Annons:
Läst 6862 ggr
Eremitha
2009-05-03 23:05

12. Döden, det stora äventyret

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Artikelseriens sista kapitel handlar om själens eget plan, kausalplanet. Av Erik Ansvang

Livet på själsplanet

(Döden - det stora äventyret 8:8, Alice Bailey)

**Den mentala döden
**Mentalplanet är sjudelat, och vi har redan gått igenom mentalplanets fyra lägre nivåer. Vi har nu endast de tre översta lagren kvar - de kausala underplanen. Hur härligt livet än har varit på det lägre mentalplanet, har det ändå ett slut.

Övergången till själsplanet eller kausalplanet innebär ännu en död - nämligen avläggandet av mentalkroppen. Därefter är hela personligheten borta. När vi ska studera själsplanet och människans själ träder vi in på ett område med långt större räckvidd för människans evolution. Orsaken är att den fysiska, den astrala och den mentala kroppen bara existerar i en inkarnation, medan själskroppen består genom många inkarnationer i människans evolution. Själskroppen är därför relativt odödlig. Jag säger medvetet "relativt", för vi når fram till ett stadium då vi tar tag i vår övermänskliga utveckling, och då mister vi också vår själskropp.

**Skillnaden - rupa och arupa
**Vårt kausala liv börjar alltså med mentalkroppens död. Efter den mentala döden är vi naturligtvis fortfarande vakna, levande och medvetna (så mycket eller lite som vi är i stånd till) i själens egen värld - den kausala världen. Skillnaden mellan mentalplanets lägre och högre regioner är mycket stor. Inom den andliga vetenskapen möter vi uttrycket rupa (form) när det talas om det lägre mentalplanet, och arupa (utan form) när själsplanet avses. De två världarna är så olika att två skilda medvetenhetskroppar är nödvändiga för att kunna fungera där.

**Vad är skillnaden?
**På det lägre mentalplanet är materien dominerande. På det högre mentalplanet är livet dominerande. Och hur kommer detta till uttryck? På lägre mentalplanet har medvetenheten svårt att lysa igenom formerna. På det högre mentalplanet är formerna underställda livet.

På lägre mentalplanet arbetar vi med att kontrollera formerna.

På högre mentalplanet arbetar vi med att kontrollera livsströmmen.

När vi rör oss över skiljelinjen mellan det lägre och det högre mentalplanet, är medvetenhetens ljus inte längre underkastat några hinder. Medvetenheten lyser av egen kraft. I själens egen värld är materien underställd livet. Den förändrar sig konstant. Materien är bokstavligt talat livets redskap.

**Personligheten bevaras i permanenta atomer
**Vi har nu lagt av den mentala kroppen, den astrala kroppen och den fysiska kroppen. Vi har alltså lagt av de kroppar som vi använde för att tänka, känna och agera med i inkarnationen. Dessa tre kroppar utgjorde hela vår personlighet, och det var dem vi identifierade oss med i inkarnationen. Detta medför emellertid inte att vår personlighet är borta för alltid. Det senaste livets personlighet bevaras som informationer eller tendenser i de permanenta atomerna, och kommer åter att aktiveras och utgöra stöpformen för personlighetens kroppar i nästa inkarnation. När medvetenheten drar sig tillbaka till själskroppen upphör varje identifikation med personligheten, och vi ser för första gången sedan inkarnationen startade oss själva som det vi i sanning är - en själ.

**Begränsad medvetenhet för många
**I själskroppen har vi ingen användning för "fönster" för att kunna uppleva kausalplanet, för vi är nu tillbaka i vårt sanna hem. Alla väggar mot omvärlden är borta. Det betyder dock inte att alla är fullt vakna och medvetna på själsplanet. Största delen av mänskligheten är ännu mycket omedveten på detta höga plan, och utsikten är alltid begränsad av den bristande medvetenheten. Därför vilar många i ett drömtillstånd utan att registrera något. Livet på själsplanet spelar på grund av detta en mycket liten roll för den genomsnittliga människan. De lägst utvecklade uppnår ingen medveten kontakt med själsplanet, medan ett mycket stort antal människor uppnår endast en lätt beröring med de lägre underplanen. Den andligt utvecklade själen kommer självfallet att uppleva sin egen värld som obeskrivligt härlig.

Oavsett utvecklingsnivå ska varje människa, medveten eller omedveten, föras tillbaka till själsplanet, och efterhand som utvecklingen framåtskrider kommer livet på själsplanet att bli mer och mer vaket och verkligt.

Tre kausala underplan

kaus2cut.jpg

Tredje underplanet

(femte himlen)

  • förgången tid studeras genom de arkaiska uppteckningarna
  • karmiska orsaker studeras, förklaras och förstås
  • evolutionens lagar och principer studeras
  • nästa livs uppgift presenteras

När vi dör den mentala döden och lägger av mentalkroppen samlas och integreras vår medvetenhet slutligen i själskroppen på själens eget plan. Själskroppen är självfallet ännu mindre utvecklad än mentalkroppen, för själens kropp rymmer endast det mest sublima från alla inkarnationerna. Därför är medvetenheten ännu mer inåtvänd än den var i den mentala världen. I början är själskroppen blott en färglös äggform, men efterhand  som vi utvecklar oss börjar en flimrande, vacker pärlemorglans att visa sig, liksom i en såpbubbla.

**Här bor sextio miljarder själar
**De allra flesta människor har bara aktiv materia från tredje underplanet i själskroppen, och bortsett från ett förhållandevis litet antal befinner alla själar sig på denna nivå. Detta plan är därför klotets tätast befolkade plan, för här är samtliga sextio miljarder själar samlade på ett och samma plan. Oavsett om vi är i fysisk inkarnation eller ej, är vår själ alltid på plats på själsplanets tredje plan.

**Upptagna av inre processer
**De själar som är i inkarnation och därför förbundna med de fysiska lagarna, vibrerar på ett annat sätt än de övriga. Det är därför lätt att skilja inkarnerade och icke inkarnerade själar från varandra. Massornas själskroppar består av en nästan färglös hinna, och de är bara drömmande eller halvt medvetet närvarande på själsplanet. Endast de högt utvecklade är vakna och medvetna, och de står som lysande stjärnor i den mindre strålande människomängden. Och mellan dessa ljuspunkter finns alla möjliga variationer i både storlek, utstrålning och skönhet.

**Vi bearbetar - omedvetet eller medvetet
**Här på själsplanet utvinner vi alla den essens vi har samlat från det inre livet på de astrala och mentala underplanen, och omvandlar den till permanenta själsegenskaper. Men massorna är inte tillräckligt färdiga att förstå lagarna för och avsikten med sin evolution. När deras själar inkarnerar är det dels på grund av blind lydnad gentemot den kosmiska vilja som genomströmmar dem, dels beroende på vibrationerna från de permanenta atomerna i deras personligheters kroppar, som brinner efter att åter få uppleva en tillvaro där de ännu en gång kan uppleva livet med de fysiska sinnena - då de kan känna och begära. De kan bara utveckla sig med hjälp av yttre påverkan, och på detta stadium kan de bara ta emot detta i det fysiska livet. De förmår inte respondera på själens mycket höga och genomträngande vibrationer i det ytterst förfinade materieslaget på själens eget plan, men känner sig dragna till grövre och långsammare vibrationer i det fysiska planets tyngre materia. Därför längtar de efter fysisk inkarnation.

**Från eterkropp till själskropp
**Efterhand ökas vår sensitivitet. Först väcks förmågan att respondera på eterkroppens fysiska vibrationer, och senare de ännu högre och finare vibrationerna från astralkroppen. Astralkroppen, som hittills uteslutande har fungerat som mellanled, blir nu en verklig kropp som används av oss. Vi lever nu mer i våra känslor än i fysiska förnimmelser.

Vid en senare tidpunkt börjar vi att centrera vår personlighet i mentalkroppen. Vi börjar att leva våra liv i överensstämmelse med de mentala bilder vi själva har skapat. Känslorna börjar gradvis styras av tankesinnet.

Någon gång - mycket längre fram på utvecklingsvägen - centrerar vi medvetenheten i själskroppen. När detta höga stadium har nåtts kommer vi att befinna oss på ett högre underplan än detta tredje och lägsta, och vid den tiden är fysisk tillvaro inte längre en nödvändighet.

Men här befinner sig ännu inte genomsnittsmänniskan. De allra flesta människor går bildligt talat runt med stora känslohorn, för de identifierar sig med sina känslor. De är upptagna av vad de kan tycka om eller inte tycka om - vad de har lust till och vad de inte har lust till. De tror att känslomässiga upplevelser är livets mål och mening.

**Individualiserade djur
**Djuren är den kommande mänskligheten. Djur har en gruppsjäl, och när ett djur glider från djurriket över till människoriket sker det genom att det förankras här på själsplanets tredje underplan. De får sin egen individuella själ. Därför säger man att de individualiserar. Det finns förhållandevis få individualiserade djur under denna period av planetens liv, och reellt kan man inte kalla dem för djur då de ju har blivit människor, om än mycket primitiva människor. Deras själskroppar är mycket små, primitiva och outvecklade, eftersom de ännu inte har tillfört erfarenheter och egenskaper från livet i människoriket.

Andra underplanet

(sjätte himlen)

  • perfekt och obrutet minne av förfluten tid
  • instruktioner från högt utvecklade väsen och devor
  • medvetenhet om evolutionens metod och mål

Vi ska nu röra oss uppåt till själsplanets andra underplan, och detta är väsentligt glesare befolkat. Alla själar eller själskroppar har naturligtvis materia från detta plan, men de allra flesta har inte aktiv materia här, och därför inte heller medvetenhet på planet.

**Endast människor med medveten själskontakt
**Att komma in på andra underplanet är som att komma från storstadens trängsel ut på en fridfull plats på landet. Orsaken är att endast några få har nått så långt i utvecklingen att själskroppen kan uttrycka sig på detta plans höga vibrationsnivå.

**Omedveten och medveten själskontakt
**Många människor har idag utvecklat omedveten själskontakt, som går genom chakrasystemet och de hormonproducerande körtlarna. Men de enda som har någon form av medvetenhet på detta höga plan är de få människor som har utvecklat medveten själskontakt i det fysiska livet. Det betyder att själens impulser och intryck inte längre överförs indirekt via chakrana, utan går direkt ner i den fysiska hjärnan.

**Tränar förmågan att förstå abstraktioner
**På de tidigare stadierna av livet på själsplanets andra underplan måste själen arbeta hårt i ett försök att inpränta principerna för personlighetens liv i det lägre tankesinnet. Gradvis lyckas den att påverka det lägre tankesinnet med de abstrakta idéerna om livets lagar och principer. Efterhand blir dessa naturliga och självklara begrepp i vårt mentala liv. De universella principerna blir till sist så djupt integrerade i vårt väsen att ingenting i livet kan få oss att handla emot dem.

**Förstår principerna - inte detaljerna
**Men själen är ännu inte fullkomnad. På detta underplan ser själen endast de lägre planen tydligt. Det ska uppfattas så, att vi snarare förstår planens princip än deras detaljer. Uppgiften är därför att komma mer precist i kontakt med personligheten, som ännu representerar oss ofullkomligt i de lägre världarna.

**De högt utvecklade studerar evolutionsplanen
**För de högt utvecklade är medvetenhetsmöjligheterna helt enkelt ofattbara. Vid den tiden kommer visionerna att ligga utbredda för våra medvetanden. Här kan vi studera hela evolutionsplanen. Och vi kan finna vår egen uppgift i realiseringen av denna plan. Det betyder att vi kan planlägga en ny inkarnation på mycket mer omfattande grunder. Bland annat har vi full överblick över vår egen karmatiska situation - och även andras.

Vi förstår orsaker och verkningar och kan bedöma hur resterande karma utjämnas. De kollektiva och planetariska förhållandena tas också med i betraktelsen. Vi planlägger alltså vår kommande inkarnation som en grupp i nära samarbete med andra själar. Vårt ansvar blir ständigt större.

**Undervisning med ljusglimt
**Själar som lever på detta plan har kolossala möjligheter till växande, för här kan de ta emot undervisning från mer framskridna väsen. Det sker inte längre med hjälp av tankebilder som på mentalplanet, utan med hjälp av ljusglimtar som är omöjliga att beskriva. Här flyger idéer som glimtar av upplysning från medvetande till medvetande.

I denna höga himmelsvärld har vi tillgång till planetens gudomliga sinne, där vi kan fånga upp de stora värdena och studera de arketyper som gradvis utvecklas i de lägre världarna. Bland annat kan vi se det goda och avsiktsmässiga i de arketypiska idéerna.

Första underplanet

(sjunde himlen)

  • mästarnas och de invigda disciplernas plan
  • vägledning åt de lägre världarna
  • tankeformer iakttas och kontrolleras

Slutligen har vi det första underplanet - det översta. Själsplanet är det abstrakta tänkandets plan. Här befinner vi oss i idéernas egen värld. Tanken är förutsättningen för allt skapande, och på detta plan är de ockulta hemligheterna bakom skapelsen kända.

**Förbehållet hierarkin
**Det är över huvud taget inte realistiskt att tala om första underplanet för oss vanliga människor, för det kräver en så hög andlig utveckling att inneha endast en liten smula medvetenhet på detta plan, att det faktiskt är förbehållet hierarkins medlemmar. Här möter vi bara mycket få från mänskligheten, men vi kan möta mästarna och deras högt utvecklade discipler. Hur de upplever denna existensnivå vet vi inte, för det är inte möjligt att finna fysiska ord som kan beskriva formerna, färgerna och ljuden på detta plan - eller på själsplanet generellt.

**Lägsta underplanet i planetens mentalkropp
**På första underplanet kommer vi för första gången i kontakt med ett plan som har förbindelse till det kosmiska. Det översta själsplanet utgör mentalplanets atmiska nivå, och det utgör det lägsta underplanet för den planetariska Logos' mentalkropp. Många av de väsen vi finner på denna nivå kan därför inte beskrivas med jordiska ord och begrepp. Vi är därför tvungna att förbigå dem och koncentrera oss på de invånare som hör till mänsklighetens egen begreppsvärld.

**Alla illusionsslöjor är avlägsnade
**De människor som befinner sig på detta underplan har fullgjort människans mentala utveckling. Därför genomstrålar det högre självet de lägre nivåerna. All identifikation med personligheten är borta. Alla illusionsslöjor är borta. Den lägre naturen betraktas och används som ett redskap i osjälviskt tjänstearbete. Själskontakten är permanent, och den kommer att fortsätta liv efter liv. Här upplever vi inte att vi lever många liv, utan att det är endast ett liv.

**Skapar eller livfyller tankeformer
**När vi fungerar fullt ut i vår själskropp är vår medvetenhet ögonblickligen och fullständigt aktiv på varje nivå i de lägre världarna. Vi kan därför medvetet bygga tankeformer eller fylla existerande tankeformer med liv genom att tillföra energi, och på detta sätt inspirera och undervisa på de lägre nivåerna.

**Inverkar på själarna
**Detsamma gör mästarna. Deras vägledande och inspirerande inflytande strömmar från detta höga plan när de arbetar för mänsklighetens evolution. De påverkar alltså inte människornas personligheter, utan verkar direkt på människosjälarna i ett försök att stimulera deras växande. Själarna försöker överföra mästarnas inspiration till personligheterna i inkarnation. När människor i inkarnation får geniala idéer som på avgörande områden ändrar villkoren inom mänskligheten till det bättre, härstammar dessa som regel inte från deras egen medvetenhet utan från mästarna som har använt deras själar som mellanled.

**Ingen är utvald
**Överordnat kan man säga att mästarna inte väljer ut bestämda människor som ska ta emot bestämda idéer som man önskar få manifesterade i den fysiska världen. Liksom solen alltid låter sitt livgivande ljus strömma ut över allt och alla, utsänder mästarna sin livgivande inspiration från sitt centrum, och var och en som är i stånd att ta emot inspirationen kommer att kunna ta emot den och omsätta den i handling.

**Arupadevor
**På alla tre nivåerna av själsplanet finner vi härskaror av de så kallade arupadevorna, det vill säga formlösa devor. Denna formlöshet är en relativ företeelse. Detta ska förstås som så att de inte har någon fastare kropp än den kausala. Deras liv är så skilt från vårt att det inte kan beskrivas med människoord. Från den andliga vetenskapen hör vi att arupadevorna är knutna till ledandet av världarna, raserna och nationerna.

kaus1.jpg

**Själen är en mästare på sitt eget plan
**Hos Alice A Bailey kan vi läsa att vår själ är en mästare på sitt eget plan. Eftersom vi är vår själ, kunde detta felaktigt tolkas som att alla människosjälar skulle ha nått mästarstadiet. Men om så var fallet skulle vår själ ha full kontroll över sina lägre kroppar och medvetenhetsnivåer, och det skulle inte finnas något behov av ytterligare utveckling. Det är därför tydligt att denna information ska uppfattas på ett annat sätt.

För att förstå detta uttalande måste vi skilja mellan vår själ, som är vår medvetenhet, och vår själskropp. Vår själskropp är en deva som ställer sin materia eller kropp till människans förfogande under vår utveckling. Denna deva kallas också "solängeln" i den esoteriska litteraturen. Det är denna deva eller solängen som i sin utveckling har nått till en nivå som svarar mot en mästares, medan vår inneboende medvetenhet ännu endast är på väg mot mästarskap.

**Konflikten mellan det lägre och det högre
**Våra lägre kroppar är också devor, vilka vår själ eller vårt medvetande ikläder sig under inkarnationen. Det är emellertid en avgörande skillnad mellan de devor som utgör vår fysiska/eteriska kropp, vår astralkropp och vår mentalkropp, och solängeln, som är vår själskropp. Utvecklingsvägen för de lägre kropparnas devor är den vi kallar involutionsvägen. Dessa devor söker sig nedåt mot grövre vibrationer eller allt tätare materia. De invecklar sig i materien. Människans medvetenhet, som uppehåller sig i dessa kroppar under inkarnationen, befinner sig på evolutionsvägen eller utvecklingsvägen. Vi försöker att veckla ut oss ur materiens grepp. Vi är alltså på väg uppåt mot tilltagande andlighet. Detta uppåtgående drag skapas av solängelns höga vibrationer. Och här har vi förklaringen till människans problem. Vi befinner oss i spänningsfältet mellan vår lägre och vår högre natur.

Om vi identifierar oss med våra lägre kroppar - om vi tror att vi är vår kropp, våra känslor eller våra tankar - kommer kropparnas naturliga utvecklingsriktning att dra oss bort från själen. Om vi identifierar oss med vår själ kommer vi att följa mäniskans rätta utvecklingsväg, som till sist kommer att resultera i en fullständig identifikation med det vi i verkligheten är - själen. Vi är inte längre en personlighet som ödmjukt betraktar själen. Vår medvetenhet har smält samman med själens.

**Resultatet förstås
**Först när medvetenheten har dragits helt tillbaka från identifikation med de lägre kropparna och åter är centrerad i själen, finns förståelse för det slutliga resultatet av den avslutade inkarnationen. Livet ses som en helhet, och det blir nu tydligt vilka egenskaper vi har förvärvat genom inkarnationens prövningar. Samtidigt börjar vi att få en medvetandeglimt av vad det avslutade livet kommer att ha för betydelse för nästa födelse och inkarnation. Det är dock inte tal om en klar och detaljerad kunskap om kommande liv.

**Planlägger nästa inkarnation
**Vi utvärderar vår samlade utveckling och börjar nu att planlägga den nya inkarnationen på de nya grunderna. Vi ska inte föreställa oss att det läggs stora, komplicerade och detaljerade planer. Planen för inkarnationen är ofta mycket enkel. Med assistans av en representant från Karmaherrarna väljs en enskild eller några få karaktärssvagheter som ska bearbetas i den nya inkarnationen.

För den genomsnittliga människan tecknas blott några svaga tendenser, och en dimmig förnimmelse av huvudsyftet för nästa liv kommer att tona fram, men visionerna kommer först och främst att vara ett uttryck för de karmiska lärdomar som väntar. Den mer medvetna människan kan bättre förstå fakta och uppmärksamma det som har skett. Den högt utvecklade människan kommer att jämföra det avslutade livet med andra liv och värdera den framgång som nåtts på utvecklingsvägen. Dessutom kommer hon själv att delta i planläggningen av nästa liv.

**Högt och lågt förenas
**Efterhand som evolutionen fortsätter kommer livet efter döden att forma sig som så, att uppehållen på de astrala och mentala planen gradvis blir kortare, medan livet i de högre regionerna blir allt längre. Till sist smälter medvetenheten samman så att det högre och det lägre förenas. Det betyder att vi inte längre är i stånd att låsa in oss i vårt eget tankemoln, som är våra självskapade begränsningar. Till sist kan vi uppleva hela den stora och vidunderliga himlavärlden runt omkring oss.

Reflektion

Som förhoppningsvis framgått av artikelserien så handlar människans utveckling om desidentifikation. Vi tror vi är något annat än det vi i verkligheten är. Vi tror att vi är vår fysiska kropp, våra känslor och tankar, och på väg i utvecklingen lyfter vi gradvis medvetenheten från fokusering i de lägre kropparna, till själen. Om du har lust kan du avsluta med en enkel meditation. Syftet är desidentifikation med din lägre natur och en begynnande förankring i din högre.

Meditation till desidentifikation

Sätt dig skönt till rätta. Räta ryggen och slut ögonen. Lyft medvetenheten upp i huvudet bakom pannan.

Föreställ dig att själens ljus strömmar ner genom toppen av huvudet och lyser upp medvetenheten bakom pannan.

Sänd ljuset ner i hjärtcentret mellan skulderbladen och tänd själens sol i hjärtat.

Rening

Se hur själens ljus strömmar ner i din personlighet, och säg tyst i dina tankar:

  • Själens ljus strömmar ut i mitt sinne och renar och förädlar mina tankar och föreställningar.
  • Själens ljus strömmar ut i min astralkropp och renar och förädlar mina känslor och begär.
  • Själens ljus strömmmar ut i min eterkropp och renar och förädlar min fysiska/eteriska kropp.

Föreställ dig att du vandrar utmed en guldbelagd väg - utvecklingsvägen - mot en guldbeklädd port - invigningsporten.

Dra ur din aura en energiboll av rosa ljus och sänd iväg den. Se den glida utmed vägen och in genom den gyllene porten.

Skapa nu en energiboll av grönt ljus och sänd iväg den. Se den glida framåt och in genom den gyllene porten.

Skapa till sist en energiboll av blått ljus och skicka iväg den. Se den glida längs vägen och stanna upp framför den gyllene porten … och se den växa tills den fyller hela synfältet.

Håll fast bilden av den blå energin, och säg i tanken:

  • Jag är uppfylld av anden, och jag tjänar som en själ.
  • Jag är uppfylld av ljuset, och när det skiner igenom mina kroppar utstrålar jag detta ljus.
  • Jag är uppfylld av Guds kärlek, och när denna kärlek strömmar ut från mitt hjärta magnetiserar jag dem jag önskar hjälpa.

Sänd via panncentret själens ljus ut till alla nödlidande i världen - enskilda personer, grupper, och mänskligheten som helhet.

Håll medvetenheten kvar samlad i huvudet, och meditera över sädtanken:

Jag betraktar döden som ett steg på vägen mot ljus och liv.

(Alice Bailey: Döden, det stora äventyret, s. 68)

Hämtat från Visdomsnettet.

Av Erik Ansvang

Översatt av Eremitha

Fair Winds and Following Seas!

Annons:
[Mariann]
2009-05-04 09:08
#1

Intressant detta med de tre olika själsplanen.

Då drar jag slutsatsen att plan två där hör själen hemma efter 2 invigningen och plan ett bör väl då vara vid 4 innvigningen…  så går mina funderingar.

En utmärkt serie Glad och att läsa denna tillsammans med serien Människa känn dig själv och också disipelskapets väg bör ge en utmärkt helhetsbild av utvecklingen. Oskyldig

[ninanni]
2010-07-31 19:35
#2

bland det bästa jag läst,nu förstår man mer hur allt hänger ihop Oskyldig

[Mariann]
2010-07-31 19:58
#3

Väldigt roligt att höra! Skrattande

[nidlo_1]
2011-10-12 23:52
#4

Denna artikelserie gillar jag.

Roligt när man känner igen sig ibland i texten, och skönt för sinnet att få något att luta sig emot!

/ Niklas

Upp till toppen
Annons: