Annons:
Läst 5972 ggr
szirius
2009-08-17 23:51

Änglarnas tro del 2 - Geoffrey Hodson

Här berättas om naturväsens liv,den hierarkiska ordningen och den övre himmelska devan.

Naturväsens liv

Devan har samma förhållande till astralplanet som människan har till kausalplanet. När människan bemästrar de tre lägre världarna, så som devorna bemästrar de eteriska världarna, kommer hon vara i stånd att klä sig i och avlägga en form i varje värld med samma lätthet som naturväsen gör. Naturväsens kroppar på astralplanet är en miniatyr av människans  kroppar på dess kausalplan. Resultaten av naturväsendenas liv är lagrat i deras två världar och utgör allt vad deras självmedvetande innehåller. Inuti denna lilla kausalkropp har naturväsendena en arketypisk form. När det stiger ner till det eteriska planet, antar det en modifikation av denna form och det kägelformade astralkropp omgiver det som en aura. Naturväsendenas liv består uteslutande i att uttrycka sin tro, så som tidigare beskrivits. Deras växande är långsam med regelmässig och säker, för det är så totalt genomströmmat av det gudomliga att felande är omöjlig.

Naturväsendet skiljer sig från sina bröder i Pans rike -Satyren och Faunen -på det sättet att det gudomliga liv som kommer till uttryck i dem, har blivit specialiserade av Jordens ande och är ett fullkomligt uttryck för Jordens andes medvetande. Satyren och Faunen är alltså inte direkta uttryck för den gudomliga medvetenheten i samma drag som naturväsendena. Jordens ande är ett evolutionsväsen som präglar det liv som där levs. De präglas av de egenskaper som Jordens ande har utvecklat, även dess begränsningar som döljer planetens position på evolutionsskalan. Pan har samma förhållande till Jordens ande som naturväsendena har till Devalogos.

Jordens ande är medlem av devahierarkin och kan bäst förstås genom ett studium av de devor som besjälar landskap och berg. Den funktion de har i förhållande till sina distrikt, påminner om Jordens andes förhållande till hela myriader av livsformer i sin helhet. Utvecklingen av varje atom och cell för deras inflytandesfär framskyndas av deras besjälande närvaro. De tjänar också som direkta förbindelseled mellan deras devaöverhuvud och de fasta fysiska stoff i det område de har ansvar för.

Den hierarkiska ordningen

Även om deras arbete är tillsynes en evig fångenskap och att det otvivelaktigt också påverkar dem i någon grad, så är deras högre medvetande fri och på de högre existensplanen är de i oavbruten kontakt med den överordnade deva eller ärkeängel, som står omedelbart över dem i den hierarkiska ordningen. Denna överordnade deva är i sin tur förbunden med sin överordnade och på detta sätt utgör det hela en hierarki som når upp till själva Logos. Genom denna hierarki kan Logos kommunicera med och styra hela sitt system på ett mer direkt sätt än genom projicering av sin vilja och medvetenhet genom stoffet, nivå för nivå, ner till det fysiska.

På samma sätt som det finns ett planetväsen för varje planet i ett system, så finns det också ett väsen som förenar alla planeter -ett väsen som förenar de astrala planeterna, de mentala planeterna och ännu högre planeter i systemet. På varje nivå i naturen finns där ett väsen som håller alla nivåers planeter i sitt medvetande. Detta är inte åtskilt i rummet utan utgör en helhet. Detta väsens uppgift -liksom alla andra väsens uppgift - är att sörja för evolutionen av det stoff och liv som planeten består av. Den gren av devahierarkin som detta väsen tillhör, tjänar Logos på vårt existensplan .Det sker genom representanter på underplanen, som präglar stoffet med dess egenskaper i den utsträckning som är till stånd att uttrycka dem. På så sätt kan stoffet uppbyggas till former.

Den deva som nyligen individualiserats får anpassa sig till förändringen att från instinktivitet till självmedvetenhet i olika former av aktivitet ändå samarbeta lika perfekt som innan. Den träning som devan mottager har direkt sikte på detta. Devan rör sig som en individ har bestämda egenskaper och är i stånd att handla individuellt, men samtidigt får handlingarna aldrig gå emot den gudomliga viljan. Devan behöver både bevara allt det bästa i fullkomligt samarbete som ett naturväsen skänker för dagen och samtidigt ge uttryck för sin individualitet. Det är denna uppgift som behöver lösas i det nya livet som individualiserad deva. Efterhand som devan växer i kraft, kommer även lydigheten för denna regel öka.

Den övre himmelska devan

Sett ur människans synpunkt kan det upplevas som en totalt självutplånande åtgärd, som är ovärdig för en gud i utveckling. Den fundamentala skillnaden på en devas och en människans hållning avslöjas i ett synsätt som detta. Fram till den punkt där den andliga vägen börjar, är målet att utveckla det åtskiljda i individen, som är till stånd att handla självständigt i varje situation och motstå alla försök till dominans utifrån. När den andliga vägen börjar ska denna uppgift glömmas igen, för nu är det devornas utvecklingsväg som ska följas.

Det ser så ut , att en verkligt andlig människa -liksom en deva -  är utan stånd att handla utanför den gudomliga viljans område. Allt vad den andliga människan har vunnit, genom många livs hårda ansträngning med hänsyn till självförsvar och självupphållelse, ska nu uppges, när hon står vid porten till den andliga utvecklingsvägen. Det är en tolkning av uttalandet o att man " åter ska bli som ett litet  barn".

Bortsett från några enskilda fall, är en deva utan stånd att välja vänsterhandsvägen .Hela devans utveckling är i den direkta motsatsen till allt vad det svarta brödraskapet står för. Det finns emellertid under ärkeängeln Mikael en gren av devahierarkin som valt en lite annorlunda utvecklingsmetod. Berättelsen om krigen i himlen är en symbolisk hänvisning till detta val. Sanningen är djupt hemlig, för det var inte tal om ett egentligt krig men snarare om "tjänsteriktningar". En väg mitt emellan människans och devans utveckling blev vald och resulterade i en enorm utveckling av medvetandets kraftaspekt, vilket fick sina konsekvenser.

Alla devaevolutionens strömmar får deras högsta uttryck i den övre himmelens deva -det enda centrala väsen som i mänsklig evolution svarar till "den himmelske människan" -en Devalogos, om man så vill…men inte åtskild från Logos.

Vad kan man säga om detta väsen? Och vad kan själv den högsta utvecklingen säga, bortsett från att hela devahierarkin är innehållet i Devalogos? Varje solsystem har sin deva och människohierarki, och dessa mäktiga väsen som är summan av all medvetenhet, som utvecklas under dess uppsyn, är själv en del av ett universellt väsen. Dess kraft övergår människans fattning eftersom våra föreställningar ännu är begränsade av solsystemets gränser.

Devornas tro

Devan erövrar efterhand vidden av dessa principer , som kan betraktas som devornas tro.

Devan mediterar över dem, försöker att avslöja deras betydelse och tillpassa sig det system som devan själv tillhör. De är inte i behov av en yttre lärare, för devan växer gradvis i medvetenhet , liksom bilden av en uppstigande sol mot middagshimlen, där någon iakttar soluppgången från ett bergskrön och blir vittne till dess strålande uppstigning.

Utveckling för en deva består nästan uteslutet av växande inifrån. Utvecklingen visar sig i en förökning av aurans form och klarhet och i en bredare och djupare förståelse för de fundamentala processerna i allt manifesterat liv.

Till ett visst stadium lever devan ett helt fritt liv -som i jämförelse med människans liv kan ses som en oavbruten extas. Rummet ligger öppet för devan ,som fröjdar sig mycket över gemenskapen med andra devor och över naturens skönhet -havet, landet eller himlen, beroende på vilken utvecklingslinje devan tillhör.Det är dessa devor som lyfter sig högt och bygger skyarnas egendomliga former, de är dessa som dyker ner i jordens dalar och befolkar luftrummets mäktiga riken.

I perioden omedelbart efter individualiseringen så sker en förändring i devornas själar Ansvarskänslan pressar på i stigande grad på för att komma till uttryck i handling. Devan förnimmer arbetets nödvändighet. Den ansvarsfria friheten och det överströmmande glädjens tid närmar sig sin avslutning, för det som växer i devan kan inte motstås. Under detta oemotståndliga inflytande närmar sig devan det hierarkiskt högre riket. Gradvis ändrar sig karaktären från en deva som leker, till en deva som arbetar.

Men även i leken tjänade devan, för leken var ett uttryck för den gudomliga leken -en manifestation av gudomlig lycka, frihet och glädje.

www.visdomenettet.dk

(översättning:Szirius )

Annons:
[Mariann]
2009-08-18 09:11
#1

Mycket vackert beskrivet. Glad

Aldebaran
2009-08-18 22:49
#2

Jättefint skrivet tack Szirius,  men han hette Hodson FlörtOskyldig

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[yodhe]
2009-08-19 23:49
#3

Tack för en fin artikel..

Upp till toppen
Annons: