Annons:
Läst 5147 ggr
[Mariann]
2008-10-17 09:04

Hjärtats healande ljus II

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Andlig utveckling, band I. Kärlek och helhet  

Hjertets healende lys

1. Kärlek och Helhet

När vi möter de olika andliga och religiösa rörelserna med varsina utvecklingssystem och tekniker kan vi bli frestade till att ställa den enkla frågan: Handlar andlig utveckling inte bara om att vara medmänsklig och kärleksfull? Alla andliga filosofier och religiösa rörerelser som har haft en långvarig betydelse för civilisationens utveckling har lagt vikt på medmänsklighet och kärlek. Medmänslighet och kärlek är då i verkligheten också det enklaste målet för all andlig utveckling. Efter denna målsättning frågas det inte efter vad vi tror på eller vilka utvecklingstekniker vi använder. Det frågas blott efter: Hur är du i din vardag?

Medmänsklighet visar sig särskilt på det praktiska planet när en medmänniska har behov av vårt stöd eller vår hjälp. Om vi har ett utvecklat hjärtcenter kommer det i dessa situationer alltid visa sig genom att vi får lust att hjälpa när en medmänniska som vi känner behöver stöd eller omsorg. Det är ofta vid större kriser som vi upptäcker att människor som dagligen inte är engagerade i andlig utveckling är de största stöden för sina medmänniskor. Medans människor som är engagerade i livsfilosofier och tekniker till stöd för deras utveckling kan ha många ursäkter för att inte hjälpa. Vi måste då ofta konkludera att de saknade medmänkliga sensititen för andras ensamhet och lidanden även de är upptagna av teorier och ideal om kärlek och andlighet.

Om jag önskar att veta hur utvecklat mitt hjärtceter är så är det enklaste svaret: "Se på din vardag." dvs att jag kan söka att svara på följande frågor med ja, nej, eller ja delvis:
Hur mycket märker jag mina medmänniskors behov av kärlek?
Hur sensitiv är jag för de inre tillstånd i de männoskor som jag passerar på gatan?
Om jag kunde få tre önskningar uppfyllda, skulle dessa önskningar då vidröra mig själv, mina närmast, hela mänskligheten eller hela världen?
När jag ibland är i den situationen att jag är tillfreds och har överskott, används överskottet då till mig själv, till mina närmaste eller till en större värld? De probelmställningar som kan ge mig bekymmer, oro eller stress, vidrör de mig själv, mina närmaste eller ett större engagemang. När jag ibland står i en valsituation där jag kan offra något av mitt eget välbefinnande till gagn för andra människor hur ofta väljer jag då att ge avkall på mitt eget? När jag blir oenig eller ovänner med andra hur lätt har jag då att sätta mig i motpartens ställe? Hur lätt har jag att finna lösningar som är objektivt riktiga obertoende av de kostar mig själv?

I de stora politiska frågorna om invandring, flyktingar, internationella hjälporganistationer och bistånd till utvecklingsländer hur lätt har jag då att skifta från mitt nationalitetsmedvetande till att identifiera mig med den befolkningsgrupp som kunde få avhjälpt många lidanden om mänsklighetens resurser och tillgångar blir mer jämlikt fördelade? Om jag engagerar mig i Jesus, moder Theresas eller andra stora pionjärers stora engagemang med att avhjälpa lidandet världen hur naturligt är det då för mig att dela detta engagemang och att önska att jag själv en dag skulle ha en så omfattande kärleksförmåga att jag kunde att jag kunde hjälpa vem som helst som jag mötte på min väg?

Hur naturligt är det för mig att kunna se på alla människor med inkännande förmåga, förståelse, acceptans och kärlek, oavsett hurr de är, oavsett vad de gör och oavsett vad de tycker om mig? Hur naturligt är det för mig att acceptera kriser om jag vett dessa kan hjälpa mig till att bli mjukare, till att bli mindre stolt och självcentrerad, och därmed kunna leva efter mer medmänskliga livsvärderingar? Om jag fick veta att jag kunde utveckla den nödvändiga känslighet och medmänsklighet och känslighet för att kunna hjälpa många genom att jag själv först gick igenom flera år med viss avsaknad och lidande skulle jag då säga ja?

Svaren på dessa frågor säger mycket mer om vår hjärteutveckling och vår andliga utveckling än den världsbild som vi har, de teorier vi har, de ideal som vi har, och de tekniker som vi använder som led i en självutveckling eller andlig utveckling. Det betyder att en naturlig och sund andlig utveckling kan avläsas i vår sensitivitet inför lidanden, vår förmåga att sätta oss i andras ställe och vår vilja till att själv ge avkall för att främja det största goda för livet på vår planet.

Hjärtcentret vidrör alltid att bryta gränser mellan människor och allt levande omkring oss. Hjärtcentret handlar om känslighet, det handlar om förmågan att släppa vårt eget, det handlar om förmågan att kunna bryta vår stolthet, det handlar om motivet bakom vår andliga strävan och det handlar om vi väljer helheten framför det individuella goda när det uppstår ett val mellan dessa två världar. Det väsentligaste för hjärtcentret är således medmänsklighet, värme och självförglömmande tjänst. Idealet är här en människa som Mother Theresa som aldrig frågar om människors ideologi, filosofi och religion, utan som alltid lät den spontana kärleken yttra sig i att bortta gränser mellan människor utifrån det enkla budskapet: att älska sin nästa som sig själv. I detta bud ligger den enkla förståelsen att det djupast sett inte är någon skillnad mellan oss och andra. När tex Mother Theresa och många av dom som har arbetat tillsammans med henne ser en lidande människa på gatan kan de reagera med en spontan önskan om att hjälpa på samma sätt som om det var deras nära familjemedlem som var i samma situation.

Forts del III

Annons:
szirius
2009-01-17 00:13
#1

Jag blir ju sittande framför datorn i timmar - ett beroende på gångFlört, det vimlar ju av intressant läsning här.

Jag funderar på dessa frågor:

När jag ibland är i den situationen att jag är tillfreds och har överskott, används överskottet då till mig själv, till mina närmaste eller till en större värld?

och

 När jag ibland står i en valsituation där jag kan offra något av mitt eget välbefinnande till gagn för andra människor hur ofta väljer jag då att ge avkall på mitt eget?

Kruxet med detta är att man kan ge till andra och världen, men ändå göra våld mot sig själv.Jag ser det som att man måste ha nått till en viss punkt där man funnit hur man kan ge "från högre ort" i stället för att tömma sina egna batterier.Jag har iaf fått backa,av insikten att jag blir sjuk av att nappa på allas behov av hjälp.Min VILJA är alltid att hjälpa och finnas, men mina resurser räcker inte till, jag bränner så lätt slut på mig.

Kanske är det bara jag som krånglar till texten såhär.Jag menar att en väldigt viktig fråga att ställa sig är VARFÖR man väljer att ge och hjälpa?Det finns så mkt psykologiska aspekter med i detta, man kanske inuti är rädd för att inte duga om man inte alltid ställer upp? Det är vad jag tror lägger krokben för mig, varför det inte helt kan flöda jämt.Jag har mkt kärlek i mig, och en sann vilja att tjäna, men jag har också emotionella sår som hindrar mig att ge fullkomligt villkorslöst.Och när jag inte kan göra det, så blir jag i stället tom på energi efteråt, helt deppig.

Är jag den enda med detta dilemma?

[Mariann]
2009-01-17 06:22
#2

Nix mycket vanligt dilemma.

Det är väl här urskiljningen kommer in, syftet, det bakomliggande syftet är viktigt här att genomskåda. Gör man det för att vara duktig för att synas mm Då är det egot som tjänar.

Asger brukar säga att syftet bakom VARFÖR man gör något vad det än är är det viktigaste.

Jag tror att det som är villiga men inte har kraften, så är det ok att  för man är ju villig.

Men det finns en god del människor som har kraften men inte är villiga, textraderna är nog mer för dem.

Sedan ska väl man träna i att märka när man gör vad också. Dvs när måste ajg ge mig själv och när har jag överskott.

[Mariann]
2009-01-17 06:23
#3

Men hur det än är så kan man äslka sig själv till döds och ändå aldrig få överskott.

Det finns ju ett ordspråk fårn Kristus

Ge så ska du få!

szirius
2009-01-17 23:11
#4

#3 Du skriver att det finns de som kan älska sig själv till döds o ändå aldrig få överskott.Säger du det med glimten i ögat, att det handlar om egoism, eller menar du att i vissa liv har man fullt upp med att lära sig älska sig själv och då finns inget överflöd? Usch, så vill jag ju inte ha det, då försöker jag hellre ge om jag så stupar på köpet.

Men det här ÄR så komplicerade saker att förstå.Jag menar, jag kan tycka att jag kommit nån vart och nu ger av sann anledning( kärlek ,välvilja, medkänsla) och ändå kan jag bli oerhört trött o deppig flera dagar efteråt.Jag är mitt uppe i att försöka hitta de här hårfina dragen mellan vad som bli bra och inte så bra i slutändan.Försöka förstå hur mina energier fungerar.För om du ger av sant hjärta så får du tillbaks, det är det ordspråket säger.Kanske finns det fortfarande underliggande skräp i vägen för att det flödet ska kunna flöda?

szirius
2009-01-17 23:29
#5

"allt är ett"-tanken försvinner egentligen av synen att man först måste ta hand om sina egna krafter, för att sedan kunna ge ut.Då blir det lätt att man främst önskar sig själv välmående( fast syftet är för att sedan ha kraft att ge till andra) Men ur "allt är ett"-synpunkt, så är det ju så att om man alltid ber och önskar för världen, så innefattar det automatiskt mig själv?

tex att man ber om healing till sig själv för att orka vara ett gott stöd till sin cancersjuke far, i stället för att man helhjärtat ber om healing till sin far.Önskar man till andra får man automatiskt en del själv, för allt är ett, och då borde det inte finnas nån brist hos sig själv?Så finns det brist, beror det på att man inte ber med rent hjärta? 

Lyckas jag förenkla saker nu igen Flört, det beror ju på karma osv, hihi ?

[Mariann]
2009-01-18 09:08
#6

#5 Huvudet på spiken där  "om man ber för andra  o världen innefattar det automatiskt en själv"

vi är ju alla en integrerad del av mänkligheten så…

Självklart bör man se när orken tryter och be om hjälp för att orken ökas.. Det hindrar ju inte att i samma stund be för en sjuk, be för världen, or what ever.

När man nått tillräckligt långt så tror ajg man inte tänker så mycket på sin egen ork, tex Moder Teresa, har svårt att se henne böna o be för egen del…

men vi måste detta ibland och det är ok.

man bör dock veta att ju mer man lyfter blicken och ser utanför sig själv ju mer försvinner eller tonar ens egen smärta bort och det blir fokus på andra mer än sig själv.

Sedan har vi ju karma biten och att vi inte kan vara fullkomliga förrän vi är det inom område för område i medvetandet, så…

Jag täker också att om man ger och sedan blir trött måste ju inte nödvändigtsvis tröttheten bero på att man givit, den kanske hade kommit ändå. För är man en av dem som Gud använder som en transformator och en hjälpare på jorden så blir man ju det ändå i perioder. Då brukar jag säga att ju mer man kan jobba med strömmen ju enklara går nedtransformeringen och den hjälp som man vill sända genom en och mindre upplever man.

Ju större träning i aktiv ljusförmedling, ju mindre " obehag" vid omedveten ljusförmedling.

Annons:
Upp till toppen
Annons: