Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Esoteriskt/Teosofiskt

Födelsens mirakel

2009-03-15 18:57 #0 av: Eremitha

del 2 av 3. Här fortsätter de fascinerande klärvoajanta iaktagelserna av ett fosters utveckling, förmedlade av Geoffrey Hodson.

Den eteriska och den fysiska kroppen

i femte månaden

 

Vid tiden då fostret nått femte månaden, försiggick en uppenbar utveckling inom alla de processer som beskrivits i föregående avsnitt. Själens medvetenhet hade börjat beröra det astrala planet och att påverka uppbyggnaden av den emotionella kroppen direkt. Mentalkroppens konstruktion och växande var nu så framskriden att själen kunde tillåta sig att dra bort sin uppmärksamhet från den. Kommunikationslinjen mellan själen och fostret utvidgades gradvis. I fjärde månaden hade denna förbindelse, vilken man kunde se som en silverblå ljusbana, blivit ungefär 3,80 centimeter. Denna ljusbanas nedströmning från de högre världarna trängde in i moderns kropp i vänstra sidan och lite bakåt, till en punkt i ryggraden mellan bröstkorg och ländrygg. Ljusbanan berörde den översta, yttre kanten av mjältchakrat, och passerade härifrån in i huvudet på fostret.

Den fysiska kroppens utformning bestäms av den eteriska mall, som naturandarna bygger upp den i. Denna mall har skapats dels ur den formgivande kraft härrörande från de "ljudvibrationer" som utgick från sädescellen och den permanenta atomen, och delvis från Karmas Herrar, som modellerade den med hänsyn till den individuella karman. Kraften är utrustad med en form av självständigt elementalliv, och för fram den individuella fysiska karman till mänsklig form. Den är passiv på så sätt att den inte är i stånd att ta initiativ till handling, men den påverkar fostrets växt på ett positivt sätt.

En av funktionerna hos den eteriska mallen är möjligtvis att säkerställa en farbar passage genom att repetera några av de tidigare evolutionära stegen fram till nuvarande människokropp. Mallen själv tycks inte genomgå dessa steg, även om den gradvis antar ett fullt utvecklat barns utseende. Men den har dock en hämmande funktion, då den har kapacitet att förhindra att vissa tillstånd hos modern påverkar fostret. Till exempel, om modern får en chock, verkar den som stöd för fostret. Sådana händelser, vilka ligger i själens karma, måste med nödvändighet igenom mallen, men de kan omformas vid denna passage.

Vid det aktuella tillfället var mallen placerad inne i livmodern och liknade konturen av en baby formad av vitt ljus. Den var uppbyggd av eterisk materia som på ytan var förtätad till ett slags täcke eller "hud". Den generella bilden kunde beskrivas som en glimmande vit baby som badade i månsken med ojämn ljusstyrka. Konturerna var svagt synliga men inte klart avgränsade. Uppbyggnaden av den fysiska kroppen kunde iakttas i livmodern. Många kraftströmmar löpte samman i livmodern och de uppbyggande naturandarna var intensivt aktiva på de fysiska, eteriska och astrala planen. Det verkade som om fostret var en magnet som oavbrutet drog till sig materiepartiklar. Dessa partiklar kunde den klärvoajante följa i deras banor, tills de nådde de punkter där de intog sin plats i kroppen. Strömmar av kraft igångsatta av de utsända ljudvibrationer som tidigare refererats till, hade en attraherande inverkan på denna materia och förde det vidare till olika kroppsdelar som hade samma vibrationshastighet.

Sara Bergqvist.jpg

Målning av Sara Bergqvist

 

Själen påverkade också denna materia via den ljusstråle som omtalats tidigare. Själskraft strömmade oavbrutet ner genom strålen och fortplantade sin vibration till partiklarna. Denna materia trycktes från alla sidor in mot moderns kropp och fångades in av energiströmmarna som omgav fostret, och blev av dessa förda till bestämda platser i den växande kroppen. En av strömmarna fäste sig vid en del av den observerandes eteriska kopia, med resultatet att något av den eteriska materien i kroppen, som motsvarade energiströmmens vibrationshastighet, drogs in i fostrets kropp.

Den sista delen av strålen som kom från själen, skapade inne i fostret ett astralt-eteriskt "hjärta" vid en punkt som någorlunda motsvarade solar plexus. En del av kroppens vitala kraft var likaledes koncentrerad kring detta centrum, varifrån den fördelades för att stimulera den fysiska cellväxten, vitalisera kroppen och föröka den ursprungliga kraft som drog eterisk materia till livmodern.

I befruktningsögonblicket kommer en ljusglimt ner från själens högsta andliga nivå. Den kolliderar med sädescellen och ger den dess skapande impuls och energi, och bringar därmed kraft till den beskrivna processen. Den attraherande kraften frigörs och börjar verka i det ögonblick då ett nytt väsen danas genom sammansmältningen av sädescellens positiva kraft och äggets negativa kraft. Kombinationen av dessa två krafter förorsakar - under särskilda förhållanden till exempel med biologis k energi eller drivkraft bakom - en utströmning av kraft från astralplanet. I samma ögonblick som det sker, när en själ vill inkarnera, så dras den permanenta fysiska atomen (som är ett lager av fysiska erfarenheter) till det befruktade ägget. Från detta ögonblick börjar de attraherande krafterna att verka. De lyssnar till ljudens vibratoriska "order" och därvid inkallas naturandar av växlande grader såväl som av skiftande vibrationstyp.

De skapar också en eterisk isolering, inom vilket uppbyggnadsarbetet kan fortgå som tidigare beskrivet. När de stöter ihop med den omgivande materien påför de sin egen vibrationshastighet på denna, och därmed förbereds den för att omskapas av naturandarna. Utströmningen av kraft från astralplanet förökas i takt med att fostret växer, på så sätt att de tilldragande krafternas inflytelsesfär utsträcks till hela livmodern. Efterhand som växandet fortsätter och speciella organ ska byggas upp, läggs nya vibrationshastigheter till de redan existerande, och en ny typ av naturandar och materia attraheras.

 

Sjätte månaden

 

När den sjunde månaden närmade sig kund man se en märkbar aktivitetsökning på alla plan. Alla de tidigare iakttagna processerna snabbades upp, och själen sände nu ännu mer energi ner till kropparna.

Själsmedvetenhetens fokusering hade rört sig genom den mentala kroppen och ner i den astrala, som den kort därefter lämnade för att etableras i den eteriska kroppen. Vid denna tidpunkt var astralkroppen i ansenlig grad i stånd att tjäna själen som kropp, som mottagare av intryck från astralplanet. Vibrationshastigheten och medvetenhetens rörelser genom de klart avgränsade organiska funktionerna samt chakrana, började bli klart synliga.

Själen själv blev mer levande och mottaglig för yttre intryck på sitt eget plan. Den blev mycket lättare att kontakta och få en viss grad av respons ifrån. De goda framstegen i uppbyggnaden och växandet av de nya kropparna tycktes göra själen friare att kontakta livet på de kausala planen.

Den själ vars inkarnation övervägdes här, hade en viss särprägel, en vacker karaktär och viljestyrka. Den mänskliga formen, i högsta grad idealiserad, kunde urskiljas på kausal nivå. Ansiktet och ögonen lyste och strålade av kärlek, vänlighet och kraft. Den kausala formen, sådan jag registrerade den i min fysiska hjärna, var inte så mycket en fullständig mänsklig form som den av ett vackert ansikte och ögon - ett uttryck för "Gud i det inre".

Den tätare kontakt med själen som jag kunde se i denna fas, gjorde det möjligt för mig att i någon mån bli delaktig i de tillstånd som följe med den nya inkarnationen. Huvudintrycket var som att se någon som vaknar från en lång, vidunderlig och uppfriskande sömn, känner sig fullständigt utvilad, och strålar av sundhet, vitalitet och energi.

Själen, som på så sätt hade vaknat, hade sträckt sig till sin fulla storlek och stod ivrigt på tröskeln till sin nya inkarnationscykel - hela atmosfären var som en vidunderlig morgon och soluppgång på våren. Stora hopp var knutna till denna födelse. Planer hade mognat i den himmelska vilans långa stillhet. Medvetenheten sysselsatte sig ihärdigt med stora arbetsplaner och kunniga metoder för självutveckling, liksom en konstnär innan han påbörjar en ny bild som ska ge uttryck för hela hans konstnärliga strävan.

Mångfaldigheten i själens färdigheter på den kausala nivån trädde ofta tydligt fram i förbindelse med iakttagelserna. Det faktum att jag fick kontakt med den påverkade på intet sätt den koncentration av kraft som riktades mot uppbyggnaden av nya kroppar. Den ljusstråle som tidigare refererades till, och som förband själen med fostret, utgick från en punkt inne i kausalkroppen som motsvarade solar plexus i den mänskliga formen. Härifrån passerade den in i mentalkroppen allra överst och till sist in i det fysiska fostret som en trattformad ljusstråle.

Då sex och en halv månad förlöpt var denna stråle omkring femton centimeter på det mentala och astrala planen, och tio centimeter på de eteriska och fysiska planen. Själens liv och kraft strömmade i glimtar upp och ner för denna stråle, som i tillägg till sin funktion som kommunikationslinje mellan själen och den fysiska kroppen också tjänade till att hålla personlighetens fyra kroppar i ett perfekt inbördes förhållande.

Hjärnmedvetenhetens begränsningar avhöll mig från att tolka de fyra kropparnas exakta relationer till varandra, och de förlopp som strålen hade. Kropparna kan bäst illustreras som ett diagram som visar ljusstrålen som en tråd med pärlor som följde på varandra och gick in högst upp och ut längst ner i varje kropp, och därefter ner i nästa tills den fysiska kroppen var nådd. Detta kan vara schematiskt korrekt men inte helt korrekt i verkligheten, för även om det verkade som om kropparna intog positioner över varandra så förekommer också en viss överlappning av den högre kroppen på den lägre, som om den översta halvan av en kropp tar upp plats i den nedersta halvan av den ovanför liggande. Kanske är det inte en exakt tredimensional beskrivning av de faktiska förhållandena. Men den är det närmaste jag kan komma i min hjärnmedvetenhet. Då jag iakttog detta fenomen med de högre planens syn och medvetenhet föreföll det mig som om min uppfattning av det var fullt täckande.

Genomströmningen av ljusstrålen i mentalkroppen, vilken nu var nästan fullt utvuxen, upprätthöll magnetiseringsprocessen inuti densamma. Hela den mentala kroppen var mycket större och mer lysande en vad som var fallet en månad tidigare. Den var vid nuvarande tidpunkt 1,25 meter lång.

Otaliga, starkt färgade småpartiklar frambringade ett glittrande färgspel på ytan. Utseendet på mentalkroppens yta liknade mycket de verkningar som framkommer i  ett prisma när snökristaller utsätts för starkt solljus. Den (mentalkroppen) var avgjort tätare i konstruktionen än den var för en månad sedan. De färgade partiklarna var mer jämnt fördelade och kroppen verkade mer homogen.

Den mänskliga formen var mer avgränsad och den mentala människan började visa en tydlig grad av självmedvetenhet. Samma slags vidunderliga atmosfär av sundhet och ursprunglig renhet som fanns på kausalplanet, var också ett utpräglat drag på det mentala planet.


foster_foto_lennart_nilson-718253_13136470.jpg

Foto: Lennart Nilsson

Omkring sjunde månaden var själens aktivitet koncentrerad omkring astralkroppen. Metoden den använde var den samma som den som beskrivs i förbindelse med dem mentala kroppen, materien här var långt mindre mottaglig. Det var en rund öppning i toppen av astralkroppen. Kanten av öppningen var klart formad som en krona av blommor med en antydan till kronblad, och att den låg tätt intill astralkroppen och följde dess ovala form kunde ses tydligt.

Ljusstrålen strömmade ner genom den runda öppningen, som skulle visa sig vara det begynnande brahmanandachakrat. Set ovanifrån liknade det en stor ringblomma. Ljusstrålen passerade genom "blommans" centrala hjärta som var ungefär fem centimeter i diameter, medan storleken på hela blomman var minst femton centimeter. Kronbladen böjde sig neråt och inåt mot mitten och passerade i form av en förlängd stjälk genom toppen av huvudet på den astrala dubbletten och in till dess centrum, där det var en punkt med en strålglans som glittrade med ett gyllene ljus. Från denna punkt strömmade den nedåtströmmande kraften ut i fyra korsformade strålar som följde den fysiska hjärnbarkens fyra sammanfogningslinjer. Huvudströmmen av själskraften gled vidare ner genom halscentrat, varifrån en koncentration av kraft strömmade in till hjärtat och ner till solar plexus. Dessa tre kraftcentra var synliga i fostret.

Vid detta steg sysselsatte själen sig hela tiden med astralkroppen uppifrån, mer än inifrån. Det fanns ingen eller bara ringa självmedvetenhet. Astralkroppen upptog i denna fas utrymmet mellan moderns skuldror och knä, och var nästan upprättstående med en svag lutning från vänster skuldra till höger knä. Moderns aura var konstant utvecklad så att den kunde rymma barnets aura. Skillnaden och åtskillnaden mellan de två aurorna var klart iögonfallande.

Det "astrala barnet" befann sig i en drömliknande sömn. De olika medvetandeförändringarna kunde man se som svaga färgskiftningar som gled över och igenom den astrala kroppen. "Barnet" väcktes av och till från detta medvetandetillstånd av impulser från själen, som med en lätt beröring väckte det till hälften. Den generella verkningen på astralkroppen kan liknas vid de långsamma färgförändringarna på himlen vid solnedgång. Denna verkning ökades vid närvaro av den astrala dubbletten, som sken med en svävande strålglans som bäst kan jämföras med det färgspel solen frambringar när den står lågt vid horisonten.

Det fysiska fostret tycktes tjäna som en stödpunkt eller ett ankare för själen. Den direkta kontakten mellan det fysiska fostret och själen hade en stabiliserande inverkan på de finare kropparna, så de behölls på linje och under själens kontroll. Det fysiska fostret kände den påverkan som kom från högre plans krafter, vilka gav fortlöpande impulser till rörelse.

Den fysiska, astrala och mentala medvetenheten var en enhet på detta utvecklingssteg, på så sätt att den inre och yttre uppmärksamheten som denna enhet besatt i det stora hela forsiggick på det astrala planet.

På det fysiska planet var den kraftström som representerade själens medvetenhet koncentrerad på och i fostrets huvud, varifrån den rörde sig ner längs ryggraden och ett ljudgult eller nästan vitt ljus. Det var intressant att observera skillnaden mellan denna process och den ström av själskraft och livskraft som rörde sig från den astrala kroppen och in i huvudet och vidare ner genom hals och hjärta, för att till slut stanna i solar plexus. Denna sistnämnda ström, vilken var klart synlig i fostret, flöt med kotpelarens hjärn-ryggrads-cirkulation, som de båda strömmade ner till. Under denna nivå följde de två strömmarna olika riktningar.

Man kunde se blodet pulsera i takt med hjärtslagen i det fysiska fostret, som också tycktes besitta en svag förnimmelse av ett varmt och dåsigt behag. Den egentliga livgivningen inträffar när den medvetna själsimpulsen, efter att ha passerat genom de mentala och astrala kropparna, berör det fysiska fostret för första gången. Den fysiska inkarnationen kan sägas ta sin början i den stunden, för det är här som själen har sin första kontakt med den nya fysiska kroppen.

 

Hämtat från Visdomsnettet
Löpsedelsbilden ser du i original här

Till del 1
Del 3

Översatt av Eremitha

Fair Winds and Following Seas!

Anmäl
2009-03-16 22:17 #1 av: szirius

Det är verkligen faschinerande läsning! ( Tänker några extra varv på "min" lille plutt som kom ut i sjunde månaden redan...Obestämd)

Anmäl
2009-03-17 11:14 #2 av: Eremitha

Ja, jag har också funderat över detta. Är själv född sex veckor för tidigt med en del dramatik i processen. Så devornas arbete med kropparna under fosterperioden måste ha påverkats på något sätt.

Fair Winds and Following Seas!

Anmäl
2009-03-17 12:06 #3 av: [Mariann]

Funderar om de bara inte kan fortsätta sitt arbete utanför livmodern i kuvösen?

Det blir säkert en störning under en tidig förlossning, men det borde ju vetats om och kunnats anpassas...

Anmäl
2009-03-17 18:12 #4 av: Eremitha

Precis, det är så jag tror också. Att kropparna färdigställs, antingen snabbare inne i livmodern för att bli "färdiga" till den tidigarelagda förlossningen, eller utanför livmodern efter födelsen.

Kanske det kan vara så att den själ som ska inkarnera behöver erfarenheten av att födas för tidigt, med de eventuella komplikationer det innebär. Eller att man föds för tidigt av en viss orsak (som i mitt fall troligtvis kvicksilverförgiftning) och att det också ingår i den helhetsbild av erfarenheter man behöver genomgå.

 

 

Fair Winds and Following Seas!

Anmäl
2009-03-19 11:38 #5 av: szirius

Jag tror absolut att det har sin mening, vilket sätt man väljer att komma ut -och när.Funderingarna jag har är liknande dina Eremitha - kan devorna ha arbetat extra hårt innan för att hjälpa till, eller är det meningen att man ska födas med den bristen? Säkert olika från fall till fall...

Det är gott att läsa hur bönen hjälper till, åh, vad jag bad mkt under min komplicerade graviditet...

Det är definitivt ett särdeles starkt  andligt sken på en neonatalavdelning! Alla dessa små pyttebebisar i tyst, lugn,ljusdämpad miljö...små änglar som ligger där och får en massa hjälp av synliga o osynliga väsen.OskyldigMagiskt.

Anmäl
2009-05-05 14:59 #6 av: Andriel

Jag tror att bara en del av det arbete som änglar och naturandar utför i moderns kropp är möjligt att utföra utanför modern ( tex en kuvös). Det helgade rum som moderns finare kroppar utgör är så att säga fabrikslokalen för uppbyggnaden. Förutsättningen för fortsatt arbete är då säkert att modern är ständigt närvarande vid kuvösen och håller sitt barn nära. Detta har för övrigt visat sig vara en viktigare tillväxtfaktor för det för tidigt födda barnet än något annat. Kroppskontakt med modern.

För övrigt fantastiska klockrena iaktagelser väl beskrivna.

Jag såg på min dotter, som är gravid i 9 månaden hur den astrala ängeln hängde från hennes axlar bakåt över ryggen då hon gick, och då hon satte sig så omslöt den henne framåt över magen. Den hade mycket starka färger i både blått rött gult violett och den dominerande färgen var djup blåviolett i ett lager runt min dotters ljusa turkosgröna färg.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.