Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Högtider - Påsk

Påskens andliga innebörd

2009-04-08 19:23 #0 av: Eremitha

Varje del av påskens berättelse rymmer en djup esoterisk symbolik, och som har sitt ursprung i äldre religioner och mysterieskolor.

Av Erik Ansvang
Visdomsnettet

Den esoteriska betydelsen av påsken har gått förlorad. Med hjälp av den andliga vetenskapen kan vi kanske återfinna dess andliga innebörd. Påskens berättelse om återuppståndelse finner vi i många kulturer i alla tider, och den rymmer ett löfte till alla människor.

Påsk2.jpg


Påsken är en högtid som i kristen regi har firats i ungefär tvåtusen år. Under tidens lopp har den ursprungliga meningen med påsken gradvis förvandlats till oigenkännlighet. Idag fokuserar vi nästan uteslutande på påskens fysiska aspekter: förräderiet, anhållandet, rättegången, korsfästelsen och uppståndelsen. Påskens andliga innebörd har i stort sett försvunnit från kyrkans tolkningar, och det påverkar naturligtvis vårt sätt att fira högtiden på. Långfredagen sörjer vi förräderiet mot Jesus och den död som drabbade honom. Och påsksöndagen uttrycker vi glädje över uppståndelsen. Men har inte många av oss en förnimmelse av att det finns en djupare mening?

Rötter i hednisk forntid
Kristendomens fundamentala uppfattning bygger på de begivenheter som ägde rum då Jesus dog på korset för att åter uppstå på den tredje dagen. Dessa händelser betraktas nu som dogmer. Kyrkorna ber oss att hålla dagen helig i bön, medkänsla och inlevelse i den smärtfyllda händelse som korsfästelsen av Guds son var. Vi fokuserar på lidandet, och känner oss tyngda i den felaktiga tron att detta lidande upphävde vår egen skuld och fritog oss från vår egen insats och uppoffring. Denna dogm har i själva verket rötter i hednisk forntid, då gudarna blidkades med hjälp av blodsoffer. Det är en absurd tanke när kyrkorna begär att vi både ska acceptera att Gud är allälskande, och samtidigt acceptera att denne allälskande Gud kräver sin egen oskyldige sons smärtfyllda död för att bli mildare inställd till människornas synder.

Korset är själva livet
Idag erkänner varje esoteriker att dödens övervinnande - oavsett vilken död det vara må - är uppståndelse. Och korsets betydelse är själva vägen. Astrologiskt känner vi sammanhangen mellan ett tecken och ett kors, och att varje tecken har sitt kors. Men korset antyder endast den väg som själen ska gå och de energier den ska bemästra. När det har blivit förstått försvinner tyngden vi lagt på korset och korsfästelsen. Så blir korset själva livet. Jesu fysiska liv och öde var tillrättalagt med stor noggrannhet. De händelser som skulle inträffa i hans liv till gagn för hela mänskligheten, planerades med sann andlig medvetenhet. Han visste vad han skulle uträtta, när och hur han skulle uträtta det - och han visste hur han skulle dö och vilket ändamål det skulle tjäna.

Naturens uppståndelsekraft
Jesus dog vid påsktiden, som är den tidpunkt i årets kretslopp då hela naturen träder fram ur vinterns mörker. Vid denna tidpunkt börjar de spirande fröna i jorden att pressa sig upp mot ljuset. Ett växtrike som sträcker sig mot ljuset vittnar om uppståndelsekraften som finns i naturen. Hela naturen kommer fram ur vinterns mörker, tar på nya kläder, en ny kropp, vänder sig mot solens ljus, gror och blommar på nytt. Vid påsktid har solen och ljuset lika stor makt som mörkret. Allt vaknar till liv och växande efter vinterns sömn. Det är löftets tid. Löftet om kärlek och livets fullbordan. Naturen är Guds redskap. Genom naturen kommer universums högsta lag och andliga sanning till uttryck. När Jesus dog på korset vid påsktid var han en symbol för det ögonblick då människan återföds i en ny kropp. Påskfesten är för den återuppståndne Jesus.

 

Uppståndelse

Ett fast tema i världsreligionerna

Från den första kristna påsken för 2000 år sedan och till idag är det den ännu oklara lektionen om uppståndelsen vi ska lära. Läran om nytt liv, ett mera fullkomnat liv, har alltid varit och kommer alltid att vara det direkta resultatet av uppoffring. Naturligtvis har samma idé om döden och det återuppståndna livet blivit berättad genom alla världsreligionerna, eftersom den är ett universellt tema, men kristendomen har gjort korsfästelsen till en tragedi. Den verkliga tragedin är vår misstolkning av erkännandet av dess sanna innebörd. Kristus gjorde så mycket, och vi har förstått så lite. Det har tagit oss 2000 år att börja förstå Jesus, hans mission och hans liv. Det är särskilt i vår tid, när vi genomlever dramat med vår döende civilisation, som uppståndelseprocessen får en verklig betydelse för oss. Som enskilda människor, som nationer, som delar av den mänskliga medvetenheten, måste vi vara vakna och uppmärksamma för att medvetet kunna spela våra roller i detta återuppståndelsedrama. Varje enskild person och varje nation måste kunna bestiga korset och därmed bringa den själviska materialismen till ett slut.

 

Uppståndelse och uppenbarelse

Hela uppståndelsebegreppet är den nya och viktigaste uppenbarelsen som kommer till mänskligheten. Begreppet uppståndelse kan sammanlänkas med uppenbarelse, och det indikerar att det stora målet för all religiös undervisning i framtiden kommer att vara uppståndelse av anden i människan - och undan för undan i livets alla former från det lägsta steget i evolutionen till den högsta medvetenheten. Istället för "Kristi död på korset" ska vi framhäva livet i Kristi natur. Och detta liv ska uppvisas av varje mänskligt väsen och i varje nation i världen, så att den nya vattumancivilisationen och kulturen bygger på kristna (Kristi) värderingar.

Jesu död på korset är en symbol
Genom sitt liv och sina gärningar manifesterade Jesus Kristusprincipen på det fysiska planet. Kyrkorna har haft en tendens att göra Jesu födsel och död till det viktigaste i hans liv, och även om de absolut är betydelsefulla är det själva hans liv och undervisning som är av den allra största betydelsen. Inspirerad av Kristus var han en förebild som människan bör leva upp till. För en mästare som Jesus, för en själ på hans medvetenhetsnivå, har döden mist all betydelse. Det finns därför ingen anledning att sörja över hans korsfästelse och död. Jesu död på korset var sannolikt inte planlagd i förväg, men händelsen är symbolisk och universell.

När det under långfredagen sörjs över Jesu död i de kristna kyrkorna, fylls jordens aura av mörka känslor och tankar. Sanningen var att Jesus vid sin död gick från det overkliga, fysiska livet till det verkliga andliga livet. På korset frigjorde han sig från det fysiska livets begränsningar, och gav samtidigt mänskligheten den nyckel som ger tillgång till uppståndelse och fullbordan. Döden är en födelse. Att dö är att bli återfödd, och därför borde vi fira döden med samma glädje som en födelse. I Alica A Bailey's bok säger den tibetanske mästaren Djwahl Khul i From Bethlehem to Calvary:

" ... han lärde oss att döden ska få ett slut, och att mänsklighetens öde är återuppståndelse från de döda. Odödlighet ska inta dödens plats. Han uppstod därför från de döda för vår skuld, och bevisade att dödens band inte kan fasthålla någon människa, som kan fungera som en son av Gud."

Påsk3.jpg

De fyra väderstrecken


Det kristna korset är inte i jämvikt
Den kristna religionen har gjort Jesu korsfästelse till den viktigaste faktorn i sin dogmatik. Kyrkans symbol är det kors Jesus avrättades på, men symbolen hör i verkligheten till jorden. Planeten Jordens kors är symmetriskt. Dess fyra armar är i jämvikt. Det har samma proportioner och symboliserar talet fyra. Den fysiska materien vibrerar efter detta tal. Det finns fyra element, fyra väderstreck, fyra huvudraser, fyra naturriken och så vidare. Det balanserade korset är både Jordens och Jesu sanna symbol. Det kristna korset är inte i jämvikt och avspeglar den andliga obalans människan idag befinner sig i.

Själva korsfästelsen, så som den beskrivs i Bibeln, var en symbol för korsföstelse av de lägre aspekterna, den lägre personligheten i inkarnation, som ständigt motsätter sig själens inflytande. Korsfästelsen visar hur människan når fram till den sanna andligheten, hur människan ska anbringa sig själv på livets kors och bli redo att ge ett offer, så inte bara den enskilda människan utan hela mänskligheten kan utvecklas. Människan måste igenom korsfästelsen av sitt väsens lägre delar, sitt lägre jag, innan mänskligheten kan nå fram till sann andlighet.

I Alice A Bailey's böcker säger den tibetanske mästaren Djwhal Khul:

" ... att död och tjänande representerar två aspekter av frigörelseprincipen. Sant tjänande på det riktiga sättet nedbryter fokus på formen för att frigöra det inneboende livet. Tjänande frälser och frigör den fängslade medvetenheten på flera olika nivåer. Samma påstående kan göras om döden."

Därför leder döden och uppståndelsen till större områden för tjänande, för det är belöningen för vår växt och andliga utveckling. Dödens roll är att binga förändringar. Det finns ingen död; det finns bara en omstrukturering av materia och ingång till ett mer fullkomnat liv. Och det är detta som Jesus tydligt visade med påsken.

Påsk5.jpg

Alice A Bailey


Korsfästelseinvigningens betydelse
Jesus gick igenom korsfästelsens invigning. Det betyder att ge upp själen. Inte den fysiska kroppen. Genom att ge upp själen kunde Jesus uppnå en fullkomlig identitet med den första aspekten av den heliga treenigheten ... fadersaspekten, liv eller ande. Eller det som inom den andliga vetenskapen kallas monaden. Jesus gav upp själens värld och gick in i "själva livet". Detta krävde ett långt större offer av honom än den fysiska kroppens tillintetgörande.

Det tillstånd han trädde in i under korsfästelseinvigningen är ofattbart för vår begränsade medvetenhet. Vår kosmiska identitet är själen, och det är denna identitet Jesus gav upp under invigningen. Han trädde in i ett identitetslöst tillstånd som till och med högt utvecklade själar viker undan inför och fruktar. I detta tillstånd gick Jesus "in i intetheten och blev tomheten". Det var detta skeende som fick honom att ropa "min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig". Jesus gav upp själen, gick in i intetheten, blev tomheten och fick därefter en ren andlig identitet.

Synliggörandet var inget mirakel
I Bibeln står mycket lite om Jesu återuppståndelse. Vi finner bara korta passager i evangelierna som handlar om att han kom tillbaka till Jorden i fysisk skepnad och uppenbarade sig för de lärjungar som hade närvarat vid korsfästelsen. Det var heller inte något mirakel. Det var ännu en manifestation av naturens lag. En mästare kan skapa och upplösa sin fysiska kropp - och gör det också. Han avlägsnade sin kropp från graven, och i denna skepnad uppenbarade han sig för sina lärjungar och andra som hade övervarat korsfästelsen. En människa som har nått en sådan utvecklingsnivå kan göra sig synlig när som helst och i vilken fysisk kropp som helst han önskar anta. Också idag.

Uppståndelsens budskap är inte "köttets uppståndelse" i den bemärkelsen att människan kan uppstå fysiskt. Det Jesus visste var dels att han, även om han hade höjt sig till ett högre existensplan, fortfarande var densamme som lärjungarna kände. Dels att han fortsatte med den gärning han var kommen för att utföra.

Invigningar i Egypten och Grekland innebar "korsfästelse"
I de gamla invigningarna upplevde aspiranten att kroppen försattes i en dödsliknande trance under tre dygn, medan medvetenheten färdades fritt på de högre medvetenhetsplanen. Denna sorts invigning var endast möjlig för ett fåtal och den var hemlig. Det gällde de egyptiska invigningarna, de eleusinska mysterierna i det gamla Grekland med flera. I de kristna mysterierna såväl som i de gamla egyptiska, kaldeiska och andra, fanns en yttre symbolik som betecknade de stadier människan genomgick.

Påsk6.jpg

Aspiranten fördes in i invigningskammaren och lades på golvet med utsträckta armar  - ibland på ett träkors, andra gånger direkt på stengolvet. Hjärtat berördes med Thyrusstaven, "korsfästelsens spjut", och samtidigt som aspiranten lämnade kroppen gick han över i de högre världarna medan kroppen föll i djup trance, "den korsfästes död". Kroppen placerades i en stensarkofag, där den förblev liggande väl övervakad. Samtidigt beträdde Självet eller medvetenheten de sällsamma dunkla regioner som kallas Jordens hjärta och därefter Det Himmelska Berget, där aspiranten iförde sig den fullkomnade salighetskroppen. Efter detta vände aspiranten tillbaka till den köttliga kroppen för att åter levandegöra den. Korset som bar denna kropp, eller den kropp som styvnat i trance (om något kors inte användes), lyftes upp ur sarkofagen och lades på en plan yta vänd mot öster, så att strålarna från den uppåtgående solen på den tredje dagen kunde falla på den.

En avgörande händelse i mänsklighetens utveckling
När vi studerar Bibeln kommer vi att se att uppståndelsens och himlafärdens drama är en upprepning av de gamla invigningsceremonierna. Men Jesu död och uppståndelse på tredje dagen visas för alla som kan se att uppståndelsemysteriet blev öppnat. Detta var en avgörande vändpunkt i mänsklighetens historia. Genom Jesu död och uppståndelse kom invigningsmysteriet i princip fram ur det fördolda, så att det långsamt under Kristusprocessens inverkan kan bli en allmän mänsklig begivenhet, som efterhand kommer att genomtränga mänsklighetens medvetenhet. Uppståndelsen visade på livs- och medvetenhetsprincipens odödlighet.

Påskmåltiden


Efter uppståndelsen visade sig Jesus på flera sätt i olika syner och skepnader, också helt materialiserad. Eftersom Jesus nu inte längre var bunden till det fysiska kunde han - och kan han - synliggöra sig och bli osynlig så som situationen kräver. Lukas skriver (24:30-32):

Och det skedde då han hade satt sig till bords tillsammans med de, att han tog brödet, välsignade och bröt det och gav det till dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom: men så blev han osynlig för dem."

När Kristus manifesterade sig i de högre kroppana synligt genom astral-eterisk utstrålning, så önskade han inte att de som såg honom skulle röra vid honom av hänsyn till den energichock detta skulle utlösa. (Joh. 20:17) Men vid flera tillfällen materialiserade han uppenbert helt in i det fysiska, så att lärjungarna kunde röra vid honom fysiska för att bli överbevisade. Enligt Johannes (20:24-29) förde Tomas Didymus hans stigmatasår.

Påskmåltiden - den sista nattvarden
Före påskbegivenheterna deltog Jesus och hans tolv lärjungar i påskmåltiden - den sista nattvarden. Och från denna påskmåltid kom de ord som de kristna kyrkorna har övertagit och som blivit till en dogm som har hämmat miljontals i deras utveckling. Påskmåltiden, Jesu sista rituella måltid med de tolv lärjungarna, beskrivs hos Matteus, Lukas och Markus, men inte hos Johannes och Thomas. Hos Lukas heter det:

Och han tog ett bröd, tackade och bröt det, gav dem och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse." Likaså tog han kalken efter aftonmåltiden och sade: "Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som utgjutes för er".

Hos Markus (14:24) sägs direkt: "Detta är mitt blod."

Och hos Matteus (26:28) tillfogas: " ... som utgjutes för många till syndernas förlåtelse."

Påsk7.jpg

Brödet är Kristi kropp, vinet är Kristi blod. När man därför äter detta bröd och dricker detta vin, upptar man Kristus i sig; man förenar sig med Kristusenergin. I nattvardsritualen visas detta igen och igen för människorna, att uppgiften är att bli ett med Kristus, att uppta Kristus i sig och låta Kristusenergin genomtränga hela kroppen. Påskmåltiden har också en "nödvändig" dimension som anknyter till invigningen då människans medvetenhet och hjärta utvidgas och förenas med Kristusmedvetenheten och kärlekskraften.

Vi ska inte frestas av en yttre Kristus
Mänsklighetens uppståndelse sker när hela släktet har nått Kristusstadiet. Sonens tillstånd, och denna son blir ett med fadern och Gud är "allt i alla". Det är målet, som förut framfördes i de invigdas kretsar, men som först nås när hela mänskligheten är fullkomliggjord; när "den stora faderlösa mänskligheten" inte längre är faderlös, utan medvete erkänner sig själv som Guds son. Mänskligheten ska inte frestas av en yttre Kristus, utan bli upplyst av en inre Kristus. Det var den lära som undervisades i den esoteriska kristendomen i de inre mysterierna.

Det enda sätt vi verkligen kan samarbeta med Kristus på är att börja förstå hans grundläggande arbete för planeten. Hans uppgift är att uppenbara det som är ovan, och förlösa det som är nedan. Det är också uppgiften för var och en av oss.

 

Översättning från danska: Eremitha

Fair Winds and Following Seas!

Anmäl
2009-04-09 03:00 #1 av: cillaj

 

Vilken fantastiskt bra artikel, tackar så mycket för den.

cilla.

Anmäl
2009-04-09 09:29 #2 av: [Mariann]

Kanonfin artikel!

Ett par saker till bara...

Jag är övertygad om att man från de inre planen visste att kristendomen skulle förvrängas och att det fanns en mening även med det, den bevarades ju ändå i sin esoteriska betydelse och kommer helt fram idag för den som är öppen för det.

Skulle också bara vilja peka på denna artikel som behandlar mer om Kristus arbete på planeten och vad vi i oss själva msåte tänka på... den går även in på Buddhas arbete...

 

Anmäl
2010-04-01 18:06 #3 av: szirius

puffar Glad

Anmäl
2010-04-01 18:10 #4 av: szirius

Rent energimässigt har jag alltid tyckt att julen har en vemodig tyngd under ytan, medan jag upplever mkt mer inre ljus,frid och lätthet i påsktider.Hoppets tid, då nytt liv åter spirar, det går att blomma efter en tid av dvala.

Anmäl
2010-04-01 18:23 #5 av: szirius

Det enda sätt vi verkligen kan samarbeta med Kristus på är att börja förstå hans grusndläggande arbete för planeten. Hans uppgift är att uppenbara det som är ovan, och förlösa det som är nedan. Det är också uppgiften för var och en av oss.Glad

Anmäl
2010-04-02 21:31 #6 av: Tride

Tack för en fin artikel! Bilden: påskmåne. Suddig, för att den togs genom ett fösnter i morse. Månen, ännu inte full, är lite äggformad.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Anmäl
2010-04-02 21:39 #7 av: Pagan

Mycket innehållsrik artikel, tack så mycket för denna.

Anmäl
2010-04-03 10:59 #8 av: Hukanson

Stor artikel skön att uppleva.

Kontemplerade vad det skulle innebära om Skapelsen evolverade in i ett nytt skede av ett femarmat kors - hur skulle vi acceptera en sådan förändring, skulle vi tillåta att vår gudagivna förståelse av tillvaron, den gudagivna tillvaron, kunde förändras?

Herrens sista ord på korset var "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande".

Så drar han då alla till Den Levande Guden och giver de som tror på Honom genom dopet Evigt Liv om de följer de gudomliga principerna och utvecklar ett andligt skådande.

Oneness can not be divided.

Anmäl
2011-04-17 22:26 #9 av: Gaiatri

Puttar upp denna artikel!

Sajtvärd på Andlig utveckling

Anmäl
2012-04-02 18:36 #10 av: crikarlshamn

En liten putt och mer ...

en ebook att höja ögonbrynen över Oskyldig

The True Origin of Easter

BY DAVID C. PACK

Easter is a worldwide tradition involving many customs that people believe to be Christian. What is the origin of Lent and sunrise services? How did rabbits, eggs and hot cross buns become associated with Christ’s Resurrection? Is Easter mentioned in the Bible? Did the apostles and early Church keep it? The answers will shock you!

Most people follow along as they have been

http://rcg.org/books/ttooe.html

referenser?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.