2009-03-16 09:42 #0 av: [Mariann]

Fas 2: Healing av det inre barnet



Nyckel
Den astrala kroppens utrensning av det undermedvetnas förträngda känslor börjar, samtidigt med att den invigde kämpar för att hålla ljuset från den 1. fasen.
Själens och Solengelns huvuduppgift är att lyfta sammansättningen av vibrationen i den emotionella kroppen från underplan till underplan, och transformationen börjar typiskt med de känslor, som är knutna till det sakrala centret.
Detta är fasen där vi upptäcker ”det sårade barnet” och dess många oförlösta smärtor och önskningar. Därmed är denna fas den mest självcentrerade av alle de 7 faserna, och vi kan bli så översensitiva att vi drar oss från arbetsmarkanden eller på annat sätt vara uppmärksam på inför alla tecken på stress eller utbränthet.
Hjärtcentret önskas öppet för att integrera de av forntidens smärtor som gäller det personliga livet. I denna process kan speciellt ångest, sorg, tristhet och inre olycklighet dyka upp.

Denna fas kan lätt förväxlas med motsvarande tillstånd innan den första invigningen. Det avgörande är således att tillstånden är kombinerade med tecken på att denna invigning har passerats såsom hjärtesmärta, längtan efter Gud, önskan om att tjäna världen och en idealism som blott är svår att uttrycka.

Beskrivning
Transformationen sker genom inströmning av ljus från själen. En del av detta ljus strömmar in i undermedvetandet. I det undermedvetna finns det förmörkelser som kan sammanliknas med gruset i botten av ett glas med stilla vatten: När själens stöt skakar glaset, vältrar gruset upp og blandar sig med dagsmedvetandets vatten utan att dagsmedvetandet kan göra annat än att söka balans och arbeta med att heala och rensa det som kommer upp. Efter många stötanden och utrensningar är det mesta av gruset borta.
I det undermedvetna på det sakrala chakrats nivå gömmer sig ett otal av smärtor från barndomen och från tidigare liv. Om dessa smärtor strömmar in i dagsmedvetnadet nästan konstant, kan många år präglas av djuptgående obalanser, överkänslighet och healingsprocesser. Det kan uppstå lust till att gråta och depressiva tendenser tillsynes utan orsak eller för man tycks tunn och hudlös inför världen.
Typiska smärtor i denna fas kommer från otrygghet med livet och med andra människor, överkänslig inför  känslo-havet inkl. andras utstrålningar, ångest för livet och för andra, avsaknad av kärlek, sorg över att inte få kärlek.
Om man överväldigas av forntidens oförlösta emotioner i denna fas, kan gränsen överskridas till neurotiska, psykotiska eller depressiva tillstånd, där forntidens behov, ångest och otryggheter kommer till att dominera, och så att hela världen i en kortare period ses i ett förvrängt ljus. Om alkohol används, kan överväldigandet från de självcentrerade astrala lagren förstärkas.
Världen blir ofta liten i denna fas, för de känslomässiga obalanser, överkänsligheterna och behov pressar sig på, vältrar upp innifrån eller på annat sätt stör det tilstånd av frid, glädje och kärlek som man vet finns, og som eventuellt blev repeterat som den första faseen efter invigningen tidigare i samma liv. Man känner behov av omsorg och närhet, men vill inte konfronteras med andras krav.
Olycklighet, frustration, otillfredställd, sälvmedlidande, skuld, skam, känsla av att vara förtappad och sorg över att inte kunne hålla eller finna den inre friden-glädjen kan förvärra tillstånden genom att skapa sekundära lidanden och tyngder. Och detta kan förstärkas om alla försög på att healas eller finna andre lösningar slår fel kombinerat med osäkerhet på hur länge fasen drar ut.
Det mest karakteristiska är att det uppstår acceptans och tålamod med tillståndet och fasen, om blott man förstår dens gudomliga mening och har tillit till att det går efter planen. Omvänt kommer det en extra dimension av olycklighet, uppgivenhet och självmedlidande om det inte finns denna förståelse, tillit eller acceptans.

Träningen
Den viktigaste träninen i denna fas är acceptans och tålamod: Det sker något i känslolivet, som det dagsmedvetna jaget inte är herre över, och möjligheterna för att styra livet är begränsat.
Nästa träningen är i bön, ödmjukhet och övergivning: Lära att se den lilla världen som en del av ett större gudomligt liv, och den lilla världen är inte så viktig som den tycks: Vi är blott vågor på ett stort hav, och just nu är der en rörelse i denna våg, som den inte själv kan styra, men det gudomliga livet är överallt, det omsluter oss och healar oss, även om vi inte upptäcker det med det samma.

Råd
Arbeta med healing, självhealing och bön som hjälp till utrensningen.
Arbeta med tillit till att allt är i Guds hand, och att det finns en djupare mening med att obalanserna dyker upp.

fas 3

Av Asger Lorentsen