Annons:
Läst 7972 ggr
[Mariann]
9/18/09, 8:39 AM

4 av 7 faser mot 1 invigningen

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Fas 4: När livet inte vill som jag vill

IMG_2681.JPG

Nycklar
Man svänger mellan motsättningarnas par, som optimism och uppgivenhet. I denna fas avbalanseras många obalanser, för lätta lösningar och eventuellt fanatism. Fanatismen från fas 3 kan uttrycka sig i för radikala beslut, i fyrkantiga sanningar, i enkelriktat förföljande av ett andligt mål, i överdriven tillit till en guru, en andlig disciplin, en andlig grupp, en religiös väg, ett klostersamfund eller en andevetenskaplig auktoritet.
De lätta lösningarnas tid avlöses av andliga förlustprocesser, där tilliten till livet sätts på prov.
I fas 3 fanns ett så stort  behov av några sanningar som man kunde luta sig emot, att dessa sanningar måste visa sig otillräckliga i förhållande till livets större verklighet. Ex: ”Om jag tänker positivt blir jag inte sjuk. Om jag bara tänker gott om andra, är jag allas vän. Jag mottager bara vad jag sälv sänder ut. De andliga lärare/ den litteratur som jag föredrar representerar den högsta sanningen. Jag är beskyddad mot ekonomiska slag, om jag lever i tro och tillit.”
Genom att bilda eller bekräfta en livsfilosofi som passar egots behov av trygghet och optimism, uppstår risken för besvikelse, hopplöshet eller vrede, när livet inte passar in i föreställingarna. Och denna risk visar sig som verklig, när fas 4 tar bort den blinda tillitens matta under personligheten.
När mattan dras bort under fötterna genom ett plötsligt ryck, faller vi, och i detta fall berättar själen: ”Nu när du har märkt utstrålningen från mitt rike, ska du veta att religion ska ersättas av spiritualitet, och  önskningar om gudomlig säkerhet för det personliga livet ska ersättas av säkerhet i den vibration, som tilhör det transpersonliga riket. Behovet av sanna ideer ska ersättas av önskningar om mångdimensionerad verklighet. Önskningar om fysisk spirituell gemenskap ska ersättas av en önskan om att leva i det andliga rikets enhet. Och du måste släppa dina krav på att vara glad, för lyckan är inte en belöning för den rätta insatsen och livsförståelsen, utan är ett tillstånd i det universella livet. När du en dag kan stå naken inför livet, då möts vi i invigningens port. Intill den dagen hjälper jag dig med att justera känslan för värderingar genom att låta dig upptäcka att du är ur samklang med mig, varje gång du inte accepterar när livet inte vill som du vill.”
**
Beskrivning**
När mattan rivs bort under mina fötter känner jag att det är orättvist, för jag har verkligen försökt att släppa begär och att leva efter mina ideal.
Jag förstår inte att positivt tänkande och tillit till försynen inte är tillräckligt för att hålla mig fri från lidande, för jag har följt alla riktlinjer från böcker och inspiratorer som jag har tillit till.
Detta måste vara ett prov på att hålla modet och optimismen uppe, men det är som om jag är ute i ett stormväder utan slut. Varje gång utmaningarna når ner på en nivå som jag kan tackla tar stormen i igen. Min karta över vägen duger inte längre.
Jag mister och lider på nästan alla plan, ävenom jag bara söker frid. Jag prövas så hårt att böckerna inte kan passa, att försynet inte kan existera och att universums lagar om att lika drar till sig lika inte verkar.
Nu håller jag på att ge upp min tillit, min optimism och mitt hopp om en framtid fri från lidande. Jag har upphört med att ge andra råd, för råden fungerar inte på min egen situation. Detta handlar om att överleva, inte om att vara god, nöjd och positiv. Nu släpper jag idealismen och godheten, för livet belönar mig inte för mina många års insats. Nu vill jag bara passa mig själv och finna ut hur jag ska överleva.
Jag är tillbaka i mitt lilla universum, där de andliga tankarna verkar som ungdomens flykt från verkligheten. Jag måste erkänna att livet inte har en flyktväg från lidande. Jag måste vara fri från illusioner. Jag måste bli naken utan att tro på något som inte är möjligt. Jag är omskakad, men omskakningarna träffar inbillade ideer, frälsthet och falskheten i mig själv. Jag håller på att erkänna verkligheten som den är. Och den processen är sund.
Stormarna har upphört. I stillheten märker jag en ny styrka: Jag miste allt och ändock lever jag. Den gamla kartan med riktningarna försvann och brickorna till mitt nya liv håller på att samlas: Jag måste släppa mer av min vilja, av frälsta meningar och av förväntningar på Gud och livet. Jag måste bli mer böjlig, flexibel, accepterande och rymlig. Jag måste erkänna att på den nya kartan är livet mycket större och mer oförutsägligt än jag förut vågade ta in. Jag märker en djupare vilja till att blott existera. Jag vågar åter igen röra mig på livets väg – mer naken och öppen än förut. Jag måste finna glädjen i att blott vara till.

Träning och råd
Tränar på att inrymma och acceptera lidanden, motgångar och utmaningar som inte kan styras av personligheten.
Tränar på att bli djupare, mer rymlig och mer vis: Att vara naken och autentisk utan falska förhoppningar ger en ny samlad uppfattning och är början på en tillit, som inte fordrar att livet rättar sig efter personlighetens önskningar.

Råd
Släpp mekanismerna om att ditt lidande är andras skuld, Guds/livets skuld eller din egen skuld. Lidande i denna fas uppstår speciellt som en friktion mellan livet och individen, och mellan förväntningarna och verkligheten. Ge lidandet lov att skapa mer djup, övergivande och frihet från krav. Ge lidandet lov att justera och nyansera.

Av Asger Lorentsen

tillbaka del 1

Annons:
Eremitha
9/18/09, 11:12 AM
#1

Intressant att se hur fas efter fas känns igen. Som en immig backspegel som plötsligt torkas av.

Fair Winds and Following Seas!

[yodhe]
9/18/09, 12:09 PM
#2

#1 Vilken härlig liknelse, visst känns det igen.

Kan inte annat än skratta åt sitt eget beteende, den hängivenhet och uppriktiga kallelse man då kände.

Tack

szirius
9/21/09, 1:12 AM
#3

När du en dag kan stå naken inför livet, då möts vi i invigningens port. Intill den dagen hjälper jag dig med att justera känslan för värderingar genom att låta dig upptäcka att du är ur samklang med mig, varje gång du inte accepterar när livet inte vill som du vill.

Oskyldig

Det där är ett stort tema i sig…detta motstånd människan i allmänhet har,  att kunna acceptera det liv som kommer till en, den kropp man får -sjuk eller frisk, sin släktsituation osv osv…här ligger en guldgruva dold -att finna "släppet" från personlighetens önskningar…

Lidande i denna fas uppstår speciellt som en friktion mellan livet och individen, och mellan förväntningarna och verkligheten.

Hmm…känns igen…Flört

Tride
10/20/09, 2:43 PM
#4

lyckan är inte en belöning för den rätta insatsen och livsförståelsen, utan är ett tillstånd i det universella livet.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

szirius
12/9/09, 9:59 PM
#5

putt

Upp till toppen
Annons: