kallas för kosmiskt medvetande. Sett i förhållande till invigningsvägen på Jorden kulminerar den tredje fasen mellan den 2. och den 3. invigningen, medans den fjärde fasen uppenbaras vid den 3. invigningen och kulminerar vid den 5. invigningen. I den fjärde fasen upplöses själva egot och människan känner att den lever i Gud, att den skapar i Gud och att den uttrycker Guds skaparkraft, Guds kärlek och Guds aktiva intelligens. I denna fas är det inte längre mening med att skilja mellan sig själv och andra för alla uppfattas som delar av Gud och som uttryck för Gud. Det ger således heller inte någon mening att älska andra för det naturliga tillståndet är att älska i en självförglömmande kärlek som inte ställer krav och som inte ställer upp några begränsningar.*

 

 

*Invigningsvägen och problemställningarna i den fjärde fasen i Asger Lorentsens: Hjärtats visdom, tredje bandet i serien Andlig filosofi, Borgens förlag

 

 

Anmäl
2008-11-10 09:06 #1 av: [Mariann]

Jag tycker denna del är mycket intressant hur egot byggs upp och hur man efterhand förvandlar det.

"önskan om större varan, vila i sig själv och inre frid"  (ur tredje fasen)

Denna mening ur texten tycker jag karakteriserar den tid vi lever i nu, det är det som de flesta söker i alla fall. Det är ju också den fas som mänskligheten som helhet är på väg in i.

Hur många är inte ute efter att uppnå ovanstående?

Sedan det som är väldigt intressant är att det ovanstående inte är kulminationen...

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.