Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Andlig utveckling

Upplösning av ångest

2008-11-11 15:21 #0 av: [Mariann]

Av Asger Lorentsen. Många andligt inställda människor har en inre ångest som härstammar ifrån att de i deras utvecklingsförlopp har upplevt så många situationer där de har känt sig obeskyddade av Gud och överlämnade till krafter som tillsynes Gud själv inte kunde styra över.

När dessa upplevelser kombineras med en sensitivitet i hjärtecentret så har vi den ideala grogrunden för ångest. Ångestens grundläggande orsak är således att det har uppstått djupa känslomässiga chocker som inte kan döljas så länge det är vikt på utveckling av sensitivitet.

EB16.jpg

Det är en speciell form av ångest som kan kallas för existentiell ångest. Den grundläggande orsaken till den existentiella ångesten, är upplevelsen av att vara isolerad från livets fundamentala enhet och helhet. I denna isolation kan man som individuellt väsen vara i situationer där det inte finns någon säkerhet, där man inte känner ett gudomligt beskydd, och där egot inte har kapacitet att finna en utväg. I den djupaste formen av existentiell ångest finns det en ångest för upplösning, tillintetgörande eller död. Vi kan således säga att ångstens djupaste rötter är förbunden med att vara individuell. I växtriket finns det ingen ångest. I djurriket finns det en begynnande ångest. I primitiva människors gruppmedvetande är ångesten förvånande liten och först i den mycket individualiserade människan ser vi extremerna i ångesten.

När den andliga utvecklingen kommer därtill att hjärtecentret blir förbundet med gudsrikets frid och inre liv, sker der som huvudregel ett förminskande av ångesten. Och när människan i slutet av människoevolutionen blir återintegrerad i den gudomliga helheten försvinner ångsten. Om andlig utveckling som helhet medför en förminskning av den existentiella ångesten och en healing av de former av ångest som har konkreta orsaker, så är det många människor med en andlig livsinställning som kan uppleva faser med intensifierad ångest. Dessa faser orsakas som huvudregel av att hjärtecentrets öppning, levandegörelse och aktivering skapar öppningar in i det undermedvetna lagret, där ångesten har kunnat vara mer eller mindre gömd. En sådan öppning har som syfte att förlösa ångesten så den inte längre binder så mycket av medvetandets samlade energi, och så att den inte längre driver sitt spel på det undermedvetna planet. I det större perspektivet kan en öppning till undermedvetandets ångest således få den roll att den gör människan mer levande och mer sensitiv, eftersom ångesten nedbryter de stelheter som en människa som regel har bygget upp i fasen med personlighetens utveckling. Det är som om ångsten gör det mer och mer omöjligt att fasthålla stolthet och annan form av stelhet i egouppbyggnadens grundläggande strukturer. Även om det kan skapas tillfälliga stelheter som försvarsmekanismer inför ångesten, hindrar det inte att några djupare liggande personlighetsstrukturer smulas sönder av ångesten.

EB8h.jpg

Från terapeutiska erfarenheter kan man se hur ångesten bringas in i en människas ödesförlopp när tiden är inne för att en egostyrka ska nedbrytas och att hjärtcentret ska levandegöras på så djup nivå att det blir sensitivt inför en djupare kärlekskvalitet än tidigare. En del av denna ångestprocess består i att människan upptäcker att den inte längre kan klara sin egen tillvaro eller själv kan styra sitt medvetande, sitt humör och sitt livsmål som man är van vid. Ångesten får därmed den funktionen att den hjälper människan till att komma in i en fortsatt, mer oförbehållsam övergivning till Gud. Om ångesten fortsätter kan den hos mogna andligt inställda människor vara en av de snabbaste vägarna till att fullständigt släppa på egot och en fullständig övergivning till Gud och till gudsrikets villkor. Som huvudregel har ångesten dock inte den ultimata funktionen i denna process, utan en mer begränsad uppgift i en begränsad tidsperiod. När denna uppgift och tidsperiod är förbi kan människan samla upp sig själv igen som en personlighet på en högre punkt av spiralen och med en ny form av balans mellan individualitet och universell helhet.

Ett ovanligt exempel från en terapi visade att ångest blev använd till att bringa en stark änglamänniska längre ner i stoftet. Tills ångesten satte in för många inkarnationer sedan hade hon en vana till att hålla sig i en form av andlig balans, som var så harmonisk att det var svårt för medvetandet att få kontakt med det människorike som den var inkarnerad i, och att känna människornas personliga tillstånd och svårigheter. Ångesten ödelade den grundläggande harmonin och gav ett sensitivt nervsystem. Därmed kom medvetandet längre ner i människostoftet och utvecklade en känslighet inför många former av mänskligt lidande. Det var som om hela nervsystemet och kroppens celler strävade efter att få utbyggt en osedvanlig finkänsla och sensitivitet i de många inkarnationerna som var präglade av ångest. Plötsligt fick hon under en terapi att veta att syftet med ångesten nu var uppfyllt och att den inte längre var ett nödvändigt led i hennes utveckling. Därför blev den borttagen inom loppet av få minuter under terapin, och det överkänsliga nervsystemet blev helat. I den följande perioden var klienten utomordentligt förvånad över att många års plågsam ångest var borta. Hon upptäckte då att när hon kunde vara fullt på plats i kroppen kunde hon både vara sensitiv och ändå ha en inre balans och ro. Detta tycks vara inledningen till en ny fas där det högre medvetandet framöver kan gå in genom personligheten med dens olika kroppar på ett sätt där den kan ta full plats i både kropp, känslor och tankar och samtidigt välja sin grad av sensitivitet och uppmärksamhet från situation till situation.

Asger Lorentsen - Den Gyldne Cirkel

Keramiktavlorna från Art of Monica

 

Anmäl
2008-11-11 15:26 #1 av: Hoppfull

Jätteintressant text!

Är det bara på DGC man kan gå på sådana terapier?

Anmäl
2008-11-11 15:29 #2 av: [Mariann]

Ja det är bara Asger som utbildar den sortens terapeuter. Men som sagt det är klienten som ur sitt inre berättar om orsaker mm inte så att terapeuten säger och berättar saker. H*n ställer frågor som klienten besvarar och det är ur dom det kan framkomma vad det handlar om, om tiden är inne.... i vanlig ordning...

Anmäl
2008-11-11 21:01 #3 av: Lionadh

Mycket intressant! Och jag känner igen detta...

Anmäl
2008-11-15 03:30 #4 av: Andriel

Det där var intressant! En logisk och utvecklingsfunktionell förklaring. Jag har många ggr frågat mig. Hur kan den människan som ändå har en stark tro på livet och livet efter döden, som ser och tror på meningen med livet och de stora ljusa intelligenser som  står bakom och ovanför oss och anstränger sig i tillfredsställelse till det yttersta för att göra våra liv uthärdliga. Hur kan den som tror på detta ändå känna existentiell ångest, livsleda dödsångest etc. Handlar det bara om klen tro? Eller att deras andlighet inte är äkta utan bara ett rollspel? Nej, med den här förklaringen blir det lättare att förstå, att om omständigheterna är just de, att de hos dessa individer skapar all anledning att tro, att just de är ensamma oskyddade glömda utsatta obotligt livsskadade,Och hela deras väsen intygar det. Ja då kan man förstå att de känner så.

Anmäl
2008-11-15 09:43 #5 av: [Mariann]

Det är nog väldigt vist ordnat.... om man säger så... FlörtCoolOskyldig

Anmäl
2008-11-16 13:03 #6 av: Hoppfull

#4 Ja instämmer tillfullo, och om man är en sådan som kämpar sig blå för att få bukt med sådant så är detta en enorm tröst. Här kan man få känna att man inte är värdlös eller vägrar se sina inre karmaknutar utan det kanske bara helt enkelt är så att vissa av oss SKA ha vissa "hinder" helt enkelt. 

Anmäl
2008-11-17 07:51 #7 av: [Mariann]

javisst! Vi har ju varit inne på det förut att man kan ha vissa begränsningar som ska vara där av olika orsaker och inte bara kan lyftas på bumsemangen...

Det är nog lite vist ordnat i alla falla som jag ser det.

Anmäl
2008-11-17 09:01 #8 av: Hoppfull

Precis, tyvärr krockar ju detta med den gängse synen på andlig och annan utveckling där man ju är helt övertygad om att det är en egna inre och personliga motstånd som skapar begränsningar, såväl fysiska som mentala.

Anmäl
2008-11-17 09:19 #9 av: [Mariann]

ja problemet uppstår ju när det är själen som valt en begränsning. Det mesta inom de alternativa teorierna jobbar ju inte med en själ i den meningen. Då kan det ju inte bli en fullödig förståelse för människan och människans utveckling. Det är ju då den andliga psykologin kommer in. Cool Fast den är ju inte antagen ännu Rynkar på näsan 

Det är ju nyssnes att man börjat anammat alternativa synsätt, så att godta ett synsätt där man måste ta med själen i förståelserna det är nog ett redigt steg kvar dit. Själen måste väl först bevisas för att det ska gå.

Anmäl
2008-11-17 10:23 #10 av: Hoppfull

Det tror i och för sig inte jag... att den måste bevisas... inom alternativen har man ju inte den typen av beviskrav. Det ska nog bara smältas först, för de alternativa teorierna är ju öppna för att vi har någon form av inre liv som avgör vårt mående. Ännu så länge är det nog mest kopplat till känslomässiga begränsnigar men eftersom man utgår ifrån att de kan sitta i oss sedan tidigare liv så har man ju i en viss mån redan accepterat att vi är själar.

Fast du kanske menade inom det allmänna etablissemanget?

Anmäl
2008-11-17 10:28 #11 av: [Mariann]

Jo jag menar det allmänna etablissemanget. Glad  och i viss mån har ju det alternativa tagit med själen.

Anmäl
2008-11-17 11:06 #12 av: Hoppfull

Ja där är ju utsikterna betydligt sämre förstås... med de fyrkantiga beviskrav som finns idag kan man ju knappast tro på något alls :)

Anmäl
2008-11-18 12:01 #13 av: Rosan

Intressant artikel. Och syftet får man inte förglömma. Syftet med denna ångest. Att överlämna sig till Gud och på så sätt bryta ner egostyrkan och uppgå i något högre.

Anmäl
2008-11-18 12:09 #14 av: [Mariann]

#13 EXAKT!!! Skrattande

Anmäl
2008-11-22 10:31 #15 av: TantAlma

aha! tack för artikeln nu trillar en krona ner... jag känner igen mig.

 

 

Anmäl
2008-12-01 22:30 #16 av: szirius

Är ny här och tycker att det här är väldigt intressant!Skönt att få en mer komplex bild av ångest.Jag har själv upplevt det som att den just gör mig mer empatisk! Min känslighet får mig också att känna in och med andra människor.Jag börjar också se det som att ju djupare jag dykt, desto högre kan jag stiga.Som att det för ihop mörker och ljus -allt får finnas (även mörkret är ju en del av oss och behöver bejakas först för att sedan kunnas transformeras.Tror jag...; )

Jag far dock så otroligt upp och ned, vilket jag skulle vilja få råd kring.Ofta kommer först enormt energistarka ljusupplevelser, sedan faller jag pladask ner i mörkret.Så här har jag hållit på i flera år utan att förstå vad som händer.Nu börjar jag ana att det kanske har med mitt hjärtchakra att göra, att det totalöppnas och sedan stängs igen.Jag mediterar och ber mkt, och gör yoga en timme varje morgon, och jag tycker att mina svängningar börjar balanseras något, men jag är fortfarande svängig.Det är svårt att förklara vad som händer med energierna, men när jag tex är ute i naturen så fylls jag ofta av en total frid, som bara är lugn och tyst.Men sedan växer det och går upp i huvudet, det blir så intensivt så att jag till slut får huvudvärk -jag känner mig elektrisk.Det blir en så stor kärlek och tacksamhet så att det känns som att jag ska explodera.Inget biter på detta( som varma bad, mer skog,meditation, bön,örtte,sömn, ge omtanke o kärlek till andra...) utan det snurrar på tills jag till slut får migrän eller/och diarré.Sedan tar en hopplöshetskänsla och stark oro över, som kan stanna flera dagar, ibland veckor.Någon som känner igen sig?Och vad göra?

Jag skulle bli så tacksam om någon med liknande erfarenheter kan berätta hur de gjort för att bli mer balanserad i sina energier.Jag vill så gärna hitta vägar till utveckling som inte tär så mkt på kroppen.

ursäkta för mitt långa inlägg : /...

Anmäl
2008-12-02 07:45 #17 av: [Mariann]

Min känsla o tanke som kom var att du kanske har din astralkropp på 4 stråle eller i alla fall just nu och den har nyckelorden "harmoni genom konflikt". Vet inte om artikeln om de 7 strålarna kunde ge dig något i sammanhanget??

Även änglar o devor pendlar just mellan lågt o högt ofta.

Men som jag ser det så är du på rätt väg, genom bön och meditation Glad och gärna ljusmeditation/hjärtemeditation som ju är mer inriktad mot själens värld och integration av själen. Ev gör du redan en typ sådan....

Du behöver inte be om ursäkt för ett långt inlägg, så långt var det inte Flört ibland behöver det vara lite långt för att få med allt och det är helt ok.

Anmäl
2008-12-02 23:14 #18 av: szirius

tack marianne, jag har läst artiklarna, och det är ju en hel del stoff att ta in och bearbeta: ).Jag känner absolut igen mig mest på den fjärde strålen.Läste att människor som jobbar med hälsa eller utbildning ofta har den:jag ska snart öppna upp en dansstudio( även med yoga, avslappning etc)  och är annars lärare! : ).

Du ängel, pendlar du fortfarande eller blir det bättre med tiden?kan man finna en balans med idogt övande eller är det en del av livet man får acceptera?Ibland( ok, ofta) vill jag för mkt, och då knyter det sig bara ännu mer.Jag vill kunna bli friare, ljusare i sinnet så att jag också ska kunna vara mer i kärlek o inte oroa mig så fasligt lätt för saker.

Anmäl
2008-12-02 23:31 #19 av: [Jeremina]

Mycket intressant och jag kommer att tänka på en i min närhet som har mycket ångest.Det är min son som är mycket medial och han har direkt haft seanser med mig. Ändå säger han att han är medial. Ett medium som heter Birgitta har provat att hjälpa honom men han vill inte ens prata med henne.

Han har varit självdestruktiv och druckit öl ibland för att hålla det borta. Vad ska jag göra för att hjälpa honom? Några tips? Jag kanske ska säga att han är 28 år och utbildad till jurist men vill inte jobba med det. Han är mycket intelligent säger dem som jobbat med honom i skolor. De menar att det slår över.

Kram Jeremina!

Anmäl
2008-12-03 07:59 #20 av: [Mariann]

#18 Jag tycker nog att min balans är mycket mycket bättre nu, jag har väl ifos inte pendlat så mycket mellan topp o dalar i detta livet. Jag har jobbat på min själskontakt i många liv.
Så min rekommendation är att just jobba med den. och ett av de bästa sätten är ju att meditera med just sådan meditation som stimulerar det.

#19 han är i den åldern när man oftast "vaknar" till att mer lyssna på själen om nu den kallar på honom. Detta ger ofantliga slitningar om man gärna vill vara "normal" och plötsligt inser att man måste söka själen och djupare.
Personligheten stretar emot o ibland hårt och länge, i flera år.

Märker du sådant? Vill han meditera för det skulle just skapa denna öppning som själen söker in i personligheten?
Om det är detta som sker och han inte vill ännu så finns det inget annat råd än att vänta, livet tvingar honom tillslut dit själen vill ha honom. Var bara där för honom, visa ditt stöd men det gör du ju redan så...

vet inte om detta var råd nog... andra kanske har andra infallsvinklar?

 

Anmäl
2008-12-03 08:58 #21 av: Hoppfull

Jag tänker som Mariann, han måste ändå själv göra sina val och gå sin väg. Men att du finns där oavsett hur den ser ut är det allra viktgaste! Det är värt mer an allt annat att få sådant stöd.

Anmäl
2009-03-09 19:17 #22 av: Choklad

verkligen intressant

U R us

Anmäl
2009-03-09 20:33 #23 av: szirius

Det finns en annan artikel som beskriver hur man kan ha valt en väg där livets övning just går ut på att ständigt få kämpa för att behålla ljuset.Vilken är det,kära Marianne, eller nån annan?Skäms

Jag läste igår ett citat som jag associerade till detta, att livets prövningar mkt väl kan vara vägen man valt, och inte ett tecken på att man "valt fel" om nån förstår...

" Ty hur kan den, som icke är prövad och lärt sig motstå frestelser och sitt kötts rörelser, beständigt hålla fast vid det himmelska? "

Det är ju egentligen just genom att prövas som man kan öva på att behålla ljuset.När livet flyter är det rätt enkelt att uppleva ljuset...men då är det sas villkorligt...det himmelska, den tacksamma vördnaden skuggas så fort livets problem stormar.Att DET är livets övning - att om och om igen "tända ljuset i sin själ" är för mig en tröstande tanke, som hjälper mig vidare .

Anmäl
2009-03-09 20:39 #24 av: [Mariann]

#23 grunnar och kommer inte på det... Skäms

Anmäl
2009-03-09 20:40 #25 av: Choklad

# 23  Du menar att man ska övas i att alltid tro och lita på ljuset i vilken situation man än befinner sig? Kan jag ta till mig...när min man dog så förnekade jag ljuset....för hur kunde någon vara så grym och ta en älskad person ifrån en? Men...nu vet jag bättre...ljuset finns där för evigt, och min man finns i det....Glad

Vi får hemska och omtumlande livsläxor. Ibland en ordentlig omruskare lite då och då. Välbehövligt men ack så svårt att uppleva.

U R us

Anmäl
2009-03-09 20:51 #26 av: [Mariann]

#25 Fantastiskt att kunnat komma fram till den insikten  med den upplevelsen bakom sig. Glad

Fantastiskt och imponerande

Anmäl
2009-03-11 17:21 #27 av: szirius

#25 precis.Den ultimata prövningen att kunna ha TILLIT.Vad vackert att du kan behålla det eviga ljuset och din man i det...rörandeKyss ( jag skulle behöva en gubbe som ler OCH gråter, hehe).

Anmäl
2009-03-11 23:15 #28 av: Pallada

det sägs att Gud inte ger en börda tyngre än man kan bära...

vad kan man säga/tycka om människor som inte har orkat och tagit sina liv? Ska man säga upp deras skyddsänglar för att de har gjort ett dåligt jobb? man kan straffa dessa änglar med att skicka de till Jorden som just människor som kommer att prövas och prövas och prövas... Skrattande

Anmäl
2009-03-12 07:43 #29 av: [Mariann]

#28 Straffa!?

Jag kan omöjligt se straff som utvägen, jag ser en karmisk verkan. Vi har ingen straffande Gud.

Sedan har jag svårt att se att skyddsänglarna är ansvariga för vad ett/en ego/människas olika val.

Fast artikeln behandlar ju inte självmord, utan hur ångesten hjälper människor ner i stoffet och att öppna hjärtat. Glad

Anmäl
2009-03-12 16:51 #30 av: Choklad

Änglarna hjälper en att behålla livet så länge det är meningen att man ska gå på denna jorden...

jag kan säga att när jag varit som mest i nere ( många år sedan nu) så bad jag att få slippa leva många gånger..och de hörde mig..de gav mig en läxa, och jag kunde ha valt liv eller död, det var upp till mig..men jag valde livet. Sen har jag tänkt mig för..så man ska tänka sig för mer än gång vad man önskar...antar att jag har mer kvar att lära migFlört

U R us

Anmäl
2009-03-13 00:19 #31 av: Pallada

Mariann,

jag har tagit upp självmord av en enkel anledning att en stor del av människor som lider av en djup ångest funderar på att ta livet av sig...

en liten liten del av dessa människor gör allvar av sina planer...

deras börda har blivit  för tung och de har trotsat överlevnadsinstinkten

# 28 ångesten hjälper människor ner i stoffet och att öppna hjärtat.

tyvärr , hjälper ånesten uppenbarligen inte alla att öppna hjärtat (snarare tvärtom) fast avsikten var kanske god

ngt i det gudomliga managementplanen Gladför hur ångesten ska påverka människor har gått fel

moderna antidepressiva medel har signifikant minskat självmordfrekvensen i västvärlden men dessa  har samtidigt

motverkat " det gudomliga" planen med ångesten, alltså  att dyka ner i själen

ska vi sluta att behandla ångest och depressioner för att det finns ett gudomlig syfte med dessa?

en större del av mänskligheten kommer att utvecklas i snabbare takt. Det blir lite spill (självmord) på vägen men det kanske mödan värt

Anmäl
2009-03-13 07:58 #32 av: [Mariann]

#31

Jag tror inte vi ska sluta behandla ångest, däremot tror jag vi måste kika på hurdant samhälle vi vill ha, ett som skapar ångest och sjukdomar eller ett som skapar friska människor på alla plan? Fast det ämnet är ju lite OT.

 

 

 

Anmäl
2009-03-13 20:59 #33 av: Hukanson

#16  hej Szirius låter bekymmersamt med migrän huwa . Funderade litet om det kanske borde vara för dig att vända på steken och sänka värmen . Jag menar att istället för att göra som vanligt att se skönhet och tacksamhet och kärlek så kan det vara klokare att just bejaka det du sa att ALLTING är OK så nu är det klarseende som gäller och det går lika bra att se det fula och det otäcka och det otacksamma på det sättet att det varken finns vackert eller fult . Det går inte att se varken det ena eller det andra för då har du gjort ett inre val om det ena eller andra och hur kan du då vara så ok med att allt är ok ?  Kom till toleransen att allt är gott och acceptera det !!

Oneness can not be divided.

Anmäl
2009-06-24 14:24 #34 av: cityzenultra8

hej

är det någon som vet hur man kan få kontakt med någon tereapeut ?

 

Anmäl
2009-06-24 14:51 #35 av: [Mariann]

Jag antar du menar en terapeut av det slaget som nämns i artikeln. Det är inte så många utbildade svenskar i denna sortens terapi. Om du pm´ar mig kan jag säkert veta om det alls finns någon i din region. Annars får man åka över till Danmark.

Anmäl
2009-06-25 21:56 #36 av: szirius

#33 oj, jag har inte sett ditt svar...Obestämd.. men TACK! Och ja, det kan säkert hjälpa.Jag ÖVAR kan jag meddelaFlört.Att se allt som det är utan att bedöma, det är något stort att nå...en buddistisk bild som talar till mitt hjärta och som jag ofta filosoferar kring och försöker leva efter.

Men oj...att  kunna titta på sina egen otacksamma och bittra stunder och tycka att dem är ok...dit har jag långt att nå...

har du nått dit? Att du aldrig blir frustrerad på dig själv då du gör om samma misstag tex?

Anmäl
2009-06-25 22:14 #37 av: [Myy2000]

#30 Oj, jag var med om samma sak för några år sedan...

 

Intressant artikel, låter vettigt tycker jag.Glad

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.