Andlig utveckling - Artiklar RSS

Den esoteriska l�ran, del 8

Sat, 09 Jan 2010 20:56:04 GMT

Om d�den och det efterf�ljande livet.

Av Hardy Bennis

F�r v�sterl�nningar �r d�den ett dunkelt och fr�mmande omr�de som ofta undvikes, �ven om vi p� m�nga s�tt i tillvaron uppfattar oss sj�lva som toleranta och f�rdomsfria m�niskor. Att d�den �r ett tabubelagt �mne beror naturligtvis f�rst och fr�mst p� att vi fruktar det ok�nda ochinte g�rna vill se i �gonen att v�r fysiska tillvaro med allt det vi �lskar och �r bundna till, en vacker dag n�r sitt slut.

Som den tibetanske m�staren Djwhal Khul s�ger, �r d�den f�r m�nga av oss "som att l�mna en ljus och varm, v�nlig och k�nd tillvaro, d�r alla v�ra k�ra finns samlade, och g� ut i den kalla och m�rka natten, ensamma och skr�ckslagna, medan vi hoppas det b�sta men inte �r s�kra p� n�gonting alls".

Men h�rtill kommer ocks� de traditionella, dogmatiska, kristna tankeformer som har f�ljt oss i �rhundraden som en m�rk skugga. Dessa m�nster �r l�ngt starkare �n vi tror, och utsikten att bli st�lld inf�r alternativet "himmel" eller "helvete" �r kanske i verkligheten fortfarande ett problem f�r oss n�r vi n�rmar oss en s� allvarlig fr�ga som v�r egen d�d.

Detta �r d�rf�r ett av de omr�den d�r den esoteriska l�ran, eller tidl�sa visdomen, p� allvar kan sprida ljus och f�rtr�stan, eftersom den f�rt�ljer oss att d�den �r den stora frig�relseprocessen, att den �r livets och medvetenhetens f�delse i sj�lens och andens rike efter �nnu en inkarnation i den fysiska v�rlden.

Men det �r inte bara den esoteriska l�ran som bringar oss goda nyheter om d�den. Ocks� psykologin och l�karvetenskapen har genom studier av n�ra-d�den-upplevelser n�rmat sig en annan, icke materialistisk, h�llning. �n s� l�nge �r det bara n�gra f� pionj�rer som Raymond Moody, Elisabeth K�bler-Ross med flera, som p� allvar har tilldragit sig offentlighetens uppm�rksamhet, men d� det �r ett �mne som ligger oss alla n�ra kan vi kanske f�rv�nta en explosiv utveckling p� detta centrala omr�de.

Det �r d�rf�r naturligt att basera en beskrivning av d�dsprocessen och de tillst�nd som d�rp� f�ljer, p� en kombination av den esoteriska l�rans generella information och ett slags genomsnitt av vad m�nga m�nniskor som haft n�ra-d�den-upplevelser ber�ttar. Naturligtvis finns variationer i d�dsprocessen f�r olika m�nniskor, liksom det ocks� �r skillnad i f�delseproceduren, men �verensst�mmelserna �r �nd� s� dominerande att det �r m�jligt att ge en sammanh�ngande skildring av ett f�rlopp vi allesammans kommer att genomg�.

Liksom f�r f�delsens vidkommande b�rjar d�den med en impuls fr�n sj�len. Den uttalar "tillbakadragandeordet" som det heter med esoteriskt spr�kbruk. Detta p�verkar hj�rtat. D�r "livstr�den" med den fysiska permanenta atomen �r f�rankrad, och hj�rnan, d�r "medvetenhetstr�den" �r f�rankrad, och leder till en kraftig vibration i eterkroppens energikanaler eller nadier, som p� det s�ttet l�sg�res fr�n nerverna.

Efter en paus b�rjar eterkroppen att dra sig ut ur armar och ben mot den �ppning sj�len valt att l�mna kroppen genom, n�mligen solar plexus eller toppen av huvudet.

Efter �nnu en paus som kallas d�dskoman, lossas livstr�den, och sj�len tr�nger sig ut ur den valda �ppningen och samlar en kort tid ihop sig i h�lsoauran, det vill s�ga den del av eterkroppen som ligger utanf�r den fysiska kroppen. Denna v�ldiga kraftkoncentration i detta f�rh�llandevis tunna, eteriska lager, �kar dess ljusstyrka s� att det vid gynnsamma tillf�llen �r m�jligt att se och fotografera.

D�refter l�mnar eterkroppen den fysiska kroppen helt och antar med en g�ng kroppens form p� grund av den starka tankeform alla m�nniskor har byggt upp av sig sj�lva genom livet. Men d� eterkroppen och kroppen endast tillsammans (och inte var f�r sig) utg�r ett egentligt medvetenhetsredskap, kommer eterkroppen att vara magnetiskt f�rbunden med kroppen och stanna kvar i n�rheten av den, till dess att denna �r br�nd eller har g�tt delvis i uppl�sning. Detta �r f�rklaringen till de gr�bl� "dimmor" eller "sp�ken" som sv�var �ver gravarna p� en kyrkog�rd.

Men avl�ggandet av den fysiska kroppen sker inte utan att sj�len l�gger m�rke till det. Den uppfattar detta som ett kraftigt ryck i "klockrepet" och reagerar med att s�nda "ner" eller "ut" en impuls genom livstr�den. Denna impuls framkallar en �terblick �ver inkarnationen, s� som det kommer att beskrivas nedan.

Enligt n�ra-d�den-skildringarna upplever den d�ende m�nniskan att hon h�r ett ringande eller surrande och att hon passerar genom n�got som p�minner om en m�rk tunnel, vilken utmynnnar i ett starkt ljus. H�r m�ter hon d�da sl�ktingar eller andra "m�nniskor" som tar emot henne och ber�ttar att hon har d�tt och inte har n�got att frukta.

Nu visar sig ett k�rleksfullt och varmt ljusv�sen som utan ord st�ller en fr�ga som f�r den d�da att se tillbaka p� sitt g�ngna liv. Samtidigt visar ljusv�sendet henne en panoramisk bild av de st�rre h�ndelserna i den jordiska tillvaron - livet passerar revy. I denna vision ser den d�da sina egna aktiviteter, men p� ett s�dant s�tt att de framtr�der s� som omgivningen upplevde dem och reagerade p� dem. Perspektivet �r s� att s�ga omv�nt, och man f�r m�jlighet att se sig sj�lv utifr�n.

Redan h�r b�rjar m�nga att erk�nna vilka fel de har beg�tt, och en stark �nskan om att v�nda tillbaka till det fysiska livet uppkommer, f�r att r�da bot p� misstagen. Omv�nt f�r man ocks� m�jlighet att erk�nna de positiva aspekterna av sitt liv och de �terverkningar som dessa hade p� omv�rlden.

Det �r med andra ord sanningens stund, men d� visionen framkallas av en impuls fr�n sj�len, upplevs den p� ett opersonligt, k�rleksfullt och f�rsonande s�tt, s� att resultatet inte blir skuldk�nsla utan en konstruktiv och intelligent beslutsamhet.

Det kan vara sv�rt att avg�ra exakt vid vilken tidpunkt i processen som den d�ende har dessa upplevelser, f�r vi m�ste komma ih�g att n�ra-d�den-ber�ttelserna h�rstammar fr�n m�nniskor som alla har v�nt tillbaka till den fysiska tillvaron. Det handlar allts� bara om ett f�rspel till det egentliga livet efter d�den.

N�r m�nniskan i sin eterkropp har dragit sig ut ur kroppen, tr�nger hon sig omedelbart d�refter ocks� ut ur eterkroppen, med det resultatet att hon "vaknar upp" i den astrala v�rlden i sin emotionalkropp. Hennes uppgift h�r �r att bearbeta sitt k�nsloliv, dra essensen ur sina motiveringar och sv�lta ut de beg�r som inte l�ngre kan tillfredsst�llas utan en fysisk kropp.

Hennes upplevelser �r allts� avh�ngiga av vem och vad hon har varit i den fysiska inkarnationen. Om hon var starkt bunden till sinnesnjutningar och materiella beg�r, m�ste hon tillbringa en l�ngre period p� de "nedre" astrala underplanen. Och om det handlar om en kraftig bindning till exempelvis alkohol eller narkotika kokmmer detta att vara en mycket frustrerande upplevelse att inte l�ngre kunna tillfredsst�lla beg�ret, en slags abrupt astral abstinens. Detsamma g�ller �verdrivna sexuella beg�r eller andra sinnesnjutningar och en v�ldsam identifikation med k�nslor som hat, aggression, sorg eller depression.

M�nniskan lever i sina fantasier och beg�rsbilder och kan inte komma vidare i efterlivet f�rr�n beg�ren �r tillr�ckligt utarmade, s� att hon kan b�rja erk�nna flyktigheten och overkligheten i alla dessa tillst�nd, i f�rh�llande till sj�lens eviga realitet.

Men vid n�gon tidpunkt har en s�dan m�nniska lagt av de "l�gre" astrala materieformerna vilka hon upplevde dessa tillst�nd genom, och b�rjar nu att r�ra sig �ver i de lysande och f�rgstr�lande fantasibilder som �r s� karakteristiska f�r de "h�gre" delarna av den astrala v�rlden. Och m�nniskor som i sin fysiska tillvaro levde p� ett konstruktivt och kreativt s�tt i �verensst�mmelse med sina inre, sj�lsliga impulser, undg�r helt de "l�gre" niv�erna och glider direkt �ver i det som spiritisterna kallar "sommarlandet".

H�r uppt�cker m�nniskor att de kan forma sina omgivningar och sitt eget utseende med tanken, och d�rf�r b�rjar de realisera sina dr�mmar och sin l�ngtan. Men de uppt�cker ocks� att flera miljarder m�nniskor genom tiderna har gjort detsamma, och byggt upp undersk�na naturscenerier, tr�dg�rdar, parker, tempel, palats och hela kristallst�der. S� m�nga g�nger v�ljer de att ing� i dessa kollektiva tankeformer och bearbeta och f�rdjupa dem.

I "sommarlandet" finns ocks� alla religioners "himmel". Var och en som �r uppriktigt troende hamnar i sina egna och andras f�rest�llningar om "himlen" och efterlivet, och d�r f�rblir de tills de uppdagar att det hela �r en k�nsloskapad v�rld som inte har n�gon verklig betydelse ut�ver att presentera m�nniskan f�r en spegelbild av hennes egna inre processer.

D�refter "vaknar" hon upp i den mentala v�rlden i sin mentalkropp. H�r �r betingelserna emellertid helt annorlunda, f�r v�rt tankeliv �r inte tilln�rmelsevis s� utvecklat som v�r k�nslonatur. All den mentala materia som har varit bunden till emotionella beg�r efter konkreta ting och sinnesnnjutningar i den fysiska tillvaron, rivs ut ur mentalkroppen tillsammans med astralkroppen och utg�r inte l�ngre n�got bidrag till m�nniskans mentala liv. �terst�r g�r endast det stoff vi har anv�nt f�r osj�lviska, altruistiska och opersonliga tankar, och de tankeformerna fungerar nu som "f�nster" vi kan uppleva den mentala v�rlden igenom.

V�r uppgift i denna fas �r att genomleva och bearbeta detta tankematerial och dra ur essensen av det i form av djupg�ende analyser av orsak-verkanf�rh�llanden och andra betydelsefulla f�rbindelser.

Mentalplanet har en s�dan �verjordisk sk�nhet och prakt, och samtidigt �r m�nniskan h�r uppfylld av en s� euforisk (fr�n grekiska: eu=v�l och fori=b�rande, allts� v�lvarande eller v�lbefinnande) lyckok�nsla att de f� esoteriker som har kunnat iaktta planet betecknar det som den egentliga himmelen. H�r ses allting i en lysande klarhet och med alla tankem�ssiga konsekvenser, och samtidigt �r det hittills ok�nda m�jligheter f�r kreativa utmaningar, antingen det r�r sig om vetenskap, konst eller filosofiska erk�nnanden.

Men n�r m�nniskan har dragit essensen ur sitt mentala liv f�r ocks� denna fas sin avslutning, och mentalkroppen kastas av vid "den tredje d�den". Om m�nniskan efter en konstruktiv fysisk tillvaro har haft mycket material att bearbeta, sker det efter en l�ng och fruktbar period, men har den (tillvaron) prim�rt varit materialistisk, �r perioden ganska kort och n�stan omedveten.

Omsider �r sj�len tillbaka i sin egen v�rld, och �verf�r nu essensen av sin inkarnation till kausalkroppen och ombildar den till permanenta egenskaper. I denna v�rld �r den inte l�ngre identifierad med sin formnatur, och ser nu klart sin samlade utveckling i ett stort perspektiv. Den har ett klart igenk�nnande av de grupprelationer den �r involverad i och det arbete den tillsammans med sina "gruppdeltagare" �r i f�rd med att utf�ra f�r planetens styrande instanser.

Detta s�tter den i st�nd att planl�gga sin n�sta inkarnation och v�lja det karakt�rsomr�de den ska bearbeta. Samtidigt v�ljer den i samr�d med den karmiska hierarkin ut den del av den samlade kvarvarande karma som �r tillr�dligt och m�jligt att avveckla. Och till sist planl�gger den hurdant ett eventuellt tj�nandearbete b�st kan f�ras vidare. Ett kretslopp �r till �nda, och sj�len g�r sig redo f�r en ny cykel.

�

Fr�n Visdomsnettet

�versatt av Eremitha

Det tredje �gat

Sat, 02 Jan 2010 10:51:44 GMT

�ppningen av de tre centren som f�r latenta krafter att manifestera sig som ett str�lande ljus, kan bara g�ras med hj�lp av den teknik som framskridna yogier och esoteriker k�nner till.

Av Douglas Baker
Fr�n The Opening of the Third Eye

(Dansk Overs�ttelse Erik Ansvang och svensk Mariann Andersson)

DET TREDJE �GAT

Det l�ttaste �r att b�rja med att ber�tta vad det tredje �gat inte �r. Det �r inte ett eteriskt chakra, �ven om det �r f�rbundet med de tre chakrana: Pannchakrat, kronchakrat och alta major chakrat. Det tredje �gat �r inte en endokrin k�rtel, �ven om det �r f�rbundet med b�de tallkottk�rteln och hypofysen. Det �r i verkligheten ett organ, som spirar fram samtidigt med den integrerade personlighetens andliga v�xt. Det �r resultatet av de tre n�mnda centrens samspel, utstr�lning och �verlappning.

Denna nya energivirvel (se illustration) drar till sig stoff fr�n h�gre medvetande plan (atma-buddhi-manas planen) och bildar n�got som blir till en stor lins med psykiska funktioner. Varje chakra �r ett slags batteri. Alla tre m�ste vara uppladdade och aktiva s� man kan "t�nda lampan" - det tredje �gat.

Atma - Buddhi - Manas

Var kommer den elektriska energi ifr�n till batterierna? Energin �r tredubbel och har andlig karakt�r. Den uttg�r fr�n sj�lskroppen (kausalkroppen) som �r det medvetanderedskap som rymmer m�nniskans sj�l. Man k�nner bara lite till dessa tre energiers egenskaper n�r de str�mmar in i m�nniskans aura. De kallas atma buddhi och manas. De har ingen form - bara kvalitet - f�r sj�lens sanna identitet �r kvalitet.

Hos den vanliga m�nniskan kommer dessa energier inte alls in i personligheten, men hos den andliga m�nniskan kommer de in i auran genom en energitr�d - en navelstr�ng som kallas anthakarana. Bara i h�gt utvecklade personligheter, integrerade och pr�vade genom invigning, kan det etableras en stabil antahkarana som med fortsatt stigande kraft kan kanalisera sj�lens energi in i "batterierna" eller chakrana.

Efter denna ber�ttelse om de tre batterierna och deras laddning�r det relevant att avsluta med ett kort avsnitt om vad som f�r tredje �gat att fungera i praktiken. De tre "batterierna": tallkottk�rteln, hypofysen och carotis uppladdad av kroncentret, panncentret och alta-major centret utg�r tillsammans enesoterisk triangel med enorm kraft och belivandet av denna triangel resulterar i en kraftfull blandning av de tre prim�ra str�larnas energier: Vilja och kraft, k�rlek-visdom och aktiv intelligens. Det �r �ppningen och belivandet av de tre centren (dvs triangeln) som f�r den latenta kraften i alla tre att manifestera sig och bli registrerat som ett str�lande ljus - vilket bara kan g�ras med hj�lp av den teknik och disciplin som yogier och framskridna esoteriker k�nner till.

Djwal Kuhl s�ger...

N�r dessa tre typer energier eller dessa tre centers vibration b�rjar att kontakta varandra uppst�r ett direkt samspel dem emellan. Detta samspel bildar efterhand en virvel eller ett kraftcenter som sitter mitt i pannan och i slut�ndan kommer till att likna ett �ga som ser ut mellan de tv� andra. Det �r den inre synf�rm�gans �ga och den som har �ppnat den kan styra och kontrollera stoffets energi, se allt i det eviga nuet och p� det s�ttet komma i ber�ring med orsaker och inte bara verkningarna, l�sa de akashiska ber�ttelserna och se clairvoyant. D�rf�r kan den som besitter det kontrollera de l�gre byggm�starna...

Det �r med hj�lp av detta allseende �ga att adepten kan vid vilken tidpunkt som helst kan komma i kontakt med sina discipler �verallt - att han kan kommunicera med sina kollegor �verallt p� planeten, p� v�r planets pol�ra mots�ttning och p� den tredje planet som tillsammans med de tv� andra bildar en triangel - att han kan kontrollera och styra byggm�starna och h�lla varje tankeform han har skapat inom sin egen inflytandesf�r och se till att den utf�r sitt tj�nstearbete den �r ber�knad till - och att han genom den energi som str�mmar ut ur �gonen kan stimulera sina discipler eller grupper av m�nniskor var som helst och n�r som helst.

H�mtat fr�n visdomsnettet

Julens andliga inneb�rd

Sun, 06 Dec 2009 16:16:43 GMT

av Erik Ansvang

Danskarnas (och svenskarnas, �vers anm) goda gamla julfest �r varken god eller gammal.

Den �r mest av allt materialistisk, och en produkt av nutiden.

Vilka tankar och bilder dyker upp i medvetandet n�r vi h�r ordet "jul"? Det beror naturligtvis p� vem vi �r. Barn kommer s�kert att ropa "yippey" vid tanken p� julklapparna. Vuxna utbrister kanske ett "�h, nej" vid tanken p� stress och j�kt och de n�stan rituella problemen med ekonomin. Men bortsett fr�n denna spontana reaktion kommer det flesta nog �nd� f�rst och fr�mst att t�nka p� julpynt, julgran, doften av barr och julbak, massor av god mat och dryck - och naturligtvis det allra viktigaste: julklapparna. M�jligen g�r en sporadisk tanke till begivenheten i Betlehem - till det nyf�dda barnet i krubban. M�jligen.

I en juls�ng som handlar om julens v�ldsamma tr�ngsel och larm sjunger vi: " . r�r dock inte min gamla jul". Jag vill hellre varna. Det har jag faktiskt t�nkt mig att g�ra i denna artikel. Fr�gan �r om v�r jul �ver huvud taget �r en "gammal jul". Allt i m�nniskolivet - �ven gamla traditioner - har alltid utvecklats och f�r�ndrats, och under v�gen f�rsvinner den ursprungliga betydelsen ofta i d�tidens dimmor, eftersom vi gradvis fokuserar mer och mer p� de yttre och ov�sentliga ritualerna, medan den inre och v�sentliga meningen med h�gtiden glider undan i bakgrunden.

Den materialistiska julen

I en av Alice A Bailey's b�cker, Nationernas �de, kan vi l�sa en bed�mning av denna utvecklingsprocess. Det �r inte Alice A Bailey's egna ord, f�r de h�rstammar fr�n hennes m�stare Djwhal Khul. Han s�ger:

" . genom tiderna har julen firats som en fest f�r en ny begynnelse f�r b�ttre m�nskliga kontakter och lyckligare relationer mellan familjemedlemmar och p� samh�llsniv�. �nd� har, liksom kyrkorna har f�rfallit till en djupt materialistisk presentation av kristendomen, denna enda juldag, som skulle gl�dja Kristi hj�rta, degenererat till en orgie av �verfl�d, f�rv�rvande av saker och ting, och betraktas nu som en period som �r "gynnsam f�r handel". Vi �r d�rf�r tvungna att p�minna oss om att n�r vilken som helst del av en livsinspirerad religion tolkas helt materialistiskt, n�r en civilisation och kultur mister sin sans f�r andliga v�rden och endast accepterar det materiella, s� har den tj�nat ut sitt syfte och b�r f�rsvinna, och det �r i livets och utvecklingens intresse. Budskapet om Kristi f�delse ljuder evigt nytt, men blir idag inte f�rst�tt. Tyngdvikten kommer d�rf�r att skifta fr�n Betlehem till Jerusalem under vattumannens tids�lder, och fr�n den nyf�dda fr�lsaren till den uppst�ndne Kristus. Fiskarnas tids�lder har sett ljusets uppst�ndelse och Kristus �r den eviga symbolen f�r b�da."

Julens andliga inneb�rd �r idag ofattbar f�r de flesta. De m�nniskor som alltid har med ett religi�st element i julfirandet, firar det fysiska Jesusbarnets f�delse i krubban, och det g�rs s� bundet av kyrkans dogmer och trossatser att det inte g�r upp f�r oss vad som var avsikten med Kristusprincipens f�delse i hj�rtats krubba.

En snabb titt i backspegeln

Naturvetenskapen har l�rt den moderna m�nniskan att ensidigt rikta sitt fokus mot den yttre, fysiska v�rlden. Den har skapat en materiell v�rldsbild. Men fr�gar vi den andliga vetenskapen h�r vi att m�nniskolivet handlar om utveckling av medvetenheten. D�rf�r m�ste vi ocks� f�rs�ka f�rst� den kulturella utvecklingen utifr�n de medvetenhetsm�ssiga f�r�ndringarna i historien.

Om vi v�rderar en kultur utifr�n var medvetenheten �r fokuserad, kommer vi att se att vi bildligt talat har befunnit oss p� en ned�tg�ende kurva under o�ndligt l�ng tid. M�nskligheten har r�rt sig fr�n andlighet mot st�rre fysiskhet. Fr�n en upplevelse av enhet med allt, mot en upplevelse av avskildhet fr�n allt. Bland indierna (och under en �verg�ngsperiod i den persiska kulturen) upplevde m�nniskan den inre, andliga v�rlden som mera verklig �n den yttre, fysiska. Det fysiska livet var "maya" (overkligt). Denna livsh�llning m�ter vi �n idag i Indien. Och s� har det ocks� varit till sent i den egyptiska civilisationen, f�r det var reellt f�rst d�r man b�rjade att�uppskatta den fysiska v�rlden. Enligt den andliga vetenskapen str�cker sig denna kulturperiod fr�n kulminationen av den persiska perioden till kulminationen av den egyptiska.

Det andliga och det fysiska upplevs som lika verkligt

Under denna l�nga utvecklingsperiod har m�nskligheten stadigt befunnit sig p� en ned�tg�ende kurva, d�r medvetenheten eller den andliga grunden kontinuerligt har f�rflyttat sig l�ngre och l�ngre bort ifr�n ett f�randligande. Det andliga och det fysiska upplevs efterhand som lika verkliga. Det urpersiska filosofiska religi�sa systemet bygger exempelvis p� mots�ttningen mellan ljusets princip och m�rkrets princip - eller mots�ttningen mellan Ormus (ljusauran) och Ahriman (m�rkret). Och egyptierna demonstrerade mots�ttningen med hj�lp av Osiris (ljuset) och hans broder Seth (skuggan). Man erk�nde emellertid att ljus och m�rker �r varandras f�ruts�ttningar. Det fysiska blev d�rf�r inte l�ngre uppfattat som overkligt (maya), utan som ett uppdrag - n�got man m�ste f�rh�lla sig till. Under efterf�ljande perioder blev maktpolitik, er�vringar, bes�ttelser och beg�r gradvis viktigare �n andliga livsv�rden. M�nniskan h�ll p� att f�rlora f�rbindelsen med den andliga v�rlden, helt enkelt f�r att man konstant fokuserade p� det fysiska livet. Man uppeh�ll sig sig mer och mer i den fysiska v�rlden.

Andlig kontakt genom de invigda och mysteriel�ran

F�rbindelsen till de inre v�rldarna var tvungen att i h�gre grad uppr�ttas med hj�lp av invigda, invigningarna och mysterieskolorna, som vi k�nner dem fr�n det gamla Egypten och Grekland. Under den grekisk-romerska tiden upptogs m�nniskan mer och mer av livet i materien. Kejsare betraktades som "gudar", oberoende av deras uppf�rande och tydliga avsaknad av insikt. Rikedom, drifter, makt, fester, tillfredsst�llelse av beg�r, var livets m�l och mening. Den fysiska tillvaron hade efterhand blivit den enda verkliga.

Denna utveckling hade ett syfte, f�r m�nskligheten skulle utveckla sj�lvmedvetenhet genom egoism. I romarriket uppfann man n�got nytt och v�sentligt. F�r f�rsta g�ngen upplevde m�nniskan sig sj�lv som "medborgare" - det vill s�ga som en sj�lvst�ndig individ avskild fr�n folksj�len. I romarriket blev m�nniskan gradvis medveten om sig sj�lv som en personlighet. Perioden varade fram till ca 1400 e Kr.

N�r m�nniskans medvetenhet �r inriktad mot materien m�ste m�starna kontakta oss d�r, d�r vi �r. N�r m�nniskan identifierar sig med personligheten, m�ste vi kontaktas i form av en person - en "m�nniskoson". D�rf�r tr�dde v�rldsl�raren, Jesus Kristus, fram just under denna period f�r att visa v�gen till �vervinnande av m�nniskans fall ner i materien.

�

Du �r din egen �verstepr�st

M�nskligheten befinner sig nu f�r tiden i en relativt gudl�s period, men vi �r p� v�g att �teruppr�tta f�rbindelsen med den andliga v�rlden. Men denna g�ngen sker det inte med hj�lp av m�stare, invigda, hierofanter, guruer eller pr�ster som i de gamla mysteriesamfunden. Nu sker det med egna insatser genom kontakt med v�ra inre m�stare - v�r inre Kristus - v�r egen sj�l. Alla erfarenheter vi gjort genom inkarnationerna under tidigare kulturperioder, d� det andliga var mer verkligt �n det fysiska, �r lagrade i sj�len. I nutiden v�nder insikterna tillbaka i form av minnen. Vi k�nner inte igen det direkt , f�r det andliga �r nu uttryckt i materialistisk form. D�rf�r arbetar vi nu igen med att fokusera p� livet i formen precis som neofyterna i det gamla Egypten, men vi g�r det p� en h�gre niv� - vi �r v�r egen �verstepr�st.

De gamla kulturerna kontra nutiden

N�r vi i nutiden kan l�ra av de gamla kulturerna, �r orsaken den att den enskilda individen �ter igen s�ker sin sanna identitet i den basala kosmiska begynnelsen - liksom den g�ngen. Det andliga och det fysiska �r liksom den g�ngen lika verkligt. Vi �r p� v�g att r�ra oss bort fr�n uppfattningen att Gud �r utanf�r oss och avskild fr�n oss - att vi aldrig kan bli ett med Gud. I de gamla kulturerna upplevde man Gud som b�de immanent och transcendent. Gud fanns b�de i den enskilda m�nniskan och utanf�r. Det �r samma sak som vi h�r inom den andliga vetenskapen idag. "Gud �r allt och Gud �r i allt", lyder det esoteriska budskapet.

Statyerna var inte gudar

Men i de gamla kulturerna var m�nniskornas sj�lvmedvetenhet bara i sin linda. Exempelvis k�nde sig en egyptier inte som en enskild individ, utan var f�rst och fr�mst en del av sitt folk. Detsamma g�llde f�r grekerna (till exempel spartaner och atenare) och delvis romarna. Det var de invigda som f�rde in m�nniskan i naturens och d�rmed Guds lagm�ssigheter. Det fysiska �r det gudomligas yttre manifestation. Gudarna flyttade d�rf�r in i materien - till exempel i gudastatyerna.

Men gudarna tog inte plats i statyerna. Gudarna blev inte till sten eller materia som m�nga forskare felaktigt tror. Atatyerna representerade det gudomliga i formen. De gav det forml�sa form. Igenom det fysiska ses det andliga.

I nutiden �r vi fokuserade i formen, men vi h�ller ocks� p� att l�ra oss att se bakom formen - att se livet i formen. Symboliskt �r vi nu p� den upp�tg�ende kurvan, d�r vi r�r oss bort fr�n separatism tillbaka mot enhet. Det andliga och det fysiska blir �n en g�ng lika viktigt. Men vi skall ett steg vidare. Vi ska l�ta oss ledas av v�r egen inre m�stare - sj�len.

I framtiden kommer m�nskligheten att forts�tta sitt arbete p� den upp�tg�ende kurvan, men vi kommer inte att �terv�nda till en upplevelse av att det andliga �r viktigare �n det fysiska p� samma s�tt som under de f�rsta kulturperioderna. Framtiden blir en syntes av det fysiska och det andliga, f�r ande och materia �r tv� sidor av samma sak. Gud �r allt, och Gud �r i allt!

Saturnalierna

Utvecklingsresan g�r fr�n ljus till m�rker och tillbaka igen. Principerna i denna cykliska verklighet presenteras f�r oss i det lilla m�ttet med dygnsrytmen och i det st�rre med �rsrytmen. Idag firar vi ljusets impuls den 24 december - julafton. I de gamla visdomstraditionerna firade man vintersolst�ndet den 21 december. Principen �r densamma.

Normalt h�r vi att n�r vi firar jul i december som ljusets fest, �r det en kvarleva fr�n den romerska vinterfesten, "saturnalierna". Denna fest firade romarna den 19 december och den markerade slutet p� ett �r och b�rjan p� ett nytt. Julius C�sar �ndrade emellertid datumet till 17 december, men firade i geng�ld begivenheten i hela sju dagar - allts� fram till den 24 december.

Saturnalierna var snarare eldens �n ljusets fest, och av den anledningen dekorerade romarna hemmen med vintergr�na grenar, ljus och kul�rta lyktor. De gav varandra presenter och de �t s�tsaker. Under festveckan var det till�tet att spela varandra spratt, och det var en mycket vanlig lek att byta roller s� att herre blev tj�nare och tv�rtom. Man skulle ocks� vara goda mot varandra, och d�rf�r blev inga f�rbrytare avr�ttade - i varje fall inte under den veckan.

Det �r jul �ret runt

Men den moderna andliga vetenskapen understryker att julen inte ska betraktas isolerat - som n�got som plockas fram tillsammans med kartongen med tomtenissar och julpynt, och snabbast m�jligt m�ste hivas ut tillsammans med den plundrade julgranen strax efter ny�r. Julen - Kristusm�ssan (Christmass) - ska firas alla �rets dagar. Jultiden �r bara �rets andliga p�minnelse till alla om att bed�ma den andliga utveckling vi har g�tt igenom under �ret som gick. Vi ska unders�ka v�r medvetenhet och v�rdera hur v�ra liv och v�r utveckling har f�rl�pt, och f�rbereda oss f�r det nya �ret.

�

Jesus har aldrig uppmanat oss att fira hans f�delsedag

�verskuggad av Kristusprincipen demonstrerade Jesus hur m�nniskan f�rv�ntas leva sitt liv. Han kom i en tj�nares gestalt f�r att bef�sta Kristusprincipen, f�r andra att f�lja. Han har aldrig bett oss om att fira hans f�delsedag, s� som kyrkan g�r det idag. I juletid ska vi se p� vad Jesus l�rde. Julen �r inte Jesu f�delsedag, utan Kristusprincipens f�delsedag. Det �r under denna tid av �ret vi kan v�rdera och planl�gga hur vi vill leva det kommande �ret - eller resten av livet.

Julen �r inte barnens fest

Man s�ger att julen �r barnens fest. Det �r inte riktigt. Den �r faktiskt mest av allt de vuxnas fest. Julen tillh�r barnen endast i den utstr�ckning de upplever sina f�r�ldrars exempel. F�r�ldrarna ska n�mligen visa julens inneb�rd. Om de h�nger sig �t grov materialism, kommer barnen att f�lja deras exempel.

Julen �r inte bara julgran, ljus, tomtar och utv�xling av presenter. Den �r inte mat och dryck i �verfl�d. Detta �r bara vad den materialistiska m�nniskan har gjort den till. Icke desto mindre ligger det bakom allt detta �verfl�d och materialism en k�nsla av k�rlek som m�nniskan har sv�rt att f�rklara. Under n�gra dygn har vi f�tt en omedveten k�nnedom om Kristus.

N�r julen n�rmar sig ska vi stanna upp och se in�t i oss sj�lva. Vi ska se om vi kan f� �gonen p� Kristusljuset - sj�lvuppoffrandets ljus. Vi ska se om vi kan finna ett erk�nnande av att v�rt liv ing�r i en helhet. Sj�lvutveckling �r att vakna upp till helhetens rytm. Den �r naturens rytm. Naturens rytm �r �rskretsloppets faser, som reellt �r invigningsfaser - ett invigningsm�nster som fungerar i v�r egen medvetenhetsstruktur. I naturens f�rvandlingar m�ter vi oss sj�lva. Vi m�ter den i inkarnationens cykel med faserna barndom, ungdom, mogenhet och �lderdom. Dygnets, �rets och tids�ldrarnas kretslopp undervisar oss om livets inre skola.

�rets kretslopp �r livets hjul.

Jul och vintersolst�nd

Den kl�rvoajante teosofiske pionj�ren Geoffrey Hodson p�st�r att Jesus inte f�ddes f�r drygt 2000 �r sedan, utan cirka hundra �r tidigare. Sj�lva datumet �r det ocks� stor os�kerhet omkring. Jesus f�ddes troligen inte den 24 december. Men det �r ov�sentligt eftersom det inte �r hans f�delsedag vi ska fira. Vi firar en kulminationstidpunkt i �rets kretslopp. Julen infaller som sagt n�ra inp� en av �rets kulminationstidpunkter, som var en av huvudh�rnstenarna i forntidens visdomsskolors arbete, n�mligen vintersolst�ndet.

Vintersolst�ndet �r vinterns f�rvandlingspunkt. Det �r f�delsens eller �terf�delsens h�gtid. Vid denna tidpunkt har ljuset minst inflytande. Vid denna tid p� �ret f�ds eller �terf�ds ljuset. Det v�xer, och dagarna tilltar. Det �r festen d� Guds ljus �ter igen s�nds till v�rlden f�r att lyfta den ut ur m�rkret. Naturen ges nytt liv f�r att �teruppbygga en ny manifestationscykel. Denna gamla visdomstradition har blivit till nutidens julfest, d� Jesusbarnets f�delse firas p� samma s�tt som Horusbarnets �terkommande f�delse i Egyptens mysterier.

Hj�rtats s�d (k�rleken) spirar i m�rkret (stallet) och barnet (Kristusprincipen eller sj�lsimpulsen) f�ds. Julen �r d�rf�r ljusets fest. Och det �r f�rklaringen till att vi t�nder ljus vid denna fest. Vi sp�nner slingor av ljus �ver gator och v�gar. Vi t�nder ljus p� julgranar, adventskransar och i juldekorationer. Men hur �r det med det inre ljuset? Julen �r en lysfest, men den �r den inre lysfesten - Kristusljusets fest.

M�let �r enhet

F�r att fira Kristusprincipens f�delsedag b�r vi f�lja de enkla praktiska instruktioner och r�d som Jesus gav oss, f�r att fr�mja v�r andliga eller medvetenhetsm�ssiga utveckling. Vi ska f�lja hans exempel. Vi ska f�rs�ka uppleva Gud, som han gjorde det. N�r vi efterlever och praktiserar denna l�ra, �r vi sanna kristna - inte f�rr�n d�. Det �r grunden till att vi �r i livet. Meningen med att vara m�nniska �r att uppleva enhet med Gud. Oavsett v�ra tidigare eller nuvarande omst�ndigheter kan vi g� igenom de stadier Jesus visade oss medan han levde.

Med dessa ord vill jag be alla att �verv�ga hur vi, var och en p� sitt s�tt, kan f�rvandla julfesten s� den inte l�ngre �r materialismens, njutningens och �verdrivandets fest. L�t det ist�llet bli en jul med �kta medvetenhet. En p�minnelse om att bed�ma den andliga utveckling som vi har genomg�tt under �ret. Hur vi v�rderar hur v�rt liv och v�r utveckling har g�tt, och hur vi f�rbereder oss f�r det nya �ret.

Jag �nskar alla en v�lsignad julfest.

Fr�n Visdomsnettet

�versatt av Eremitha

Den esoteriska l�ran, del 7

Fri, 27 Nov 2009 22:22:03 GMT

Varf�r reinkarnerar sj�len? Vad �r karma och hur fungerar det? Hardy Bennis f�rmedlar i detta kapitel esoterikens beskrivning av m�nniskosj�lens v�g genom evolutionen.

Sj�lens liv

Reinkarnation och karma

�

Den m�nskliga sj�len �r som vi har sett, ett resultat av miljontals �r av utveckling genom naturrikena, och det betyder att den fr�n begynnelsen av sin verksamhet �r utrustad med en rad kroppar och egenskaper som den ska vidareutveckla i �verensst�mmelse med evolutionsplanen.

F�r vi f�r inte gl�mma att m�nniskostadiet l�ngt ifr�n �r slutet p� utvecklingen, utan bara en fas under vilken medvetenheten utvecklar den egenskap vi kallar sj�lvmedvetenhet, liksom den i andra riken utvecklade de fysiska, emotionala och mentala egenskaper som bildar grunden f�r sj�lvmedvetenheten.

Fr�n det �gonblick en evolution�r livsenhet eller monad har utvecklat sin sj�lsprincip, �vertar denna styrningen och fungerar som en slags inre "gudom", som representerar den h�gsta instansen den inkarnerade m�nniskan tills vidare tar emot sina grundl�ggande impulser ifr�n och kan komma i kontakt med.

Sj�len �r det bibliska uttrycket f�r m�nniskans sanna jag, och inom religi�sa system och esoteriska skolor har den f�tt m�nga beteckningar, som var f�r sig uttrycker m�nniskans upplevelse av sin inre "guds" sk�nhet och storhet. Men oavsett hur m�lande och poetiska dessa uttryck �r, kan de bara ge ett vagt intryck av sj�lens egentliga storhet, f�r vi har i den fysiska v�rlden helt enkelt inte ord f�r de tillst�nd och egenskaper som �r karakteristiska f�r varje enskild m�nniskas inre k�rna.

�

F�r att l�saren ska kunna orientera sig i den rikhaltiga esoteriska litteraturen ska vi f�rmedla n�gra av de vanligaste betecknarna p� sj�len, n�mligen egot, sj�lvet, sol�ngeln, m�staren i hj�rtat eller det sanna jaget.

Sj�len �r�det centrum�varifr�n v�rt jordiska liv planl�ggs och styrs. Det �r den som best�mmer var och n�r vi ska inkarnera, och vilka huvudsakliga uppgifter vi ska l�sa i den enskilda inkarnationen.

Den utvecklingsmetod som sj�len anv�nder sig av i m�nniskoriket kallas reinkarnation. Det �r periodicitetens lag, som den kommer till uttryck i m�nniskans v�rld. Den inneb�r att vi utvecklar de egenskaper som evolutionsplanen kr�ver av m�nniskostadiet, genom en l�ng rad inkarnationer i fysisk kropp. P� den grund som �r "st�pt" i de underm�nskliga naturrikena, l�gger vi sten p� sten och bygger p� det s�ttet upp "Salomos tempel", som sj�len kallas i Bibeln.

H�r kan vi verkligen�tala om gudomlig �tervinning, f�r inget g�r till spillo. Efter varje inkarnation ger m�nniskan partiklarna i sina fysiska, emotionella och mentala kroppar �ter till naturens stora dep�. Men dessa partiklars eget liv har berikats efter att m�nniskan har "l�nat" dem, och djupast sett �r det denna f�r�dling som �r m�nniskans prim�ra uppgift i evolutionen - att f�rl�sa eller "fr�lsa" materien i sina redskap genom att bibringa den en h�gre vibration �n den hade innan den byggdes in i m�nniskans kroppar.

Samtidigt tar sj�len upp - mellan inkarnationerna - alla de livsfyllda vibrationer som det inkarnerade livets m�nga upplevelser och intryck har tillf�rt kropparnas materia, i sitt eget v�sen, och ombildar dem till permanenta sj�lsegenskaper. D�rmed �kas sj�lens samlade summa f�r varje liv, och det betyder att varje g�ng den inkarnerar �r den lite b�ttre rustad f�r att g�ra erfarenheter och l�ra k�nna de tre v�rldarna �n i f�reg�ende inkarnation.

D�rf�r avbildas m�nniskans evolution inte med en j�mnt stigande linje, utan med en b�jd kurva som stiger mycket brant i den sista fasen. Denna fas kallas invigningsv�gen, och den �terv�nder vi till i ett senare avsnitt.

Den mekanism som s�rjer f�r att m�nniskor l�r av sina erfarenheter och inte forts�tter g�ra samma fel i all o�ndlighet, kallas karmalagen. Karma �r ett sanskritord som betyder "handling", och d�rf�r �r karmalagen "handlingens lag". Men h�r ska vi utvidga begreppet "handling" s� att det omfattar all aktivitet i alla v�rldar. Vi ska med andra ord uppfatta k�nslor som "handlingar" i den emotionella v�rlden och tankar som "handlingar" i den mentala v�rlden.

Karma �r lagen om orsak och verkan, aktion och reaktion, och det �r den som �r formulerad i uttryck som "som man b�ddar f�r man ligga" eller "vad en m�nniska s�r f�r hon ocks� sk�rda". D�rf�r kallas den ocks� r�ttf�rdighetens lag eller "nemesis".

�

Allt vi g�r, s�ger, k�nner och t�nker, �r aktiva krafter i relation till oss sj�lva och andra m�nniskor. De griper in i v�rldsordningen, och skapar sp�nningar och personliga f�rbindelser mellan m�nniskor som orsaker, vilka oundvikligen kommer att f� verkningar. Och det �r karmalagen som s�rjer f�r att dessa sp�nningar och inb�rdes relationer avvecklas p� ett s�tt som fr�mjar evolutionen.

D�rf�r ska vi inte p� n�got s�tt uppfatta karmiska verkningar som n�got slags "straff" som naturen utd�mer, utan som en m�jlighet att l�ra de lektioner som utg�r m�nniskofasens "pensum". F�r k�rnan i v�r evolution �r ju, vilket vi tidigare varit inne p�, till�gnandet av allt existerande, planetariskt "vetande" och utvecklingen av alla planetariska egenskaper och medvetenhetstillst�nd, s� att vi i en fj�rran framtid blir i st�nd att fungera som andliga skapare och uppr�tth�llare av planet- och solsystem.

M�nniskans personliga karma uttrycks prim�rt genom hennes permanenta atomer eller enheter, vilka rymmer den "arkiveringsfunktion" som �r n�dv�ndig f�r �verf�ring av karmiska orsaker fr�n liv till liv och deras oms�ttande till verkningar.

�

Inf�r en ny inkarnation planl�gger sj�len vilka egenskaper den vill f�rs�ka att utveckla eller f�rb�ttra, och vilka karmiska orsaker den vill avveckla och ombilda till erfarenheter.

I sin bok Livet f�re livet beskriver den amerikanska psykologen Helen Wambach hur sj�lar som �r p� v�g att inkarnera, tillsammans med andra sj�lar planl�gger f�rloppet och g�r avtal om att ing� personliga f�rbindelser med varandra. Ofta planl�gger de vid den tidpunkten inte bara sn�vare familjef�rh�llanden s�som �ktenskap eller syskon, utan ocks� mer avl�gsna familjef�rbindelser eller n�ra v�nskap.

�

Men l�t oss nu f�rs�ka beskriva hur hela inkarnationsprocessen f�rl�per, och hur karmiska orsaker f�r sin verkan. Det f�rsta som sker �r att sj�len uttalar sitt skapande "ord", som det heter i esoteriskt spr�kbruk. Det �r en impuls som str�mmar "ut" eller "ner" genom livstr�den, och som i f�rsta omg�ngen aktiverar den mentala permanenta enheten som tillsammans med de fysiska och astrala permanenta atomerna har legat i "dvala" i kausalkroppen sedan sj�len kastade av sina f�rra kroppar. Den mentala enheten vibrerar kraftigt och s�tter en del av den omgivande materien i sv�ngning - den del som vibrerar med samma frekvenser som enheten uts�nder. Den vibrerande materien pressas samman och byggs upp till en mentalkropp som kommer att inneh�lla "materia" av precis samma slag som i f�reg�ende inkarnation, eftersom de sv�ngningar som den mentala enheten s�nder ut �r just de som den har upplagrat i den f�reg�ende inkarnationens mentalkropp.

�

L�t oss illustrera med ett exempel. L�t oss s�ga att en m�nniska har den mentala egenskap vi kallar stolthet. Det inneb�r att m�nniskan i sin mentalkropp har en viss m�ngd materia som vibrerar med "stolthetens frekvens". Denna "materiem�ngd" och dess frekvens registreras av den mentala permanenta enheten, och i n�sta inkarnation uts�nder enheten denna vibration igen och drar till sig samma m�ngd "materia" av det slaget. D�rmed kommer det f�r den inkarnerade m�nniskan att vara "minsta motst�ndets v�g" att bli lika stolt i den nya inkarnationen.

�

Det betyder att den mentala delen av m�nniskans karakt�r verkar som en karmisk orsak, som f�r den verkan i n�sta inkarnation att hon ska forts�tta sin karakt�rsutveckling fr�n den punkt hon n�dde i f�reg�ende inkarnation.

N�r omkring en tredjedel av mentalkroppen �r uppbyggd, l�per impulsen vidare genom livstr�den och aktiverar den astrala/emotionala permanenta atomen. H�r upprepas processen, och en emotionalkropp med precis samma k�nslotendenser som i f�reg�ende inkarnation byggs upp - den karmiska konsekvensen av tidigare livs k�nslovanor.

�

N�r en tredjedel av emotionalkroppen (och nu tv� tredjedelar av mentalkroppen) �r uppbyggd, b�rjar den fysiska permanenta atomen att vibrera, och en eterkropp med samma generella vitalitet och h�lsotendenser som i f�reg�ende livs eterkropp, byggs upp.

�

N�r en tredjedel av eterkroppen (och nu hela mentalkroppen och tv� tredjedelar av emotionalkroppen) �r uppbyggd, knyts livstr�den till en befruktad �ggcell, och eterkroppen kan nu b�rja styra cellutvecklingen eftersom den redan �r delvis formad.

�

Men vid det laget har sj�len tagit ett viktigt steg, n�mligen valet av f�r�ldrarna. D�rmed fastl�ggs de tv� viktigaste utvecklingsfaktorerna: arv och milj�. F�r�ldrarna ger fostret dess arvsmassa, och best�mmer vilken uppv�xt det ska f� och vilka andra m�nniskor som kommer att finnas i barnets omgivningar.

H�r har vi sett hur karmalagen verkar i relation till en m�nniskas generella tendenser och m�jligheter liv efter liv, men det finns �nnu n�gra faktorer som inte omfattas av ovanst�ende mekanismer, n�mligen konkreta tankars och k�nslors samt fysiska h�ndelsers karma.

�

N�r vi k�nner och t�nker positivt eller negativt i relation till andra m�nniskor, skapar vi karmiska band till dem. Essensen av dessa inre tillst�nd upptas i kausalkroppen mellan inkarnationerna och �terskapas senare i nya mental- och emotionalkroppar. H�r kommer de till uttryck i of�rklarliga sympatier och antipatier f�r m�nniskor man m�ter, eller ett n�stan oemotst�ndligt behov av att utf�ra vissa best�mda handlingar i relation till dem.

�

De fysiska handlingarna �r best�mmande f�r de ickem�nskliga omgivningarna s�som rikedom eller fattigdom, goda eller d�liga utbildningsm�jligheter, och i speciella fall kroppsliga brister som invaliditet, om en m�nniska har varit s�rskilt grym i en tidigare inkarnation.

�

Under hela processen vakar sj�len i sin nya mental- och emotionalkropp �ver fosterutvecklingen, och omedelbart f�re f�delsen uts�nder den via livstr�den en energiimpuls som f�r hela eterkroppen med sina center att lysa upp och f�rbinda sig med de fasta fysiska materiepartiklarnas inneboende energi, och detta framkallar f�delsen. D�rmed �r sj�lens skapandeakt till �nda, och den fysiska inkarnationen tar sin b�rjan.

Fr�n Visdomsnettet

�versatt fr�n danska: Eremitha

�

Den esoteriska l�ran, del 6

Tue, 17 Nov 2009 22:18:53 GMT

Om gruppsj�lar och individualisering - hur m�nniskan blev m�nniska, och vad som egentligen skiljer oss fr�n djuren, enligt den esoteriska kunskapen.

Gruppsj�lar och individualisering

�

Vi har nu kommit till ett av de viktigaste nyckelbegreppen i hela den esoteriska l�ran, n�mligen sj�lsprincipen. Detta kan definieras som det inre liv som inkarnerar i och uttrycker sig genom naturens yttre former. Det finns tv� kategorier av sj�lar:

�

1. Gruppsj�lar som kommer till uttryck i mineral- v�xt- och djurriket.

2. Individuella sj�lar som inkarnerar i m�nniskoform.

�

Till att b�rja med �r de flera miljarder, livsenheterna eller monaderna, med sina livstr�dar och permanenta enheter, samlade i sju prim�ra gruppsj�lar som motsvarar de sju stora energistr�mningar man kallar de sju str�larna. [1]

�

Dessa gruppsj�lar �r omgivna av en slags "v�gg", och efterhand som utvecklingen fram�tskrider samlar livsenheterna sig i grupper med besl�ktade erfarenheter, s� att "skiljev�ggar" v�xer fram inom de omg�rdande "v�ggarna" och delar upp gruppsj�larna i familjer, sl�kter och arter.

�

Det betyder att de prim�ra gruppsj�larna spaltas upp i mindre delar med f�rre enheter, och n�r evolutionen omsider n�r fram till den sista fasen av djurtillst�ndet finns endast en enhet kvar i varje gruppsj�l.

�

Utvecklingen genom naturrikena leder allts� till att det enda livet, som ursprungligen manifesterades som en m�ngfaldighet i form av de m�nga monaderna, p� nytt r�r sig tillbaka mot enheten efterhand som medvetenheten nyanseras och egenskaperna specialiseras.

�

Om vi ska f�rs�ka illustrera hur en gruppsj�l fungerar, kan vi anv�nda en mycket enkel bild - vi kan likna den vid en hink vatten. L�t oss s�ga att vattnet i hinken representerar till exempel tio hundars sj�lsprincip. Om vi h�ller upp vattnet i fem glas motsvarar det att fem hundar har inkarnerat fr�n gruppsj�len. S� l�nge vattnet �r i glasen �r hundarna individuella v�sen, men n�r de d�r h�ller vi tillbaka vattnet i hinken och kan aldrig f� precis samma hund(sj�l)igen.

�

De erfarenheter som individuella djur g�r under sin tillvaro, kan vi illustrera med ett f�rgpulver som vi h�ller i det glas som representerar djuret. N�r hunden d�r och vattnet allts� h�lls tillbaka i hinken, kommer f�rgpulvret att sp�das i hela vattenm�ngden om �n i f�rtunnad form.

�

Det betyder att de enskilda hundarnas erfarenheter samlas till en kollektiv erfarenhetsmassa som kommer alla framtida inkarnerade djur till godo i form av ett inneboende, instinktivt vetande.

�

Gruppsj�lens kollektiva medvetenhet yttrar sig allts� som instinkter. Det kan vara andungars f�rm�ga att simma f�rsta g�ngen de hamnar i vattnet, en gr�sparvs f�rm�ga att bygga ett rede som ser precis likadant ut som dem tidigare generationer byggde, eller f�gelflockars f�rm�ga att hitta v�gen s�derut f�r vintern och tillbaka till sina h�ckningsplatser till v�ren - ofta str�ckor p� flera hundra mil.

�

Dessa instinkter uttrycker summan av de erfarenheter som alla gruppsj�lens enheter har gjort genom �rtusenden, och genom denna direkta medvetenhetsf�rbindelse styr och leder gruppsj�len de enskilda djuren n�r de �r fysiskt inkarnerade.

�

Biologen Rupert Sheldrake kallar i sin bok �A New Science of Life dessa kollektiva erfarenhetsmassor f�r morfogenetiska f�lt, och han har med sin forskning skapat en viktig f�rbindelse mellan den esoteriska l�ran och biologin. Genom f�rs�k har det p�visats att om r�ttor p� en plats p� jorden l�r sig en best�md sak, blir det l�ttare f�r samma typ av r�ttor p� andra platser i v�rlden att l�ra sig samma sak. F�rs�ken konkluderar att r�ttorna till synes har en medvetenhetsm�ssig gemensam dep�, d�r m�nga r�ttor f�r gl�dje av n�gra f� r�ttors anstr�ngningar om de tillh�r samma art.

�

Generellt kan man s�ga att ju mer primitiv en art �r, desto mer liknar de inkarnerade livsenheterna varandra, och omv�nt att ju mer framskriden utvecklingen �r, desto mer karakteristiska blir de enskilda individerna. De n�rmar sig med andra ord ett tillst�nd d�r den kollektiva pr�geln blir till en individuell pr�gel.

�

Den slutliga �verg�ngen fr�n den kollektiva medvetenheten till ett individuellt, inkarnerat m�nniskov�sen, den s� kallade individualiseringen, sker i slutet av djurriket, och g�ller djurformer som h�star, elefanter, apor, katter, kameler, hundar och kanske delfiner.

�

Ursprungligen b�rjade individualiseringen under den h�r planetariska perioden som ett resultat av n�gra h�gtst�ende varelsers inblandning. Men n�r ett m�nniskorike v�l �r etablerat i naturen, �r det de utvecklade djurens kontakt med m�nniskor som �r den utl�sande faktorn. Vi k�nner alla till exempel p� vilka otroliga medvetenhetsegenskaper djur kan till�gna sig i samarbete med m�nniskor, och det �r klart att en stimulering av det slaget �r avg�rande f�r att en livsenhet blir i st�nd att spr�nga ramarna f�r vad djurformen kan erbjuda med h�nsyn till medvetenhetsutveckling.

�

N�r djurmedvetenheten har n�tt sin maximala utveckling kommer en kraftig impuls fr�n monaden genom livstr�den. Denna impuls f�rs�tter den permanenta mentala atomen i s� stark sv�ngning att den samlar ett "moln" av det h�gre mentalplanets materia omkring sig, och d�rmed �r kausalkroppen, den individuella m�nniskosj�lens boning, bildad. Samtidigt uppl�ses den "v�gg" som har omg�rdat gruppsj�len, och essensen av den samlade evolution�ra v�xten genom naturrikena, och s�rskild den sista delen av djurriket, �verf�rs till kausalkroppen och kommer h�r till uttryck som de latenta, instinktiva egenskaper som m�nniskor har gemensamma med djur.�

�

D�rmed �r ett nytt v�sen "skapat" i naturen, den reinkarnerande m�nniskan, och kausalkroppen fungerar nu som den instans som samlar upp de enskilda livens erfarenheter och omvandlar dem till egenskaper, s� m�nniskan kan utveckla sig i �verensst�mmelse med den evolutionsplan som �r lagd av det m�ktiga planetariska v�sendet.

�

D� det i v�r tid �r djurens kontakt med m�nniskor som utl�ser individualiseringen, kommer m�nga av v�ra husdjur att vara redo att �verg� till m�nniskoriket och b�rja inkarnera som sj�lvst�ndiga v�sen. Men redan f�r miljoner �r sedan st�ngdes "d�rren" till m�nniskoriket f�r djuren f�r att p� det s�ttet p�skynda den m�nskliga utvecklingen. Det �r ungef�r som att begr�nsa tillg�ngen p� nya elever i en skolklass n�r den har varit ig�ng en tid, s� att l�raren med sin undervisning inte beh�ver ta h�nsyn till de nya eleverna och p� det viset sinka utvecklingen f�r dem som har g�tt i klassen fr�n starten.

�

Detta �r ett speciellt arrangemang som kommer att fortg� �nnu flera miljoner �r, men n�gon g�ng kommer det att �ppnas upp igen, och d� kommer alla djur som under mellantiden har blivit individualiserade att kunna b�rja inkarnera som m�nniskor.

�

Individualiseringen p� den h�r planeten b�rjade i den s� kallade lemuriska rotrasen f�r cirka 18,5 miljoner �r sedan. D�refter fortsatte individualiseringen fram till omkring mitten av den n�stf�ljande stora atlantiska perioden, d� "d�rren" mellan djur- och m�nniskoriket st�ngdes. [2]

Det var en period p� �tskilliga miljoner �r, vilket betyder att alla m�nniskosj�lar absolut inte �r lika gamla. De har inte samma grad av�utveckling och erfarenhet, och det �r detta som ofta kommer till uttryck i de stora skillnader som genom tiderna har iakttagits i olika folkslags medf�dda egenskaper.

�

Men den f�rsta individualiseringen under den lemuriska tiden f�regick allts� med hj�lp "utifr�n". I Den hemliga l�ran ber�ttar H P Blavatsky om hur v�r jordevolution vid den tidpunkten fick avg�rande hj�lp fr�n en rad h�gt utvecklade v�sen, som kom fr�n andra delar av planetsystemet. Det �r den begivenheten som kallas "str�lherrarnas" ankomst, eftersom den f�r kl�rvoajanta forskare som har sett tillbaka p� den ter sig som v�ldiga eldsl�gor som "sl�r ner" p� jorden.

�

105 adepter [3] ankom till klotet och bildade en "inre v�rldsstyrelse", och det var en gigantisk evolutionsimpuls som bland annat framkallade individualiseringen av den avancerade djurm�nniskan.

�

Denna inre v�rldsstyrelse finns fortfarande,��ven om�m�nga av dess ursprungliga medlemmar har ersatts av jordm�nniskor, efterhand som evolutionen har frambringat tillr�ckligt kvalificerade medarbetare. Men det �r ett omr�de vi �terv�nder till i ett senare avsnitt.

_____________________

�

[1] �Det skulle bli f�r omfattande i denna lilla introduktionsbok att komma in p� vetenskapen om de sju str�larna, men vi kan h�nvisa till Hardy Bennis' bok De sju str�larna.

�

[2]� Den lemuriska och den atlantiska rotrasen och deras kontinenter kommer att omtalas n�rmare i avsnittet De sju rotraserna.

�

[3]� Fr�n latinets adeptus, "som har uppn�tt", det vill s�ga det h�gt utvecklade v�sen man kallar "m�stare". Begreppen kommer att f�rklaras i senare avsnitt.

�

Fr�n Visdomsnettet

�

�versatt fr�n danska: Eremitha

L�psedelsbild: � Marie Sundberg

Den esoteriska l�ran, del 5

Fri, 30 Oct 2009 15:53:26 GMT

Involution och evolution

av Hardy Bennis

�

Involution och evolution

�

Dessa tv� ord, involution och evolution, t�cker in hela den l�nga pilgrimsresa som varje livsenhet eller monad m�ste genomg� innan den har realiserat de potentiella eller "genetiska" m�jligheter den inrymmer, och utvecklat sig till ett v�sen i niv� med sitt eget upphov, Planetlogos, och i sista instansen Sollogos.

Om vi vill bilda oss ett intryck av denna v�ldiga utvecklingsprocess m�ste vi p� m�nga s�tt bli som barn igen, s� som det st�r i Bibeln, f�r det �r ett omr�de som inneh�ller abstrakta f�rest�llningar och postulat som �r sv�ra att f� en klar uppfattning om, och som vi d�rf�r m�ste acceptera som mytiska bilder p� samma s�tt som barn accepterar �ventyrens v�rld. Det finns p�st�enden som vid nuvarande tidpunkt inte kan bevisas, och som vi d�rf�r m�ste anta som nyttiga och relevanta arbetshypoteser som bildar grund f�r en djupare f�rst�else av v�r egen m�nskliga natur och utveckling.

I tidernas morgon f�r m�nga miljarder �r sedan, skildes monaderna ut fr�n den gudomliga naturen och "placerades" p� systemets "n�st �versta" plan., vilket har f�tt namn efter dem - det monadiska planet. Vid den tidpunkten kan deras tillst�nd kanske b�st beskrivas som salig, paradisisk omedvetenhet om alla annat �n deras egen v�rld. Men s�som "skapade till guds avbild" �r de i besittning av hela den gudomliga skaparkraften.

Liksom ett ekollon rymmer den genetiska koden till en fullvuxen ek, har monaden i sin natur allt den beh�ver f�r att n� samma utvecklingsgrad som sitt upphov, och den p�b�rjar nu en process som p�minner mycket om det som sker n�r ekollonet planteras i grogunden, s�nder ut sina r�tter och b�rjar att ta upp n�ring i form av vatten och mineraler.

Monaden s�nder en "rottr�d", en str�m av ren livsenergi, en "livstr�d" eller "sutratma", som den kallas p� sanskrit, ner i "grogrunden" som �r de fem planen under det monadiska planet. Efterhand som denna "tr�d" r�r sig "ned�t" eller "ut" i de underliggande v�rldarna, knyter den en atom fr�n varje v�rld till sig - det vill s�ga en enhet fr�n det �versta underplanet av varje plan, samt en molekyl fr�n mentalplanets fj�rde underplan - allt som allt sex enheter som �r f�rbundna med monaden genom hela utvecklingsf�rloppet, och d�rf�r kallas permanenta atomer eller enheter.

De permanenta atomerna �r monadens utg�ngspunkt p� planen, och genom dem b�rjar den nu, plan f�r plan, att uppta "n�ring" i form av de olika sv�ngningarna eller vibrationerna i planens "partiklar" och materiemassor. Sv�ngningarna lagras i de permanenta enheterna p� samma s�tt som vi idag kan lagra elektromagnetiska impulser i datorer eller bandspelare.

Denna "ned�tg�ende" r�relse kallas involution, som n�rmast betyder "involvering", det vill s�ga monadens involvering i allt tyngre materieformer eller plan. Vi kan ocks� s�ga att monaden, eller den rena anden, f�rankrar sig i de fem materiev�rldarna och s� sm�tt b�rjar att l�ra k�nna dem genom de sv�ngningar eller vibrationer som den lagrar i sina permanenta enheter.

Processen str�cker sig �ver ofantliga tidsrymder p� m�nga miljarder �r, men vid en eller annan tidpunkt har monaden "slagit rot" eller "f�tt fotf�ste" p� alla planen hela v�gen "ned", och har n�tt fram till den fysiska v�rlden. H�r �r en slags v�ndpunkt, f�r nu p�b�rjas en ny process i motsatt riktning, �terv�ndandet till de andliga "h�jderna", som kallas evolution, det vill s�ga en utveckling bort fr�n de "tyngre" eller "t�tare" materiev�rldarna och tillbaka till utg�ngspunkten, det monadiska planet.

�

Monadens involution

�

Monadens evolution

�

Men om vi ska f�rst� denna utvecklingsprocess m�ste vi bilda oss en uppfattning om n�gra f� principiella fr�gor. Som vi fick ett intryck av i f�rra kapitlet inneh�ller varje livsenhet tre aspekter, som vi f�r m�nniskans vidkommande betecknade med de bibliska uttrycken kropp, sj�l och ande. Men d� det i b�rjan av evolutionsprocessen �nnu inte finns s� h�gt utvecklade v�sen som m�nniskan, �r det b�ttre att kalla de tre aspekterna f�r liv, medvetenhet och form.

Det �r f�rh�llandet mellan dessa tre aspekter som vi m�ste skapa oss ett intryck av, och det kan vi g�ra genom att�j�mf�ra dem�med begrepp fr�n elektriciteten. Vi kan likna "livet" med en elektrisk str�m och "formen" med en ledning. Naturlagarna s�ger att n�r str�mmen l�per genom ledningen bildas ett magnetf�lt runt omkring den, och detta f�lt kan vi uppfatta som den tredje aspekten, "medvetenheten". Men lagarna s�ger ocks� att n�r ledningen �r rak �r magnetf�ltet svagt, medan det �kar om vi vrider ledningen till en spole. Ju fler varv spolen har, desto h�gre �r medvetenhetens utvecklingsgrad (magnetf�ltets styrka).

I b�rjan �r materieformerna relativt okomplicerade, f�r involutionen�avslutas ju i den fysiska v�rlden som �r "v�ndpunkten", och d�rf�r �r de f�rsta livsformerna som det monadiska livet inkarnerar i, fysiska mineralformer. H�r har monaderna mycket olika livsbetingelser. N�gra lever i gl�dande lava, andra �r begravda i inlandsis eller djupt liggande metall�dror, medan andra sk�ljs omkring med havets v�gor eller flyter omkring i atmosf�rens luftmassor. Alla dessa mycket olika impulser registreras av den fysiska permanenta atomen och �verf�rs via livstr�den till den spirande monadiska medvetenheten, som p� det s�ttet�f�r intryck av krafter s�som temperaturv�xlingar, tryck och friktion.

Denna yttre p�verkan utg�r ett stort intryck p� det inre livet och resulterar i utvecklingen av en mineralmedvetenhet, som b�st kan beskrivas som en kemisk affinitet, det vill s�ga olika materias f�rm�ga att k�nna skillnad mellan varandra och ing� mer stabila kemiska "�ktenskap" med �mnen de "t�l" �n med �mnen de "inte t�l".

Genom denna v�ldigt primitiva mineralmedvetenhet f�r monaden allts� sina f�rsta egentliga intryck av en materiev�rld, f�r lagrandet av vibrationstendenser i de permanenta enheterna kan endast uppfattas som ett f�rstadium till medvetenhetslivet. Hela fasen kulminerar i �delmetaller och kristaller, och d�refter har det monadiska livet inte mer att l�ra i mineralriket och kan d�rf�r �verg� till n�sta rike - v�xtriket.

V�xternas mycket finare och ocks� mer komplicerade struktur g�r det m�jligt f�r det inneboende livet att uppm�rksamma naturkontraster som ljus och m�rker, regn och torka, sol och frost, bl�st och l�. V�xterna utvecklar stor sensitivitet f�r dessa f�r�ndringar, och det �r ett uttryck f�r en medvetenhet d�r det k�nnande, f�rnimmande njutning-sm�rta.elementet �r l�ngt mer framtr�dande �n i den "h�rda" mineralv�rlden.

Fasen kulminerar i de stora skogstr�den, och h�r �r medvetenheten s� utvecklad att det ocks� finns en svagt spirande mental egenskap i form av minnet av �rstidernas skiften. Nu har det inkarnerade monadiska livet l�rt vad v�xtriket kan erbjuda, och �r d�rf�r redo f�r n�sta rike - djurriket.

H�r f�r livsformerna f�r f�rsta g�ngen i evolutionen f�rm�ga att r�ra sig omkring av egen kraft, och d� cellstrukturerna samtidigt blir �nnu mer komplexa och differentierade �n i v�xtriket, uppn�r djuren i de sista stadierna en medvetenhet som p� m�nga s�tt kan s�gas utg�ra den instinktiva grunden f�r den senare m�nniskomedvetenheten.

Genom upplevelser av sv�lt och m�ttnad, trygghet och otrygghet, h�ngivenhet och frustration, gl�dje och sorg, tillit och misstro, utvecklar de sj�lvbevarelsedrift, k�nsdrift, f�r�ldrainstinkt, flockinstinkt och andra grundl�ggande medvetenhetselement, som omfattar b�de k�nslo- och tankeelement.

Djurfasen kulminerar i de h�gre d�ggdjuren, d�r medvetenheten "kvalificerar" sig till m�nniskoriket. �verg�ngen sker genom den process som kallas individualisering - en process som kommer att beskriva i n�sta kapitel.

�Nu skulle man kunna f� intrycket att alla livsenheter slaviskt genomg�r naturrikena fr�n b�rjan till slut innan de �verg�r i n�sta rike. Men s� �r inte alltid fallet, f�r i verkligheten finns stora �verlappningar mellan rikena, och s�rskilt mellan v�xt- och djurriket. Medvetenheten hos am�bor eller andra encelliga djur �verstiger inte den mer avancerade v�xtmedvetenheten, och det betyder att vissa utvecklingssteg kan uppn�s i b�de v�xt- och djurriket. D�rf�r kan en livsform l�mna v�xtriket innan den har genomg�tt hela detta rike. Den ska bara starta tidigt i djurriket, medan de livsenheter som genomg�r hela v�xtriket startar motsvarande senare i djurriket.

Men hela detta omr�de i den esoteriska l�ran �r �nnu endast oerh�rt sporadiskt belyst, och vi kan d�rf�r inte g�ra annat �n att framl�gga en grundl�ggande modell som kan ge en viss f�rnimmelse av f�rh�llandena i naturen, och s� inv�nta att andevetenskapliga forskare tar upp saken och f�rdjupar den kunskap vi �r i besittning av idag. L�t os d�rf�r avsluta detta avsnitt med att citera Djelal ed din Rumi, en sufisk mystiker som levde p� 1200-talet:

�

Jag dog som en sten och blev en v�xt.
Jag dog som v�xt och blev till ett djur, och nu �r jag m�nniska.

Varf�r frukta d�den?
Blev jag n�gonsin mindre eller ringare av att d�?
Jag d�r en g�ng som m�nniska och blir till ett v�sen av ljus, en dr�mmens �ngel,

Men min v�g g�r vidare.
Allt, utom Gud, f�rsvinner.

Jag blir, vad ingen h�rde eller s�g.
Jag blir stj�rnornas stj�rna, som str�lar �ver f�delse och d�d

�

Fr�n Visdomsnettet

�versatt av Eremitha

L�psedelsbild: � Marie Sundberg

Den esoteriska l�ran, del 4

Mon, 26 Oct 2009 12:57:41 GMT

M�nniskan och naturens sju plan.

Den esoteriska l�ran ber�ttar att det i solsystemet finns sju olika materiev�rldar eller plan.
Med ett materieplan menar man en v�rld som best�r av partiklar vilka �r sammanv�vda till strukturer p� ett s�dant s�tt att vi uppfattar dem som en sammanh�ngande helhet. Partiklarna �r karakteristiska med snabba sv�ngningar, och d�rf�r s�ger man att de vibrerar med en best�md frekvens, beroende av partikelstorleken.

�n s� l�nge �r de flesta m�nniskor endast medvetna om den fysiska v�rlden med dess atomer och molekyler, men om vi ser n�rmare p� fysiska atomer uppt�cker vi att det �r ett stort avst�nd mellan atomk�rnan och de omgivande elektronerna. Fysiken s�ger oss n�mligen att atomk�rnans diameter �r omkring 100�000 g�nger mindre �n hela atomens diameter.

Det betyder att det finns ett stort "tomrum" inuti de fysiska atomerna, och i detta tomrum finns mindre partiklar - s� sm� att man aldrig kan se dem med fysiska instrument. De h�nger ocks� samman i strukturer och bildar en v�rld som �r precis lika sammanh�ngande som den fysiska v�rlden.

Inne i denna v�rlds partiklar finns �ter igen ett stort tomrum, d�r det finns �nnu mindre "partiklar" som bildar n�sta v�rld, och s� forts�tter det tills vi har sju materieplan inuti varandra.

Varje plan �r allts� karakteristiskt avseende materiepartiklar av en best�md storlek och frekvens, och det representerar ett aktivitetsf�lt inom vilket den m�nskliga medvetenheten kan utveckla sig.

Det n�mns ofta att m�nniskan lever i tre v�rldar, och med detta menar man att vi har en kropp eller form best�ende av de tre "l�gsta" v�rldarnas materia - de fysiska, astrala och mentala planen, som de kallas.

Varje plan har sju underplan eller tillst�ndsformer, och som fysiskt inkarnerade m�nniskor har vi en fysisk kropp som best�r av de tre "l�gsta" underplanens materia, det vill s�ga fasta, flytande och gasformiga strukturer, samt en eterkropp best�ende av partiklar fr�n de "h�gre" eller eteriska underplanen.

Men dessutom har vi, som n�mnts ovan, en emotional- eller astralkropp, best�ende av materia fr�n den "n�st l�gsta" eller astrala v�rlden, en tanke- eller mentalkropp som best�r av materia fr�n den "tredje l�gsta" eller mentala v�rlden, och en kausal- eller sj�lskropp best�ende av materia fr�n den �vre delen av mentalplanet.

Det �r dessa medvetenhetsredskap vi anv�nder f�r att till�gna oss kunskap och erfarenheter i de tre v�rldarna, men d�rut�ver har m�nniskan sina "h�gre" andliga instanser, som genom evolutionen kommer att utvecklas till fullo.

Schematisk framst�llning av m�nniskans struktur

�

Detta betyder att det finns en mening n�r Bibeln s�ger att m�niskan best�r av kropp, sj�l och ande. Esoteriskt anv�nder man lite andra beteckningar, men i princip �r det samma uppbyggnad det talas om. D�rf�r kan vi nu ge en �versikt �ver m�nniskans uppbyggnad eller konstitution s� som den esoteriska l�ran framst�ller den:

�

1.� Innerst eller "�verst" har vi den rena anden, eller monaden, som betyder "odelbar enhet". Den bildar �verg�ngen mellan sitt upphov, Planetlogos, och den individuella m�nniskan, och det �r sv�rt att s�ga vilken av dessa tv� parter den �r n�rmast knuten till, liksom det kan vara sv�rt att avg�ra om den befruktade �ggcellen i livmodern tillh�r modern eller barnet.

Monaden inrymmer "den genetiska koden" till, eller en miniatyrbild av, Logos. Det vill s�ga, att den p� f�rhand �r utrustad med potentiella egenskaper som s�tter den i st�nd att utveckla sig till ett v�sen med samma utvecklingsniv� som sitt upphov. Vi �r allts�, som det s�gs i Bibeln, helt konkret "skapade till Guds avbild".

Som liknelsen om den f�rlorade sonen s�ger oss, �r det monadens uppgift att ge sig ut p� den l�nga pilgrimsresan, evolutionen, som kommer att f�ra den genom alla naturrikena, inklusive m�nniskoriket, och tillbaka till "fadershemmet" utrustad med all den kunskap och erfarenhet som ger den kapacitet att fungera som ett m�ktigt planterariskt v�sen.

�

2.� N�sta led �r sj�len, som den heter med ett bibliskt uttryck. Den bor i kausalkroppen och �r en br�nnpunkt f�r monadens andliga energier, vilka den trappar ned eller nedtransformerar s� att de blir tillg�ngliga f�r den inkarnerade m�nniskan.

P� nuvarande utvecklingsniv� �r m�nniskan inte kapabel att f� kontakt med sj�lva monaden, och d�rf�r fungerar sj�len som monadens representant och den innersta, andliga instans m�nniskan �n s� l�nge kan str�va efter att n�. Den �r s�tet f�r "jag-medvetenheten" och den egentliga viljan, och kan betraktas som en slags dator som sparar essensen av de m�nga upplevelser och erfarenheter m�nniskan samlar p� sig genom talrika inkarnationer i de tre v�rldarna, och omvandlar dem till egenskaper. Sj�len �r allts� m�nniskans inre "gudom" som utvecklar sig genom att inkarnera i de tre v�rldarna, och det �r v�rt nuvarande evolutionsm�l att f� kontakt med den i v�r fysiska hj�rna.

�

2.� Ytterst eller "nederst" har vi personligheten, som �r den aspekt av oss sj�lva vi �r mest bekanta med, eftersom den �r den person vi �r n�r vi �r vakna och medvetna i vardagen. Personligheten �r det samlade redskap i vilket sj�len inkarnerar i de tre v�rldarna, och �r d�rf�r en kombination av de tre redskap vi n�mnde ovan:

Den fysiska kroppen i dess tv� aspekter: Fast form och eterform. Den �r det redskap varmed vi �r fysiskt medvetna, och kan g�ra erfarenheter, och r�ra oss runt i den fysiska v�rlden.

Astral- eller emotionalkroppen, vilken som namnet antyder �r den "finare" kropp som sj�len k�nner och upplever igenom. Den best�r av en "t�tare" del som �r en exakt kopia av den fysiska kroppen, och en "finare" del som str�cker sig utanf�r den t�tare formen likt en �ggformad oval som popul�rt kallas den astrala auran. Den �r fylld av lysande f�rger, som uttrycker inte bara de varaktiga k�nslouttryck man kallar karakt�ren, utan ocks� pl�tsliga emotionella tillst�nd som sk�ljer �ver den.

N�r vi �r vakna eller "dagsmedvetna", �verf�rs emotionalkroppens k�nslotillst�nd till det autonoma nervsystemet via solarplexuscentret, s� vi blir medvetna om dem i den fysiska v�rlden. Men n�r vi somnar intr�der vi i v�r emotionalkropp i den enorma astrala/emotionala v�rld som genomtr�nger och omsluter hela planeten, och h�r �r vi precis lika vakna och medvetna som i den fysiska v�rlden.

Emotionalplanet �r liksom alla andra plan indelat i sju underplan, som var f�r sig �r hemvist f�r best�mda k�nslotillst�nd. De "l�gsta" underplanen inrymmer de gr�vsta och mest primitiva k�nslotillst�nden, och d�refter blir de "finare" och mer "f�r�dlade" f�r varje underplan i "upp�tg�ende" riktning.

Mental- eller tankeplanet �r det redskap med vilket sj�len t�nker i relation till konkreta f�rh�llanden. Liksom emotionalkroppen best�r den av en "t�tare" del som �r en exakt kopia av den fysiska formen, samt en "finare" del som str�cker sig utanf�r kroppsformen likt en �ggformad oval som kallas den mentala auran. Den �r fylld av �nnu mer lysande f�rger �n astralauran, och uttrycker inte bara de permanenta tankem�nstren i karakt�ren utan ocks� tillf�lliga tankeprocesser och associationer.

Mentalplanet �r indelat i sju underplan, men mentalkroppen inneh�ller endast materia fr�n de fyra "l�gsta" underplanen. Liksom f�r emotionalplanets vidkommande finner vi de "grova" mest h�nsynsl�sa och egoistiska tankarna p� sjunde underplanet, och de "finare" och mer "f�r�dlade" tankeprocesserna p� de efterf�ljande underplanen.

De "h�gre" planen, fr�n och med de tre "h�gre" underplanen av mentalplanet, �r det sv�rt att s�ga n�got om eftersom de uttrycker tillst�nd som �r s� skilda fr�n de fysiska tillst�nd vi uppfattar med hj�rnmedvetandet, att vi inte har ord f�r dem. Men det �r �nd� av stor betydelse att bilda sig ett intryck av dem, och d�rf�r kommer vi h�r att f�rs�ka ge n�gra nyckelord om vart och ett av dessa medvetenhetsplan.

Kausalplanet, det h�gre mentalplanet, kallas tillsammans med det l�gre mentalplanet ocks� f�r det "manasiska" planet efter principen "manas", som betyder den universella tanken. Kausalplanet �r de abstrakta id�ernas, symbolernas och de opersonliga och principiella tankarnas v�rld. Det �r sj�lens hemvist, och h�r finns de andliga, arketypiska fr�n eller bildmallar som ligger till grund f�r hela evolutionsprocessen. Det �r detta som har givit denna v�rld dess namn; kausalplanet, det vill s�ga orsaksplanet. I loppet av evolutionen g�r m�nniskan sin mentalkropp till redskap f�r denna "h�gre" mentala funktion.

Det buddhiska planet har namn efter principen "buddhi", som betyder den universella sj�len. Den �r hemvist f�r enhetsmedvetandet, den rena, intuitiva insikt, den andliga k�rlek och visdom som m�nga kallar Kristusmedvetenheten. H�r �terfinns den "h�gre" motsvarigheten till k�nslolivet, och det �r alla m�nniskors uppgift att genom evolutionen g�ra sin emotionalkropp till en spegel f�r dessa tillst�nd.

Det atmiska planet manifesterar principen "atma", som betyder den universella anden. H�r finner vi den rena, koncentrerade energin, den andliga viljan, avsikten, syftet med evolutionsimpulsen, den dynamiska drivkraften, som leder alla livsenheter genom evolutionen och tillbaka till deras andliga utg�ngspunkt - nirvana. Genom de "h�gre" andliga utvecklingsniv�erna g�r m�nniskan sin fysiska livsvilja, sj�lvbevarelsedriften, till redskap f�r atmas andliga vilja.

Det monadiska planet har f�tt namn efter alla livsenheters innersta andliga k�rna, monaden, den odifferentierade, gudomliga "gnista" som �r utg�ngspunkten f�r all utveckling p� planeten och i solsystemet. H�r finns de tre andliga aspekterna - vilja, k�rlek/visdom och intelligens - vilka monaden projicerar "ned" i "atma-buddhi-manas" samlade till en helhet som kan betraktas som en cell i den m�ktiga planetariska manifestationskroppen.

Det logoiska planet uttrycker som namnet antyder sj�lva den logoiska "gudomens" princip i sin renaste form. Detta �r det h�gsta planet i solsystemet, och vi har med v�rt m�nskliga f�rst�nd ingen m�jlighet att f�rest�lla oss de tillst�nd som kan realiseras p� detta plan.

�

Fr�n e-boken Den esoteriske l�re av Hardy Bennis

H�mtat fr�n Visdomsnettet

L�psedelsbild:�� Marie Sundberg

�versatt av Eremitha

Den esoteriska l�ran, del 3

Thu, 15 Oct 2009 13:04:14 GMT

I detta kapitel g�r Hardy Bennis in p� m�nniskans chakrasystem.

De psykiska centren - chakrana

I det eteriska energif�ltet, eterkroppen, finns ett antal knutpunkter eller centra d�r energin �r mer koncentrerad �n i resten av f�ltet. De uppkommer genom att flera energilinjer, nadier eller meridianer, korsar varandra. Det finns tre kategorier av centra:

1. D�r 21 energilinjer m�ts har vi sju prim�ra centra, som genom stj�lkliknande str�mmar mynnar p� eterkroppens yta och bildar de sju prim�ra chakrana.

2. D�r 14 energilinjer m�ts har vi 21 sekund�ra centra med tillh�rande chakran.

3. D�r sju energilinjer m�ts har vi 49 mindre centra. Ut�ver dessa finns flera hundra �nnu mindre centra. Denna kategori av centra �r k�nda av m�nga som akupunkturpunkter.

�

De sju prim�ra chakrana

�

Vi kommer emellertid att koncentrera oss p� de sju prim�ra centren, d� de har en �verordnad betydelse f�r alla mindre centra och f�r v�r fysiska och psykiska h�lsa.

I �stern har man som sagt kallat dessa centras utlopp p� eterkroppens yta f�r chakran eller lotusblommor, eftersom de kan p�minna om ett virvlande hjul (chakra= hjul p� sanskrit) eller en blomma med kronblad.

�

Det �r dessa sju prim�ra centra som kanaliserar de inre, psykiska medvetenhetsimpulserna till de fysiska medvetandeorganen: Det autonoma nervsystemet och centrala nervsystemet. Den ursprungliga "kommandov�gen" f�r impulserna g�r via de endokrina k�rtlarna, vilka producerar hormoner och d�rmed p�verkar nervsystemen. Men evolutionen �r i f�rd med att utveckla en nyare "kommandov�g", som hoppar �ver den l�ngsamma hormonproduktionen och g�r direkt till nervsystemen via nadierna eller meridianerna.

�

Alla v�ra tankar, k�nslor, drifter och beg�r g�r allts� bokstavligt talat i blodet p� oss, och vi m�ste v�nja oss vid att betrakta v�rt generella h�lsotillst�nd som ett direkt eller indirekt uttryck f�r de inre medvetenhetstillst�ndens inverkan p� den fysiska organismen via centren. Det betyder att varje centrum har b�de en psykisk (emotional och mental, �vers anm.) och en fysiologisk funktion. Men l�t oss nu helt kort g� igenom de sju prim�ra chakrana och deras funktioner:

�

1. Rotchakrat har fyra kronblad och �r f�rbundet med de endokrina k�rtlar som kallas binjurarna. Dessa producerar adrenalin, det s� kallade kamphormonet, och det �r d�rf�r inte f�rv�nande att rotcentret kanaliserar den medvetenhetsaspekt vi kallar sj�lvbevarelsedriften, in i de fysiska medvetandeorganen.

Det �r p� m�nga s�tt ett g�tfullt centrum, f�r det inrymmer den starka kraft som man in �stern kallar kundalini, och som under evolutionens g�ng kommer att ge alla m�nniskor grunden f�r en h�gre, andlig medvetenhet. N�r detta centrum inte fungerar som det ska, kan resultatet vara sjukdomar i ryggm�rgen, vissa nervskador, v�vnadsinfektioner och tum�rer.

�

2. Sakralchakrat har sex kronblad och �r f�rbundet med k�nsk�rtlarna. D�rmed uttrycker det m�nniskans sexualitet och reproduktionsf�rm�ga. Sakral betyder "helig", och p� det s�ttet antyder namnet att centret f�rmedlar en helig skaparkraft, som inte enbart kan anv�ndas f�r att skapa nya m�nniskokroppar med, utan som �ven kan sublimeras och "upph�jas" till h�gre, mentala skapelsprocesser.

N�r sakralcentrets funktion �r ur balans uttrycker detta sig som antingen en �verdriven k�nsla, en evig jakt efter sexuella njutningar, eller en p�fallande brist p� intresse f�r denna aspekt av tillvaron. Redan i m�nsklighetens barndom f�r miljontals �r sedan f�rekom rubbningar i detta centrums funktion p� grund av ett v�ldsamt missbruk, och det ledde till sexuella perversioner och en �ppning f�r k�nssjukdomar som syfilis och gonorr� - problem som fortfarande f�ljer m�nskligheten idag.

�

3. Solar plexuschakrat har tio kronblad och �r f�rbundet med bukspottk�rteln, som bland annat producerar insulin. Detta centrum kanaliserar psykiska k�nslotillst�nd till det autonoma nervsystemet s� att vi kan uppleva dem med v�rt fysiska medvetande. Det betyder att det finns ett n�ra samband mellan k�nslotillst�nd s�som sympati, antipati, k�rlek, hat, gl�dje, sorg, trygghet, r�dsla, svartsjuka eller missunnsamhet, och v�ra inre organs funktioner - s�rskilt mage, tarm, lever och gallbl�sa.

M�nniskor som �r mycket centrerade i sitt solar plexuscentrum s�ker alltid idoler som de kan "luta sig emot". De l�ter sig l�tt dras med av st�mningar och �r l�tta offer f�r fanatisk propaganda eller annan demagogisk p�verkan.

�

Psykologiskt sett finns n�gra viktiga aspekter i f�rbindelse med solar plexuscentret. Det �r h�rifr�n som impulser till den l�gre psykismen kommer, eftersom detta center �r n�ra knutet till k�nslornas astrala v�rld. Om det �r �veraktivt kan det uppst� �ngestliknande "fj�rilar" i magen, mags�r eller en f�rnimmelse av osynliga v�sens n�rvaro. Om det �r underaktivt kan man f� problem med matsm�ltningen och uppleva en k�nsla av emotional distans till andra m�nniskor. Andra vanliga problem f�rknippade med solar plexus �r leversjukdomar, leukemi och vissa nerv�sa symptom.

Sett ur utvecklingsm�ssig synvinkel kan vi s�ga att det p� l�ngre sikt �r v�r uppgift att sublimera eller "upplyfta" solar plexuscentrets energier till hj�rtcentret, s� vi blir i st�nd att uttrycka h�gre, mera osj�lviska k�nslotillst�nd, och gruppmedvetenhet.

�

4. Hj�rtchakrat har tolv kronblad och �r f�rbundet med br�ssen eller thymusk�rteln. Som namnet antyder �r det en kanal f�r de h�gre k�nslor som alla m�nniskor b�r fr�et till. Senare blir det centret f�r den andliga k�rlek och visdom, den direkta, intuitiva och helt opersonliga enhetsupplevelse som m�nga kallar Kristusmedvetenheten.

Medicinskt sett �r thymusk�rtelns funktion �nnu n�got av en g�ta, och det st�mmer bra �verens med det faktum att detta centrum f�r de flesta m�nniskors vidkommande inte alls har n�tt sin maximala aktivitet p� det psykologiska omr�det, och dess ledsagande egenskaper �r d�rf�r inte s�rskilt utpr�glade.

Bristande balans i hj�rtcentrets funktion kan medf�ra hj�rtproblem, cirkulationsst�rningar och vissa former av nervositet, och d� thymusk�rteln �r f�rbunden med kroppens immunsystem kan man f�rest�lla sig att nyckeln till en h�gre motst�ndskraft mot AIDS kanske ligger i en utveckling av detta centrum.

�

5. Strup- eller halschakrat har 16 kronblad och �r f�rbundet med sk�ldk�rteln och bisk�ldk�rtlarna. Med detta centrum uttrycker vi skapande tankeverksamhet, det vill s�ga den kreativa sensitivitet som kommer till uttryck i fantasi och bildrikedom. Att detta centrum genomg�r en kraftig utveckling hos m�nskligheten som helhet�m�rks p� den utpr�glade mentala kreativitet vi kan se s�rskilt inom vetenskap och teknologi.

N�r man lyckas sublimera denna aspekt av tillvaron �verf�r vi de sexuella energierna till halscentret. D�rvid "l�ttar vi p� trycket" p� sakralcentret och g�r det l�ttare f�r oss sj�lva att bli herrar �ver k�nslivet.

Hals- eller strupcentret kan ocks� vara st�llet d�r f�rtr�ngda k�nslor kommer till uttryck i ett neurotiskt intellekt eller i det som kallas "nerv�s hals". M�nga cellf�r�ndringar, halsbesv�r och lungsjukdomar som till exempel tuberkulos, �r resultatet av bristf�llig balans i centrets aktivitet.

�

6. Pannchakrat har 96 kronblad f�rdelade p� tv� huvudsektioner, och �r f�rbundet med hypofysen. Denna k�rtel har en �verordnad och styrande funktion i relation till kroppens andra endokrina k�rtlar, och detta s�ger oss att panncentret �r f�rbundet med koordineringen och integreringen av personlighetens olika medvetenhetselement: Tankar, k�nslor och driftslivet.

Men samtidigt �r centret kanal f�r h�gre mentala funktioner som inspiration och intuition. Det tar emot det abstrakta och symboliska id�inneh�ll som halscentret anv�nder i sin kreativa aktivitet, och d� dessa impulser kommer fr�n sj�len �r pann- eller ajnacentret utg�ngspunkten f�r den medvetenhetsbro som m�nniskan genom evolutionen bygger till sin egen inre, sj�lsliga och andliga k�rna.

Obalans i panncentrets funktion kan leda till sjukdomar i �gon, �ron och n�sa, nervinflammation, huvudv�rk, migr�n och psykiska problem.

�

7. Huvudchakrat har 960 + 12, det vill s�ga 972 kronblad, och �r f�rbundet med tallkottk�rteln som ocks� kallas epifysen. Den �r det h�gsta andliga centret i m�nniskan och kanal f�r den andliga viljan och dynamiska avsikten.

P� samma s�tt som f�r hj�rtcentrets vidkommande, �r tallkottk�rteln n�got av en medicinsk g�ta, och det st�mmer �verens med det faktum att detta centrum psykologiskt sett �r n�stan helt inaktivt hos de flesta m�nniskor, liksom egentlig andlig vilja och avsikt �r en oerh�rt s�llsynt m�nsklig egenskap.

Men centret har dock i fysiologiskt h�nseende en viss aktivitet, och obalans kan leda till sjukdomar s�som hj�rninfektioner, tum�rer, cancer och olika former av mental sjukdom.

�

De 21 sekund�ra chakrana

�

Fr�n Visdomsnettet

�

�versatt av Eremitha

L�psedelsbild:�� Marie Sundberg

Den esoteriska l�ran, del 2

Mon, 05 Oct 2009 12:24:46 GMT

Den biologiska vetenskapen kommer allt n�rmare att definitivt bevisa existensen av eterkroppen och dess funktion. N�got som alltid varit k�nt inom den esoteriska kunskapen.

Det eteriska energif�ltet

En av de st�rsta g�tor som den biologiska vetenskapen �nda fram till v�r tid har st�tt utanf�r, �r fr�gan om vad som organiserar och styr cellutvecklingen i alla biologiska livsformer. Vilken styrmekanism best�mmer vad som ska utvecklas till nerv-, blod-, hud- eller benceller? Hur kan en cell veta vilken funktion den ska ha?

Detta problem tycktes vara l�st i och med uppt�ckten av DNA-molekylen, men efterhand som forskningen framskrider blir det mer och mer os�kert om detta genetiska material kan f�rklara hela problemet.

Samtidigt �r flera forskare runt om i v�rlden p� v�g att finna ut att det bakom den fysiska strukturen finns ett energif�lt, som ansvarar f�r den �verordnade styrningen av den levande organismen. Detta energif�lt �r inte ett vanligt elektromagnetiskt f�lt, och d�rf�r har n�gra forskare b�rjat kalla det f�r det bioplasmiska f�ltet.

En viktig impuls i denna forskning var det ryska paret Semyon och Valentina Kirlians fotografering omkring 1939, av det de uppfattade som levande v�sens "aura". De byggde en apparat huvudsakligen best�ende av en samling kondensatorer f�r att frambringa ett h�gfrekvent, elektriskt f�lt. I detta f�lt kunde de avbilda en lysande utstr�lning fr�n l�v, frukter, mindre djur eller m�nskliga kroppsdelar, p� en fotografisk pl�t.

Kirlianfoto av ett l�v och en kompassn�l.

�

Senare har forskare, s�rskilt i Rum�nien, Italien, Frankrike och USA, upprepat experimenten, och visat att�fr�et till sjukdomar visar sig i denna utstr�lning l�ngt innan det bryter ut i den fysiska organismen.

Dessa forskningsresultat st�der det esoteriska p�st�endet att den fasta fysiska kroppen �r genomtr�ngd och omgiven av en energistruktur, som kallas den vitala eller eteriska kroppen. Denna eterkropp �r en extremt finvibrerande ljusstruktur, ett slags energiskelett, som i verkligheten ligger utanf�r den fysiska organismen, och som kroppen v�xer upp inuti. Vi kan likna denna ljusstruktur med det st�ltr�dsskelett en bildhuggare bygger innan han formar sj�lva lerskulpturen omkring det.

Vi ser allts� att m�nniskans fysiska aspekt best�r av tv� delar: Eterkroppen och den fasta fysiska kroppen. Men vi m�ste vara uppm�rksamma p� att det inte �r tal om tv� sj�lvst�ndiga "kroppar", f�r ingen av dem kan fungera utan den andra. De utg�r en integrerad helhet, som �r det vi kan kalla den fysiska m�nniskan.

Eterkroppen best�r i sin tur av tv� delar, eller har tv� aspekter med varsin funktion:

1. Den eteriska dubbletten, som �r sj�lva energistrukturen, st�p- eller gjutformen f�r den fasta kroppen. Den utg�r en slags arbetsritning, som rymmer koden till hela den fysiska organismens utformning. Huvudstammen ligger i och omkring ryggraden. H�rifr�n str�lar energilinjerna ut �t alla h�ll i en exakt motsvarighet till nervsystemet, och str�cker sig n�gra f� centimeter utanf�r kroppen i det som kallas h�lsoauran. H�lsoauran avslutas med en eterisk "hud", som b�st kan beskrivas som ett slags sp�nningstillst�nd i de yttersta partikellagren, p� samma s�tt som molekylerna i en vattenyta bildar en ytsp�nning.

2. Ansamlingar av "tyngre" eteriska partiklar som �r inbyggda i den eteriska dubbletten och knutna till enskilda organ. De styr cellutvecklingen och �teruppbyggnaden av existerande celler, och uppr�tth�ller p� det s�ttet cellernas formm�nster genom hela livet.

N�r m�nniskan d�r drar sig livet ut ur kroppen till eterkroppen. Om kroppen br�nns g�r eterkroppen omg�ende i uppl�sning. Men om den [fysiska] kroppen begravs, s� som sed �r i v�stv�rlden, kommer eterkroppen att uppr�tth�llas en tid och befinna sig i n�rheten av kroppen, ofta sv�vande �ver graven i form av s� kallade kyrkog�rdssp�ken.

Vi uppm�rksammas p� eterkroppens existens n�r en arm eller ett ben "sover", f�r d� intr�ffar det att vi genom att h�mma blodcirkulationen pressar bort delar av eterkroppen fr�n sin normala position. D�rmed upph�r k�nselsinnet, eftersom det �r den vitala eller eteriska kroppen som f�rmedlar medvetandeimpulserna fram och tillbaka mellan kroppens fysiska medvetenhet och den inre, psykiska medvetenheten.

Det �r samma sak som sker under bed�vning eller narkos, d� en del av eller hela eterkroppen tillf�lligt drivs ut ur den fysiska kroppen, s� att m�nniskan inte kan f�rnimma sm�rta.

Som beteckningen "h�lsoauran" antyder, �r den vitala kroppen n�ra f�rbunden med h�lsa och sjukdom. Det f�rklaras av att eterkroppen, f�rutom att fungera som en medvetenhetsbro mellan den inre, psykiska, och den yttre, fysiska m�nniskan, ocks� har till uppgift att f�rse hela den fysiska aspekten med vitalitet, det vill s�ga den speciella eteriska energi som med en indisk sanskritbeteckning kallas "prana" - livets ande. Denna prana str�mmar genom de eteriska kanalerna, som i �stern kallas "nadier" (ih�ligt str�) och i v�stern "meridianer", och idag ser vi hur dessa beteckningar anv�nds i f�rbindelse med m�nga alternativa behandlingsformer s�som akupunktur, zonterapi, shiatsu eller kinesiologi.

Alla former av �rt- och naturpreparat, som till exempel homeopatiska medel eller blomsterterapi, inverkar s�rskilt p� den eteriska aspekten av den fysiska kroppen och f�rst i andra hand p� sj�lva kroppen. Det �r d�rf�r den medicinska vetenskapen tills vidare avvisar dessa behandlingsformer.

Men det �r inte bara m�nniskan som har en eterkropp. Alla livsformer har ett eteriskt energif�lt, antingen det handlar om ett mineral, en v�xt, ett djur, en m�nniska, en planet eller ett solsystem. Man kan uttrycka det p� s� s�tt att till exempel en m�nniska med sin eterkropp lever inom klotets eteriska kropp, medan v�r planet befinner sig inom solsystemets eteriska ramar.

Det inneb�r att alla himlakroppar i universum �r f�rbundna med varandra genom osynliga, eteriska energilinjer, och h�r har vi den naturliga grunden f�r en vetenskap som astrologi. Om vi inte hade klotets eteriska skyddslager som v�rn mot skadlig str�lning, skulle allt liv p� planeten vara hotat. Och p� samma s�tt som om�ttligt bruk av alkohol eller euforiserande medel kan bryta ner m�nniskans eterkropp, kan vissa typer av f�rorening och atomspr�ngningar bryta h�l i klotets eteriska skyddslager och f�rorsaka hittills ok�nda katastrofer i det planetariska livet.

Den esoteriska l�ran, del 1

Thu, 01 Oct 2009 17:31:02 GMT

En introduktion till den esoteriska l�ran. Esoterikens grundsatser beskrivna av Hardy Bennis. F�rsta avsnittet tar upp kosmologin - mikrokosmos s�v�l som makrokosmos.

Inledning

Att beskriva den esoteriska l�rans historia �r som att beskriva en cirkel - evighetens och det o�ndligas symbol - vilken �r utan b�rjan och utan slut. F�r det har alltid existerat en esoterisk l�ra, det vill s�ga ett inre vetande.

�

Genom historien har den esoteriska l�ran, s� l�nge som en m�nsklig medvetenhet har existerat p� detta klot, varit de "invigdas" egendom. Under tidigare civilisationer blev delar av den f�rmedlad i mysterieskolor och invigningstempel i form av liknelser och symboliska ber�ttelser. I v�ra dagar har den framtr�tt igen men denna g�ng i en mer vetenskaplig eller "teknisk" form.

�

L�ran skildrar livets och medvetenhetens utveckling fr�n mineralstadiet genom m�nniskans sj�lvmedvetna liv till h�gre andliga tillst�nd - det som kallas "evolutionen". Den beskriver m�nniskans uppbyggnad och funktion och ger praktiska anvisningar f�r hur man kan samarbeta med evolutionen och p� det s�ttet utveckla sin medvetenhet. Den �r allts� en utvecklingsl�ra s�v�l som en filosofi och en psykologi.

�

De invigda eller h�gt utvecklade andliga m�nniskorna utg�r tillsammans en slags v�rldsstyrelse - en andlig hierarki av "m�stare" eller "adepter". Det var tv� medlemmar av denna hierarki som var de direkta initiativtagarna till instiftandet av en organisation som kunde f�ra ut den esoteriska l�ran till en uppvaknande m�nsklighet.

�

Efter l�ng tids s�kande efter ett anv�ndbart redskap till den sv�ra uppgiften att vara budb�rare fr�n hierarkin, f�ll valet p� en rysk kvinna, Helena Petrovna Blavatsky - eller HPB som hon senare kom att kallas. Med det formella grundandet av Teosofiska Samfundet i New York 1875, inleddes en epok d� den djupaste andligt vetenskapliga informationen b�rjade att genomsyra medvetenheten hos intresserade och upplysta m�nniskor.

�

Men vi m�ste betona "b�rjade", f�r v�rlden var mycket materialistiskt orienterad, och dessa nya revolutionerande tankar och id�er v�ckte v�ldsamt motst�nd b�de inom vetenskapliga och kyrkliga kretsar.

�

Det stora genombrottet kom med HBP:s utgivning av Isis Unveiled (Den obesl�jade Isis) 1877 och Den hemliga l�ran 1888. I synnerhet Den hemliga l�ran kom att bilda grund f�r m�nga av de f�ljande andevetenskapliga inriktningarna och New Age-r�relserna.

�

Men detta var bara den f�rsta delen av hierarkins frisl�ppande av esoterisk information. Andra delen kom 1919 med samarbetet mellan den tibetanske m�staren Djwhal Khul och Alice A. Bailey. Detta str�ckte sig �ver 30 �r och yttrade sig i 24 band eller avhandlingar om en l�ng rad esoteriska �mnen s�som kosmologi och om de energier som ligger bakom skapelsen av solsystem, planeter, med mineraler, v�xter, djur och m�nniskoevolutionen.

�

Det har i dessa b�cker framlagts den mest djupsinniga information v�rlden hittills har f�tt, och det m�ste �nd� po�ngteras att det endast �r den esoteriska l�rans ABC.

�

Tredje delen av detta frisl�ppande av den esoteriska l�ran kan f�rv�ntas under 2000-talet.

�

Den esoteriska l�ran har genom tiderna haft m�nga olika namn och beteckningar. Den �ldsta �r Upanishaderna - en rad hinduiska skrifter, andra beteckningar i historisk tid �r Gupta Vidya, den eviga visdomen, teosofi, Rosenkreutzarnas l�ra, tempelherrarnas och kartagernas hemliga l�ra, men i det vidare materialet kommer vi huvudsakligen att anv�nda beteckningen den esoteriska l�ran.

�

Kosmologi

�

Kosmologi, l�ran om universum, sol- och planetsystemens tillblivelse och utveckling, �r ett av de sv�raste esoteriska �mnena att behandla, eftersom v�rt spr�k och v�r tankef�rm�ga ar anpassade f�r den tredimensionella v�rlden. I verkligheten borde vi operera med upp till tio dimensioner, om vi vill ge en realistisk bild av kosmologiska f�rh�llanden.

�

Vi m�ste d�rf�r v�nda oss till det k�llmaterial som otaliga generationer av invigda, kl�rvoajanta och profeter genom hela evolutionen har varit sysselsatta med att ordna, nedteckna och f�rklara. Dessa kl�rvoajanta med sina �versinnliga uppfattningsf�rm�gor, har tr�ngt in till sakens k�rna och har f�rnummit "tingens sj�l", d�r en vanlig, oinvigd iakttagare enbart ser den yttre formen oavsett hur l�rd vederb�rande �r.

Den kosmologiska l�ran har nedtecknats i urgamla skrifter, vilka �terfinns i de invigdas arkiv. Genom tiderna har den uppfattats av nya generationer av kl�rvoajanta och profeter, pr�vats och kontrollerats, och d�refter vidare f�rmedlats till m�nskligheten i form av mytiska skapelseber�ttelser av den art man finner i olika tidsepokers heliga skrifter.

�

I v�r tid - n�rmare beskriven i H.P. Blavatskys Den hemliga l�ran och Alice A. Bailey's En avhandling om kosmisk eld - har kosmologin givits en lite mer tidsenlig form, och h�r �r grunden f�r l�ran formulerad som tre fundamentala postulat, l�rosatser eller axiom, som kan framst�llas p� f�ljande s�tt:

�

1. N�r vi en stj�rnklar natt betraktar det o�ndliga v�rldsrummet, ser vi endast den fysiska delen av det manifesterade universum. Men det f�rsta postulatet s�ger att det bakom detta skaparverk finns "en gr�nsl�s, of�r�nderlig princip, en absolut verklighet, som g�r utanp� all manifesterad och betingad existens. Den ligger utanf�r varje m�nsklig tankes eller beskrivnings omf�ng och r�ckvidd". [1]

2. Det andra postulatet s�ger att "det finns en grundl�ggande lag som kallas periodicitetens lag". [2]

Den styr hela manifestationen och har iakttagits av vetenskapen �verallt i naturen. En v�xling, som den vi ser mellan liv och d�d, natt och dag, ebb och flod eller s�mn och vakenhet, �r s� generell och universell att det �r l�tt att f�rst� att vi h�r st�r inf�r den kanske mest fundamentala lagen i universum. Som det s�gs i urgamla skrifter, �r v�rldarnas upptr�dande och f�rsvinnande som en regelm�ssig tidvattensv�g med ebb och flod.

Alla livsenheter m�ste f�reta en n�dv�ndig pilgrimsf�rd genom naturens olika riken, synliga s�v�l som osynliga. Ingen livsenhet kan uppn� sj�lvmedvetenhet annat �n genom ett gradvis uppstigande genom alla medvetenhetsplanen, fr�n de inre elementala rikena, genom mineral-, v�xt- och djurrikena till m�nniskoriket. Hela tiden sker utvecklingen genom en cyklisk, eller periodisk, manifestation, vilken man s�rskilt i m�nniskoriket kan kalla �terf�delse eller reinkarnation.

3. Det f�rsta postulatet inneb�r att allt liv i universum har utg�tt fr�n det enda, ofattbara livet, antingen det �r en konstellation, ett solsystem, ett planetsystem, en m�nniska eller en atom, och d�rf�r s�ger det tredje postulatet att "alla sj�lar �r identiska med �versj�len". [3]

Med dessa tre grundl�ggande�l�rosatser eller postulat som utg�ngspunkt, har vi en m�jlighet att bygga upp en arbetsmodell av v�rldsutvecklingen eller evolutionen i medvetenheten, f�r vi kan anv�nda analogimetoden s� som den �r given av den egyptiske visdomsguden Toth, eller Hermes Trismegistos som grekerna ben�mnde honom. Han sa: "Som i ovan, s� ock i nedan - som i det inre, s� ock i det yttre - i stort som i sm�tt, det �r endast ett liv och en lag". Med denna metod kan vi dra slutsatser b�de fr�n st�rre till mindre sammanhang och fr�n mindre till st�rre.

Gudsbegreppet, som i m�nga civilisationers och tids�ldrars religioner har st�tt i ett oklart ljus, visar sig nu som en helt ny f�reteelse, n�mligen som en fortl�pande rad av v�sen eller "gudar" ordnade i en pyramidformad hierarki, med de "st�rsta" v�sendena omkring toppen och "mindre" v�sen ner mot basen.

Enligt den esoteriska filosofin �r universum s�ledes uppbyggt av en o�ndlig r�cka av system inuti varandra, och de har alla den form som vetenskapen givit oss av atomen, antingen det �r ett mikrokosmiskt eller makrokosmiskt system som ska byggas. Liksom atomen �r solsystemet tredubbelt i sin uppbyggnad:

1. Solen - den positiva k�rnan.

2. Planeterna - de negativa elektronerna.

3. Det kraftf�lt som bildas av v�xelverkan mellan de tv� f�rsta aspekterna.

M�nniskan �r ocks� tredelad i det som manifesterar dig som kropp, sj�l och ande - eller personlighet, h�gre sj�lv och monad. F�r att beteckna de styrande intelligenser som manifesterar sig genom himlakropparna, anv�nds det grekiska ordet "logos", som betyder ord eller tanke. D�rf�r kallas solsystemets centrala liv och medvetenhet Sollogos, medan planeternas inre "gudomar" ben�mns de planetariskalogoi (logoi = logos i flertal)

Liksom allt annat i universum �r Sollogos ett v�sen som �r i f�rd att utveckla sig. Liksom m�nniskan manifesterar "han" [4] sig f�r att utveckla en best�md aspekt av sitt v�sen, och i detta solsystem �r det k�rlekens och visdomens magnetiska kraft som �r m�let f�r utvecklingen.

Som centrum f�r systemet utstr�lar han sin kraft till alla livsenheter genom sina sju stora energicentra eller chakran, vilka kallas de "heliga" planetsystemen. V�r jord har �nnu inte uppn�tt status f�r en helig planet, utan h�r till gruppen av de fem s� kallade "icke-heliga" planeterna.

Den �versta "gudomen" eller centrala intelligensen f�r v�rt klot �r v�rldens inre konung, Sanat Kumara [5], som �r det n�rmaste vi kommer det bibliska uttrycket "Gud", "V�r Herre" eller "Den Gamle av Dagar". Hans aura omsluter hela klotet, och han �r det v�sen som Kristus refererade till d� han talade om sin "Fader i himlen" - "i Honom lever vi, andas och �r till" [6] som det heter i Bibeln.

De sju heliga planetsystemen har allts� en central funktion i solsystemet soom de center varigenom alla energier str�mmar och hela solmanifestationen realiseras. Deras besj�lade liv �r k�nda som:

De sju planetariska logoi

De sju andarna framf�r tronen

De sju str�lherrarna

De sju himmelska m�nniskorna

Vi kan allts� uppfatta det solsystem vi lever i som en levande organism med en central livsenergi, vilken via stora centra cirkulerar i hela systemet och binder samman allt till en organisk helhet. De enskilda livsenheterna �r celler i denna organism - celler som utvecklar sig i en gigantisk gemenskap efter den plan som har lagts av de styrande intelligenserna. Det betyder att det universella broderskapet, som Teosofiska Samfundet bildades f�r att realisera, �r ett faktum i naturen och inte bara en vacker dr�m. Det saknas bara att vi ska realisera det i m�nniskans v�rld.

�

Formens atom�ra uppbyggnad

[1] Alice A Bailey: En avhandling om kosmisk eld, s 37

[2] Ibid., s 40

[3] Ibid., s 41

[4] Ett s�dant v�sen har naturligtvis inget k�n, men av praktiska sk�l �vers�tts engelskans "he" till "han".

[5] Sanat Kumara kommer att omtalas n�rmare i senare avsnitt.

[6] Bibeln: Apostlag�rningarna 17:28

�

H�mtat fr�n Visdomsnettet

�

�versatt fr�n danskan av Eremitha

7 av 7 faser mot 1 invigningen

Sat, 19 Sep 2009 09:32:41 GMT

Fas 7: Genom djupet till det nya jaget

Nyckel
Efter den 6 fasens rening, luttring och avkall kommer en acceptans av att vara i �knen, men denna accept ledsagas av en inre sm�rta. Sm�rtans orsak �r att hoppet om snabb f�rl�sning igen och igen tonar ut sig i framtiden. Sm�rtans orsak �r att det �r ett tillst�nd av att vara utan kraft, m�l och riktning. Och sm�rtan orsakas av att ensamhet, l�ngtan och existentiellt lidande �ver livet p� Jorden, blandas som ett lager av obest�mbart lidande bakom "det yttre hj�rtat". N�r invigningen n�rmar sig h�ller en del av personligheten p� att d�, och livet kan upplevas som ett liv utan f�rl�sning, inre mening och gudomlig k�rlek. Tomhet och inre desperation markerar �verg�ngen mellan fas 6 och 7, d�r personligheten ska uppt�cka hemligheten i att mista sig sj�lv f�r att vinna livet.
I denna �verg�ng s�ger sj�len till personligheten: "Jag luttrar dig nu noggrant som guldmakaren, som sm�lter en gammal staty f�r att forma den p� nytt. Varjer g�ng jag luttrar bort orenheter lider du. Varjer g�ng jag upphettar dig f�r att sm�lta drag som �r f�r grova eller sj�lviska gr�ter du, f�r n�r v�rmen i sm�ltdegeln stiger v�xer sm�rtan i hj�rtat. Det �r sant att du ser �ken omkring dig, men mitt inne i dig f�reg�r den alkemistiska processen med att luttra och omsm�lta, s� att ditt hj�rta kommer att blomstra. Det �r sant att du inte ser framstegen, men mitt inne dig bildas den grobotten, som h�ller p� att f� medk�nnandets hj�rta att v�xa. Det �r sant att du saknar den m�nskliga oasens trygghet, men jag leder dig ut ur varje oas tills jag ser sj�lens ros blomstra i ensamhetens och sm�rtans mull, f�r det �r i den rosen vi snart ska m�tas. Och n�r vi m�ts b�rjar det nya fruktbara landet. I det landet n�rs du inte av m�nniskors omsorg, utan av sj�lva livets frid, fullhet och k�rlek. Lita p� mig. Din ros h�ller p� att veckla ut sig. Och d�r hittar du mig."

Beskrivning
�ven om det i �verg�ngen till fas 7 h�ller p� att komma en acceptans av �knen, och �ven om invigningen ofta kommer inom f� �r, �r �kenvandringen inte slut. Typiskt kommer personligheten att uppleva processen fram mot invigningen p� f�ljande s�tt:
Jag skiftar mellan uppgivenhet och hopp. Uppgivenheten kommer n�r jag m�rker �knen som ett ingenmansland, och n�r jag m�rker att jag inget f�r ta med mig: Hur mycket har jag inte beh�vt sl�ppa p� fysisk s�kerhet, prestige, v�nner och familj? Och hur mycket har jag inte m�st sl�ppa av personlig styrka? Hoppet kommer varje g�ng jag uppd�cker att det h�ller p� att komma liv i hj�rtat.
Livet skiftar fr�n desperation till sm�rta, ensamhet, l�ngtan och en k�nsla av att mista mig sj�lv p� ett djupare s�tt �n n�gonsin f�rut. Det g�r ont och �nd� h�ller det p� att komma en f�runderlig trygghet med det.
Det �r egendomligt att uppt�cka, att mitt i hj�rtats obest�mbara sm�rtor �r det som om det h�ller p� att uppst� en form av inre fast grund: �ven om jag p� ett djupt och existentiellt s�tt h�ller p� att mista mig sj�lv, s� faller jag inte mer ner i ett djupt h�l. Kanske �r det f�r att jag snart inte kan mista mer. Kanske �r det f�r att jag har accepterat processen. Och kanske �r det f�r att det i sm�rtan och l�ngtan h�ller p� att ske ett slags brobyggande till n�got djupare.

Nu� k�nner jag �ter igen att ett nytt liv i hj�rtat h�ller p� att visa sig oftare och oftare. Sm� glimtar av en livsgl�dje som inte st�ller krav, men som bara finns djupt i min existens. Svaga toner av inre frid och inre liv, som h�nger samman med en djupare acceptans och �vergivning �n jag har provat f�rut.
Nu b�rjar jag f�rst� de gamla orden om att "genom att mista sig sj�lv vinner vi livet". F�r nu m�rker jag att det nya livet som har b�rjat att v�xa, inte �r personlighetens normala liv, utan �r ett tillst�nd som m�ste h�ra till en djupare existens.
Det finns fortfarande faser d�r jag �verv�ldigas av �ken, ingenmansland och tomhet. Det finns fortfarande faser d�r sj�lvupptagenheten sp�rrar f�r det nya livet. Men nu blandas dessa faser med en inre l�ngtan efter f�rl�sning. Nu �r personligheten redo att g� ner p� kn� och bara �verge sig. Nu �r m�ttheten av att vara upptagen av sig sj�lv s� stor att jag bara har lust att leva f�r k�rleken i v�rlden utan att kr�va n�got f�r mig sj�lv.
Kampen har blivit ett intensivt inre drama mellan �nskningar f�r det lilla sj�lvet och det nya livet, som bara �nskar att vara n�rvarande utan n�gra fordringar. I det nya livet finns det frid och fullhet och varje g�ng det nya livet dyker upp i hj�rtat, tiger de gamla �nskningarna. Jag tror att �kenvandringen �r f�rbi, f�r det �r som om sm�rtan i hj�rtat har �ppnat f�r ett nytt djup i mitt f�rh�llande till livet. Och det djupet �r som ett fruktbart land med en medk�nsla, fullhet och frid, som jag aldrig f�rr har k�nt. Nu m�rker jag det: Det �r mitt nya hem.

Tr�ning och r�d
Detta �r fasen d�r det ska balanseras mellan � ena sidan uppgivenhet, som leder till acceptans, �dmjukhet och �vergivning, och � andra sidan tillit och hopp.

R�d

Den b�sta formen av �vergivning i denna fas �r att ge hj�rtets sm�rta lov att komma fram, anv�nda denna sm�rta till att f�rdjupa �dmjukheten, samt finna en djup b�neh�llning om att f�rl�sas fr�n de �nskningar och s�kerhetsmekanismer som �nnu blockerar f�r invgningen.

Den f�rsta invigningens kris

Tr�skelv�ktaren lockar:
Jag m�ste styra mitt liv utanf�r lidandet.
Jag m�ste h�lla fast vid att vara n�got i v�rlden.
Jag m�ste s�ka att lyckas, s� jag kan erk�nnas av andra.

Disciplen p� v�gen bekr�ftar:
Jag f�jer l�ngtan efter hj�rtats liv och frid.
Jag accepterar att vara utan ansikte i v�rlden.
Jag �r redo att mista s�kerhet i m�nniskornas samh�lle.

Test innan invigningen:
V�gar jag lita p� sj�lens st�mma, n�r jag mister s�kerhet och status i samh�llet?

Affirmation vid invigningen:
Jag luttrar det yttre jagets �nskningar i sm�ltdegelns eld.
Jag sl�pper p� kampen f�r yttre identitet: L�t sj�lens liv f�das i mig.
Jag dedikerar min fysiska vehikel som tempel f�r jordens levande ande.

Av Asger Lorentsen

Tillbaka del 1

6 av 7 faser mot 1 invigningen

Sat, 19 Sep 2009 06:55:09 GMT

Fas 6: D�r r�tterna rycks upp

Nyckel
Efter en viss stabilisering sker det mest radikala ryck i medvetandet: Sj�len hj�lpt av sol�ngeln "drar" vissa av personlighetens "energitr�dar" ut ur det omgivande samh�llet med dens personliga relationer, dens position, dens ansikte och dets magnetiska trygghet genom att vara en del av en grupp, en familij, ett arbetsgemenskap eller en social identitet. Om dette sker p� ett radikalt s�tt, s� �r det inledningen till den mest sm�rtfulla fasen fr�n sj�lens f�rsta kalden till den f�rsta invigning. Den stabilitet som kom i den 5. fasen inneh�ller ofta s� mycket av att vara tillfreds och meningsfullhet, att det k�nns som om mattan blir bort ryckt under f�tterna, n�r sj�len v�ljer att rycka r�tterna ut ur m�nnisko-identitetens gemenskap.
Syftet fr�n sj�lens sida �r att �ndra personlighetens orientering fr�n m�nniskornas v�rld av form, ekonomi, socialt liv, friktioner och dualitet till att riktas mot det andliga rikets toner av sj�lvf�rgl�mmande och universell k�rlek, visdom, sk�nhet och inre liv. Detta �r fasen d�r vi inser att vi m�ste s�ka sj�lva k�llan till liv, frid, fullhet, k�rlek och gl�dje. D� det av trygghet eller av gammal vana �r f�rbundet med att f� k�rlek, accepteras, erk�nnande eller v�rme fr�n omgivningarna, m�ste omst�llningen ofta ske mot v�r vilja och under stora k�nslor av att mista, ensamhet och sorg. Fasen kulminerar med en medveten rening, luttring och avkall.
N�r Sj�len rycker v�ra r�tter ut ur m�nskligheten, s�ger den till personligheten: Jag leder dig nu ut i �knen, f�r att du ska l�mna den gamla tryggheten, den gamla identiteten och det fruktbara landet bland m�nniskor, dsom f�rut har givit dig n�ring. P� resan in i �knens torkarde gamla r�tterna ut, och din n�ring fr�n m�nniskornas v�rld sf�rsvinner bort. P� denna rejsa kommer ditt hj�rta till att gr�ta och din viljestyrka uppt�cker att du inte kan n� dina m�l. P� denna resa kommer du komma till oaser och tro att du kan stanna, men du m�ste l�mna oas efter oas, tills �dmjukheten �r st�rre �n jagets kraft, och tills hj�rtat bl�der av en �nskan om att dela ditt hj�rta med v�rlden. P� denna resa uppst�r ett riktigt sinne f�r andliga v�rderingar och i hj�rtats djup utvecklas de nya r�tterna - de r�tter som v�nder mot himlen, d�r jag har v�ntat p� dig sedan jag kallade p� dig f�r m�nga liv sedan"

Beskrivning
B�rjan till denna fasen sker ofta s� ov�ntat att personligheten har sv�rt vid att omstilla sig och eventuellt m�ste genom de f�ljande faserna:
Jag trodde att jag hade funnit nycklarna till ett gott liv, och att livet d�rf�r kommer backa upp mig. Men nu har jag mist igen och igen, som om den andliga lagen inte verkar p� mig.
Jag trodde att n�r jag hade justerat mitt liv efter att ha mist det f�rsta, s� skulle lyckan �terigen le mot mig, men efter att have mist anseende, respekt och pengar, forts�tter processen med att mista bland v�nner, sj�lspartners och de n�rmaste.
N�r jag inte l�ngre mister i det yttre livet, tycks jag att mista djupare i mitt inre: Var �r min gamla styrka? Var �r min vilja till att n� ett m�l? Var �r optimismen och gl�djen till livet ? Var �r drivkraften till att leva?
N�r upph�r det? Har jag inte givit mer �n tagit? Har jag inte varit en positiv m�nniska? Varf�r h�ller de andliga b�ckerna och idealerna inte vad de lovar? Vad kan meningen vara?
Jag har inte f�tt lov att best�mma sedan jag b�rjade att mista. Och varje g�ng jag f�rs�ker, mister jag blott �nnu mer. Det �r kanske det som jag ska l�sa i livets bok. Jag �nskar att jag kunde g�ra mig en karta, f�lja en v�g och k�nna nycklarna till att finna det r�tta sp�ret n�r v�gen �r bleknad, eller n�r jag st�r vid en rondell med flera v�gar utan skyltar. Varf�r har jag inte f�tt en karta?

Kanske �r det en nyckel i att v�ga vara ingenting. Kanske �r det en nyckel i att inte s�tta annat m�l �n att leva. Kanske �r det en nyckel i att s�ka v�rme och liv i hj�rtats djup i st�llet f�r bland v�nner och partners. Kanske �r det en nyckel i att v�nja mig till att befinna mig mellan 2 v�ningar i medvetandet och acceptera vad jag inte f�rst�r. Jag k�nner att livet tvingar mig till att l�ta alla �nskningar luttras, tills jag n�stan ingen �nskan har kvar.
Nu tycks jag ha accepterat att vara mitt emellan 2 v�rldar. Men det tillst�ndet ger mig ingen gl�dje. H�r �r ensamt, tomt och kalt Jag befinner mig �ppenbarligen i en �ken mellan 2 fruktbara l�nder. Jag kan inte g� tillbaka f�r livet driver mig l�ngre och l�ngre bort fr�n m�nniskornas v�rld. Mitt liv �r tomt. Mitt hj�rta �r tungt och bara i djupet av hj�rtat finner jag v�rme: Den v�rme som uppst�r vid smerta, sorg, ensamhet, l�ngtan och gr�t. N�r jag m�rker gr�ten i hj�rtats inre kammare kommer ett hopp: Att den gr�ten �r �kta, autentisk och utan sj�lvmedlidande, och att den kan inneh�lla fr�et till sj�lvf�rgl�mmande, �vergivning och frihet fr�n sj�lvupptagenhetens f�ngelse. F�r d�r m�ste v�gen vara till det fruktbara landet.

Tr�ning og r�d
Att sl�ppa den vilja som tror att den kan h�rska �ver livet och n� sina m�l.
Att acceptera att vi inte kan ta den gamla personligheten med in genom invigningnens d�rr.
Att acceptera och samarbeta med fasens rening, luttring och avkall i f�rbindelse med personliga �nskningar.
Att fundera djupare och djupare �ver den gamla visdomen om att mista sig sj�lv f�r att vinna livet.

Av Asger Lorentsen

tillbaka del 1

5 av 7 faser mot 1 invigningen

Fri, 18 Sep 2009 17:46:35 GMT

Fas 5: Balansen d�r hj�rtat f�r plats

Nyckel
Detta �r fasen med avkall och luttring, men det �r ocks� fasen f�r stabilisering i en vis balans med �verskott och med goda m�jligheter f�r att hj�lpa m�nga m�nniskor med bas av god vilja, ett sensitivt hj�rta och skapande projekt.
Denna fas �r som en bel�ning f�r m�nga inkarnationers utmaningar, f�rdjupningar och transformationer. Det kommer �verskott och gl�dje, och hj�rtat blir centrum f�r ett liv i balans.
F�r n�gra �r detta stadiet f�r ett begynnande stabilt arbete f�r ljus, humanistiska ideal eller samfunds�ndringar, som avspeglar hj�rtats sensitivitet, och som responderar p� den 1. indvigningens sinne f�r det planetara broder-systerskapet. F�r m�nga �r detta stadiet f�r dr�mmen om en ny form av social gemenskap baserad p� medm�nsklighet, j�mlikhet og broderskap. Millioner av humanistiskt arbetande kunstn�rer, journalister, politiker, f�rfattare, sk�despelare och anonyma ljusarbetare befinner sig p� detta stadiet t�tt p� den 1. invigningen.

Sj�len s�ger till personligheten: "Jag har genom flera inkarnationer bragt dig fr�n ett tillst�nd av bara yttre medvetande till en f�rm�ga till att vila i ditt inre med ett visst djup, en viss balans, en viss mogenhet och en viss avslappning inf�r dig sj�lv. Du �r p� sp�ret av ett ideelt liv, d�r helheten har lprecis lika s� stor betyddelse som ditt personliga liv. Och du �r n�r p� att mottaga invignignens f�rm�ga till att k�nna Gud i hj�rtat, till att uppleva din innersta identitet som medvetande snarare �n form och till att l�ngta efter sj�lva Guds Rike som s� gr�nsl�s k�rlek, att den kan uppl�sa all dualistiskt medvetande. Jag b�rjar d�rf�r fr�n och med nu att verka p� jorden genom dig. Vi b�rja d�rf�r nu ett samarbete, som inte kr�ver annat av dig �n att lyssna till ditt hj�rta och f�lja k�rlekens v�g till att uttrycke medk�nsla och gemenskapets ideal som ditt bidrag till m�nsklighetens framtid."

Beskrivning
I detta stadiet �r det relativt mycket gl�dje och l�tthet: Det verkar som en f�rsmak p� den 1. invigningens inre frid, varsamhet och ideal om broder-systerskap, men �nnu �r det inte naturligt med det djupet i hj�rtat, d�r der uppst�r �kta sj�lskontakt, ett ideal om sj�lvf�rgl�mmande tj�nst och en �nskan om integrering i det tillst�nd av k�rlek-visdom d�r det inte finns "jag, mig och mitt". En m�nniska i detta stadiet kan uttrycke sig som f�ljer:

�ntligen upplever jag en god inre balans, som om stormarnas tid �r f�rbi, och jag kan leva nn�gorlunda stabilt i det gyllene ljuset.
Nyckeln till mitt liv �r att odla ett sensitivt hj�rta. Det �r hj�rtats k�nslighet som ska vara centrum f�r mina tankar, projekt, ideer, handlingar och relationer till andrela m�nniskor.
Jag m�ste konsekvent f�lja samvetets r�st, ha hj�rtat med i allt och utveckla mina inre etiske regler, s� mitt liv avspeglar mina ideal - �ven om det m�tte kosta avkall och sm�rta.
Jag v�ljer att� h�ra upp med de kortvariga� vinsterna f�r att i st�llet bygga mitt liv p� sanning, verklighet, etik och hj�rtats varsamhet. Jag �r redo till att uppt�cka och luttra det i mig, som s�ker den lilla trygga v�rlden med dens sm� gl�dje�mnen. Min v�rld ska vara stor, f�r egoets sm� tryggheter och gl�dje�mnen h�ler p� att bli ett f�ngelse.
Jag lider n�r jag blir stressad, pressad eller f�ljer huvudets l�sningar utan att lyssna till hj�rtat. Jag v�ljer d� - om m�jligt - att v�xla ner, att finna mitt inre, att f� kontakt till hj�rtats v�rderingar och igen att l�ta det medm�nskliga ha den h�gsta prioritet.
Jag v�ljer att leva ett liv, som gagnar andra mest m�jligt. F�r f�rsta g�ngen �r jag redo till att leda efter mitt sj�ls-syfte, att s�ka en inre kallelse och att f�lja kall i livet, �ven om detta m�tte ge mindre vinster till det lilla sj�lvet. Jag har nu f�tt �verskott till att gagna i en st�rre v�rld, och jag har uppt�ckt att det ger mer gl�dje att lindra lidande, att arbeta f�r framtidens ideal och att g�ra en skillnad i v�rlden, �n att finna tillfredst�lldheten i det personliga livet, i mitt andliga s�kande eller i blott att hj�lpa familijen.
I mitt engagemang i att g�ra en skillnad i v�rlden, beh�ver jag inte n�got till mig sj�lv. Men jag kan inte s�ga att jag gl�mmer mig sj�lv f�r att hj�lpa andra. Det �r blott s� att det ger mitt liv mest mening att engagera mig i en st�rre v�rld, att l�ta min r�st h�ras och att sl�ppa n�got av mitt eget f�r att gagna via den grupp eller det projekt som s�ker att skapa en b�ttre v�rld.

Tr�ning och r�d
Tr�nar i en ny balans mellan de personliga processerna och ett aktivt ttre liv. I det personliga livet v�gar man vara mer �ppen, k�nslig, rymmlig och flexibel, f�r f�rm�gan till att acceptera sig sj�lv, andra och livets begivenheter har blivit st�rre �n n�gonsinn f�rut. I det yttre livet anv�nder man sig sj�lv �ppet utan en professionell distans: Man v�gar visa sig som en m�nniska med svagheter och styrkor, och man har inte en bild av sig sj�lv som ska s�ljas in.
Det tr�nas i stabilitet och vidh�llande i den verkan som gagnar andra, �ven om gr�nsen ofta n�s f�r hur mycket man v�ljer att ge av sig sj�lv.

R�d
Njut gl�djen vid att gagna och gl�djen vid att ing� i �kta gemenskaper, samtidigt med att ditt jag kan beh�llas. Se dig sj�lv som ett �verskottsm�nniska som kan gagna v�rlden, och var med till att f�rst�rka tonerna av m�nsklighetens gemenskap.

Av Asger Lorentsen

Tilllbaka del 1

�

4 av 7 faser mot 1 invigningen

Fri, 18 Sep 2009 06:39:14 GMT

Fas 4: N�r livet inte vill som jag vill

Nycklar
Man sv�nger mellan mots�ttningarnas par, som optimism och uppgivenhet. I denna fas avbalanseras m�nga obalanser, f�r l�tta l�sningar och eventuellt fanatism. Fanatismen fr�n fas 3 kan uttrycka sig i f�r radikala beslut, i fyrkantiga sanningar, i enkelriktat f�rf�ljande av ett andligt m�l, i �verdriven tillit till en guru, en andlig disciplin, en andlig grupp, en religi�s v�g, ett klostersamfund eller en andevetenskaplig auktoritet.
De l�tta l�sningarnas tid avl�ses av andliga f�rlustprocesser, d�r tilliten till livet s�tts p� prov.
I fas 3 fanns ett s� stort� behov av n�gra sanningar som man kunde luta sig emot, att dessa sanningar m�ste visa sig otillr�ckliga i f�rh�llande till livets st�rre verklighet. Ex: "Om jag t�nker positivt blir jag inte sjuk. Om jag bara t�nker gott om andra, �r jag allas v�n. Jag mottager bara vad jag s�lv s�nder ut. De andliga l�rare/ den litteratur som jag f�redrar representerar den h�gsta sanningen. Jag �r beskyddad mot ekonomiska slag, om jag lever i tro och tillit."
Genom att bilda eller bekr�fta en livsfilosofi som passar egots behov av trygghet och optimism, uppst�r risken f�r besvikelse, hoppl�shet eller vrede, n�r livet inte passar in i f�rest�llingarna. Och denna risk visar sig som verklig, n�r fas 4 tar bort den blinda tillitens matta under personligheten.
N�r mattan dras bort under f�tterna genom ett pl�tsligt ryck, faller vi, och i detta fall ber�ttar sj�len: "Nu n�r du har m�rkt utstr�lningen fr�n mitt rike, ska du veta att religion ska ers�ttas av spiritualitet, och� �nskningar om gudomlig s�kerhet f�r det personliga livet ska ers�ttas av s�kerhet i den vibration, som tilh�r det transpersonliga riket. Behovet av sanna ideer ska ers�ttas av �nskningar om m�ngdimensionerad verklighet. �nskningar om fysisk spirituell gemenskap ska ers�ttas av en �nskan om att leva i det andliga rikets enhet. Och du m�ste sl�ppa dina krav p� att vara glad, f�r lyckan �r inte en bel�ning f�r den r�tta insatsen och livsf�rst�elsen, utan �r ett tillst�nd i det universella livet. N�r du en dag kan st� naken inf�r livet, d� m�ts vi i invigningens port. Intill den dagen hj�lper jag dig med att justera k�nslan f�r v�rderingar genom att l�ta dig uppt�cka att du �r ur samklang med mig, varje g�ng du inte accepterar n�r livet inte vill som du vill."

Beskrivning
N�r mattan rivs bort under mina f�tter k�nner jag att det �r or�ttvist, f�r jag har verkligen f�rs�kt att sl�ppa beg�r och att leva efter mina ideal.
Jag f�rst�r inte att positivt t�nkande och tillit till f�rsynen inte �r tillr�ckligt f�r att h�lla mig fri fr�n lidande, f�r jag har f�ljt alla riktlinjer fr�n b�cker och inspiratorer som jag har tillit till.
Detta m�ste vara ett prov p� att h�lla modet och optimismen uppe, men det �r som om jag �r ute i ett stormv�der utan slut. Varje g�ng utmaningarna n�r ner p� en niv� som jag kan tackla tar stormen i igen. Min karta �ver v�gen duger inte l�ngre.
Jag mister och lider p� n�stan alla plan, �venom jag bara s�ker frid. Jag pr�vas s� h�rt att b�ckerna inte kan passa, att f�rsynet inte kan existera och att universums lagar om att lika drar till sig lika inte verkar.
Nu h�ller jag p� att ge upp min tillit, min optimism och mitt hopp om en framtid fri fr�n lidande. Jag har upph�rt med att ge andra r�d, f�r r�den fungerar inte p� min egen situation. Detta handlar om att �verleva, inte om att vara god, n�jd och positiv. Nu sl�pper jag idealismen och godheten, f�r livet bel�nar mig inte f�r mina m�nga �rs insats. Nu vill jag bara passa mig sj�lv och finna ut hur jag ska �verleva.
Jag �r tillbaka i mitt lilla universum, d�r de andliga tankarna verkar som ungdomens flykt fr�n verkligheten. Jag m�ste erk�nna att livet inte har en flyktv�g fr�n lidande. Jag m�ste vara fri fr�n illusioner. Jag m�ste bli naken utan att tro p� n�got som inte �r m�jligt. Jag �r omskakad, men omskakningarna tr�ffar inbillade ideer, fr�lsthet och falskheten i mig sj�lv. Jag h�ller p� att erk�nna verkligheten som den �r. Och den processen �r sund.
Stormarna har upph�rt. I stillheten m�rker jag en ny styrka: Jag miste allt och �ndock lever jag. Den gamla kartan med riktningarna f�rsvann och brickorna till mitt nya liv h�ller p� att samlas: Jag m�ste sl�ppa mer av min vilja, av fr�lsta meningar och av f�rv�ntningar p� Gud och livet. Jag m�ste bli mer b�jlig, flexibel, accepterande och rymlig. Jag m�ste erk�nna att p� den nya kartan �r livet mycket st�rre och mer of�ruts�gligt �n jag f�rut v�gade ta in. Jag m�rker en djupare vilja till att blott existera. Jag v�gar �ter igen r�ra mig p� livets v�g - mer naken och �ppen �n f�rut. Jag m�ste finna gl�djen i att blott vara till.

Tr�ning och r�d
Tr�nar p� att inrymma och acceptera lidanden, motg�ngar och utmaningar som inte kan styras av personligheten.
Tr�nar p� att bli djupare, mer rymlig och mer vis: Att vara naken och autentisk utan falska f�rhoppningar ger en ny samlad uppfattning och �r b�rjan p� en tillit, som inte fordrar att livet r�ttar sig efter personlighetens �nskningar.

R�d
Sl�pp mekanismerna om att ditt lidande �r andras skuld, Guds/livets skuld eller din egen skuld. Lidande i denna fas uppst�r speciellt som en friktion mellan livet och individen, och mellan f�rv�ntningarna och verkligheten. Ge lidandet lov att skapa mer djup, �vergivande och frihet fr�n krav. Ge lidandet lov att justera och nyansera.

Av Asger Lorentsen

tillbaka del 1

3 av 7 faser mot 1 invigningen

Tue, 15 Sep 2009 11:01:11 GMT

Fas 3: Jag f�rnimmer mina innersta v�rderingar

Nycklar
�ntligen har ensamhetens v�g butit frukt: Fr�gorna om "varf�r leva?" har avl�sts av en tillit till sj�lva existensen som en mening i sig sj�lv och en acceptans av att hj�rtats inre kors kan vara en naturlig del av livet. Det materiella livet har ringa betydelse, och rikedomarna hittas i de sm� tingen, i f�rm�gan att vila i sig sj�lv, i naturen och i de gl�dje�mnen som uppst�r n�r m�nniskor m�ts p� ett djupare plan.
Frukten av ensamhet och tomhet �r f�rm�gan att vara ensam med sig sj�lv. I det tillst�ndet har hj�rtcentret b�rjat att blomstra som sj�lens ros. Och ett stilla varande, en ny optimism och en �nskan om medm�nsklig k�rlek vittnar om att ljuset har b�rjat skina i hj�rtat.
I den nya optimismen uppst�r m�jligheter f�r inre liv som en v�ldig dragning mot k�rlek, gl�dje, frihet fr�n tyngd och en lycka som �r baserad p� det inre livets v�rderingar. Sj�len s�nder en ny ton: "Du �r nu siktet inst�llt p� mig, f�r du har accepterat den v�g som man bara kan g� ensam. P� den v�gen m�ste du l�mna v�rlden bakom dig och h�lla ett vaket �ga med ljuset fr�n mitt rike. Du kan k�nna igen detta ljus som en gl�dje, frid och k�rlek som inte �r baserad p� vad som sker i den yttre v�rlden. K�nn vibrationen fr�n det milda solsken i ditt hj�rta, f�r d�r finner du �terskenet fr�n mitt rike."
Detta �r en fas av optimism och f�r m�nga �r det en fas av ett radikalt steg med avkall p� materialism och kanske parf�rh�llande och barn.
Beroende av temperament och f�ruts�ttningar �r detta den mest typiska fasen f�r nyreligi�s iver med l�tta l�sningar, f�r en lust att f�lja en guru, f�r ett engagemang i att f�lja en noga definierad spirituell praksis, f�r extrem meditationspr�glade inkarnationer, f�r studier i andevetenskap, f�r munk-nunna-livets enkelhet och disciplin och f�r en �verg�ng fr�n religiositet till en spiritualitet d�r Gud s�kes i hj�rtats eller fr�lsningsk�nslans ljus. Gemensamt f�r alla dessa tilltag �r att det fordras enkla f�rst�elser och l�sningar, och att det s�llan s�ks en �verblick som kan balansera de m�nga m�jligheterna: Hungern efter mening och optimism �r s� stark, att inre s�kerhet, tillit och enkelhet h�r samman.
Detta �r perioden f�r den f�rsta entusiasmen f�r ljuset och f�r den f�rsta dragningen till heliga st�llen som Assisi, ett ashram, ett kloster eller ett tempel, d�r man v�ntar f� en respons p� hj�rtats l�ngtan.

Beskrivning
Jag f�rnimmer mitt inres v�rderingar som stillhet, varsamhet, inre gl�dje och positivt t�nkande.
Jag f�rnimmer att det finns ett f�rsyn eller ett st�rre liv som b�r och rymmer mig, och som ger mig tillit och optimism, varje g�ng jag sl�pper bekymmer, har tillit och utvidgar min acceptans av livet.
Jag accepterar att vara mindre i det yttre och mer i det inre. Mina nya v�rderingar �r trivsel, inlevelsef�rm�ga, varsamhet och omsorg f�r liv - inte bara f�r mig sj�lv, utan ocks� f�r andra.
Den inre sm�rtan och ensamheten har inte f�rsvunnit, utan den �r l�ttare att b�ra. Den ligger som ett djup av inre tyngd, som inte l�ngre �verv�ldigar, men som ger ett allvar i livet, som hindrar ytlighet.
Allvaret skapar nu en drivkraft till att forts�tta mot nya m�l. Dessa m�len passar till min v�g, f�r de inneb�r avsaknad i f�rh�llande till materialism, saker och prestige och de inneh�ller de nya v�rderingar om helhet, hj�rtekvaliteter och slutet av separatism: Jag �nskar att f�lja ljuset i mitt hj�rta.

Min v�g h�ller p� att f� siktet inst�llt p� ljuset. Jag finner ljuset i l�sandet av f�rfattare som kan ge svaret p� eller �r t�nda av de stora fr�gorna i livet. Jag finner ljuset i stora skepnader i nutiden och forntiden, som visar idealet f�r min v�g, och jag finner ljuset med att hj�lpa andra. Kanske �r jag �nnu inte en gammal sj�l, men jag k�nner att jag har r�rt mig in i n�gra djup och d�r funnit n�gra svar, som g�r att jag kan hj�lpa andra, som har r�rt sig in p� ensamhetens v�g. F�r ensamheten k�nner jag fortsatt, den �r som en ton av sm�rta i mitt hj�rte, men den skr�mmer mig inte. Den �r en del av mitt djup och kvalitet som m�nniska.
L�ngsamt samlar jag svar p� svar i pusslet om mitt liv och min v�g. Svaren kommer inte l�tt. Processer och kriser kommer och g�r. Jeg kan forts�ttningsvis falla tillbaka till uppgivenhet, men g�ng p� g�ng v�nder optimismen tillbaka, och jag ser ljuset framf�r mig.

Tr�ning
�ven om v�gen forts�ttningsvis �r en utmanade inre v�g, s� �r denna fas pr�glad av upplyftelse och orientering mot det m�let som anas i fj�rran. Det tr�nas d�rf�r i att vara ih�llande, optimism och tillit. Det tr�nas i att styra personlighetens b�t �ver v�gor, och mycket av det tunga i k�llarv�ningen blir liggande till en senare fas.
Det tr�nas i att ge avkall p� beg�r, f�r man inser att lidande och beg�r f�ljes �t. Det tr�nas i att f�lja den inre dragningen oavsett vart �n den leder, och oavsett hur radikala beslut den m� ge.

R�d
H�ll balansen mellan radikalitet och ett liv baserad p� realism. Uppt�ck eventuell fanatism i livsstil eller livsf�rst�elser.

Av Asger Lorentsen

tillbaka del 1

2 av 7 faser mot 1 invigningen

Mon, 14 Sep 2009 20:24:46 GMT

Fas 2: Jag vandrar ensamhetens v�g

Nycklar
Sj�len �nskar mer djup och l�ter tomheten v�xa. Detta att k�nna sig annorlunda �n de flesta blir nu sm�rtfullt. M�let med att finna lyckan genom blott att bli en �n mer stilla och reflekterande typ lyckas inte l�ngre, f�r v�gen drar m�nniskan s� l�ngt in�t, att ensamheten v�xer, �verv�ldigar och tar �ver.
Sj�len s�nder ut en ny ton : "N�r du k�nner sm�rtan i hj�rtats djup d� kan vi m�tas. Genom den existentiella tomheten upplever du en sm�rta �ver att vara ensam i v�rlden. Den sm�rta �r nyckeln till den djupare inre v�gen. Den sm�rta kommer med tiden uppl�sa styrkan i det separata jaget. Den kommer f� sj�lvupptagenheten att smulas s�nder, den kommer tvinga dig p� kn� f�r det stora livet. Som �ppnar sig n�r �dmjukheten �r st�rre �n behovet av att vilja vara n�got, och n�r din �nskan om liv, fullhet och k�rlek �r n�stan utan krav."
Denna fas klaras av n�gra m�nniskor utan att andra uppt�cker det. Men vanligast blir man s� m�rkt av livet, att n�stan alla v�nner blir utbytta, och att man aldrig blir den samma igen. I extrema tillf�llen blir tomheten, ensamheten och tyngden s� �verv�ldigande att man tar antidepressiva medel, blir alkoholist eller - i s�llsynta tillf�llen - beg�r sj�lvmord. Detta �r fasen f�r det odefinierliga tillst�ndet av "ont i sj�len".

Beskrivning
Min in�tv�ndhet har slagit �ver i en tomhet som �r s� sm�rtfull, att jag �r r�dd f�r att depressionen kan ta �ver. Jag vet inte var tyngden kommer ifr�n, f�r �ven om jag kan k�nna igen episoder och livsbetingelser fr�n min barndom och ungdom som kan inneh�lla orsaker, s� borde jag kunna h�va mig �ver det och f� en ny gl�dje. Fr�gan om mitt livs mening blir mer intensivt �n n�gonsin, f�r ger tomheten mening?
M�nga v�nner glider ut f�r de kan inte f�lja mig, och jag har tr�kigt, oavsett vad de kan ber�tta om resor, familjeliv, sport, ekonomi, nya ink�p eller nya dr�mmar. Att vara mer isolerad och ensam passar mig bra, f�r det �r f�r besv�rligt att l�tsas som om jag �r som de. Min inre v�g kallar och jag m�ste f�lja den kallelsen.
Det �r som om det finns en osynlig kraft i mitt inre, som drar mig ned i djupet. I djupet �r d�r tomt, ensamt, tungt och m�rkt. Jeg stretar emot denna dragning mot djupet f�r jag vet inte hur djupt och tomt det �r. Jag fruktar att�avsluta mitt liv med lyckopiller, som en m�nniska som inte kan klara sitt liv utan hj�lp. Och i djupet lurar �ngesten f�r tomheten.

Ibland lyckas det att fungera p� ytan i det sociala livet, ibland o�erv�ldigas jag av djupet, och de flesta dagarna lever jag dubbelt: Jag f�rs�ker att fungera i det yttre livet, men mitt inre liv �r tungt. Och om jag avsl�jar f�r mycket av denna tyngd, blir mina n�rmaste r�dda. De f�rst�r mig inte om jag �ppnar locket en smula till min inre sm�rta. De s�ker att l�ta som om jag aldrig har �ppnat till djupet, och de tror att mer "underh�llning" och samvaro med andra kan f� mig bort fr�n "den osunda dvalandet vid ett inre liv, som bara har fr�gor men inga svar".
�ven om jag lever i tv� lager p� samma tid, s� har jag mer och mer lust till blott att sjunka ner i mig sj�lv. Djupet har blivit som en magnet som drar mig in i sj�lva existensen, f�r den st�ller igen och igen fr�gan om vem jag �r ,p� ett s�tt som ber�ttar att svaret finns i sj�lva det att existera utan att k�mpa f�r att vara n�got best�mt.

Tomhet, ensamhet, sm�rta vid livet, toner av �ngest och m�rker blandas som ett inre tilst�nd, som s�ker att f� mig till att mista det ytliga jaget f�r att finna det inre jaget. Men jag vet inte om det �r botten i djupet. Jag vet bara att jag �r p� uppt�cktsf�rd i en k�llarv�ning av inre lidanden som jag inte l�ngre kan ignorera.
I b�rjan trodde jag att det var n�got fel med mig. Men nu ser jag det annorlunda: Jag �r p� v�g att uppt�cka inre rikedomar, som de flesta andra inte k�nner, f�r de har inte sett tillr�ckligt djupt in i sig sj�lv, och de v�gar inte g�ra det. Nu v�gar jag se i �gonen att jag har ont i sj�len, och jag accepterar ensamheten som ett villkor i sj�lva det att existera. Att vara ensam i min inre existens ger en form av mening, en ny st�plats f�r att ta upp existensen utan flykt, illusioner eller underh�llning. I det inre tillst�ndet av sm�rta finnes djupet i sj�lva livet. I det djupet mister mycket av det yttre sin mening, men det inre har blivit �rligt, verkligt och intensivt.

Tr�ning

Reaktionen �ver att vara f�r m�rklig f�r att leva bland andra m�ste v�ndas till att v�rdes�tta rikdomen vid att bli djupare. Pessimismen �ver att vara p� en v�g som kanske avslutas�i m�rker, m�ste v�ndas till en tillit och acceptans. F�r det finns en botten n�r acceptansen av v�gen blir total. Rymligheten inf�r inre sm�rtor och tillst�nd m�ste ses som ett nytt m�l -� precis som konstn�rstypen som h�mtar inspiration genom existentiella kriser och utmaningarr. Ensamheten m�ste f� en v�rdering som nakenhet inf�r livet.

R�d
Arbeta med att gr�va en inre brunn f�r att finna vatten, men sl�pp inte f�rbindelsen med det sociala livet.

Av Asger Lorentsen

Till del 1

1 av 7 faser mot 1 invigningen

Mon, 14 Sep 2009 11:49:26 GMT

Fas 1: Jag h�r sj�lens ton

Nycklar
Sj�len s�nder ut tonen: "Sl�pp efter p� den separata och isolerade existens, f�r den �r blott en illussion. Lyssna till livets stora symfoni som finns djupt i ditt inre. �ppna den inre d�rren till mitt rike, f�r du �r skapad fr�n det riket. Det �r det riket som �r k�llan till din existens. Och det �r det riket, som nu kallar dig till samklang, f�rening och enhet, s� du blir ett yttre uttryck f�r mig: Den aktiva, k�nslosamma och skapande delen av mig, som kan fungera i m�ngfaldighetens och kontrasternas v�rld, samtidigt med att leva i o�ndlighetens och tidl�shetens v�rld."

Sj�len s�krar att det yttre livet verkar tomt. Personligheten reagerar genom att v�nda sig in�t, lyssna och s�ka mot inre k�llor av existensen. Den vet �nnu inte vad den s�ker i det inre, men den �r inte l�ngre tillfreds med det yttre livet. Tomheten har blivit v�rt villkor, n�r vi l�mnar m�nniskornas v�rld och s�ker in�t, men �nnu inte har f�tt kontakt med den inre v�rldens frid, fullhet, k�rlek och liv.
�ven om det har uppst�tt en viss tomhet i f�rh�llande till det yttre livets v�rderingar, och �ven om det h�ller p� att uppst� en frig�relse fr�n samh�llets f�rv�ntningar om arbete och status, kan denna fas vara relativt harmonisk, om inte den snabbt g�r vidare till fas 2.

Beskrivning
Det vanliga livet har blivit tomt. �ven n�r jag n�r ett m�l�i en utbildning, en ny plats att bo, en ny sak, nya kl�der, en ny bil eller en ny k�raste, m�rker jag en inre ton av att detta inte kan g�ra mig lycklig. Ja ,tomheten kan vara starkast, ju mer jag har uppn�tt utan att bli lycklig.
N�r jag lyssnar till andra verkar de ytliga. F�r mycket prat f�rst�rker min tomhet, f�r jag kan inte delta helhj�rtat som f�rut. Jag uppfattar prat som ov�sen, f�r behovet av stillhet - yttre som inre - har aldrig varit st�rre �n nu.
Jag har sv�rt att promovera mig sj�lv f�r att f� po�ng hos andra. Andras f�rs�k� att verka interessanta, att vinna diskussioner och att visa vad de inneh�ller har b�rjat att fr�nst�ta mig, f�r det �r som om hela personligheten f�r ov�sen. Och jag s�ker stillhet.

Jag har blivit den in�tv�nda typen. Kanske d�ljer jag det f�r andra bakom en mask av att vara som f�rut, men jag kan inte l�ngre d�lja det f�r mig sj�lv. Det har helt enkelt blivit f�r anstr�ngande att uppr�tth�lla en sj�lvbild av att vara duktig, effektiv, tilldragande, interessant och snabb i repliken.
Nu har jag funnit mina nya v�rderingar: Att vara djup, stilla och reflekterande. In�tv�ndheten och tomheten har ett positivt v�rde, och jag k�nner igen det hos m�nga andra, �ven om det kanske bara �r f� i min egen umg�ngeskrets som har det som jag. Jag beh�ver inte leva upp till att vara den ut�tv�nda och snabba typen. F�r det finns m�nga andra stilla typer som jag som t�nker djupare �ver livet.

Jag st�ller fr�gor om livet som jag inte kan diskutera med m�nga andra. De flesta svarar med en enkel avvisande mening, n�r jag vill h�ra deras reflektioner �ver fr�gor som: Har livet en mening? Finns det ett f�rsyn (? forsyn dk)? Lever jag vidare, n�r kroppen d�r? Och religionernas svar �r s� olika och ibland ologiska att jag inte kan ha en stor tillit till dem.
I psykologiska teorier och i filosofin s�ker jag nu svar p� vem jag �r. Och jag s�ker svar p� det djupare i sj�lva det att existera. H�r finner jag djuppsykologer och visa filosofer som ger mig mycket. Men sj�lva g�tan om min djupare existens besvaras inte med teorier.
Jag har blivit klar �ver att v�gen g�r in�t i mig sj�lv. Jag m�ste finna ett nytt djup i sj�lva det att existera, men jag vet inte om jag kommer finna en naken tomhet, ett stilla varande eller ett levande och k�rleksfullt inre rike n�r mitt s�kande �r till �nda.

Tr�ning
Det skapas m�nga facetter av den inre v�gen och f�r varje ny facett anpassar personligheten sig med nya svar, tillv�gag�ngss�tt och h�llningar.
Yttre m�l f�r mindre betydelse och medm�nsklighet kombinerad med inre trivsel blir det viktigaste. Eventuellt uppst�r ett behov av att hj�lpa andra via humanit�ra organisationer, milj�arbete mm.
F�r n�gra �r detta en begynnande period f�r hatha yoga, ekologisk medvetenhet och mindre anv�ndning av k�tt.

R�d
Finn v�rderingen i varje steg. Se dig som experimenterande med det att existera utan f�r m�nga utmaningar, s� att det att leva �r en v�rdering i sig sj�lv.
Lyssna till de v�rderingar som finns i hj�rtat f�r de h�r framtiden till.
Acceptera att leva som en m�nniska som kanske inte �r m�tt i succ� med omv�rldens och familjens glas�gon.
Hitta tillfredst�lldheten genom att leva efter hj�rtat, om blott de mest fundamentala ekonomiska f�rpliktigande och ansvar kan h�llas.

Av Asger Lorentsen

Till f�rsta delen

7 faser mot 1 invigningen

Sun, 13 Sep 2009 12:02:26 GMT

Denna artikelserie �r ett bidrag till att f�rst� v�gen mot den 1 invigningen p� ett andevetenskapligt s�tt, utifr�n det naturliga planl�ggandet av de inkarnationer som det �r fokus p� omst�llning fr�n ett yttre liv till ett inre liv.

Artikelns syfte �r dels att hj�lpa den enskilde l�saren till att f�rst� sig sj�lv och dels att hj�lpa till med att vi k�nner igen kriser och utmaningar hos andra, s� vi f�rst�r s� mycket som m�jligt av vad de genomg�r och d�rmed kan ge dem det optimala st�det.

Generell introduktion
Ofta k�nner man igen 3 �verlappande faser samtidigt men med en av dem som den starkaste.
Str�lkombinationen, karmalagen och d�tidens upplevelser avg�r vilken fas som �r sv�rast och om der evt �r faser som hoppas �ver.
Den mittersta (4.) fasen anger huvudtemat f�r hela perioden upp till den 1. invigningen, och kan d�rf�r dyka upp som ett bakomliggande tema.
D�r huvudtr�ningen ligger f�r denna inkarnation kan fasens naturliga synpunkter och problemst�llningar tyckas vara karakteristiska f�r hela den andliga v�gen, �ven om uttrycket kan �ndra sig ganska mycket redan innan n�sta fas.
Om n�gra av dessa faser upptr�der som ett led i repetitionen fr�n tidigare liv kan de vare relativt kortvariga, tills den fas kommer som inneh�ller den viktigaste tr�ningen f�r detta livet.

De 7 fasernas syfte
Efter en l�ng evolution har personligheten individualiserats i f�rh�llande till beroendet av sociala grupper och barndomens pr�glingar. Man k�nner sig sj�lvst�ndig och �r uppptagen af att klara sig i konkurrensen om att vara n�got och att vara v�rdesatt. Medvetandet har typiskt ett starkt yttre fokus med ett engagemang i det materiella livet. N�r denna h�jdpunkt i att lyckas - eller att vilja lyckas - i v�rlden har kulminerat, b�rjar sj�len att etablere en kontakt. Den f�rsta kontakten �r som en ton som s�nds in i hj�rtat p� personligheten och t�nder en l�ngtan efter ett djupare liv �n det materiella livet.
N�r personligheten h�r tonen fr�n sj�len, b�rjar en inre resa �ver flera faser fram mot invigningens port. Syftet med denna resa �r att skapa tillr�ckligt djup, medk�nsla och mogenhet. S� den inre m�nniskan har vuxit s� att man vilar i ensamhetens acceptans, s� att hj�rtat bl�der av existensens inre lidanden och till att l�ngtan efter inre liv, f�rl�sning eller gudomlig k�rlek har skapat den samlade personlighetens svar: "Jag �r redo. L�t mig f�das i ett nytt rike."� Detta svar �r tecken p� att st� framf�r invigninens port, d�r personlighetens inre djup tillkallar invigningens str�m.

Tillsammans s�ker de olika faserna att skapa mogenhet och djup, snarare �n att ge snabba svar eller meditativa upplevelser som kan avsluta den inre v�gen. F�r den inre v�gen mot invigningens port kan inte kulminera innan existensens kamp, lidanden och successiva erk�nnanden liv f�r liv har skapat fundamentet f�r den integrationen av sj�l och personlighet, som sker mellan den 1. och den 3. invigningen. Faserna fram mot den 1. invigningen �r s�ledes rika p� existentiella kriser, och det �r de djuptg�ende processerna som �r de viktigaste ingredienserna i de upplevelser och erfarenheter som omskapar m�nniskan fr�n att vara en (�ver-)modig yttre m�nniska till att vara en �ldre sj�l, som har upph�rt med att f�ra ov�sen, f�r hon/han kan vila i sitt inre.
Hela perioden �r pr�glad av utvecklingen av det 6. bladet i den egoiska lotusen. Detta bladet st�r f�r vilja och sj�lvuppoffring p� det emotionella planet. I den esoteriska f�rst�elsen har den �verskrifter som rening, avkall, god vilja, begynnande ljus samt aspirant till v�gen.
I den synliga v�rlden �r det v�gen f�r omst�llning fr�n en materiell tillvaro till dagsmedveten kontakt med en spirituell inre v�rld. Denna omst�llning v�xlar mellan krisernas in�tg�ende processer och �verskott till humanit�rt arbete och medm�nsklig hj�lp till andra.

F�r viljatyperna kan denna del av v�gen speciellt vara pr�glad av samh�llssengagemang i milj�r�relserer, politik, etiska h�llningar och nya konsekvenser av ett helhetsorienterad livssyn.
F�r intelligenstyperna kan dessa inkarnationer vara pr�glade av engagemang i filosofi, andliga v�rdsbilder, djuppsykologi eller existentialistiska kamper.
F�r k�nslotyperna kan huvudparten av inkarnationerna vara pr�glade av existentiella kriser och uppgivenhet avl�st av ny begeistring, asketiska perioder och radikala �ndringar bort fr�n v�rlden i en s�kan efter f�rl�sning eller frihet fr�n lidande.
Gemensamt f�r alla typer �r en lyh�rdhet inf�r sj�lens kallan som fas f�r fas f�rbereder m�nniskan p� att n� fram till invignignens port "med f�tterna badande i hj�rtats blod" (citat A A Bailey). Oavsett hur l�tt det �r f�r den enskilde att k�nna igen att den inre v�gen har b�rjat, s� f�rvandlas personligheten p� ett djuptg�ende s�tt tills den �r redo att b�rja sin integration i sj�lens liv.
L�gg m�rke till: De flesta inkarnationerna i dessa 7 faser �r harmoniska med stor gl�dje, d� krisfaserna �r kortare �n de expansiva �verskottsfaserna, och d� n�gra av processerna till dels kan f�reg� under medvetandets tr�skel.

Av Asger Lorentsen, Den Gyldne Cirkel

�

7 stadier fram mot den 1. invignignen

1. Jag h�r sj�lens ton - och f�ljer dens kallan
Nyckelord: S�KER IN�T

�

2. Jag vandrar ensamhetens v�g - och accepterar dens tyngd
Nyckelord: ENSAMHET

3. Jag f�rnimmer mitt inres v�rderingar - och s�ker det ljus som ger gl�dje
Nyckelord: HAR FUNNIT LJUSET

4. Jag uppt�cker n�r livet inte vill som jag vill� - och v�ljer avkall, rening eller sm�rta
Nyckelord: RENING

5. Jag lider n�r hj�rtat inte f�r plats - och bryter genom det som st�nger det inne
Nyckelord: �VERSKOTT

6. Jag k�nner igen n�r mina r�tter rycks upp - och s�ker n�ring fr�n det nya livet
Nyckelord: �VERSKOTT

7. Jag uppt�cker djupet n�r jag mister det gamla jaget - och accepterar v�gen ut i �knen
Nyckelord: FR�N �KEN TILL LIV

FORTS�TTNING 7 faser mellan den 1 och 2 invigningen

Sj�lens musik

Thu, 27 Aug 2009 11:46:35 GMT

Kosmos vibrerar av ljud i otaliga frekvenser. Och v�ra sj�lar svarar. Sj�len �r en musiker i den stora universella orkestern, och personligheten �r dess instrument. Ju mer utvecklad personlighet, desto renare toner f�rm�r sj�len frambringa.

�

Av S�ren Hauge

�

Universum med alla dess former - fr�n den st�rsta till den minsta - kan betraktas som en gigantisk symfoni som uppf�rs mot bakgrund av den kosmiska stillheten. Sett ur esoterisk betraktelse �r allt i en mening en fr�ga om energi, och energi �r vibration, som i en aspekt kan kallas ljud. V�ra sj�lar �r musiker som �var i den stora orkestern, och v�ra yttre personligheter �r instrumenten som ska anv�ndas i konserten.

Det skapande ljudet

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud."

�

S� b�rjar Johannesevangeliet i Nya Testamentet. Allt har blivit skapat i kraft av detta ord, som p� grekiska heter logos. Det kallas ocks� begynnelsen och slutet, alfa och omega. Lgogs kan �vers�ttas p� m�nga s�tt och betyda b�de f�rnuft, verksam kraft, intelligens, och ord. Livets intelligenta skaparkraft �r den vibration som har satt allt i r�relse, som har frambringat alla former, och som i sitt innersta v�sen �r k�rlek. Detta �r den grundton som bildar bakgrund f�r livets utveckling. Den esoteriska l�ran bekr�ftar att detta solsystem �r frambringat ur och utvecklas p� k�rlekens frekvens. Indiernas urgamla Mandukya Upanishade s�ger samma sak, blott p� ett annat s�tt:

"AUM. Detta ord �r universum. Det f�rklaras som forntid, nutid och framtid. Allt �r uteslutande AUM. �ven det som �r bortom den trefaldiga tiden �r AUM."

Logos �r ordet eller ljudet som frambringar skapelsen. Detta ljud k�r k�nt i m�nga andliga traditioner som Aum (Om), Amen, Amon, Amin, Alfa & Omega.

Bibeln s�ger att m�nniskan �r skapad till Guds avbild. D�rf�r g�ller samma princip f�r oss som f�r kosmos eller ett solsystem. Som i det stora, s� ock i det lilla. Som i himlen, s� ocks� p� jorden. M�nniskans sj�l uttalar sitt Logos, sitt skapande "Om", och vibrationen fortplantar sig ner i formens v�rldar f�r att frambringa ett mikrouniversum, en personlighet. S�som universums verksamma kraft �r k�rlekens logos, s� �r m�nniskans inneboende skapare sj�len, som frambringar en persona, en mask, varigenom ljudet kommer. Sj�lens logoskraft frambringar ett medium som kan genljuda eller spegla det inre i det yttre, per sona (=genom ljud, �vers anm.)

Det trefaldiga klangm�nstret

Sj�len �r medvetenhetens bakgrund, som f�der en skapande ton. Denna ton f�lls ned och nyanseras i tre tempi, och blir till personligheten. Den m�nskliga personligheten �r s�ledes ett vibrerande energif�lt som f�rs�tter sig i tre niv�er, eller vibratoriska oktaver. Den finaste och snabbast vibrerande sv�ngningsniv�n �r det mentala energif�ltet, som i lysande och sv�ngande m�nster f�rmedlar v�ra tankar och f�rest�llningar. Mental energi har en h�g frekvens och utg�r d�rf�r personlighetens h�gsta oktav, som med mycket stor hastighet transformerar ned sj�lens id�er till konkreta bilder och tankef�ljder. Den mentala auran har sitt centrum i det omr�de som omger det fysiska huvudet, och str�lar ut mot sidorna och genomtr�nger de �vriga aurorna i m�ngfaldiga m�nster och konfigurationer.

D�rn�st f�ljer det komplexa astrala energif�ltet, som p� en l�gre oktav f�rmedlar sj�lens intuitiva och k�rleksfulla natur i form av sensitivitet, k�nslor och beg�r. Den astrala auran �r normalt ett oupph�rligen skiftande sceneri, som �r centrerat kring kroppens solar plexus och omger oss i en oval aura med m�nga f�rger, strukturer och frekvenser. Det astrala f�ltet �r m�ttat med alla de vibrerande energier som vi kallar sinnesst�mningar och k�nslor, fr�n l�ngtan och aversion till sorg och gl�dje. P� grund av v�rt nuvarande utvecklingsstadium �r vi �nnu starkt fokuserade i denna astrala energioktav, men med en snabbt tilltagande mental utveckling som gradvis flyttar fokus fr�n emotionala polariseringar till mentala f�rst�elsem�nster.

Slutligen har sj�len sin yttersta utpost, den eteriska energiv�ven, som genom sina oupph�rliga sv�ngningsm�nster frambringar den materiska f�rt�tning som vi kallar den fysiska kroppen. Eterkroppen och dess aura �r kroppens levande energimatris, som f�rnyar, uppr�tth�ller och utvecklar kroppens utseende och fysiologiska tillst�nd.

Genom dessa tre n�mnda niv�er vibrerar den uppr�tth�llande kraften genom den str�m som kallas livstr�den eller sutratma (sutra = tr�d, atma = liv). Livstr�den �r - som ordet visar - den "tr�d" eller str�m av liv som utg�r fr�n sj�len och som p� var och en av de tre energioktaverna har en knutpunkt av kraft som kallas permanenta enheter. Som p�rlor p� en tr�d bildar dessa stationer av energi en koncentrerad klangbild, omkring vilken de mentala, astrala och eteriska energif�lten vibrerar och struktureras.

I verkligheten �r det sj�lens skapande ord eller vibration som "kodar" och best�mmer de permanenta enheternas s�rskilda tonm�nster. Detta frambringar inkarnationsprocessen, som resulterar i f�delsen och uppv�xten. P� det mentala planet uts�nder den mentala enheten en speciell frekvens som drar till sig mental materia, vilken utg�r energistrukturen i personlighetens mentalkropp. Motsvarande sker p� det astrala och senare det eteriska planet, och resultatet blir tre inb�rdes f�rbundna energilager som utg�r den t�nkande, k�nnande och handlande personligheten - sj�lens uttryckta bild i �verensst�mmelse med karma (orsak-verkan) och dharma (den inre best�mmelsen eller livsuppgiften).

Sj�lens skapande av personligheten �r allts� en sammanh�ngande str�m av ljud som b�rs upp av en m�ktig grundton. Denna bakgrundston differentieras i tre oktaver. P� var och en av de tre niv�erna differentieras sv�ngningarna ytterligare genom de mentala, astrala och eteriska chakrana eller energicentren. Den eteriska kroppens sju prim�ra centra rymmer s�ledes sju undertoner, som i sin totalitet �terklingar sj�lens skapande grundton. Sj�len �r p� detta s�tt den gudomliga musiker som frambringar personlighetens instrument och �var sig i att l�ra sig spela p� det. I tre oktaver tr�nar sig sj�len p� att uttrycka harmonier p� sin sjustr�ngade lyra. Personligheten �r instrumentet som efter hand ska komma under musikerns kontroll. I b�rjan �r det stora disharmonier, men l�ngsamt och gradvis ers�tts de kakofoniska missljuden av k�nda rytmer, melodier och harmonier. Detta �r varje m�nniskas livsmission: Att bli en duktig musiker som kan spela sj�lens musik.

Samklang, resonans och r�tt tal

Om en musiker ska bli bra p� att frambringa toner m�ste ett gott f�rh�llande till instrumentet uppr�ttas. Samtidigt �r det viktigt att instrumentet �r uppbyggt av gott material och att det fortl�pande h�lls i gott skick. Som personligheter i den yttre v�rlden m�ste vi f�rs�kra oss om att v�ra mentala, astrala och eteriska oktaver av energi kan sv�nga rent och klart. Vi m�ste disciplinera och f�rfina v�rt instrument s� att v�rt sanna jag kan anv�nda det p� b�sta s�tt. Detta kr�ver disciplin och sj�lvk�nnedom i vardagens m�nga situationer. Det �r en stor och viktig uppgift att g�ra personligheten till ett anv�ndbart instrument, att skapa samklang mellan det inre och det yttre sj�lvet. Icke desto mindre �r detta en process som �r djupt meningsfull, eftersom det handlar om att fullborda sin best�mmelse.

V�ra tankar, k�nslor och fysiska handlingar ger konstant genljud i omgivningen. Som energim�ssiga ringar breder de ut sig och har kontinuerlig inflytelse p� milj�n och p� andra levande v�sen. Hatfylla, stolta och egoistiska sv�ngningar kommer att fortplanta sig och f�rs�ka att reproducera sig i allt omkring sig. P� samma s�tt kommer v�nliga, medm�nskliga och v�lvilliga sv�ngningar att spridas och st�rka alla besl�ktade sv�ngningar i de mentala, astrala och fysiska regionerna. Det �r vi, som var och en v�ljer vilka frekvenser vi vill fr�mja i livets helhet. Vi bidrar konstant till tonartsbyten och vibrerande f�r�ndringar i tillvarons m�ktiga energihav. Stolthetens och antipatins metalliska och sk�rande ljud h�mmar, medan d�remot medk�nslans och gl�djens milda och ljusa klang fr�mjar livets utveckling. Vi kan bli ljusets, godhetens och den kreativa v�lviljans dynamiska agenter, och kommer p� detta s�tt att ansl� kraftfulla och djupverkande toner som st�mmer �verens med den gudomliga planens m�ktiga symfoni. I l�ngden kommer de sk�rande oljudsk�llorna att minska till f�rdel f�r evolutionens oerh�rda orkester.

Vi har alla m�jlighet att �va oss som musiker, inte bara genom uppbyggliga tankar och harmoniska k�nslor, utan inte minst genom v�ra handlingar. Det talade ordet rymmer ljusets och helandets m�jligheter om vi f�rs�ker att �terge sj�lens ackord p� det fysiska planet. Buddha har med stor vishet pekat p� "r�tt tal" som en kraftfull faktor, och m�staren fr�n Nasaret hade en nyckel till livets konst n�r han f�rklarade att "vad hj�rtat �r fyllt av, det talar munnen". Talets makt �r stor, s�rskilt om konsten att tiga och tala i r�tt tid bem�stras. Man s�ger att tala �r silver och tiga �r guld. Detta refererar till halscentrets och hj�rtcentrets silveraktiga och gyllene kvaliteter, som kl�rvoajanta iakttagare har beskrivit. N�r talets silverstr�m kommer fr�n hj�rtat kommer den att tillf�ras en gyllene fyllning, eftersom stillheten ger ljuden kraft. Vi kan alla �va oss i denna konst genom att tr�na p�, s� bra som m�jligt, att tala om det som �r v�iktig, k�rleksfullt och sant.

Stillhetens tal

I boken Esoterisk psykologi del 2 (s 135f) talar Tibetanen om vad som k�nnetecknar den sanna tj�naren. H�r framh�ller han tre saker, n�mligen harml�shet, en villighet att l�ta andra tj�na som de finner b�st, och gl�dje. Om gl�djen s�ger han: "Gl�dje ers�tter kritik (denna orsak till mycket el�nde) och �r stillhetens tysta spr�k. Det skulle vara bra att fundera �ver de sistn�mnda orden, f�r deras sanna betydelse kan inte �terges i ord, bara genom ett liv helgat �t nya rytmer och tj�nande f�r helheten. D� kan denna "stillhetens talande gl�dje" och "gl�djebringande talande stillhet" l�ta sin sanna betydelse lysa igenom." Och p� detta s�tt visar ljuden v�gen till stillhetens skapande bakgrund. Mycket kan uttryckas, men som Hamlet s�ger till sist: "Vad �vrigt �r, �r �r tystnad."

S�ren Hauge �r magister i id�historia och filosofi och undervisar i teosofi og holism.

www.wiseheart.dk

�nglarnas tro del 2 - Geoffrey Hodson

Mon, 17 Aug 2009 21:51:35 GMT

H�r ber�ttas om naturv�sens liv,den hierarkiska ordningen och den �vre himmelska devan.

�

Naturv�sens liv

Devan har samma f�rh�llande till astralplanet som m�nniskan har till kausalplanet. N�r m�nniskan bem�strar de tre l�gre v�rldarna, s� som devorna bem�strar de eteriska v�rldarna, kommer hon vara i st�nd att kl� sig i och avl�gga en form i varje v�rld med samma l�tthet som naturv�sen g�r. Naturv�sens kroppar p� astralplanet �r en miniatyr av m�nniskans� kroppar p� dess kausalplan. Resultaten av naturv�sendenas liv �r lagrat i deras tv� v�rldar och utg�r allt vad deras sj�lvmedvetande inneh�ller. Inuti denna lilla kausalkropp har naturv�sendena en arketypisk form. N�r det stiger ner till det eteriska planet, antar det en modifikation av denna form och det k�gelformade astralkropp omgiver det som en aura. Naturv�sendenas liv best�r uteslutande i att uttrycka sin tro, s� som tidigare beskrivits. Deras v�xande �r l�ngsam med regelm�ssig och s�ker, f�r det �r s� totalt genomstr�mmat av det gudomliga att felande �r om�jlig.

Naturv�sendet skiljer sig fr�n sina br�der i Pans rike -Satyren och Faunen -p� det s�ttet att det gudomliga liv som kommer till uttryck i dem, har blivit specialiserade av Jordens ande och �r ett fullkomligt uttryck f�r Jordens andes medvetande. Satyren och Faunen �r allts� inte direkta uttryck f�r den gudomliga medvetenheten i samma drag som naturv�sendena. Jordens ande �r ett evolutionsv�sen som pr�glar det liv som d�r levs. De pr�glas av de egenskaper som Jordens ande har utvecklat, �ven dess begr�nsningar som d�ljer planetens position p� evolutionsskalan. Pan har samma f�rh�llande till Jordens ande som naturv�sendena har till Devalogos.

Jordens ande �r medlem av devahierarkin och kan b�st f�rst�s genom ett studium av de devor som besj�lar landskap och berg. Den funktion de har i f�rh�llande till sina distrikt, p�minner om Jordens andes f�rh�llande till hela myriader av livsformer i sin helhet. Utvecklingen av varje atom och cell f�r deras inflytandesf�r framskyndas av deras besj�lande n�rvaro. De tj�nar ocks� som direkta f�rbindelseled mellan deras deva�verhuvud och de fasta fysiska stoff i det omr�de de har ansvar f�r.

Den hierarkiska ordningen

�ven om deras arbete �r tillsynes en evig f�ngenskap och att det otvivelaktigt ocks� p�verkar dem i n�gon grad, s� �r deras h�gre medvetande fri och p� de h�gre existensplanen �r de i oavbruten kontakt med den �verordnade deva eller �rke�ngel, som st�r omedelbart �ver dem i den hierarkiska ordningen. Denna �verordnade deva �r i sin tur f�rbunden med sin �verordnade och p� detta s�tt utg�r det hela en hierarki som n�r upp till sj�lva Logos. Genom denna hierarki kan Logos kommunicera med och styra hela sitt system p� ett mer direkt s�tt �n genom projicering av sin vilja och medvetenhet genom stoffet, niv� f�r niv�, ner till det fysiska.

P� samma s�tt som det finns ett planetv�sen f�r varje planet i ett system, s� finns det ocks� ett v�sen som f�renar alla planeter -ett v�sen som f�renar de astrala planeterna, de mentala planeterna och �nnu h�gre planeter i systemet. P� varje niv� i naturen finns d�r ett v�sen som h�ller alla niv�ers planeter i sitt medvetande. Detta �r inte �tskilt i rummet utan utg�r en helhet. Detta v�sens uppgift -liksom alla andra v�sens uppgift - �r att s�rja f�r evolutionen av det stoff och liv som planeten best�r av. Den gren av devahierarkin som detta v�sen tillh�r, tj�nar Logos p� v�rt existensplan .Det sker genom representanter p� underplanen, som pr�glar stoffet med dess egenskaper i den utstr�ckning som �r till st�nd att uttrycka dem. P� s� s�tt kan stoffet uppbyggas till former.

Den deva som nyligen individualiserats f�r anpassa sig till f�r�ndringen att fr�n instinktivitet till sj�lvmedvetenhet i olika former av aktivitet �nd� samarbeta lika perfekt som innan. Den tr�ning som devan mottager har direkt sikte p� detta. Devan r�r sig som en individ har best�mda egenskaper och �r i st�nd att handla individuellt, men samtidigt f�r handlingarna aldrig g� emot den gudomliga viljan. Devan beh�ver b�de bevara allt det b�sta i fullkomligt samarbete som ett naturv�sen sk�nker f�r dagen och samtidigt ge uttryck f�r sin individualitet. Det �r denna uppgift som beh�ver l�sas i det nya livet som individualiserad deva. Efterhand som devan v�xer i kraft, kommer �ven lydigheten f�r denna regel �ka.

�

Den �vre himmelska devan

Sett ur m�nniskans synpunkt kan det upplevas som en totalt sj�lvutpl�nande �tg�rd, som �r ov�rdig f�r en gud i utveckling. Den fundamentala skillnaden p� en devas och en m�nniskans h�llning avsl�jas i ett syns�tt som detta. Fram till den punkt d�r den andliga v�gen b�rjar, �r m�let att utveckla det �tskiljda i individen, som �r till st�nd att handla sj�lvst�ndigt i varje situation och motst� alla f�rs�k till dominans utifr�n. N�r den andliga v�gen b�rjar ska denna uppgift gl�mmas igen, f�r nu �r det devornas utvecklingsv�g som ska f�ljas.

Det ser s� ut , att en verkligt andlig m�nniska -liksom en deva -� �r utan st�nd att handla utanf�r den gudomliga viljans omr�de. Allt vad den andliga m�nniskan har vunnit, genom m�nga livs h�rda anstr�ngning med h�nsyn till sj�lvf�rsvar och sj�lvupph�llelse, ska nu uppges, n�r hon st�r vid porten till den andliga utvecklingsv�gen. Det �r en tolkning av uttalandet o att man " �ter ska bli som ett litet� barn".

Bortsett fr�n n�gra enskilda fall, �r en deva utan st�nd att v�lja v�nsterhandsv�gen .Hela devans utveckling �r i den direkta motsatsen till allt vad det svarta br�draskapet st�r f�r. Det finns emellertid under �rke�ngeln Mikael en gren av devahierarkin som valt en lite annorlunda utvecklingsmetod. Ber�ttelsen om krigen i himlen �r en symbolisk h�nvisning till detta val. Sanningen �r djupt hemlig, f�r det var inte tal om ett egentligt krig men snarare om "tj�nsteriktningar". En v�g mitt emellan m�nniskans och devans utveckling blev vald och resulterade i en enorm utveckling av medvetandets kraftaspekt, vilket fick sina konsekvenser.

Alla devaevolutionens str�mmar f�r deras h�gsta uttryck i den �vre himmelens deva -det enda centrala v�sen som i m�nsklig evolution svarar till "den himmelske m�nniskan" -en Devalogos, om man s� vill...men inte �tskild fr�n Logos.

Vad kan man s�ga om detta v�sen? Och vad kan sj�lv den h�gsta utvecklingen s�ga, bortsett fr�n att hela devahierarkin �r inneh�llet i Devalogos? Varje solsystem har sin deva och m�nniskohierarki, och dessa m�ktiga v�sen som �r summan av all medvetenhet, som utvecklas under dess uppsyn, �r sj�lv en del av ett universellt v�sen. Dess kraft �verg�r m�nniskans fattning eftersom v�ra f�rest�llningar �nnu �r begr�nsade av solsystemets gr�nser.

�

Devornas tro

Devan er�vrar efterhand vidden av dessa principer , som kan betraktas som devornas tro.

Devan mediterar �ver dem, f�rs�ker att avsl�ja deras betydelse och tillpassa sig det system som devan sj�lv tillh�r. De �r inte i behov av en yttre l�rare, f�r devan v�xer gradvis i medvetenhet , liksom bilden av en uppstigande sol mot middagshimlen, d�r n�gon iakttar soluppg�ngen fr�n ett bergskr�n och blir vittne till dess str�lande uppstigning.

Utveckling f�r en deva best�r n�stan uteslutet av v�xande inifr�n. Utvecklingen visar sig i en f�r�kning av aurans form och klarhet och i en bredare och djupare f�rst�else f�r de fundamentala processerna i allt manifesterat liv.

Till ett visst stadium lever devan ett helt fritt liv -som i j�mf�relse med m�nniskans liv kan ses som en oavbruten extas. Rummet ligger �ppet f�r devan ,som fr�jdar sig mycket �ver gemenskapen med andra devor och �ver naturens sk�nhet -havet, landet eller himlen, beroende p� vilken utvecklingslinje devan tillh�r.Det �r dessa devor som lyfter sig h�gt och bygger skyarnas egendomliga former, de �r dessa som dyker ner i jordens dalar och befolkar luftrummets m�ktiga riken.

I perioden omedelbart efter individualiseringen s� sker en f�r�ndring i devornas sj�lar Ansvarsk�nslan pressar p� i stigande grad p� f�r att komma till uttryck i handling. Devan f�rnimmer arbetets n�dv�ndighet. Den ansvarsfria friheten och det �verstr�mmande gl�djens tid n�rmar sig sin avslutning, f�r det som v�xer i devan kan inte motst�s. Under detta oemotst�ndliga inflytande n�rmar sig devan det hierarkiskt h�gre riket. Gradvis �ndrar sig karakt�ren fr�n en deva som leker, till en deva som arbetar.

Men �ven i leken tj�nade devan, f�r leken var ett uttryck f�r den gudomliga leken -en manifestation av gudomlig lycka, frihet och gl�dje.

�

www.visdomenettet.dk

�

(�vers�ttning:Szirius )

�