Annons:
Läst 5680 ggr
[Mariann]
2009-02-23 19:07

Den magiska människan III

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Här fortsätter 1 kapitlet ur boken Den magiska människan.

Stjärnmänniskors identitet

En stjärnmänniskas andliga struktur representerar en medvetenhetsutveckling genom många inkarnationer, på många olika planeter. Den, som har den nödvändiga clairvoyanta expertisen, kan undersöka varenda led i strukturen och få reda på var på den långa resan de olika förmågorna, kvalitéerna och vibrationstyperna blev inbyggda. I fallet med den sista beskrivningen av en relativt avancerad stjärnmänniskas andliga struktur finns det också en clairvoyant undersökning av denna stjärnmänniskas kausala kropp. Undersökningen visade att den kausala kroppen innehåller en stor rikedom av erfarenheter, som avslöjar vad den enskilde varit igenom.

I den gällande kausala kroppen visade sig att denna stjärnmänniska varit i tjugoen olika universum före ankomsten till jorden. De första sju svarade till den långsamma nedfällningen från enhetsplanet genom sju planer till det fysiska planet. Därefter finns det förmågor och medvetenhetsstrukturer i den kausala kroppen som representerar fyra olika planeter. Där har träningen varit att man har gått på människoutvecklingslinjens grundskola och blivit en någorlunda bra människa. En som känner till de tre nedersta chakraplanens utvecklingsmöjligheter och energier, och som nu söker högre. De nästa planeterna svarar till människoutbildningens gymnasium. Där utvecklas det mer individuell intelligens och etiskt medvetande. Därefter kom en ljusplanet. Den kan beskrivas som en form av helig i förhållande till fysisk utveckling. Efter uppehållet på ljusplaneten blev det valt en special, som kan liknas vid universitetsutbildningen eller delar av. Specialiteten blev här att lära känna den negativa energins princip, på ett sätt som ger förståelse och förmågor till att motverka förmörkade energier på en planet. Efter denna special blir stjärnmänniskan utsänd på mission till olika planeter för att använda sina förmågor och kapacitet där det passar in i en större helhets behov. Den sista av de tjugoen utvecklings och utbildningsställen finns i Siriussystemet. Jorden kommer som det sista.

På samma sätt kan man med den nödvändiga clairvoyanta förmågan i verkligheten undersöka vilken stjärnmänniskas kausala kropp som helst för att se, vilka grundvibrationer som finns inbyggt och från vilka fysiska eller eteriska planeter. På ett sätt kan man dra slutsatsen att de universum vi varit i, har byggt in vissa grundläggande vibrationer och förmågor i oss på det kausala planet och på högre plan. När en stjärnmänniska inkarnerar på en ny planet, är det inte bara en personlighet som kommer, utan en hel reservoar av gudomliga kvaliteter. Hur många som inkarnerar med i en bestämd cykel eller en bestämd personlighet är däremot olika från situation till situation. De beskrivna clairvoyanta analyserna av de samlade medvetandestrukturena visar tydligt att vi bara ser ca tio eller tjugo procent av det samlade medvetandet. Om man gör en clairvoyant undersökning av den personliga auran plus undersökningen av den långa resan från planet till planet, från chakraplan till chakraplan. Kan det visa sig att två stjärnmänniskor som verka någorlunda identiska och på någorlunda samma utvecklingsnivå och i sin yttre personlighet kan likna varandra ändå vara på vitt skilda utvecklingsnivåer i sitt samlade högre väsen. Skillnaden på den inkarnerade personligheten och det samlade väsenet är ofta så stor, att vi kan överväga att enbart kalla det väsen som står bakom den inkarnerade personligheten och som kombinerar den yttre personlighet och det samlade inre väsen för stjärnmänniska.

Det svåraste med en stjärnmänniskas utvecklingslinje är att den speciellt föregås av friktion och kontraster på det fysiska planet. Den stora fördelen är att det individuella mötet med materian skapar en grundläggande erfarenhet som är baserad på självupplevelse genom smärta. Detta utvecklingssätt verkar vara det bästa för att utveckla individualitet, logisk intelligens, förmåga till att koordinera och kombinera en mångfald av faktorer, genom undersökningar, analyser och slutsatser. Därutöver är den fysiska utvecklingsvägen bra för att skapa känslighet för andras lidelse, medkänsla och ett djup i medvetandet. En del av hjärtutvecklingen sker genom isoleringens smärta. Den som uppstår när som ensamhet och en längtan när individen skiljer sig för mycket från den gudomliga helheten.
Samtidigt har denna väg en specialitet till att utveckla individuell förmåga till vidhållenhet och vilja, som senare skall underkasta sig den gudomliga viljan i
En värld som är full av motstånd mot denna vilja. Till slut är den fysiska människoevolutionen mycket bra för att kunna utveckla förståelse för mörkrets princip. Till förmågan att skilja mellan ljus och mörker, samt en grundläggande acceptans för allt mörker i universum. Människoevolutionens höjdpunkt är att kunna nå fram till att säga; Ingen människa är mig främmande. Jag förstår alla människor. Jag förlåter alla människor, och jag inser att även det s.k. onda är en del av Gud, som jag omfattar och famnar i djup kärlek.

Deva-änglamänniskors identitet

För en jordisk människa, en mänsklig filosofi och mänsklig psykologi är en deva- änglamänniska väldigt svår att förstå. Deva-änglamänniskor utvecklar sig genom glädje och vid skapande aktivitet. I sin egen utvecklingslinje går de inte igenom smärta, motsättningsförhållanden eller genom ett individuellt väsens förhållande till livet. I deras värld är medvetandet så obegränsat att den kan flyta in i andra väsen, assimilera några av de andra väsens vibrationer i sig och på det sättet förstå andra väsen och tillföra fler typer av vibrationer eller färger, som efterhand ombildas till nya möjligheter till skapande. Förmågor utvecklas således genom en kombination. som består av att assimilera högre väsens vibrationer, en öppenhet för en större helhet samt att fokusera medvetandet mot något mer specifikt och låta något av ens inre väsen strömma ut i skapelseområdet. Det finns alltså en växelverkan mellan dels en öppning för en större öppning, och dels en utströmning i en mindre del. Själva skapelsesättet sker genom ett varande, en fokuserad utströmning och en exakt förändring av vibrationen till en skapelse av allt mer omfattande skönhet, harmoni och en samklang med det gudomliga. Under denna skapelse kan deva-änglaväsenet inte skiljas från det som skapas, eller från den ström som skapar genom väsenet. Även om det kan vara svårt att förstå för människor, så representerar detta skapelsesätt egentligen det mest naturliga skapelsesättet i hela universum.

Den stora fördelen med detta skapelsesätt och utvecklingslinje är att det levande väsen kan skapa och utveckla sig utan att bli åtskilt från varken den större eller den mindre helheten. Väsenet är en del av en levande ström och ska bara ägna sig åt att bygga vidare på gudomens stora utveckling av sig själv på ett sådant sätt så att det förblir en levande cell i gudomens kroppar och en del av gudomens självutveckling.
Så länge det förblir harmoni i denna utströmning uppstår det ingen skillnad mellan Gud och det levande väsenet. Det finns ingen lidelse och den heliga strömmen lever och vibrerar i det som fred, glädje, kärlek och som hängivelse till skaparen och skapelseverket. Var enda deva-änglaväsen representerar de vibrationerna och därmed de färger, förmågor och talanger so finns uppbyggda genom utvecklingen från livsområde till livsområde, från utvecklingsfas till utvecklingsfas och från ström efter ström i gudomens väsen. I en ständig växelverkan mellan att bli absorberad in i ett större väsen och att åtskiljas för att förlänga det större väsenets utströmning, utveckling och skapelser växer deva-väsenet på samma sätt som ett musikstycke växer från en enkel ton och till allt mer komplicerade kompositioner. Den enskilda deva-änglaväsenets struktur kan alltså upplevas som en samling toner. Det är också väldigt stor skillnad på hur många toner de enskilda deva-änglaväsena representerar av gudomens samlade musik. För varje ny resa, antingen det sker i ett inre universum eller ett fysiskt tillfogas det nya toner. Vilket betyder att deva-änglaväsenet kan uttrycka en större mångfald av av livets samlade musik. Det är det samma som att gudomen som är den stora dirigenten, tränar musikerna till att kunna spela fler och fler variationer av den samlade kompositionen, samt att den enskilda musikern kan få  allt fler uppgifter i allt svårare kompositioner och med allt fler instrument.

Ljusmänniskors identitet

Den utvecklingsväg som är på lysande planeter och som inte är deva-änglautvecklingsvägen kan kallas för ljusmagikerns utvecklingsväg. Denna väg skiljer sig från människovägen genom att utvecklingen inte sker genom friktion och lidelse. Den skiljer sig även från deva-änglaevolutionen genom att nya förmågor inte tränas genom absorbering, assimilisation och utströmning av eget varande, eller genom en sammansmältning med omgivningen. På ljusmagikernas väg finns det en högre grad av individualitet än det finns i deva-änglavärlden.  Men mindre än i människovärlden.
På ljusmagikerns eller ljusmänniskans väg är utvecklingen en lek som utförs med en känsla av frihet och glädje. Det leks med ljus i en mångfald av variationer. Det leks med former som kan förändras och bli nya kombinationer och vibrationer. Genom att ta reda på hur ljus och former kan växelverka och förändras av genom varandra, märker magikern att universum är fyllt av mängder av nya möjligheter till spännande lekar och utvecklingar.

När magikern först fått hjälp till att få skapt en grundkombination av en personlig form, är det som om universum är fyllt av oändliga möjligheter. Det tränas i att uppbygga olika kombinationer av ljusvibrationer. Det tränas i att bygga olika kombinationer av former. Det tränas i att kunna bege sig ut och in i existerande former och universum. Det tränas också i att kunna fungera i allt mer komplicerade strukturer och vibrationer. Under hela denna träning fasthålls den magiska frihet; uppgiften är som ett spännande experiment. Uppgiften är som en lek och sättet att skapa är som att arbeta med en trollstav. Man blir inte uppbunden av en ström med ansvar och en vilja som inte är ens egen. Man blir inte heller uppbunden av det som skapas.

På magikerns eller ljusmänniskans väg finns det massor av möjligheter för utveckling och skapande. För dem alla gäller at friheten, förmågan till att förändra vibration och förmågan till att kunna förflytta sig ut och in genom olika dimensioner och rum. Detta är ett grundläggande drag i utvecklingen, så länge väsenet inte är inkarnerad i fysisk materia. För alla gäller den grundläggande känslan och erfarenheten att allt är möjlig. För allt består av vibration som kan förändras. Samtidigt innehåller utvecklingen på magikerns väg en ständig träning i att kunna skapa och förvandla allt fler områden i universum med allt fler olika typer av vibration.

Några utvecklar sig på magikern väg på ett sätt som närmar sig devornas och änglarnas utvecklingsbana. De skapar av ljus genom att de samarbetar med devor och änglar med att bygga upp den inre sidan av naturen. De samarbetar också genom att bygga upp de ljusbanor som är som levande kommunikationslinjer, och som är en del av det levande heliga materian i de inre världarna. Men till skillnad från de devor de samarbetar med så blir de inte ljusbanorna, och de blir inte materien. De bygger upp, de skapar, de frigör sig från det de skapat.

Andra på magikerns utvecklingsväg utvecklar sig närmare människoriket, genom att de är med till att skapa en form av ljuscivilisation på planeter, vars lägsta frekvens är eteriska. De är här med till att skapa lysande former, som kan påminna om ljusstäder och heliga samhällen. De är medvetna om, att formerna skapas via deras intelligens och skapelseförmågor. De är medvetna om att deras tankar kan bygga upp, förändra och bryta ned. De är även medvetna om det ansvar de har till att skapa i överensstämmelse med den gudomliga ordningen. De tränas i att ingå i allt mer komplicerade sammanhang, där deras egen skapelseförmåga ska koordineras med andra väsens skapelseförmågor, och där deras gruppaktivitet kan vara med till att bygga upp allt mer komplicerade, mångfaldiga och fullkomliga samhällen. Några väljer dock bara att experimentera med sina skapande förmågor på ett sådant sätt, att det byggs upp vibrationer och former som inte är i harmoni med den gudomliga ordningen. Men som kan verka mer spännande. Genom detta experiment för experimentets skull, kan det till slut skapa så stora förvrängningar i formerna att universumblir så förtätad, så att väsena i universum får så mycket individualitet, så att de närmar sig människolinjen i vibration, i utvecklingslängtan och begär.
Detta kan få den naturliga konsekvens, att det nästa utvecklingsstadiet blir på en fysisk planet.

Mitt emellan de två möjliga världarna kan det på magikerns väg skapas en utveckling i ett kristallunivers och andra ljusunivers som inte påminner om människoriket. Det påminner inte heller om deva-änglariket. Utveckling i ett sådant universum kan för människor likna en värld i virtual reality. Det består av en mångfald av ljusvibrationer. Utvecklingen är då beroende av hur man förhåller sig till dessa ljusvibrationer. Hur man kan arbeta med dem, och hur man i stor frihet kan vidareutveckla de möjligheter som finns i växelverkan mellan det levande väsen och universumets olika möjligheter till vibration. Eventuellt uppbyggs här de äkta magiska landskap, där de enskilda väsena kan ändra former och färger allt efter vilka vibrationer de väljer att bestå av, utsända och arbeta med.

Oavsett hur fantastiska universums som byggs upp, hur vackra landskap som utbreder sig, eller hur fulländande och mångfaldiga kroppar och utseenden magikern ikläder sig, så hålls ändå medvetandet fast vid att allt är magi: Medvetandet är fritt och alla former kan förändras när den går tillbaka till sin utgångspunkt utanför tid och rum och på nytt svingar sin trollstav.
Endast om magikern blir så upptagen av den värld den skapt, att den identifierar sig med den, börjar den förbinda sig till sin skapade form och sin virtual reality.
När magikern identifierar sig med sin form, förlorar den sin frihet och börjar jämföra hur stor den är i förhållande till andra. Därmed utvecklas en jag form i en begränsad värld. En önskan om storhet öppnar upp för konkurrens med andra. Därmed är vägen öppen för att den nästa utvecklingsbanan kan bli i människoriket. Några magiker kommer alltså in i en inkarnationsrunda i människoriket på grund av önskningar om ny självutveckling, medan andra kommer till jorden utifrån önskan om att hjälpa mänskligheten till den form av frihet som känns igen från magikerns egen värld.

3 012.jpg

Vem är jag?

När vi märker hur långa utvecklingsresor som ligger i vår dolda historia. Och när vi är öppna för clairvoyanta undersökningar av vår samlade medvetande struktur, kan vi inte undgå att fundera djupare på den grundläggande frågan om identitet. Om vi ställer frågan "vem är jag"? och söker inåt utifrån denna fråga, kan det uppstå svar på vem vi inte är. Det kan också uppstå överraskande nya svar på vem vi är.

Om vi föreställer oss att vi släpper det yttre medvetandet, gör oss stilla, märker vårt hjärtcenter, och öppnar oss för en inre frid och varande. Då märker vi att denna frid och varande långsamt blir förstärkt. Varje gång det kommer störande tankar och känslor kan vi säga till dessa; jag släpper taget. Efter ett tag kan vi märka att vi befinner oss i et tillstånd av inre stilla varande. Detta stilla varande kan iaktta kroppen. Ju djupare det blir, desto tydligare kan vi märka, att vi inte är vår kropp. Jag kan iaktta kroppen, jag kan uppleva kroppens reaktioner. Men jag är den som upplever kroppen. Det samma kan ske med känslorna och med tankarna. I ett djupt meditativt tillstånd av frid och varande kan det upplevas som om känslor och tankar går och kommer inom ett medvetenhetsrum, som innefattar detta grundläggande varande. Men som inte är den iakttagandes identitet.

Det egendomliga med mångas upplevelser av den nästa fas är, att det är som om själva jag-förnimmelsen faller bort. Det kan upplevas som om det är ett brott mot verkligheten att använda ordet jag. Man kan här komma ihåg de gamla buddhisternas och yogiers beskrivning av personligheten som "namn och form."Personligheten verkar då som en form av organism i sig själv, som är uppbyggt av olika energier, tillstånd, reaktionsmekanismer, tankeformer och känslomässiga band. I sin värld med samspel av en konkret yttre verklighet och med andra konkreta individer fördrar personligheten handlingar som ger nya livsupplevelser, som bekräftar ens egen identitet. Men sett från den stilla iakttagarens perspektiv är personligheten bara en kombination av energier, som djupast sett inte har en självständig existens.

Om vi föreställer oss, att vi kan se ännu djupare. Då kommer vi att bli uppmärksamma på det naturliga i, att när kroppen upphör att existera, då kommer personlighetens sammandragningskraft långsamt att upplösas. Det är för att det inte längre sker någon avspegling i och utväxling med en konkret värld. Efter varje inkarnation upplöses alltså den gamla personligheten. Dess grundläggande erfarenheter och förmågor integreras i det djupare medvetandet. Men även den sammanhängande personligheten tonar bort och förlorar sin förmåga att fokusera medvetet.
Vi kan då se tillbaka på en radda olika personligheter som existerat i människoriket på jorden. Och även på andra planeter. Var och en av dem har trott att de haft en självständig existens. Var och en av dem har även upplösts av evolutionens långsamma ström. När vi ser in i alla dessa sammansättningar av personlighets identiteter, betyder en mening som "mina tidigare inkarnationer" ingenting alls. Jag har inte varit inkarnerad tidigare, men mitt samlade medvetande är uppbyggt av de förmågor och vibrationer som blivit tillfört genom otaliga personligheters samlade erfarenheter och upplevelser.

Om jag utifrån detta perspektiv ser ner i den nuvarande personlighetsvärlden, då är den nuvarande personligheten som ett utdrag av den samlade medvetenhetsmassan som ligger bakom personligheten. Detta utdrag är sammansatt väldigt precist utifrån vilka livserfarenheter som skall förvärvas, och vilka förmågor som skall användas i inkarnationen. I förbindelse med förmedling av andlig vibration är personligheten samtidigt en vibrationsenhet som kan nedfälla delar av de gudomliga strömmar som personlighetens kroppar kan komma i samklang med. Samtidigt kan personligheten fungera som en form av ankare eller en öppen dörr för det högre medvetandet in i människovärlden.

Om vi från detta perspektiv ser vidare in i den samlade medvetenhetsvärlden, då märker vi, att vi kan gå in i olika univers eller rum i denna världen. Vart och ett av dessa univers eller rum representerar ett kunskapsområde, som är en form av för självständig identitet. Kanske kan vi gå in i ett konstnärsområde och uppleva en naturlig djupare identitet som utövande konstnär. En som kan förmedla gudomlig harmoni och skönhet inom detta område. Kanske kan vi komma in i ett healingsunivers med en identitet som kan förmedla vissa av de universella healingströmmarna, utifrån vad som är upptränat av förmågor och vibrationer i tidigare faser. Kanske kan vi gå in i ett medvetenhetsrum med förmågan att kunna bygga precisa former, cellstruktur, molekyler och variationer av universums byggstenar som är okända på jorden. Kanske kan vi gå in i en identitet som har en specialitet med civilisationsuppbyggning, med koordinationer, nätverk och kommunikationsmetoder, som är utvecklade i tidigare civilisationer.

Varje gång vi stöter på ett nytt identitetsområde i vårt djupare väsen, blir vi mer medvetna om att den yttre personlighetsuppfattningen att vi är ett individuellt jag är en illusion. Samtidigt märker vi att det inte finns något enkelt svar på frågan: "vem är jag?" Detta blir ännu tydligare när vi märker att varje medvetenhetsområde i den delen av vårt samlade medvetande, som är fri från stolthet, från jag-vilja, från oförlöst smärt och från förvrängningar, inte tillhör det individuella medvetandet. Det samlade individuella medvetandet kan alltså liknas vid en genomskinlig behållare för vissa av universums förmågor, vibrationer och toner. Samtidigt är denna behållare en integrerad del av ett ännu större väsen.

Om vi söker inåt mot den större helheten kommer vi att märka att de samlade delidentiteterna ingår i en form av gruppnätverk. Där ställs förmågor och talanger till förfogande för en större grupp. Här är de levande och öppna kommunikationslinjer mellan alla de oförvrängda delarna av den samlade gruppen. Det som är mest förvånande med denna upptäckt är att det både är en form av individuell identitet, samtidigt är det fullständig öppenhet till en grupphelhet. Det är som om allas förmågor och talanger flyter över varandra i ett ljusunivers. Alla stöttar och hjälper varandra på ett så integrerat sätt, att de verkar som en samlad organism. Samtidigt är det ändå en individuell samlad identitet, som omfattar den samlade erfarenhets och talangmassan. Den individuella identiteten gör att man kan ta fullt ansvar. Att man kan använda de uppbyggda förmågorna med hundra procents koncentration. Att de andra medlemmarna av den andliga organisationen kan lita fullt ut på att de enskilda väsena i gruppen skapar det so de kan bäst inom gruppens överordnade vision och avsikt. Med en sådan upplevelse verkar uttryck som jag och mitt absurda, och ändå finns det en form av dubbel identitet, där en individuell kapacitet och en gruppkapacitet glider in i varandra.

När man beger sig djupare in mot universums andliga center, märker man att denna gruppidentitet åter igen är en ännu mer omfattande grupp och nätverksidentitet. Det finns strålande strömmar av kommunikationer och utväxlingar i dessa nätverk. De mer individuella medvetanden hittar balansen mellan att å ena sidan använda sin samlade erfarenhet och förmågor på ett koncentrerat sätt, och å andra sidan vara fullt öppna, mottagande och givande i förhållande till nätverksidentiteten. Ju större utväxlingen är desto mer kommer nätverket att utvidga sig och växa. Därmed kommer det enskilt samlade medvetandet i nätverket kunna skapa, utvidga sig och växa ännu mer. Om energin jag och mitt tar över för mycket, skapar det blockeringar i nätverket och det individuella medvetandet får inte tillfört så många strömmar eller möjligheter. Om det omvänt flyter ut för mycket i nätverket, då kommer det individuella medvetandet inte få nya ansvarsområden, eftersom det saknas koncentration på den individuella delen av uppgiften.

I ett ännu djupare perspektiv ses de olika nätverken i universum som en oskiljbar del av gudomens utvidgning av sig själv. I den samlade utvidgningen från universums center skapas det nätverk på nätverk av väsen, som bygger broar mellan alla universum. De nedfäller den gudomliga planen igenom dess olika faser av involution och evolution, omformning och upplösning. Gruppidentiteter och individuella identiteter är djupast sett illusioniska, och alla är som toner i den stora gemensamma kompositionen.

I vårt trägna sökande inåt i frågan "Vem är jag?" når vi då till sist upplevelsen av universums center av varande kombinerat med utvidgning, utströmning och evigt skapande. Därmed får vi stor hjälp med att finna balansen mellan att vara individuell och ändå bara en del av det universella. Genom den personliga identiteten fasthåller vi förmågan att vara koncentrerade i tid och rum. Genom den universella identiteten upplever vi den grundläggande förståelsen att allt är ett.

AV Asger Lorentsen

Översatt av Gyllene Hjärtljuset

Annons:
szirius
2009-02-23 19:50
#1

"Människoevolutionens höjdpunkt är att kunna nå fram till att säga;

Ingen människa är mig främmande. Jag förstår alla människor. Jag förlåter alla människor, och jag inser att även det s.k. onda är en del av Gud, som jag omfattar och famnar i djup kärlek."

Såna här saker blir jag så oerhört berörd av att läsa.Det är så vackert! I intellektet kan jag själv utforma dessa tankar, men i verkliga livet är det en uppenbar lång resa att nå dit….

Den här delen ska jag skriva av och sätta upp som minneslapp!Så att jag påminner mig själv varje dag, när jag av farten känner mig irriterad på giriga chefer,arg på uppblåsta politiker,provocerad av kontrollerande svärmödrar,trilskande ungar och buttra makar, för att nämna någotFlört.

Dessa ord får mig att släppa egot för en stund.

[Mariann]
2009-02-23 19:56
#2

Skrattande

[Mariann]
2009-02-23 19:59
#3

Måste också tacka Gyllenehjartljuset för en utmärkt översättning.

TACK för denna utmärkta och välbehövande hjälp till sajten och svenskarna!

Anne-Lil
2009-02-23 22:04
#4

Ja det är ovärdelig information vilken jag känner är så sann.

Är så glad at få ta del av detta. känner igen så mycket.

Hjälper mig att förstå mig själv…

[Mariann]
2009-02-24 07:19
#5

Vi är många som har blivit väldigt hjälpta av denna nya infprmation som kommer fram mer och mer.

Vi är många som inte känt igen oss 100 i andra beskrivningar som funnits genom åren och i de gamla förståelserna…

Underbart tycker jag när nya moderna teosofer/esoteriker skriver om nya insikter och informationer, som är självupplevda och som de själva bedrivit forskning inom. Skrattande

gyllenehjartljuset
2009-02-28 17:26
#6

#3 Tack så mycket. Det är kul att översätta, man lär sig själv djupare på ett annat sätt än om man bara läser.

Kram

Annons:
Upp till toppen
Annons: