Annons:
Läst 10958 ggr
Eremitha
2009-01-11 21:00

4. Döden - det stora äventyret

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Här fortsätter Erik Ansvangs bok om vad som enligt den esoteriska kunskapen händer när vi dör. Så som nämndes i slutet av förra artikeln kan vi dela in dödsprocessen i tre överordnade faser. Här följer en närmare beskrivning av dessa. Länkar till tidigare avsnitt finns i slutet av artikeln.

Ovanstående var dödsprocessens nyckelfaser eller processer, och med denna överblick är vi nu redo för en mer detaljerad genomgång. Vi kommer nu att se på dessa faser en efter en, och vi börjar med restitutionen.

1. Restitutionsprocessen (tillbakagivandet)

Tillbakadragande via tre centrum

Detta tillbakadragande av själen från den fysiska formen kan ske genom tre öppningar, beroende på hurdana vi är.

a) solarplexus
En ganska vanlig och därför tämligen känslopräglad människa, som lever nästan uteslutande i de vanliga materialistiska begären, kommer sannolikt att dra sig ur genom solar plexuscentrum.

b) hjärtcentrum
Mer mentalt fokuserade människor är ofta i besittning av större insikt och  förståelse, och är därför mer uppmärksamma på sina medmänniskor. Kärleksfulla och goda människor drar sig ofta ur genom hjärtcentrum.

c) huvudcentrum
Högutvecklade, andliga människor drar sig ofta ur via huvudcentrum.

Förklaringen är i all sin enkelhet att medvetenheten normalt är fokuserad till dessa områden, och vi fokuserar inte plötsligt medvetenheten till ett annat ställe bara för att vi dör.

När vi dör drar sig allt ut ur den fysiska kroppen. Det enda vi efterlämnar är ett tomt, fysiskt skal.

döden4a.jpg

Tillbakadragandets sex faser

1. Själen uttalar "tillbakadragandeordet"
a) utsöndring av ett "dödshormon"
b) nadierna (energikanalerna, övers anm) lossas från nervbanorna

2. Paus och förberedelse
a) total fysisk avslappning
b) eterkroppen börjar lämna huvudet
c) chakrana mister sin glans

3. Eterkroppen samlar sig i hjärtcentrum

4. Paus och därefter dödskoma

5. Livstråden lossas

6. Eterkroppen upplöses gradvis

Själva tillbakadragandet förlöper i dessa sex stadier, som vi nu ska gå igenom ett efter ett.

döden4b.jpg

Första fasen: Själen uttalar "tillbakadragandeordet"

Människans inkarnation är själens ut- och inandning. Vid utandningen uttalar själen ett "skapandeord" - ett skapande mantra som själen tar emot från en ännu djupare instans, nämligen monaden (anden). Man kan därför säga att människans inkarnation är resultatet av själens individuella skapandeord.

Vid döden sker det omvända. Själen uttalar "tillbakadragandeordet" eller "dödsmantrat". Man kan också säga att den drar tillbaka skapandeordet, eller att den upphör att uttala skapandeordet. Utandningen övergår nu i en inandning.

a) utsöndring av ett dödshormon
Denna process har två mycket viktiga effekter på den fysiska människan. För det första börjar de endokrina körtlarna att utsöndra en substans som kan kallas ett "dödshormon". Såvitt jag vet är detta hormon inte ett medicinskt faktum, men enligt den esoteriska läran utsöndrar de endokrina körtlarna en bestämd hormonell substans som främjar de fysiska processer som inleder dödsprocessen.

Denna substans påverkar de två ställen där själen är förankrad i kroppen, nämligen hjärtcentrum (i ryggen), där livstråden och den fysiska permanenta atomen sitter fast, och huvudcentrum och hjärnan, där medvetenhetstråden är förankrad.

b) nadierna lossas från nervbanorna
Den nästa viktiga förändringen sker i eterkroppen. En kraftig vibration skakar loss alla nadierna från nervbanorna. Nadierna är den eteriska motsvarigheten till nervbanorna. Nadierna och nerverna är intimt förbundna genom hela inkarnationen, men när vi närmar oss döden lossas de från varandra så att det blir lättare att dra bort den eteriska delen av nervsystemet.

Detta är en mycket viktig begivenhet, för om det inte skedde skulle döden bli en smärtsam process. Syftet är alltså också att göra döden smärtfri. Människan har i denna fas inte dött än, men är på väg in i döden.

**
döden4c.jpg**

Andra fasen: Paus och förberedelseEfter detta åtskiljande mellan det eteriska och det fysiska nervsystemet, inträder en paus. Om den är kort eller lång är individuellt. Pausen ska göra tillbakadragandet så lätt och smärtfritt som möjligt, och den leder till olika saker.

a) total fysisk avslappning
I pausen upplever den döende total fysisk avslappning. Ofta startar frigörelsen av eterkroppen i ögonen, vilket betyder att den döende blir blind. Samtidigt inträder ett mycket fridfullt tillstånd med fullständig frånvaro av rädsla. Den döende är ofta klar över vad som händer, och accepterar det fullständigt. Man ligger och slappnar av och går in i processen.

Samtidigt tonar den mentala aktiviteten ut. När dödsfruktan en gång är övervunnen, är denna paus rätt tillfälle för en liten högtidstund, där familj och vänner tillsammans med den döende gläds åt det som sker.

b) eterkroppen börjar att lämna huvudet
Om man drar sig ur kroppen genom hjärtcentrum eller solarplexuscentrum, kommer eterkroppen att först lämna huvudet. All hjärnverksamhet upphör. I denna fas är det för sent att få veta var testamentet är gömt.

c) chakrana mister sin glans
Chakrana börjar nu att mista sin glans, vilket är en viktig information för healers. Detta visar nämligen att det är en dödsprocess och inte bara en sjukdom, vilken man skulle kunna hela. Dödsprocessen är igångsatt av själen, och det kommer att vara meningslöst och inte till någon nytta att utföra healingprocesser. Man ska naturligtvis inte motarbeta själens egen avsikt.

d) aktiviteten i centrumen dämpas
Rotcentrumet dämpas - och den döende upplever tyngd.
Sakralcentrumet dämpas - och den döende upplever törst.
Solarplexuscentrumet dämpas - och den döende upplever kyla ("matsmältningselden" dämpas).

Tredje fasen: Eterkroppen samlar sig i hjärtatI denna fas börjar eterkroppen att helt dra sig ur den fysiska kroppen. Först drar den sig bort från lemmarna in mot vitala organ. Den samlar sig omkring den fysiska permanenta atomen för att genomföra det slutliga tillbakadragandet. Den väntar på det sista avgörande draget, som river själva livstråden ut ur hjärtcentrum.

döden4e.jpg

Fjärde fasen: Dödskoma och den andra pausen

Nu inträder den andra pausen. Man kallar den "koma". Den är en dödskoma, och den kan vara mycket kortvarig om den fysiska elementalen - alltså kroppen . är villig att dö. Den kan också vara långvarig, om elementalen motarbetar dödsprocessen. Det kan gå dagar och veckor med tydliga tecken på kamp. Det finns därför människor som inte dör fridfullt, och orsaken är att deras begär efter fysiskt formliv är så starkt, att den fysiska delen av dem stretar emot och kämpar på grund av ångest och frustration.

Det finns också en annan sorts dödskoma som kan kallas "återupplivningskoma". Det är en form av koma, där man kanske helt klart är i koma, men utan själens avsikt att låta personen dö. Denna koma kan till exempel inträffa efter en olycka. Den medför att den fysiska elementalen (kroppen) kämpar med själens accepterande. Den nämnda avmattningen av chakrana förekommer inte i dessa fall. En healer kommer därför att kunna hjälpa.

döden4d.jpg

Femte fasen: Livstråden lossas (själva döden)

I femte fasen dras livstråden ut. Detta sker genom hjärtats tredje kammare, eller det eteriska hjärtat, som är livstrådens förankringspunkt. Hjärtat stannar. Detta är den egentliga döden. Och här har vi det enda riktiga dödskriteriet.

Det talas om olika dödskriterier. Då tänker jag inte på de traditionella som likstelhet och likfläckar, utan på diskussionen om hjärtdöd och hjärndöd. Det är absolut relevanta överväganden, men när vi får anställda terapeuter med eteriskt seende på sjukhusen, kommer vi att få ett helt annat dödskriterium. Nämligen ögonblicket då livstråden rivs loss. I samma ögonblick som livstråden rivs ut tillsammans med den permanenta fysiska atomen, inträder den fysiska döden odiskutabelt. Personen kan inte vända tillbaka till kroppen.

Det finns därför ingen grund för att diskutera hjärn- eller hjärtdöd. Sett ur en själslig, andlig, esoterisk synpunkt har människan dött när livstråden är ute.

Eterkroppen drar sig ut i hälsoauranEterkroppen drar sig nu tillfälligt ut ur kroppen och samlar sig i den del av eterkroppen som befinner sig lite utanför den fysiska kroppen, i hälsoauran. Det medför att auran eteriskt sett lyses upp. Med rätt belysning kommer man faktiskt att kunna se en lysande kant med det fysiska ögat. Ja, man kommer till och med att kunna fotografera den, naturligtvis beroende på ljusförhållanden och fotoutrustning.

Eterkroppen lämnar den fysiska kroppenKort efteråt lämnar eterkroppen den fysiska kroppen helt. I samma ögonblick antar eterkroppen den fysiska kroppens form. Det beror på den tankeform vi har byggt av oss själva. Vi har alla en föreställning om hur vi ser ut. Denna tankeform är otroligt stark, och formar snabbt eterkroppen.

snögräsport.jpg

ÅterblickDetta avläggande av kroppen sker inte obemärkt av själen. Det verkar som om den döde "drar hårt i klocksträngen". Själen svarar med att skicka en kraftig impuls ner i den astrala-mentala människan. Det är en impuls som startar återblicken. I en artikel berättar H P Blavatsky om ett brev från en mästare till en medlem av Teosofiska samfundet, där en döendes tillbakablick beskrivs med följande ord:

I sista ögonblicket reflekteras hela livet i vår hågkommelse, och plockar fram alla glömda hörn och krokar, bild efter bild, den ena händelsen efter den andra. Den döende hjärnan eliminerar ihågkommelsen med en stark och avgörande impuls; och ihågkommelsen återskapar troget varje intryck som har tillförts den under perioden med hjärnaktivitet. De intryck och tankar som var starkast, blir naturligtvis också mest levande, och de överlever så att säga. Alla de övriga försvinner bort för evigt, men återuppstår i devachan (sanskrit: gudarnas boning, övers anm).

Ingen människa dör som sinnessvag eller utan medvetenhet, såsom några fysiologer hävdar. Också en galning eller en människa med delirium tremens kommer att få sitt ögonblick av fullkomlig klarhet i dödsögonblicket, även om de inte är i stånd att berätta det för dem som finns i närheten. En människa kan ofta likna en död, men från det sista hjärtslaget till det ögonblick när den sista gnistan av animalisk värme lämnar kroppen, tänker hjärnan och genomlever själen, i några få korta sekunder, hela livet än en gång.

Tala med dämpad röst, ni som är till hjälp vid dödsbädden, och förbered er på dödens högtidliga närvaro. Särskilt ska ni vara tysta just efter det att döden har lagt sin tillslutande hand runt kroppen. Tala dämpat, säger jag, för att inte förstöra tankens krusningar och hämma resan bakåt, när den kastar sin spegelbild över framtidens slöjor."

H P Blavatsky: Memory in the Dying, artikel website

Den fysiska dödens två faserVi kan härmed se att den fysiska döden har två faser:
Först dras eterkroppen ut ur kroppen. Därefter dras livstråden ut ur hjärtregionen. Detta är den fysiologiska döden.

En kort period är människans medvetenhet fokuserad i eterkroppen. Men så snart eterkroppen är ute och har antagit människans form, drar sig den inre människan också ut ur eterkroppen, och placerar sig i den astrala världen i sin astralkropp. Det finns dock människor som den första tiden efter sin fysiska död, håller fast greppet om eterkroppen. De rör sig runt i ett slags ingenmansland mellan den fysiska och den astrala världen, där allt synes töcknigt och oklart. Endast viljan att bli fri och låta sig föras med av den naturligt uppdragande strömmen, kan befria dessa skuggmänniskor från den grå och tröstlösa zonen.

Människan låses inte fast i eterkroppenMänniskan är inte fastlåst i sin eterkropp efter döden, som det påstås i äldre teosofisk litteratur. Människan drar sig vanligtvis snabbt ut ur eterkroppen och går direkt in på astralplanet. Men det finns en magnetisk förbindelse mellan den fysiska och den eteriska kroppen, och när exakt denna förbindelse bryts beror på vad som sker med den fysiska kroppen.

Eterkroppen stannar i närheten av kroppenEterkroppen har en stark dragning till kroppen. Den stannar i närheten så länge kroppen inte är upplöst. I första fasen svävar eterkroppen över kroppen på dödsbädden. Och när man begraver den avsjälade kroppen, kommer eterkroppen att sväva över kistan och graven i många år. Detta är orsaken till berättelser om kyrkogårdsspöken, som sensitiva människor kan se. Eterkroppen svävar över graven, och upplöses mer och mer i takt med den fysiska kroppens upplösning nere i jorden.

iscell red.jpg

Sjätte fasen: Eterkroppen upplöses gradvisEterkroppen håller sig intakt tills förruttnelseprocessen är starkt framskriden. Eterkroppen kommer därefter att börja upplösas och försvinna helt.

Nedfrysning och balsameringSett ur denna synvinkel är nedfrysning av människokroppen katastrofal. Metoden kommer att förse världen med fysiska och eteriska lik som kan hålla sig i århundraden eller kanske årtusenden.

Det samma gäller balsamering, som praktiserades i många kulturer, och som förädlades till perfektion i det gamla Egypten. Om man exempelvis balsamerade en ond farao eller överstepräst, kunde dennes eterkropp hålla sig i årtusenden i graven. På grund av materiens frekvens i denna eterkropp, kunde den besättas av ondskefulla astrala väsen, som responderade på det låga svängningstalet.

Här har vi förklaringen till gåtan om gravarnas förbannelse. När arkeologerna trädde in i den nyöppnade graven blev de energimässigt påverkade av detta osynliga, eteriska väsen som försvarade sin egendom - och det kunde faktiskt kosta forskarna livet. Eterkroppen är ju människans hälsoaura, och den negativa eteriska påverkan från ett astralt väsen kunde bli mycket katastrofal för människor med svagt immunförsvar, vilket är identiskt med en svag eterkropp.

Begravning eller kremeringDenna information reser oundvikligt frågan om begravning är en bra metod. Den esoteriska läran säger nej, och anbefaller kremering. Dock inte endast av denna orsak, utan också för att de flesta döda kroppar är fulla av sjukdomsrester, vilka ligger och förorenar jorden och grundvattnet medan de långsamt går i upplösning.

Från tolv till trettiosex timmar efter dödenI östern har man i årtusenden praktiserat likbränning av samma orsak, och det kan varmt anbefallas att liket bränns efter en kort tid, kanske tolv timmar, då man är säker på att vederbörande är död. Tibetanen säger att det ska ske helst före trettiosex timmar av hänsyn till det inre livet efter den fysiska döden. Och Annie Besant upplyser om följande om de viktiga trettiosex timmarna efter dödens inträdande:

I cirka trettiosex timmar efter den faktiska dödstidpunkten, befinner sig människan i en lycklig men drömmande medvetenhet. Därmed menar jag att han inte är medveten om något runt omkring sig, vare sig i denna världen eller på den andra sidan, då han är innesluten i det vi kallar dröm. Efter denna tidsrymd kommer minnena att vara varierande för den döde, i förhållande till det liv som levdes på jorden.

Annie Besant: Extracts from an Adyar Pamphlet

horisont 1a.jpg

2.  Eliminationsprocessen (avlägsnandet)

Eliminationsfasen börjarDen döde vaknar nu upp i den astrala världen i sin astralkropp, eller känslokropp. Vi går därför in i den andra fasen, som vi kallar elimination - avklädning av de inre kropparna.

Vi dör alltså flera gånger. Varje gång vi lägger av en kropp, genomlever vi en faktisk död. På de inre planen kastar vi först av den astrala kroppen, sedan mentalkroppen eller tankekroppen. Och slutligen vid integrationen tränger vi oss in i kausalkroppen, eller själens kropp, och blir hel som själ betraktat. Hur detta sker är individuellt. Det beror på hurdana vi är, alltså vilket utvecklingssteg vi har nått under årmiljonernas lopp.

a. Den känslodominerade människanStarkt känslopräglade människor, som i den fysiska tillvaron är helt uppslukade av materiella intressen och använder tankelivet endast till begärtillfredsställelse genom att samla på sig så mycket som möjligt, kommer efter döden att vara helt förvirrade. Ofta kommer de att vara helt oförmögna att förstå döden, eftersom den materialistiska förvissningen att döden var avslutningen på allt, nu möts med en upplevelse som är helt motstridig deras fasta övertygelse.

Utsvältning och nerslitningDe våldsamma begär efter sinnesupplevelser som sexualitet, matbegär, stora hus, fina bilar och liknande, dör gradvis ut som följd av en process vi kan kalla utsvältning eller nerslitning.

Vi ankommer till astralplanet fulla av begär, känslornas och begärens egen värld. Men vi har ingen kropp för att tillfredsställa dessa begär. Vi tar därför inte längre emot de impulser från det fysiska sinneslivet, som aktiverade begären. Detta leder oundvikligen till större eller mindre frustration för en kortare eller längre period.
Men vid en eller annan tidpunkt dör begären ut, för begären ska stimuleras genom impulser. När dessa uteblir svälts begären gradvis ut och upphör till sist helt. Hur lång tid processen varar är beroende av begärens kraft. För vanliga, känslodominerade människor, kommer denna utsvältningsprocess att pågå många år, men till slut kommer den att vara genomlevd, och alstralkroppen kan kastas av.

Mentalkroppen läggs av tvärtDen genomsnittliga, känslostyrda människan kommer omgående att kasta av mentalkroppen, för vid detta tillfälle är tankelivet inte särskilt utvecklat. Känslolivet styr i stort sett tankelivet, för det är begären som aktiverar tankeprocesserna. Har man inte haft ett aktivt tankeliv, som fungerar oavhängigt av begärslivet, får man det inte plötsligt bara för att man dör.

Genomsnittliga, känslostyrda människor  har därför en förhållandevis overksam mentalkropp som snabbt kan avkastas - och själen kan dra medvetenheten direkt in i kausalkroppen. Denna process gäller som sagt för de genomsnittliga, känslodominerade människorna.

IMG_1715.JPG

b.  Den vaknande, tänkande människan

Om vi nu istället ser på en människa som fortfarande är övervägande materialistisk, men som har kontakt med den mer filosofiska sidan av sig själv - alltså en människa som tänker mer på tillvaron och vardagen (övers kursiv) - så kommer hon, medan hon lever, att vara mer fokuserad i de inre kropparna eller det inre livet. En stor del av bearbetningsprocessen företas därför i det fysiska livet. Efter döden är det inte någon stor överraskning att befinna sig på astralplanet.

Som döda är vi mer medvetna på astralplanet än vi var på det fysiska planet, för all den energi som användes för att sätta det fysiska nervsystemet i svängning finns nu som resurs för ett rent inre medvetenhetsliv. Känslorna är nu befriade från sina grova materiella impulser, och tankarna är befriade från den fysiska hjärnans begränsningar.

Kortare astralt liv - längre mentalt livDet betyder att utsvältningsperioden är kortare. Det inre livet är mer kreativt, och vi är inte alls så fokuserade på våra begär. Därför avkastas astralkroppen efter en väsentligt kortare utsvältningstid.

I gengäld får vi en längre mental period, ofta i hundratals eller till och med tusentals år. Det är en period av utbyte, för vi bearbetar det filosofiska och osjälviska innehållet i vårt tankeliv, och drar essensen ur det. Det tar tid, och det är ett lyckligt tillstånd. Denna efterlivsupplevelse gäller den tänkande människan.

phalanopsis.jpg

c.  Den andliga människan

Slutligen ska vi se på en så kallad andlig människa - en människa som med säkerhet  har gått in i en accelererande andlig utveckling, genom de metoder som anges i den esoteriska läran. Denna människa har i sin fysiska tillvaro inte haft materiella intressen. Hon har helt enkelt varit uppslukad av sitt samhällsengagemang. Det betyder att begären nästan är bortsvälta, och de mentala erfarenheterna bearbetas samtidigt som de uppkommer, eftersom det finns en stor medvetenhet om vad som försiggår och vilka konsekvenser det får.

Bearbetningen utförs fortlöpandeDet betyder att mycket av det arbete som normalt försiggår efter döden, redan är utfört när människan går över. Därför är processen snabb. Under den korta period man uppehåller sig på astralplanet fortsätter man med det tjänandearbete för mänskligheten som man utförde under sömnen. Båda kropparna avkastas mycket snart, och den andliga människan når snabbt tillbaka till själens egen värld på kausalplanet.

himlaspel1.JPG

3.   Integrationsprocessen (sammansmältning)

IntegrationenVi är nu framme vid sista fasen - integrationen. Medvetenheten samlas nu i kausalkroppen. Det betyder att den aspekt av själen som har varit i inkarnation i de lägre världarna, nu vänder tillbaka till resten av själen och smälter samman med den. Hela människans medvetenhet samlas och förenas i kausalkroppen. Själen är hel igen på sitt eget plan.

Essensen utdragesPå kausalplanet värderar själen den avslutade inkarnationen. Den ser nu tillbaka på inkarnationen och drar ur essensen av erfarenheterna. Denna essens inarbetas i hela själsstrukturen, och omdanas till egenskaper och talanger.

Efter bearbetningen planlägger själen en ny inkarnation med bakgrund i den samlade utvecklingen och karmiskt status. Själen har full överblick över båda delarna.

IMG_1670red.jpg

Forts DÖDEN 5

Hämtat från Visdomsnettet

Översatt av Eremitha

Foto: ©Marie Sundberg (undantag bild 1 och 2, som är hämtade från Visdomsnettet)

Tidigare avsnitt av Döden - det stora äventyret:

Del 1

Del 2

Del 3

Fair Winds and Following Seas!

Annons:
Eremitha
2009-01-13 12:19
#1

Måste säga att det här avsnittet var oerhört intressant att översätta. Det väckte många reflektioner angående att det finns flera bottnar och dimensioner i dödendet. Inte "bara" att man lämnar kroppen, utan att det är mycket mer komplext än så.

Jag känner att det finns mycket vetande i informationen, inte bara hypotetiskt spekulerande.

Fair Winds and Following Seas!

[Mariann]
2009-01-13 12:57
#2

Jag blev djupt berörd av att läsa detta och känner som du Eremitha.

Ser fram emot mer om döden….

saknade dock lite mer om de olika 7 astrala planen, kanske kommer vad vet jag.

Hoppfull
2009-01-13 13:54
#3

Väldigt intressant artikel! Hur har denna information framkommit?

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

[Mariann]
2009-01-13 14:48
#4

Detta är liksom Stiftelsen Tibetatnens bokfond (ger ut bailey böckerna) bok "Döden ett äventyr" en sammanställning om döden ur alla Tibetanens/bailey böckerna. Man har letat upp alla som skrivits här o där och sammanställt.

szirius
2009-01-13 17:20
#5

kan detta förklara varför vissa reinkarnerar mkt snabbare på jorden- att de går igenom dessa dödsfaser mkt snabbare, då de gjort det största jobbet som inkarnerad redan?

[Mariann]
2009-01-13 18:37
#6

#5 Japp så ser jag det. Glad

Annons:
Eremitha
2009-01-13 18:59
#7

Det kommer ett kapitel om varje plan, Mariann Glad.

Väldigt utförligt.

Fair Winds and Following Seas!

[Mariann]
2009-01-13 19:21
#8

Kanon!! Skrattande

lääängtar….

Bersel
2009-01-30 09:40
#9

Ja, detta får mig att "se" med helt andra ögon på döden, och att det är en fantastisk upplevelse!

Har tidigare mest tänkt att det är själen som går vidare liksom och att de som spökar inte har fattat att de är döda, eller att de har så starka band till de levande.

Jag ser verkligen fram emot fortsättningenGlad

[Mariann]
2009-01-30 09:41
#10

Jag tror den kommer idag no 5 Skrattande

sven-g
2009-07-12 18:43
#11

Efter att läst detta uppkom många frågetecken. 1 jag har den förmågan att känna auora och även se den. Hur förändras storleken dvs avståndet från kroppen, när den bestämt sig att retardera. 2  har kunnat se vid föregående liv att det är mycket kortare mellan ett nytt och det föregående än jag någonsin anat. Om det stämmer har aldrig resterna förmultnat, före det nya livet. När gäller döden ser jag direkt vad jag kallar stämplad. Det märks på den svaga auoran, som inte har någon fast nivå. Samt på livet i ögonen, det finns ett skede när blicken gett upp. Har även själv varit med på en sk. nära döden upplevelse. Jag såg mig själv ligga på ett operations bord, jag hade inga känslor endast en logisk likgiltighet, över det som kallas jag. Efter det så får man vara tacksam att man har känslor.

DaVinci-dotter
2009-07-15 00:25
#12

Jag är förstummad och lycklig. Allt det jag "vetat" utan att ha orden har nu blivit förklarat på ett så pedagogiskt och lättfattligt sätt. Tack till dig som har översatt detta. Nu inser jag att det jag alltid pläderat för med direktkremation är helt rätt. På ren intuition har jag känt att det måste vara det bästa. Varför släpa in ruttna människor i kyrkan? Ha en akt med urnan istället. Smidigt, billigare och framförallt mest rätt ur esoterisk synpunkt. Jag kommer att slåss för det jag vet är rätt nu!

Ajnstajn
2009-07-15 01:06
#13

Väldigt intressant läsning, ungefär en detaljerad beskrivning av hur jag tror det går till.   =)

Det som vore coolt är om någon gör en liten film. T ex hur döden skulle "se ut", beskrivet i rörlig bild. Som en enkel animation.

Och sen ett avsnitt två, efter döden, de olika stadierna man går igenom då.  =)

Annons:
[Mariann]
2009-07-15 09:59
#14

Ja den är kanon denna artikelserie gjord av Erik Ansvang. jag är jätte glad att han är en av sajtens mycket fina esoteriker som vi samarbetar med. Skrattande

ett jätte tack av er för er fina  och positiva feedback!

Upp till toppen
Annons: